Bloggarkiv

Regalskeppet Kronan

Regalskeppet Kronan

1675-79 pågick det skånska kriget. Danmark ville återta de landskap som förlorats till Sverige i freden i Roskilde 1658: Skåne, Blekinge, Halland och Bohuslän. Den svenska flottan angreps i Östersjön av en dansk-nederländsk flotta. Hela Gotland besattes av danskarna.

Den 1 juni 1676 möttes de båda flottorna i det stora sjöslaget vid Ölands södra udde.
Sveriges flotta anfördes av det stora regalskeppet Kronan (även kallat Stora Kronan), som var ett av sin tids största fartyg. Detta påkostade flaggskepp hade varit i tjänst i ett par år.
Innan slaget egentligen hann börja gjorde Kronan en alldeles för tvär gir, vilket medförde att skeppet kantrade. Krutförrådet antändes och sprängde hela skeppet i luften. Över 800 man följde Kronan ned i djupet, liksom mer än 100 kanoner, krigskassa och värdefull utrustning. Bland de omkomna fanns flottans överbefälhavare, generalamiral Lorentz Creutz.
Kronans förlisning är en av svensk historias stora tragedier.

Marinarkeologer upptäckte vraket efter Kronan i början av 1980-talet.
Sedan dess har man funnit mer än 30.000 olika föremål, t ex Sveriges största guldmyntsskatt, praktfulla bronskanoner, skulpturer, navigationsinstrument, privata ägodelar och mycket annat. Det mesta av fynden finns att se på Kalmar läns museum.

Nu har den stora boken om Kronan utkommit, skriven av Lars Einarsson: ”Regalskeppet Kronan : historia och arkeologi ur djupet” (Historiska media, 2016). Författaren är historiker och marinarkeolog, och har varit projektledare för utgrävningarna i mer än 30 år.

Det rika fyndmaterialet gör boken fylld av spännande innehåll. Genom fynden från Kronan får vi en unik inblick i stormaktstidens världsbild. ”Regalskeppet Kronan” är en mycket fin bok som visar hur bra man kan skriva populärvetenskap.
Kronan var som ett dåtida samhälle i miniatyr, med sina klasskillnader och sin världsuppfattning.
Läs om svensk stormaktstid, om skeppet, om människorna ombord, om vad man åt och drack, om hur man behandlade sjukdomar,

Ett särskilt intressant kapitel handlar om den supsked av guld som oväntat påträffades i en träkista på vrakets trossdäck, och vilken information man av dess inskriptioner kan inhämta. Supskeden visar sig vara en del av ett fascinerande rättsfall i 1670-talets Sverige.

”Regalskeppet Kronan” är en mycket bra och välskriven bok, dessutom rikt illustrerad och fint formgiven. Den visar hur vi kan använda arkeologiska fynd för att ge oss en detaljerad inblick i den svenska stormaktstidens samhälle, för nästan 350 år sedan.

Regalskeppet Kronan i bibliotekets katalog

Det skånska kriget fortsatte. Danskarna besatte hela Skåne utom Malmö. Den svenska arméns seger vid slaget vid Lund i december 1676 kom att bli krigets avgörande vändpunkt.
Fred slöts 1679, utan att någondera sidan hade gjort några landvinningar.
Svenska staten var dock djupt skuldsatt. Ett par av följderna av skånska kriget var den stora reduktionen, då ett stort antal adelsgods och förläningar drogs in till staten, samt att indelningsverket inrättades.

Anecdota Benzeliana

Anecdota Benzeliana

Det senaste fyndet jag gjort i bibliotekets bokmagasin är ”Anecdota Benzeliana : anteckningar i svensk historia” av Erik Benzelius d.y. (Lagerströms, 1914).
Titeln väckte genast mitt intresse. Benzelius är ett bekant namn i svensk historia. Inte mindre än fyra ärkebiskopar har hetat Benzelius. Släkten härstammar från Bensbyn, Nederluleå.

Erik Benzelius d.y. (1675-1743) utsågs till ärkebiskop 1742 men hann aldrig tillträda innan han avled. Dessförinnan hade han varit bibliotekarie vid Uppsala universitet, samt biskop i Göteborg och Linköping. Under sin biskopstid tillhörde han hattpartiet och var prästeståndets talman från 1740. Benzelius är främst ihågkommen som lärdomshistoriker, och efterlämnade ett stor boksamling, som idag finns i Linköpings stiftsbibliotek.
I denna boksamling upphittade man ett stort antal lösa handskrivna lappar. På dessa lappar fanns nedskrivna anekdoter och kommentarer till svensk historia. De låg spridda här och var i olika manuskriptbuntar. På 1790-talet samlades lapparnas texter ihop och utgavs under titeln ”Anecdota Benzeliana”. Boken jag fann i magasinet är en nyutgåva från 1914.

Dessa anekdoter är samlade i en någorlunda kronologisk följd från 1600- till 1700-talet.
Det är en salig blandning av vittnesuppgifter, kommentarer, skvaller, berättelser om kungar och adelsmän och mycket annat. I bokens senare del finns ett detaljerat avsnitt om orostiden 1718-19, när kung Karl XII stupat i Norge och ryssarna sedan härjade den svenska östkusten.
I slutet av boken finns ett personregister, som hjälper en nutida läsare att hålla koll på de personer Benzelius nämner i sina anteckningar.

Några smakprov:

”Kongl. Råden brukade intet röda sammets-råckar med Hermelins underfoder förän i kröningen åhr 1675, och åhr 1697 belfve the förbudne at bruka them.”

”Grefve Gustav de la Gardie war onder på Grefve Bielcke, ty han var jaloux om sin Grefwinna, men Grefve Bielcke förbanna sig för mig, at han aldrig rörde henne  med sit minsta finger, på sådant wijs.”

Från 1713, då förmögenhetsskatt togs ut, något som då var ytterst ovanligt:
”The som hafva något på Banco är ganska förbittrade öfver sina 2 Pro Cento, so nu drags af theras interesse, och thet synnes i sanning hårdt, ner man kommer at undfå sitt ½ åhrs interesse 2 ¼ pro cento, får man allenast ¼ i, en d:lr koptt, ty 2 sk. dragas af.”

Det är ganska intressant att läsa dessa 300 år gamla anteckningar. En del är triviala detaljer, annat fångar tidsandan. Genom dessa anteckningar får läsaren en vink om vad man i högreståndsmiljöer pratade om i början av 1700-talet.
Ännu ett exempel på hur man på ett bibliotek av en slump kan råka hitta en bok som man inte hade en aning om att man ville läsa.

Anecdota Benzeliana i bibliotekets katalog

Hedvig Eleonora

Hedvig Eleonora

Traditionellt har det varit männen som uppmärksammats i berättelserna om Sveriges stormaktstid. På senare tid har också kvinnliga nyckelpersoner hamnat mera i fokus.
En av de mer framträdande kvinnorna i den svenska stormaktstiden var drottning Hedvig Eleonora (1636-1715).

I samband med 300-årsminnet av hennes död har det nu utgivits en mycket fin bok: ”Hedvig Eleonora : den svenska barockens drottning” (Votum, 2015). Redaktör är Merit Laine. Boken ingår också i serien ”Skrifter från Kungl. Husgerådskammaren”, där den utgör nr 15.

Hedvig Eleonora kom från det nordtyska hertigdömet Holstein-Gottorp, som låg i ständig fejd med Danmark.
1654 gifte hon sig med kung Karl X Gustav. Äktenskapet resulterade i en nära förbindelse mellan Sverige och Holstein-Gottorp.
Hedvig Eleonora blev änka redan 1660, vid endast 24 års ålder. Hon fick därefter titeln ”Riksänkedrottningen”.
Hon blev mor till Karl XI och farmor till Karl XII, och ingick i förmyndarregeringarna för båda dessa regenter.
Under 60 år var hon rikets mäktigaste och rikaste kvinna. Hon hade tilldelats stora förläningar, vilket gjorde det möjligt för henne att bedriva en omfattande byggnadsverksamhet: Drottningholm, Ulriksdal, Gripsholm, Strömsholm.

Hovet i Holstein-Gottorp var kulturellt framstående, och Hedvig Eleonora  satte nu sin tydliga prägel på Sveriges hovkultur. Hon anställde arkitekter och konstnärer: Tessin d.ä., Tessin d.y., David Klöcker Ehrenstrahl och många fler.
Riksänkedrottningen använde kulturen för politiska och dynastiska syften. Kungamaktens allt starkare maktposition skulle visas upp genom praktfulla slottsanläggningar och konstföremål.

Det finns mängder av källmaterial från den här tiden, och i Husgerådskammarens samlingar förvaras allehanda föremål från hovlivet.
Hedvig Eleonora”-boken är i stort format, 25 x 30 cm, och omfattar 232 sidor. För första gången framträder Hedvig Eleonora i helfigur, och i boken kan vi läsa om ämnen som inte tidigare presenterats i bokform.

De 63 texterna i boken har skrivits av ett flertal olika svenska och internationella forskare. Alla artiklar är lättillgängliga och intressanta.
Bokens första 86 sidor beskriver det svenska hovet och dessa världsbild: slotten och trädgårdarna, musiken, teatern, m m.
Nästa del i boken har rubriken ”Ur drottning Hedvig Eleonoras liv”. Här kan du läsa om bröllopsceremonierna, om hur drottningen avbildades i konsten, beskrivningar av olika föremål ur drottningens samlingar, om hur barnen uppfostrades och mycket annat.
Den sista tredjedelen i boken heter ”Från drottning Hedvig Eleonoras värld”. Här finns artiklar om t ex möbler, vävda tapeter, textilier, smycken, glas.
Även om kapitlen är sorterade enligt den här strukturen kan man givetvis hoppa rakt in i boken och börja läsa var som helst.

Boken är utomordentligt väl disponerad och formgiven. Den är rikt illustrerad och alla fotografier är nytagna.
Hedvig Eleonora”-boken är ett exempel på hur riktigt bra det kan bli när man tar ett helhetsgrepp på en historisk person, och då använder sig av allt det källmaterial och föremål som finns.
Här ges vi en fullödig bild av den svenska barocken, och konstverken, krigsbytena, ceremonierna och kulturlivet sätts in i sitt tydliga sammanhang. Dessutom är boken verkligen bläddervänlig.

Jag tror att denna bok kan tilltala även den läsare som kanske inte är toppintresserad av karolinskt hovliv. Den är sprängfylld av konst- och kulturhistoria.
Man kan studera den även som exempel på framstående bokformgivning. Senare i år ges boken även ut på engelska.
Rekommenderas!

Hedvig Eleonora – den svenska barockens drottning i bibliotekets katalog

Flytande palats

Flytande palats

”Ingenting kan vara mer imponerande, ej heller mer ägnat att förhärliga Konungens majestät än att hans fartyg bär den praktfullaste utsmyckning som skådats på haven.”
Så sade Ludvig XIV:s minister Colbert om de franska örlogsfartygen och hur viktigt det var att deras konstnärliga utsmyckning var så rik som möjligt.

Hans Soops fina bok ”Flytande palats : utsmyckning av äldre svenska örlogsfartyg” (Signum/Atlantis, 2007) är en av de första i sitt slag som ger en sammanfattande bild av hur svenska örlogsskepp pryddes med snidade och målade träskulpturer som symboliskt skulle glorifiera konungen, hans ätt och nationen Sverige.

Hans Soop är f d intendent vid Sjöhistoriska museet och har aktivt arbetat med konserveringen av regalskeppet Vasa. Han disputerade 1986 med en avhandling om Vasas skulpturer.

Boken inleds med ett par kortfattade avsnitt om skepp från brons- och järnålder, vikingatid och medeltid. Få skeppsutsmyckningar har bevarats från denna tid. Vi har dock hällristningar, bildstenar och ett fåtal fynd av vikingaskepp att studera.

Bokens tyngdpunkt ligger istället på perioden från 1500-talet till 1800-talet. Det görs även utblickar till andra länders skeppsutsmyckning. Särskilt gäller det i kapitlet om 1500-talet, där ett flertal kända elisabetanska fartyg beskrivs. Även avsnitt om Frankrike och Nederländerna ingår i boken.

Det var under Vasatiden som den svenska örlogsflottan byggdes upp. Sedan har vi stormaktstiden, där Vasa är ett praktfullt exempel på ett överdådigt utsmyckat kungligt fartyg. Bokens avslutande kapitel om den Gustavianska tiden samt 1800-talet är riktigt intressanta.

Den som vill läsa om gamla galjonsfigurer hittar här både faktauppgifter och fina foton.
En galjonsfigur var en snidad eller skulpterad figur på förstäven på äldre fartyg, som ofta föreställde någon mytologisk figur med anknytning till fartygets namn

Skeppsbyggaren Fredrik Henrik af Chapman lät bygga Gustaf III:s linjeskepp i Karlskrona, och fregatterna utsmyckades med Johan Törnströms galjonsfigurer. Törnströms yrkestitel var amiralitetsbildhuggare, och hans galjonsfigurer är av mycket hög konstnärlig klass.
Här kan vi se bilder från skonerten Amphion. Det var Gustaf III:s älskade lustjakt. Delar av Amphion har bevarats och finns idag att se på Sjöhistoriska museet.

Många av de fint utsmyckade fartygen har inte överlevt till våra dagar. De sköts kanske sönder eller sprängdes i luften under sjöslag, och om de klarade sig blev de så småningom omoderna och uttjänta. Då kunde de kasseras och huggas upp på varvet. Men det finns en hel del konstruktionsritningar och skisser bevarade, så att vi idag kan få ett begrepp om hur fartygen kan ha sett ut.

”Flytande palats” är en riktigt fin bok i stort format. Artiklarna är genomgående läsvärda och intressanta, och kräver inga egentliga förkunskaper. På biblioteket hittar du boken under ämnet Konst, skulptur.

Flytande palats i bibliotekets katalog

 

Estlands svenska tid

Provinsen bortom havet

I juni 1561 övertog Sverige staden Reval (nuvarande Tallinn), med omnejd. Detta innebar samtidigt starten för Sveriges stormaktstid. Estlands tid som en del av det svenska väldet varade i ca 150 år, fram till 1710. Den här perioden har ofta idealiserats och kallats ”den goda svensktiden” i estnisk historia.
Den nya boken ”Provinsen bortom havet : Estlands svenska historia 1561 – 1710” av Kari Tarkiainen och Ülle Tarkiainen (Svenska litteratursällskapet i Finland / Atlantis, 2013) beskriver hela denna period på ett verkligt heltäckande sätt.

Kari Tarkiainen är professor och tidigare riksantikvarie i Finland. Han har tidigare skrivit många böcker om svensk och finländsk historia. Ülle Tarkiainen är historiker vid universitetet i Tartu.

”Vårt avlånga land” säger vi idag. Det är självklart för oss att Sverige ser ut så. Men under lång tid var Sverige mer likt en kvadrat, med Finland och delar av Baltikum som naturliga delar i riket. Att Estland var en del av det svenska väldet i hela 150 år har idag till viss del fallit i glömska. Därför är det så bra att den här boken nu har utkommit.

De 150 åren var en dramatisk tid, med ständiga krig som drabbade befolkningen. Hungersnöd och pestepidemier härjade. Men på samma gång utvecklades samhället. Svenskarna genomförde reformer inom utbildning, kyrka och rättsväsendet. Det första svenska regionala universitetet grundades i Dorpat. Jordbrukstekniken förbättrades.
Bönderna i de baltiska områdena förblev dock livegna, trots att flera av de svenska kungarna försökte agera i frågan. Borgarna och adelsmännen lyckades i stort sett bevara sina rättigheter.

”Provinsen bortom havet” är imponerande i sin omfattning. Man kan säga att detta är Boken om Estlands svenska tid. Författarna har skrivit om i princip alla aspekter på denna period. Dessutom är beskrivningen inte nationalistiskt idealiserande, utan präglas av en tydlig balans. Författarna hänvisar till forskning på baltiska och ryska universitet, något som annars är ovanligt i övrig svensk historisk litteratur om den här tiden.

Läskunnigheten bland esterna ökade kraftigt under den svenska tiden. Orsaken var att svenskarna ville göra esterna till goda lutherska kristna och få dem att läsa Bibeln. Författarna menar därför att detta var en av de mest bestående följderna av svensktiden. Esterna blev en del av det protestantiska området.

Här och var i boken finns intressanta avsnitt med olika utvikningar, eller sidospår om man så vill. I dessa avsnitt kan vi läsa om kända personer under den svenska tiden i Estland. Här finns också en del rolig kuriosa.

”Provinsen bortom havet” är välskriven och mycket intressant, och författarna är mycket kunniga i ämnet. Det är den självklara grundboken om Estlands tid i det svenska väldet. Dessutom är boken rikt illustrerad.

Provinsen bortom havet i bibliotekets katalog

Maria Eleonora

Maria Eleonora

Det brukar sägas att det är segrarna som skriver historien. En av de historiska personer som genom åren fått mest negativa ömdömen är Maria Eleonora. Gustav II Adolfs drottning och mor till Kristina. Hon har beskrivits som en hysterisk kvinna, galen av sorg efter sin make, en dålig mor och mycket annat. Men Maria Eleonora får sin upprättelse i Moa Matthis kortbiografi ”Maria Eleonora : drottningen som sa nej” (Bonniers, 2010).

Maria Eleonora (1599-1655) var dotter till Johan Sigismund av Brandenburg och Anna av Preussen.
1620 gifte hon sig med Gustav II Adolf, då 26-årig ung svensk regent. Hon skulle aldrig komma att finna sig till rätta i Sverige. Hennes uppgift var sedan, precis som för andra gifta kvinnor, att föda så många och friska barn som möjligt, och helst söner. Ett knappt år efter bröllopet fick Maria Eleonora en dödfödd dotter. 1623 föddes en dotter, Kristina Augusta, som dock dog ett år senare. 1624 fick hon en pojke som var död vid födseln. 1626 födde hon sitt fjärde barn, den blivande drottning Kristina.

Matthis beskriver i sin bok hur svårt det är att skildra en person vars egen röst inte finns bevarad. Det finns knappt några dokument kvar som Maria Elonora själv skrev, och i riksrådens protokoll beskrivs hon av andra, oftast hennes motståndare. Kristinas självbiografi från 1681 ger ingen positiv bild av modern. ”Det är en kunskapskälla man inte kan låta bli att dricka ur, men man bör göra det med eftertanke” skriver Matthis.

Maria Eleonora beskrivs som mycket vacker. Hon hade ett stort intresse för musik, teater, konst och arkitektur.

mariaeleonora

När Gustav II Adolf stupade vid Lützen 1632 förändrades drottningens liv. Maria Eleonora är mest känd för sin enorma sorg efter sin döde make. Hon vägrade skiljas från liket, förvarade kungens balsamerade hjärta hos sig och krävde efter begravningen att få besöka kungens gravvalv.
Matthis visar i boken hur detta troligen var en del av en medveten strategi från drottningens sida, som 1633 hade uteslutits från den förmyndarregering Axel Oxenstierna och riksdagen hade utsett.
Maria Eleonora har också fått kritik av eftervärlden för att hon var slösaktig, och hade planer på att gifta bort Kristina med en dansk prins. Dessa anklagelser bemöter Matthis på ett intressant sätt i boken. Drottningen blev förlorare i en maktkamp med riksrådet.
Till sist beslutade rådet att skilja Kristina från sin mor. Maria Eleonora bestämde sig sedan för att fly från Sverige. 1640-48 var hon bosatt i sitt hemland Brandenburg, men senare återvände hon till Sverige.

Det här är en intressant och läsvärd bok, som sätter ett nytt perspektiv på en tidigare alltför negativt skildrad person i vår historia. Maria Eleonora är en fascinerande gestalt och boken väcker många funderingar hos läsaren.

Maria Eleonora i bibliotekets katalog

Kristina och Descartes

Drottningen och filosofen

Stockholm, 1649. På Sveriges tron sitter drottning Kristina, 23 år. Hon är ung, intelligent och ledare för den unga svenska stormakten. Till Stockholm anländer, på hennes inbjudan, den berömde franske filosofen och matematikern René Descartes, 53 år. Det är meningen att han ska bli hennes lärare och rådgivare. Descartes anländer till Sverige en kylig oktoberdag 1649. Efter bara några få månader insjuknar han i lunginflammation och avlider. Detta ger sedan upphov till rykten över hela Europa. Vad var det egentligen som hände?

Om Kristinas möte med Descartes handlar Svante Nordins senaste bok ”Drottningen och filosofen : mötet mellan Christina och Descartes” (Atlantis, 2012).
Nordin är professor i idé- och lärdomshistoria vid Lunds universitet och har tidigare skrivit flera andra böcker, särskilt om filosofi- och idéhistoria.

Den här boken är ett riktigt bra läsäventyr och ett utmärkt exempel på hur en bra författare kan förmedla lärdom och bildning på ett lättillgängligt och intressant sätt.

Till att börja med är boken väldisponerad. Nordin börjar med att presentera personerna: Kristina, Descartes och den franske ambassadören Chanut. Sedan lyckas Nordin sammanfatta 1600-talets filosofiska tänkande på bara nio sidor.

Kristina och Descartes, som vid denna tid bodde i Nederländerna, förde en lång brevväxling innan inbjudan till Stockholm kom. Den här brevväxlingen beskrivs i ett längre avsnitt.
Descartes kom alltså till Stockholm under hösten 1649. Snart inleddes hans regelbundna möten med drottningen. Lektionerna började klockan fem på morgonen, vilket var en praktisk tid för Kristina. Det var en bra tid för studier innan dagens regeringsbestyr inleddes. De möttes i hennes bibliotek. Det var dock utkylt vintertid och låg flera trappor upp i slottet. Under vintern fick Descartes även i uppdrag att planera för den lärda akademi som Kristina tänkte grunda i Stockholm.
I början av februari 1650 insjuknade Descartes i lunginflammation och avled. Dödsfallet kom oväntat och rykten började snart spridas. Han hade ju nyss anlänt till Sverige, och nu var han redan död. Var det kölden i Stockholm som orsakade filosofens plötsliga död? Blev han förgiftad? Descartes var en mycket inflytelserik person i 1600-talets lärdomsvärld, men han hade också gott om fiender, även kring det svenska hovet. Nordin visar i boken att det knappast var fallet. Det var tyvärr inget ovanligt att duka under för sådana sjukdomar.

I boken kan vi också läsa om teorierna att Descartes skulle ha haft inflytande på drottningens senare omvändelse till katolicismen.

Denna berättelse är tillräckligt dramatisk, men den slutar inte där. Descartes äventyr fortsatte även sedan han avlidit. Han begravdes i Sverige, men flyttades senare till Frankrike, varvid huvudet kom på avvägar men senare återfördes till sin ursprunglige ägare. Det är i alla fall vad man tror, för helt säkert är det inte.

Det är fascinerande att läsa om vilka ämnen och frågor som Kristina och Descartes diskuterade. Bl a funderade de över om det finns liv i rymden.
I slutet av boken finns flera brev och andra dokument med som bilagor.
”Drottningen och filosofen” är en mycket intressant och välskriven bok som förtjänar en stor läsekrets.

Drottningen och filosofen i bibliotekets katalog

Den 19 april öppnar Livrustkammaren i Stockholm en stor utställning om drottning Kristina – ”Bilder av Kristina”. Det är den största utställningen om drottningen som visats i Sverige på 50 år.

Tåget över Bält

1658 - tåget över Bält

Det finns tillfällen i historien då allting hänger på en skör tråd, då allting står och väger. Ett av dessa tillfällen i svensk historia är Karl X Gustavs fälttåg mot Danmark 1658 och tåget över Bält. Det var ett extremt våghalsigt beslut, men som gick hem.

Om dessa dramatiska händelser berättar Lars Ericson Wolke i boken ”1658 : tåget över Bält” (Historiska media, 2008).

Det som hände 1658, för 355 år sedan, har gått till historien som Sveriges mest framgångsrika fälttåg. Det slutade med freden i Roskilde, då Danmark förlorade en tredjedel av sitt territorium till Sverige – Skåne, Blekinge, Halland och Bohuslän.

Lars Ericson Wolke är en av våra främsta militärhistoriker och författare till ett flertal böcker. ”1658” inleds med en kort bakgrund innan berättelsen om 1650-talets fälttåg tar sin början.

Karl X Gustav var kung av Sverige i bara sex år, 1654-1660, men den mest krigiske av alla, sett till antalet regeringsår.

Sverige förklarade 1655 krig mot Polen, som då var Europas till ytan största stat. Tillfället sågs av flera skäl som strategiskt viktigt. Läget var dock osäkert eftersom man inte visste hur andra europeiska stater skulle reagera. Warszawa intogs av svenskarna, som tog mängder av krigsbyte. Under det svensk-polska kriget blev Polen så pass hårt drabbat att man i polsk historieskrivning kallar åren 1655-1660 för ”Den stora syndafloden”. Detta beredde sedan väg för Polens delning under 1700-talet.

Kung Fredrik III av Danmark såg sin chans. Danskarna hade i freden i Brömsebro 1645 förlorat stora landområden till Sverige och ville återta dessa. Medan svenskarna var upptagna i Polen, och ryssarna angrep de svenska baltiska områdena, såg de sin chans. Sommaren 1657 förklarade Danmark krig mot Sverige. Detta var gynnsamt för svenskarna, eftersom de i egenskap av försvarare därmed kunde använda sig av marschvägen genom flera nordtyska stater och anfalla Danmark söderifrån. Dessutom kunde inte danskarna räkna med nederländskt stöd eftersom de själva var angripare.

Swedish crossing of the Great Belt on 5 February

Svenskarna korsar Stora Bält i februari 1658.

När svenskarna marscherat upp genom Jylland behövde man ta sig över till de danska öarna. Kungen hade inte hunnit få tillgång till någon flotta. Men vädret var extremt gynnsamt. I den stränga vinterkylan i februari 1658 fattades det djärva beslutet att låta hela den svenska armén tåga först över Lilla Bält, och sedan över Stora Bält och vidare mot Själland. Detta var extremt våghalsigt och hela fälttåget kunde gå fel. Risken var inte bara att isen inte skulle hålla, utan också att vädret kunde slå om och bli mildare. Då skulle de svenska trupperna stå isolerade på någon av de danska öarna.

Danskarna blev helt överrumplade och hann inte förbereda någon organiserat försvar. Först i ett sent skede gick det upp för Fredrik III att Köpenhamn hotades, och i förlängningen hela det danska riket.

Nästan i panik gick danskarna med på freden i Roskilde 1658, under hårda villkor. Ändå fick inte svenskarna igenom alla sina krav, mycket för att man ville ha en snabb fred utan inblandning från andra stater.

Hela detta oerhört dramatiska händelseförlopp skildras i boken, i vilken vi också får möta olika personer, både på den svenska och den danska sidan. Här finns också ett bra kapitel där du kan läsa om hur eftervärlden under olika tidsperioder sett på Karl X Gustavs fälttåg.

Det är spännande att läsa skildringen, trots att man vet hur det gick. Men tänk hur mycket som kunde gått annorlunda. Hur hade vi då idag sett på dessa händelser?
Ericson Wolke är bra på att levandegöra sin berättelse, och jag tror att den här boken kan tilltala även de läsare som vanligtvis inte läser militärhistorisk litteratur. En bra och läsvärd bok.

1658 – tåget över Bält i bibliotekets katalog

En resa i Sverige på 1670-talet

Sverige under år 1674

Dagens tips är en spännande och underhållande reseskildring från 1670-talets Sverige – ”Sverige under år 1674” av Lorenzo Magalotti (Rediviva, 1986).

Lorenzo Magalotti (1637-1712) var italiensk vetenskapsman och diplomat. Han besökte Sverige under år 1674 och hade tidigare skrivit rapporter från andra europeiska länder.

Magalottis reseberättelse från Sverige är mångsidig och mycket intressant. Han berättar om ekonomi och samhällsförhållanden, om kungafamiljen, om maktstrider inom adeln, handelsfrågor och mycket annat.
Det är fascinerande att läsa denna reseberättelse från ett Sverige som fanns för snart 350 år sedan. Texten är dessutom ofta väldigt underhållande.

Magalottis reseskildring är berömd och gavs ut på svenska 1912. En faksimilutgåva utkom 1986. Den är illustrerad med samtida laveringar, flera av dem i färg.
Magalottis beskrivningar av stormaktstidens svenskar kan vara dråpliga och riktigt kul att läsa.

Exempel på ett citat ur boken:
”Förutom att svenskarna äro lättrogna, äro de också tungrodda, misstänksamma och högdragna samt kunna icke bevara en hemlighet. De äro ock lata samt långsamma i att fatta beslut om det, som de böra göra. (…)
Allt detta hindrar dock icke, att det i Sverige finnes män av klokt och upplyst omdöme. (…)
Nu för tiden äro svenskarna icke blott tappra och hyfsade, egenskaper som man förr icke mötte norr om den 50:e breddgraden, utan man finner bland dem sådana, som erkännes vara artiga, snillrika, lärda, och som ha, jag kan nästan säga, högst förfinade umgängesformer.”

Sverige under år 1674 i bibliotekets katalog

Det svenska Baltikum

Den goda svensktiden?

I Estland och Lettland kan man ibland få höra uttrycket ”Den goda svensktiden”. Med detta menar man att den tid då svenskarna styrde över Baltikum var en god och bra tid, till skillnad från den senare ryska tiden. Men hur var det egentligen med detta, var den tiden så god som det sägs? Intressant nog är att uttrycket inte finns i Litauen.

Sture Gustafson har skrivit boken ”Den goda svensktiden? : historia och upplevelser i Baltikum” (Carlssons, 2012), där han undersöker hur det ligger till med den saken. Slutsatsen är att uttrycket behöver nyanseras.

Svensktiden i Baltikum var perioden 1561-1710, alltså ca 150 år. Under den perioden grundades ett universitet i Dorpat (Tartu), och en Bibelöversättning till lettiska utgavs. Befolkningen var dock fortfarande livegen, och den svenska adeln utökade här sitt jordägande. Dessutom var svensktiden en enda lång krigsperiod.

Gustafson har varit radioproducent på UR och har tidigare skrivit flera böcker om Baltikum. Den här boken är en personlig skildring av en resa i de baltiska staterna. Under sin resa gör han hela tiden nedslag i historien. Här ser vi att historien hela tiden är levande i våra grannländer på ett helt annat sätt än hos oss.

Några av bokens bästa kapitel handlar om de gamla kyrkorna. Läs om fascinerande kyrkor i Tallinn, och om de gammaltroendes katedral i Riga.
Läs om legenden som beskriver hur den danska flaggan kom till. Enligt den berättelsen föll Dannebrogen från himlen under ett slag mot esterna. Och känner du till Baltvikingarna och Estlandssvenskarna?

Här finns också en intressant skildring av universitetsstaden Dorpat och dess svensk-baltiska historia, som sällan beskrivs i andra böcker.

”Den goda svensktiden?” är illustrerad med foton i svartvitt och färg. Tyvärr saknas kartmaterial.
Detta är en sorts personlig reseskildring med stora historiska inslag och dessutom en trivsam bok, där det förflutna ständigt avspeglas i nutiden.

Den goda svensktiden? i bibliotekets katalog

Historieätarna

I SVT:s nya historiska serie ”Historieätarna” kan vi följa Lotta Lundgren och Erik Haag när de provar olika tidsepokers matvanor. Första avsnittet, som handlar om stormaktstiden, sändes igår.
Lundgren & Haag drack varm öl till frukost och åt spännande rätter som björktrast med kanelsås och snömos med rosenvatten. Kanske någon är sugen på att äta tupphuvud?
De utsatte sig också för tidens hygienvanor. Under 1600-talet tvättade man sig t ex inte med vatten eftersom det ansågs skadligt.

I den här programserien ska Lundgren & Haag prova dessa tidsepoker: 1650, 1750, 1890, 1920, 1940 och 1970.
Mycket underhållande och intressant. Missade du första avsnittet kan du se det i SVT Play.

SVT: Historieätarna – officiell webbplats
SVT Play: Historieätarna, avsnitt 1 av 6

Hästens tid

Hästens tid

Sveriges stormaktstid var omöjlig utan hjälp av hästen. Faktum är att hästen är det djur som betytt mest för människan genom historien. Hästen har varit transportmedel, handelsvara, statusobjekt och stridshjälpmedel. Den var också en förutsättning för kriget.

Om hästens roll under den svenska stormaktstiden handlar Anna Larsdotters bok ”Hästens tid : rid- och stridskonst under stormaktstiden” (Historiska media, 2008).

På 1600-talet blev behovet av hästar enormt i Sverige. Officerare och soldater behövde riddjur, och artilleriet behövde dragdjur. Lika viktig var hästens funktion som statussymbol. Den som var en hög adelsman borde ha så fina hästar som möjligt i sin ägo. Stallen visades upp vid utländska besök.
Inte under någon annan period i vår historia har det producerats så många ryttarporträtt och även rena hästporträtt.
Dressyrkonsten utvecklades, alltid med argumenten att konsterna var viktiga i stridsmiljö.

Samtidigt led hästarna svårt under striderna. Vid ett fältslag dog i allmänhet dubbelt så många hästar som soldater.

Anna Larsdotter berättar i den här intressanta och välskrivna boken om hästens viktiga roller under svensk stormaktstid. En centralgestalt i boken är kung Karl XI, som är den regent som allra mest förknippas med hästar. Här finns många fascinerande detaljer som gör berättelsen levande. De fruktansvärda förhållandena i fält framgår också tydligt.  Du kan även läsa om klipparen – den typiska svenska arbetshästen.
En bra och läsvärd bok med en annorlunda vinkel.

Hästens tid i bibliotekets katalog

Palats i Stockholm

Palatsen i Stockholm under stormaktstiden

När Sverige blev stormakt blev Stockholm rikets huvudstad och under en period på 80 år femdubblades stadens befolkning. Adelsmännen och några förmögna handelsmän byggde sig ståtliga palats. Detta var adelns storhetstid och palatsbyggandet nådde sin kulmen under Karl XI:s förmyndarregering på 1660-talet.

Om alla dessa pampiga palats handlar Claes Ellehags bok ”Palatsen i Stockholm under stormaktstiden”. 
Här kan vi läsa om alla dessa påkostade byggnader och vad som hände med dem sedan. En del av palatsen revs i samband med 1950- och 1960-talets citysanering och andra har under seklerna byggts om kraftigt. Men de flesta av de mest kända och beryktade palatsen finns kvar (förutom Jakob de la Gardies ”Makalös”).
Flera av palatsen känner man väl igen från Stockholmsbilder.

Ellehag är konsthistoriker och antikvarie, så boken fokuserar på det rent arkitekturhistoriska. Men vi kan även ta del av intressanta fakta om de personer som beställde palatsbyggena.  Det är nästan svårt för oss nutida läsare att riktigt förstå hur enorma summor som lades på alla dessa palats.
Många illustrationer, plankartor och teckningar.

Palatsen i Stockholm i bibliotekets katalog

Stormaktsdrömmen

Stormaktsdrömmen

Egentligen är det ganska fantastiskt att det glesbefolkade Sverige, med sina otillräckliga resurser, ändå kunde bli en stormakt. Sverige nådde sin allra största utbredning 1660. Men priset för avancemanget till stormakt var otroligt högt. En halv miljon unga män kom aldrig hem igen från de många krigen. De flesta av dem dukade under för sjukdomar och epidemier.

Författaren och historikern Christer Nilsson har rest i den svenska stormaktens fotspår. I boken ”Stormaktsdrömmen” (2009) berättar han om de olika platserna. Från Stockholm och Åland reser han via Åbo till Viborg, numera ryskt, och vidare från S:t Petersburg till Baltikum och Riga.

Det finns massor av spår efter den svenska stormakten. Boken är geografiskt uppdelad efter de olika resmålen, med en del hopp i den historiska kronologin. Här finns nyritade kartor så att läsaren kan orientera sig.
En trivsam bok där många goda historier och spännande levnadsöden beskrivs. Rikt illustrerad.

Stormaktsdrömmen i bibliotekets katalog

%d bloggare gillar detta: