Bloggarkiv

Sveriges landskapsblommor

Sveriges landskapsblommor

Landskapsblommorna är populära symboler för våra landskap.
I Jan Vegelius bok ”Sveriges landskapsblommor och deras historia” (Rabén & Sjögren, 2 uppl., 1990) kan du läsa mera om bakgrunden till införandet av landskapsblommor, och sedan finns utförliga kapitel om varje blomma. Här finns intressanta beskrivningar av blommornas ”kulturbotaniska” bakgrund.

Idén till landskapsblommor kom från de amerikanska ”State flowers”. 1908 föreslog Paul Petter Waldenström, ledare för Svenska Missionsförbundet, att Sverige borde införa landskapsblommor. Waldenström hade fått ett brev av en svenskamerikanen August Wickström, och det var där idén från början hade lanserats. Från början talade man inte om landskapsblommor, utan om provinsblommor och nationalblommor. Namnet landskapsblomma slog inte igenom förrän flera decennier senare.

Landskapsblommorna är inte ”officiella” men anses hävdvunna, som det heter. Det är egentligen bara landskapsvapnen som är helt officiella landskapssymboler.

Vegelius beskriver den intressanta bakgrundshistorien till blommorna och tar upp de olika turerna kring urvalet av blommor för de olika landskapen. Varje landskapsblomma presenteras sedan i ett eget kapitel. Här får vi veta en hel del intressanta kulturhistoriska detaljer.

Boken avslutas med en diskussion kring övriga landskapssymboler. På senare tid har allt fler symboler tilldelats de olika landskapen. För varje landskap finns numera djur, fåglar, fiskar, stenar, grundämnen, mossor, svampar, äpplen, stjärnor och stjärnbilder. Dessutom finns ett antal landskapssånger.
Boken är fint illustrerad med både teckningar och fotografier.

Första upplagan av den här boken utkom 1981. Författaren Jan Vegelius avled tyvärr 1990, samma år som 2:a upplagan av denna bok utkom. Så någon senare utgåva av boken har inte utgivits. Den går inte längre att köpa i bokhandeln, men kan lånas på biblioteket.

En trivsam och allmänbildande bok om våra landskapsblommor. Det visar än en gång att även om till synes små ämnen finns det mer att berätta än vad man kanske först tror.

Sveriges landskapsblommor i bibliotekets katalog

 

Den gröne mannen

Den gröne mannen

Det brukar sägas att på biblioteket har du möjlighet att plötsligt upptäcka den där boken som du inte visste att du ville läsa. ”Den gröne mannen” av Adèle Schreiber (Dialogos, 2013) är just en sådan bok.

”Den gröne mannen” handlar om en alldeles särskild konstnärlig utsmyckning i kyrkor och katedraler, nämligen de gåtfullt bladbeklädda ansikten som ser på oss. De kallas bladmän eller gröna män, och är märkligt uttrycksfulla. Ofta tycks de inte riktigt passa in i sin omgivning. Det är tydligt att dessa ansikten inte är kristna symboler. Hur kunde de hamna inne i kyrkorna?

Konsthistorikern Adèle Schreiber beskriver i den här boken den gröne mannens historia, och den är riktigt intressant. Hon visar att den gröne mannen har sitt ursprung i Indien, och att de äldsta exemplen på bladmän är ca 2000 år gamla. Troligen kom motivet till Europa med romerska skulptörer och stenhuggare under det första århundradet efter Kristus. Under medeltiden blev sedan gröna män ett vanligt inslag i kyrkor i flera olika länder, och motivet kom även till Sverige, antagligen via engelska och tyska byggnadsarbetare.

Bladman från 1200-talet i Bambergs katedral, Tyskland.

Man kan hitta bladmän eller gröna män på de mest skilda platser, inte sällan lite undanskymt. De finns på kapitäl, pelarbaser, korskrank, dopfuntar, predikstolar och på flera andra ställen, ibland som gravutsmyckningar. I modern tid kan vi också se gröna män i andra sammanhang, exempelvis i bildkonst och i reklamsammanhang.

”Den gröne mannen” är rikt illustrerad, med bilder i både färg och svartvitt. Boken är fylld av suggestiva foton av bladmän. Man slås av hur många varianter som finns av detta motiv. Vissa av ansiktena är nästan kusligt realistiska och tycks följa betraktaren med blicken. Andra är groteska.

Grön man från 1100-talet i romansk kyrka i Kilpeck, Storbritannien.

Men vad betyder då den gröne mannen? Vad symboliserar han? Det är inte helt klart.
De indiska ursprungsmotiven tycks ha haft en beskyddande roll. På gravar symboliserar den gröne mannen däremot återuppståndelsen och livets kretslopp. Medeltida teologer hade olika uppfattning om bladmännen. Någon ansåg att han var symbol för naturens växtlighet, alltså Guds skapelse. En annan ansåg att den gröne mannan borde fördömas eftersom han var en symbol för köttets lust. Några har ansett bladmännen vara demoner och spöken, medan andra menade att de var beskyddare och personifierade återfödelsen och det eviga livet.

”Den gröne mannen” inleds med en bakgrundsbeskrivning och övergår sedan till att skildra de olika varianter av motivet som finns. Här finns också ett särskilt kapitel som beskriver de gröna männen i svenska kyrkor. Det finns häpnadsväckande många.

Schreibers bok är den första på svenska i detta ämne. Tidigare finns endast en uppsats från 1992, samt några böcker på engelska.

Det här är en fascinerande bok, som får läsaren att se på byggnader och deras utsmyckning med nya ögon. Man blir genast nyfiken på om man kan upptäcka några bladmän i sin egen omgivning, kanske några man tidigare inte tänkt på.
Ser du någon kyrkobesökare som ivrigt kikar i skrymslen och vrår, är det troligen någon som också läst ”Den gröne mannen” och nu spanar efter nya bladmän som väntar på upptäckt.

Den gröne mannen i bibliotekets katalog

Svenska landskapssymboler

Våra landskapssymboler

För en tid sedan tipsade jag om Riksarkivets nya mobil-appSveriges symboler”. Landskapssymbolerna ingår i den.

Sveriges indelning i landskap har urgamla anor. Ännu en bit in i medeltiden fungerade landskapen som självständiga enheter med egna lagar, lagmän och ting. Idag har landskapen ersatts som administrativa enheter, och vi har län och regioner. Men våra 25 landskap finns kvar som ett gemensamt kulturarv, och deras symboler finns runt omkring oss.

I den lilla fina boken ”Våra landskapssymboler : vapen, djur och blommor” av Clara Nevéus & Vladimir A. Sagerlund (Historiska media, 2007) får vi på ett smidigt och lättillgängligt sätt en sammanställning av våra vanligaste landskapssymboler.

Clara Nevéus är historiker och f d statsheraldiker, och Vladimir A Sagerlund är heraldisk konstnär.

Boken består av en uppräkning av landskapen, med nytecknade bilder av vapen, djur och blomma. På vänstersidan presenteras en bild av vapnet, omgivet av djur och blomma. På högersidan beskrivs symbolerna.
Egentligen finns det ännu fler landskapssymboler (t ex grundämnen, svampar, insekter, fåglar och mossor), men dessa är inte avbildade här. Däremot finns listor över dem i slutet av boken.

Landskapen fick sina första heraldiska vapen i samband med Gustav Vasas begravning 1560. Sedan har en del av dem modifierats under seklernas gång. Vårt färskaste landskapsvapen är faktiskt Norrbottens, som tillkom 1995.
Landskapsblommorna tilldelades 1908-09 medan landskapsdjuren fastställdes 1988.

Detta är en trevlig uppslagsbok, med fina illustrationer. Ännu ett exempel på hur mycket information man faktiskt kan få plats med på ett litet utrymme, i detta fall bara 79 sidor.
Symbolerna används väl olika mycket i landskapen. Här i Jämtland är landskapsdjuret älgen och landskapsblomman brunkullan vanligt förekommande namn och symboler.
Vet du förresten vilket svensk landskap som är ensamt om att ha en insekt som landskapsdjur?

Våra landskapssymboler i bibliotekets katalog

Sveriges symboler

Sveriges symboler - app från Riksarkivet

Vi omges dagligen av symboler. De officiella symbolerna för Sverige är inte bara den svenska flaggan, utan även t ex stora och lilla riksvapnet. De tre kronorna är välkända, inte bara i ishockeysammanhang.

Riksarkivet har nu släppt en mobil-app, Sveriges symboler, som presenterar de officiella svenska symbolerna – en viktig del av vårt gemensamma kulturarv. Här finns fakta och bilder om landskaps- läns- och kommunvapen, om statliga myndigheters symboler och vapen, och allmän grundfakta om heraldik.
Syftet är att man via appen enkelt ska kunna identifiera olika symboler.

I dagsläget finns dock bara ett enda landskapsvapen och ett enda kommunvapen i appen, men tanken är att Riksarkivet fortlöpande ska uppdatera appen med mera innehåll.

Appen finns för gratis nedladdning i både Google Play och AppStore.

Detta är ett bra initiativ från Riksarkivet. Via app-lösningar som denna sprids kunskapen om våra nationella symboler och kan enkelt tas fram i mobilen.

Medeltida sigill

Medeltida småkonst

Medeltida brev är ibland undertecknade med sigill. Sigillet betecknade ägaren med hjälp av en symbolisk bild och var mycket viktigt. Det var sigillet, inte namnteckningen, som gav dokumentet sitt värde.

De äldsta bevarade svenska sigillen kommer från 1100-talet.

I boken ”Medeltida småkonst: sigill i Riksarkivet” av Clara Nevéus (Riksarkivet, 1997) kan du se bilder av ett urval sigill. Riksarkivet har ca 30.000 olika sigill i sina samlingar. I den här boken listas de under olika rubriker: Kyrkans män, Städer och borgare, Landskap, Stormän, osv.

Sigillen sattes fast i dokumentet med en remsa, och sigillstampen stämplade in sigillet i lera eller vax. Runda sigill var vanligast, men de andliga hade oftast en spetsigt oval form. Bilderna på sigillen föreställer ryttare till häst, sittande härskare, adelsvapen, vapensköldar, borgar, helgon och mycket annat. Alla sigill sattes inte i röd färg, men den färgen ansågs finast. Det fanns även grön och svart sigillfärg.

Ett kapitel i slutet av boken beskriver hur Riksarkivet vårdar och sköter om sigillen för att de ska kunna bevaras på bästa sätt.

En kunnigt skriven och intressant bok om ett ämne man inte hör talas om varje dag. Många detaljerade illustrationer av olika sigill.

Medeltida småkonst i bibliotekets katalog

%d bloggare gillar detta: