Bloggarkiv

Sommar-OS genom tiderna

OS

De moderna olympiska spelen startade 1896 med OS i Aten. Sedan dess har olympiska spel arrangerats i över 100 år.
Idrottens historia har följt samhällsutvecklingen. I de olympiska spelen har  vi kunnat se och följa stora idrottsprestationer och minnesvärda hjältar, men spelen har också präglats av kontroverser och skandaler. Länge fick inte kvinnor delta, amatörfrågan hanterades inte på något bra sätt och idag har vi den utbredda dopningen. Dessutom har OS ibland använts i politiska syften.

En intressant historisk krönika över sommarolympiaderna är ”OS – historia & statistik” av Sune Sylvén och Ove Karlsson (Norstedts, 2008).
Sune Sylvén är tidigare sportchef på Svenska Dagbladet och berättar i den här boken om alla sommar-OS från 1896 till 2004. Ove Karlsson är OS-historiker och har sammanställt den omfattande del med statistik och detaljfakta som finns i bokens andra halva.

Varje sommarolympiad beskrivs på 6-8 sidor. Sylvén berättar kunnigt och intresseväckande dels om tävlingarna, och dels om det som hände runt spelen.  Ett särskilt fokus läggs förstås på de svenska insatserna.
Karlssons statistikhalva av boken är oerhört innehållsrik. Här kan man slå upp det mesta man kan undra över. I denna del finns också faktarutor med kuriosa, och här finns massor av kul information. Ett par exempel:

– Allra förste vinnare i en modern olympisk tävling blev USA:s Frank Lane, som kl 15:30 den 6 april 1896 vann första försöksheatet på 100 m (12,2).
– I OS i Los Angeles 1932 sprang finalisterna på 3000 meter hinder pga ett domarmisstag ett varv för mycket.
– I OS i Stockholm 1912 ägde den längsta registrerade brottningsmatchen rum. Klein, Ryssland, vann över Asikainen, Finland, efter en match som pågick i 11,40 timmar under bar himmel och stekande sol på Stockholms stadion.  Varje halvtimme gjordes uppehåll för att brottarna skulle få förfriskningar. Klein var sedan så utmattad att han fick lämna walk-over i den följande finalen mot Johansson, Sverige.

En trivsam och underhållande bok som ger dig mer perspektiv på OS. Tyvärr saknar boken illustrationer.

Undrar hur vi kommer att minnas London-OS 2012 i framtiden.
Kanske så här: ”Det var den olympiaden då alla friidrottare hade gula skor”.

OS: historia och statistik i bibliotekets katalog

OS i Stockholm 1912

Affisch för OS 1912

För 100 år sedan hölls de olympiska sommarspelen i Stockholm. Arenan för spelen var Stockholms stadion, som hade byggts särskilt till detta evenemang och som hade invigts av kung Gustav V tidigare under 1912. 100-årsminnet av olympiaden kommer att högtidlighållas i år med ett flertal arrangemang.

Stockholm 1912

Christer Isakssons bok ”Stockholm 1912 : första moderna olympiska spelen : människorna, idrotten och Sverige” (Ekerlids, 2011) är intressant läsning.

OS 1912 bidrog starkt till att idrotten och idrottsrörelsen blev en viktig del av det svenska samhället.

Stockholms-OS brukar kallas för Solskensolympiaden eftersom vädret var osedvanligt vackert under hela tävlingsperioden. Värmen ställde till det för flera grenar. En portugisisk maratonlöpare avled av värmeslag. Under resten av 1912 var vädret inte lika vackert. Regnrekorden som sattes under året stod sig i många fall ända fram till vår tid.

Isaksson låter sin bok inledas med ett samtal mellan den åldrade och döende August Strindberg och den unge tidningsmannen Sven Låftman (senare framgångsrik idrottsledare). Strindberg var intresserad av den framväxande idrottsrörelsen, vilket tydligt framgår av olika artiklar i ämnet.

Boken beskriver givetvis tävlingarna under OS i Stockholm. Detta är nog den bästa skildringen som tagits fram om de dramatiska tävlingarna. Läs om tiokamparen James Torp, om spjutkastaren Erik Lemming och om den första svenska kvinnliga OS-medaljören Greta Johansson. I spelen deltog också en del ungdomar som senare skulle bli mer kända, t ex trestegshopparen Topsy Lindblom (som senare drev dansretaurangen Nalen) och femkamparen George Patton (senare amerikansk pansargeneral).

Här får vi också en god skildring av det svenska samhället för 100 år sedan. Isaksson porträtterar vidare flera av pionjärerna i den svenska idrottsrörelsen.

Den mest kända anekdoten från Stockholms-OS är den om Shiso Kanaguri, ”japanen som försvann”. Han bröt helt enkelt maratonloppet på grund av värmen (vilket portugisen som avled också borde ha gjort). Först 1967 återkom Kanaguri till Stockholm och fick då symboliskt fullborda sitt maratonlopp.

Det här är en bra bok som överbryggar 100 år av idrottshistoria och samhällsförändringar. Isaksson avslutar boken med att blicka framåt. Skulle Sverige kunna arrangera ett nytt olympiskt spel, sommar eller vinter? Vore det möjligt?

En spännande bok, fylld av kul historier och berättelser om människoöden för inte så länge sedan.

Stockholm 1912 i bibliotekets katalog

%d bloggare gillar detta: