Bloggarkiv

Cervantes grav funnen

Med dagens teknik och metoder kan arkeologerna lösa månghundraåriga gåtor, t ex beträffande försvunna gravplatser.

Härom året fann brittiska arkeologer Richard III:s grav under en p-plats i staden Leicester, och nu har spanska arkeologer hittat Miguel de Cervantes grav. Den har varit försvunnen i hundratals år men är nu återfunnen.

Den spanske författaren Miguel de Cervantes (1547-1616) är mest känd för sin legendariska roman ”Den snillrike riddaren Don Quijote av la Mancha”, vars första del utkom första gången 1605.

Cervantes liv var händelserikt. Han deltog som ung i kriget mot turkarna och sårades svårt vid slaget vid Lepanto 1571. Under fem år satt han i hårt fängelse i Alger, men blev friköpt. Vid hemkomsten till Spanien fick han inget jobb och började då skriva böcker.

Cervantes dog 1616 och begravdes i en klosterkyrka i Madrid. Några decennier senare flyttades kvarlevorna, och försvann sedan. Under flera sekler har ingen känt till var de befunnit sig.

Nu har dock spanska arkeologer med största sannolikhet identifierat graven. Cervantes kvarlevor ligger blandade med andra, bl a de från hans fru. Så småningom kommer Cervantes att få en ståtlig återbegravning. 2016 ska man högtidlighålla 400-årsminnet av hans död.

BBC News: Spain finds Don Quixote writer Cervantes’ tomb in Madrid

”Don Quijote” är en av världslitteraturens stora romaner och har varit extremt betydelsefull för romanens utveckling. Under många år fanns boken bara översatt till svenska i förkortad form. 2001 utgavs hela verket i fräsch nyöversättning: ”Den snillrike riddaren Don Quijote av la Mancha”.

Den snillrike riddaren Don Quijote av la Mancha i bibliotekets katalog

Ingen svensk översättning finns idag tillgänglig som gratis tillgänglig e-bok, men versioner på andra språk går att hitta hos Project Gutenberg.

 

Mänsklighetens äldsta gåta

Mänsklighetens äldsta gåta

I grottor som Lascaux och Altamira finns fantastiska grottmålningar. I Frankrike har konstverken i landets grottor setts som nationalklenoder.
Många har fascinerats av dessa vackra och uttrycksfulla konstverk, som har tillkommit under en mycket lång period – ca 25.000 år. Det är ståtliga, stolta djur som målats: bisonoxar, hästar, lejon. Målningarna är dessutom mycket naturtrogna och realistiska. Hur lyckades man skapa dessa målningar, och varför tillkom de? Denna gåta har länge sysselsatt arkeologer, forskare, konstvetare och många andra.

Men nu kan den här gåtan vara löst. Den franske målaren och tecknaren Bertrand David fick en idé en kväll i sitt hem, en kväll när han just nattat sin åttaårige son. Och hans förklaring av hur dessa målade bilder skapades är förbluffande skarp. När man hör den känns den helt självklar. Dessutom undrar man varför ingen har kommit på detta tidigare.

Bertrand David berättar hela denna historia i den fascinerande boken ”Mänsklighetens äldsta gåta” (Dialogos, 2014), som han skrivit tillsammans med professorn och historikern Jean-Jacques Lefrère.

Detta är en trivsam liten bok, som inte ens är 200 sidor lång, och sparsamt men träffsäkert illustrerad, Jag hade stort nöje av ”Mänsklighetens äldsta gåta”, inte minst för att jag inte i förväg kände till vad Davids teori gick ut på. Detta beskrivs inte heller i bokens baksidestext, vilket är bra. Det är precis som när man inte vill veta handlingen i en spännande thriller i förväg. Jag vill därför inte förstöra spänningen och nöjet för andra läsare genom att avslöja för mycket.

Tjursalen i Lascaux-grotten

Det har sedan lång tid funnits flera gåtor beträffande den här grottkonsten.
Varför målades bilderna på svåråtkomliga ställen, ofta på platser som var mycket svåra att fysiskt ta sig fram till? Varför avbildas aldrig några människor, utan bara djur? Och varför bara vissa sorters djur? Hur kunde man upprätthålla kunskapen om måleritekniken och föra den vidare under tiotusentals år? Varför har man ibland målat över andra, tidigare djurbilder med nya motiv, ibland flera tusen år senare? Hur kommer det sig att alla djur avbildas i profil?

Davids teori besvarar alla dessa frågor, samt även en del andra. Han har testat sin teori empiriskt för att se om man idag kan åstadkomma liknande bilder på just detta vis, och det hela verkar stämma. Förklaringen är helt rimlig och logisk. Alla pusselbitar faller på plats.

I boken beskriver David hur han steg för steg funderar ut sin teori, och sedan testar den med positivt resultat. Det är bitvis riktigt spännande att läsa.

Men varför skapades då alla dessa vackra djurmålningar? Där kan vi bara gissa, men med den första delen av gåtan löst (d v s hur bilderna målades) lanserar David i slutet av boken sin egen hypotes om syftet med hela denna grottkonst. Och den hypotesen känns rimlig. Jag tror personligen att han är en del av sanningen på spåren här, även om vi troligen aldrig kan få veta säkert. Inte heller här vill jag avslöja hans hypotes – läs boken själv.

Läs ”Mänsklighetens äldsta gåta”. Den kommer att ge dig nya perspektiv på vår äldsta historia, och den utmanar läsarens kritiska tänkande. Samtidigt är det en väldigt mänsklig bok.
Sedan skadar det ju heller inte att den är välskriven och spännande.
En riktigt bra läsupplevelse, och en bok som ger det där lilla extra, det oväntade. Rekommenderas varmt!

Mänsklighetens äldsta gåta i bibliotekets katalog

Evig ungdom i Florida

Juan Ponce de Léon

I april 1513, för 500 år sedan, landsteg den spanske conquistadoren Juan Ponce de Léon i Florida. Han ledde den första europeiska expeditionen dit.

Traditionell historieskrivning hävdar att Ponce de Léon ska ha varit ute efter att finna Den eviga ungdomens källa, som enligt legenden skulle finnas i ett mytologiskt land sdom kallades Bimini.

Den eviga ungdomens källa beskrevs redan av den grekiske historieskrivaren Herodotos, och dök sedan upp i olika legender och myter. Den som drack ur källan, eller badade i den, skulle återfå sin ungdom. Under 1500-talet stötte de spanska erövrarna på dessa legender hos de amerikanska och karibiska folkslag man mötte.

Juan Ponce de Léon (1474-1521) var Puerto Ricos förste spanske guvernör. Möjligen kan han dessförinnan ha varit med på Columbus resor. Han har alltid varit förknippad med den här legenden om ungdomens källa.

Ponce de Léon fick i uppdrag av kung Ferdinand att kolonisera nytt land. Tre skepp med ca 200 mans besättning seglade ut från Puerto Rico i mars 1513. När man siktade land i början av april valde Ponce de Léon att kalla det ”La Florida” (”Blomsterlandet”). Det var påsktid, och i Spanien har man en blomsterfestival vid denna tid som kallas ”Pasqua Florida”.

Exakt var i Florida Ponce de Léon sedan landsteg är omdiskuterat. I St. Augustine kan man besöka ”Fountain of Youth Archaeological Park”. Där finns en källa, men några rapporter om dramatiska föryngringar bland parkbesökarna har hittills inte förekommit.

Flera nutida bedömare menar att uppgiften att Ponce de Léon skulle ha sökt efter ungdomens källa är felaktig och tillagd av andra i efterhand. I uppdraget han fick av kung Ferdinand står ingenting om någon källa, och rimligen bör guld, rikedomar och handelsmöjligheter ha varit viktigare.

För dig som vill läsa mera om detta kan jag tipsa om denna artikel:
Douglas T Peck: ”Misconceptions and Myths Related to the Fountain of Youth and Juan Ponce de Leon’s 1513 Exploration Voyage”. New World Explorers, Inc. (22 sidor, nedladdningsbar pdf)

Jägarens leende

Jägarens leende

Ulla-Lena Lundbergs bok ”Jägarens leende : resor i hällkonstens rymd” (Söderströms, 2010) handlar om hällkonst. Det är namnet på de hällmålningar och klippmålningar som finns på många platser runtom i världen. En del av hällmålningarna i Afrika är ca 10.000 år gamla.
Vi har också hällmålningar i Sverige. Fynd av dessa har gjorts i bl a Norrland, Bohuslän och Värmland. De har tillkommit under yngre stenålder.

Ulla-Lena Lundbergs bok är en reseskildring i både tid och rum. Vi får följa med på en resa till fynd av hällkonst i Afrika, Spanien och Frankrike. Dessutom tar en stor del av boken upp hällkonst i Sverige och Finland.

Det är också en personlig berättelse om författarens relation till sin nu avlidna syster Gunilla. De reste ofta tillsammans, och nu reser författaren själv. Boken har flera plan och det är en mycket suggestiv och personlig resa. Boken är även illustrerad med ett flertal fina foton.

Vi har begränsade kunskaper om de människor som skapade denna uttrycksfulla konst. Vad tänkte de? Hur levde de? Hur ska bilderna tolkas? Det här är spännande frågor och ingen har några säkra svar. Läs ”Jägarens leende” – en bok som tar dig med på en fascinerande resa.

Jägarens leende i bibliotekets katalog

Santiago de Compostela

Santiago de Compostela

Santiago de Compostela är huvudstad i Galicien i nordvästra Spanien. Under medeltiden var staden en av de viktigaste vallfartsorterna för pilgrimer.

Om denna legendariska stad och om pilgrimsfärder dit kan du läsa i boken ”Santiago de Compostela : vägar och vandringar till aposteln Jakobs grav” av Carl Jacob Gardberg (Schildts, 2001).

Jakob var den förste av Jesu apostlar som hade lidit martyrdöden, och enligt traditionen hade han begravts på den iberiska halvön. År 813 upptäcktes en grav i området, som ansågs vara den helige aposteln Jakobs grav. Upptäckten kom lägligt eftersom de kristna vid denna tid kämpade mot morerna i nuvarande norra Spanien. För spanjorerna blev Jakob ett nationalhelgon.

Från 1000-talet och framåt blev Jakobs grav ett populärt vallfartsmål. Vägarna förbättrades, broar byggdes, allt för att underlätta för pilgrimerna.
Vägen dit knöt samman många vandringsleder i Europa. Redan på 1100-talet utgavs den första pilgrimsguiden. Den vanligaste vägen gick söderut från Paris.

Jakobs mest kända symbol är kammusslan, som kunde plockas på stränderna i närheten. I stort sett alla pilgrimer som besökte Santiago de Compostela tog med sig musslor hem.

Även många nordbor besökte Santiago de Compostela. Den mest berömda resan dit gjordes av den heliga Birgitta och hennes make Ulf Gudmarsson 1341-43.

I och med reformationen minskade pilgrimernas antal i Santiago de Compostela. Gustav Vasa lät vid Västerås riksdag 1544 förbjuda pilgrimsfärder.

I den här trivsamma boken kan du läsa om både historia och nutid. På bara 120 sidor finns mängder av intressant läsning. Ett kapitel handlar om nutida färder till Santiago de Compostela, och ett annat om pilgrimsvägen som kulturhistoria. Stadens äldre delar är numera ett av UNESCOs många världsarv.

Santiago de Compostela i bibliotekets katalog

Diktaren på tronen

Diktaren på tronen

Hur många svenskar har hört talas om den spanske kungen Alfonso X? Förmodligen inte särskilt många. På kontinenten är han välkänd, men hos oss har vi inte lika bra koll på spansk medeltida historia.

Kung Alfonso X regerade över Kastilien, en stor del av den iberiska halvön, under ca 30 år: 1252-1284. Han var en stor kulturpersonlighet som skrev poesi och även var aktiv på andra områden. Alfonso är utgångspunkten för historikern Michael Nordbergs senaste bok ”Diktaren på tronen : spanskt 1200-tal : tre kulturers samexistens” (Hjalmarson & Högberg, 2011). Det är dock ingen ren biografi, utan mer en lärorik berättelse om spansk högmedeltid.

Det medeltida Spanien är intressant av flera skäl. Det var en unik kultur där muslimer, judar och kristna levde sida vid sida under lång tid under ömsesidig respekt. Spansk medeltida kultur är därför till stora delar en blandkultur.
Nordberg belyser många delar av den spanska samhället i sin välskrivna bok. Här finns också flera av Alfonsos egna dikter, s k cantigas, återgivna. De flesta av dem har numera tonsatts och finns utgivna på cd.

Alfonso var den kung som såg till att kastilianska (numera kallat spanska) blev officiellt språk i landet. Han var också en viktig lagstiftare.

Michael Nordberg har tidigare skrivit bl a ”Den dynamiska medeltiden” (1984) och ”I kung Magnus tid” (1995). Hans böcker är genomgående mycket välskrivna och trivsamma.

Diktaren på tronen i bibliotekets katalog

Grottkonst

Cave art

Målningar och ristningar från den s k paleolitiska tiden tillhör människans äldsta bevarade konst. Man brukar kalla det grottkonst. Över 150 olika grottor med konst är kända och nästan alla dessa ligger i Frankrike och Spanien.

I Paul G Bahns bok ”Cave art: a guide to the decorated ice age caves of Europé” (Frances Lincoln, 2007) får vi en hjälpsam guide till ett 50-tal av dessa grottor, de som är öppna för allmänheten.

Grottkonsten, som domineras av djurmotiv, har upphittats på platser som ibland är riktigt svårtillgängliga. Forskarna tror att en del av dessa grottor inte användes som boplatser, utan hade en annan roll, kanske rituell.
Konstverken är svåra att datera. De äldsta målningarna kan vara så gamla som 30.000 f.Kr., medan andra är från tidsperioden 20.000-12.000 f. Kr.

”Cave art” innehåller praktiska tips för den som själv vill besöka grottorna.  Förutom franska och spanska grottor beskrivs också platser i England, Portugal och Italien.
Den mest kända grottan, Lascaux i Frankrike, är numera helt stängd för besökare, men där har man istället byggt en exakt kopia som man kan gå in i.
Denna bok kan också läsas av den som bara vill se spännande färgfoton av grottkonst. Ganska lätt engelska.

Cave art i bibliotekets katalog

Överlevarna

Överlevarna

”Överlevarna : vittnesmål från spanska inbördeskriget och Francodiktaturen” (2010) av Kerstin Ekström är en stark och viktig bok.

Det spanska inbördeskriget 1936-39 var oerhört grymt. När kriget var slut ville man gå vidare och inte ställa de ansvariga inför rätta. Därför finns många oläkta sår kvar i Spanien, och det finns många historier och människoöden som behöver dokumenteras innan det är för sent.

I den här boken har Kerstin Ekström intervjuat 39 överlevande från kriget och från 40 års Franco-diktatur, som alla får berätta om sina upplevelser. Hon har ägnat ca 20 år åt att spåra upp dessa personer, som bor i Spanien, södra Europa och även i Sverige.

I många spanska familjer är inbördeskriget fortfarande ett tabubelagt ämne, som man inte talar om.
I Spanien har det aldrig hållits någon process mot krigsförbrytare.

En del av berättelserna är skakande läsning och förmedlar minnen av ett fruktansvärt lidande.
När de som suttit i fängelse äntligen frisläpptes var de ofta svartlistade och kunde inte få något arbete. Flera av dem flyttade till andra länder, med högst varierande framgång.

Överlevarna i bibliotekets katalog

%d bloggare gillar detta: