Bloggarkiv

Silverbibeln

Silverbibeln

Silverbibeln, Codex Argenteus, som förvaras i Uppsala universitetsbibliotek (Carolina Rediviva), är skriven på 500-talet och är därmed ca 1500 år gammal. Den är en av världens mest berömda handskrifter och dessutom den mest dyrbara bokskatt som finns i Sverige. 2011 tog Unesco med den på sin lista över världsminnen (Memory of the World).

Silverbibeln är en nedteckning av Bibelns fyra evangelier på gotiska. Översättningen till gotiska är ett verk från 300-talet av Wulfila, som också anses ha skapat den gotiska skriften. Troligen tillkom Silverbibeln i Ravenna, skapad för Theoderik den store (454-526). Texten är skriven med guld- och silverbläck på purpurfärgade blad. Från början har boken omfattat 336 blad. I Uppsala finns 187 blad bevarade, samt ett blad i Speyer, vilket upptäcktes 1970.

I boken ”Silverbibeln : Theoderiks bok” (Carlsson, 1998) berättar bibliotekarien Lars Munkhammar om Silverbibelns äventyrliga historia, om bokbandet, bladen, skriften, alla olika utgåvor osv.
Boken är indelad i åtta olika huvudkapitel. En hel del handlar om goterna, om deras språk och om det gotisk-romerska Italien.

Silverbibeln tillkom på 500-talet, men sedan vet man inte var den befann sig under de följande 1000 åren. Den dyker upp igen i Werdens klosterbibliotek vid floden Ruhr i mitten av 1500-talet. Den kan ha funnits där sedan 700-talet, men man vet inte säkert. Sedan hamnade den hos kejsaren Rudolf II i Prag, där den sedan blev svenskarnas krigsbyte 1648 i trettioåriga krigets slutskede. Drottning Kristina lät den därefter ingå i en löneutbetalning till sin hovbibliotekarie Isaac Vossius. Sedan köptes den tillbaka till Sverige av Magnus Gabriel de la Gardie, som 1669 överlämnade den till Uppsala universitet som gåva, iförd ett nytillverkat silverband. Så Silverbibelns nuvarande status kan inte gärna sägas vara ett krigsbyte. Dessutom finns det egentligen ingen tydlig ursprunglig ägare, förutom goterna då, och de har man inte sett till på ganska många sekler.

En bra bok om Silverbibeln, som dessutom är rikt illustrerad. Att läsa om Silverbibelns äventyr genom historien är ibland riktigt spännande. Du som gillar Dan Browns böcker kan här få ett litterärt och språkligt äventyr, fast ”på riktigt”.

Silverbibeln : Theoderiks bok i bibliotekets katalog


Uppsala universitet har lagt ut en onlineversion av Silverbibeln, i flera olika editioner.
Codex Argenteus online

Legendariska fältherrar

Legendariska fältherrar

På senare år har det börjat ges ut fler titlar på svenska om militärhistoria och strategier, något som tidigare var mer ovanligt. En av de senaste titlarna i genren är ”Legendariska fältherrar : från Hannibal till Rommel” (Semic, 2013).

Boken består av 19 olika artiklar om enskilda fältherrar genom historien. Texterna är skrivna av 13 olika författare, bl a Dick Harrison, Anders Frankson och Lars Ericson Wolke. Varje fältherre behandlas på ca 12-13 sidor och kapitlen är ordnade kronologiskt.

”Legendariska fältherrar” inleds med Hannibal och kniptångsmanövern vid det berömda slaget vid Cannae 216 f.Kr. Sedan följer kapitel om Julius Caesar, Rickard Lejonhjärta, Djingis Khan, och (kanske lite överraskande) Vlad ”Pålspetsaren” Tepes. Svenska fältherrar som behandlas är Gustav II Adolf, Lennart Torstensson och Karl XII.

Något som är väldigt bra med boken är att den tar upp även kontroversiella fältherrar, vars beslut ifrågasätts än idag. Den brittiske fältmarskalken Douglas Haig har i efterhand fått skulden för stora manskapsförluster under första världskriget, och Arthur ”Bomber” Harris var ansvarig för bombingen av civila mål i tyska städer under andra världskriget. Båda dessa herrar får var sitt mycket intressant kapitel, liksom fransmannen Pétain – kallad hjälte under första världskriget men förrädare under det andra.

Här finns också en nationell spridning av fältherrarna. Läs om japanen Heihachiro, kallad ”Stilla Havets Nelson” efter segern över ryssarna 1905, om ryssen Tuchatjevskij eller om tyskarna Guderian, Manstein och Rommel.

Boken lider dock av en viss brist på bra illustrationer. Särskilt bokens första halva är svagt illustrerad, ofta med gamla gravyrer från 1880-talet. Återgivningen av de svartvita fotografierna är väl heller inte alltid den bästa, men här finns en del bra översiktskartor över olika fältslag. Tyvärr har man i kapitlet om Julius Caesar använt sig av en bild av en staty över Augustus. Den bilden används även på bokens omslag, men Augustus behandlas alltså inte alls i boken.

Texterna är dock genomgående lättillgängliga och intresseväckande. En bra bok inom militärhistoria, som jag tror kan intressera även den som i vanliga fall inte brukar läsa böcker om krig och fältslag.

Legendariska fältherrar i bibliotekets katalog

Axel Oxenstierna

Kanslern del 1Kanslern del 2

6 januari 1612, för 400 år sedan, tillträdde Axel Oxenstierna posten som Sveriges rikskansler. Han innehade sedan posten i hela 42 år, och byggde under denna tid upp Sverige som en modern och effektiv stat. När han avled 1654 hade Sverige förvandlats till en av Europas stormakter.

Gunnar Wetterbergs stora biografi om Axel Oxenstierna är ett magnfikt verk, uppdelat i två band: ”Kanslern. Axel Oxenstierna i sin tid” (Atlantis, 2002).

Axel Oxenstierna är Sveriges genom tiderna störste statsman och definitivt en av historiens viktigaste svenskar. Han hade i högsta grad även en stor internationell betydelse. Ingen annan svensk, som inte var regent, har innehaft så mycket makt under så lång tid. Det var dessutom en svår och utmanande tid för Axel Oxenstierna att verka i.

Axel Oxenstierna hade en avgörande roll vid tre svenska regenters trontillträden: Gustav II Adolf, Kristina och Karl X Gustav. I egenskap av rikskansler var han deras främste förtroendeman. Han hade en stor strategisk förmåga och var en briljant förhandlare.

Oxenstiernas gärning gör sig fortfarande påmind. Det var han som skapade landets moderna förvaltning. Han lät organisera Sverige i de län vi än idag har kvar, styrda av landshövdingar. Det var de ständiga krigen som framtvingade behovet att organisera Sverige på ett så effektivt sätt som möjligt. De statliga ämbetsverken kom till. Utbildningsväsendet reformerades. Hans inflytande blev bestående.

Axel Oxenstierna har inte undgått kritik. Han bidrog till att trettioåriga kriget i Tyskland förlängdes med ett flertal år, och hans släkt skodde sig på olika sätt när den nya stormakten byggdes upp. Axel Oxenstierna skaffade sig också med tiden en mycket stor privat förmögenhet och fick även en hel del fiender.
Samtidigt var han mycket intellektuell och väldigt beläst. Man håller sedan mer än 100 år tillbaka på att utge Axel Oxenstiernas brev i bokform. En hel del av dessa böcker har vi också på biblioteket.

Gunnar Wetterberg, som är samhällspolitisk chef på SACO, är landets främste expert på Axel Oxenstierna och hans biografi är ett riktigt storverk. Hela verket omfattar över 1000 sidor.

Kanslern i bibliotekets katalog (OBS, 2 delar)

Legoknektens dagbok

Sedan stack vi staden i brand

En liten dagbok från 1640-talet tillhör de mer ovanliga litteraturfynden.
Under 24 år drog legoknekten Peter Hagendorf genom Europa under det trettioåriga kriget. Hagendorf kom från trakten kring Magdeburg. Hans kortfattade dagbok från dessa år är den enda kända ögonvittnesskildringen av krigets vardag som nedtecknats av en legoknekt.
Dagboken finns utgiven i svensk översättning med titeln ”Sedan stack vi staden i brand : en legoknekts dagbok från trettioåriga kriget” (Ordfront, 2006).
Det finns ett flertal texter om kriget skrivna av höga officerare och andra, men ingen annan text skriven av en legoknekt, så dagboken är unik.

Dagboken är ganska kort och omfattar bara ca 80 sidor. Hagendorf skriver kortfattat och knapphändigt om slag, strider, orter som hären kom till, plundringar… Döden var ständigt närvarande. Hagendorfs hustru och barn var med under fälttåget och de dog ifrån honom.

”Från Straubing till Regensburg. På vägen fick jag två vackra hästar, eftersom jag hade en duktig pojke som hette Bartelt. Han lyckades föra bägge två till mig.
Från Regensburg till Dinkelsbühl. Här träffade jag en kusin vid namn Adam Jeligan, en klockgjutare. Med honom söp jag bort den ena hästen. Vi gjorde oss lustiga i tre dagar i sträck. Min pojke grät för hästens skull. Detta hände år 1633.”

Dagboken är kommenterad av den tyske historikern Jan Peters. I boken finns också intressanta texter: Åke Blix, Armémuseum,  skriver om Sveriges roll i kriget.  Du kan också läsa artiklar om legoknektens vardag och om hans tankevärld.

En intressant och fascinerande glimt från en annan tid.

Sedan stack vi staden i brand i bibliotekets katalog

Augsburgska konstskåpet

Augsburgska konstskåpet

När Gustav II Adolf tågade in i Augsburg i april 1632 fick han en mycket dyrbar gåva av de protestantiska styresmännen i staden.
Det var ett konstskåp (Kunstschrank), byggt av köpmannen och samlaren Philipp Hainhofer. Han hade en egen konstkammare i Augsburg.

På 1500- och 1600-talen blev det bland furstar och adelsmän populärt att bygga upp kuriosasamlingar av olika slag.
Ibland gjorde man samlingen i form av ett fysiskt skåp med lådor, dörrar och fack – ett konstskåp. Skåpet skulle fungera som ett litet universalmuseum och visa människans och naturens mångfald. Det skulle också gärna innehålla nyttoföremål av högsta kvalitet.
Dessa konstskåp var väldigt dyra att tillverka och att köpa. Ibland kostade de lika mycket som ett mindre slott.

Konstskåpet kom till Sverige 1633 och hamnade 1694 på Uppsala universitet, där det fortfarande finns. Det är universitetets dyrbaraste konstföremål och finns att se i museet i Gustavianum.

Hainhofer tillverkade minst sex konstskåp, men det Augsburgska konstskåpet är det enda där både möbeln och samlingen bevarats.  Det finns besökare som reser till Uppsala enbart för att få se detta skåp.

Numera kan man dessutom studera skåpet och dess innehåll online. Rekommenderas! Massor av fina bilder på fantastiska konstföremål. Här finns också intressanta artiklar att läsa.

Gustavianum: Augsburgska konstskåpet (virtuell version)

Uppsala universitet: Augsburgska konstskåpet (artikel)

%d bloggare gillar detta: