Bloggarkiv
Hedvig Eleonora
Traditionellt har det varit männen som uppmärksammats i berättelserna om Sveriges stormaktstid. På senare tid har också kvinnliga nyckelpersoner hamnat mera i fokus.
En av de mer framträdande kvinnorna i den svenska stormaktstiden var drottning Hedvig Eleonora (1636-1715).
I samband med 300-årsminnet av hennes död har det nu utgivits en mycket fin bok: ”Hedvig Eleonora : den svenska barockens drottning” (Votum, 2015). Redaktör är Merit Laine. Boken ingår också i serien ”Skrifter från Kungl. Husgerådskammaren”, där den utgör nr 15.
Hedvig Eleonora kom från det nordtyska hertigdömet Holstein-Gottorp, som låg i ständig fejd med Danmark.
1654 gifte hon sig med kung Karl X Gustav. Äktenskapet resulterade i en nära förbindelse mellan Sverige och Holstein-Gottorp.
Hedvig Eleonora blev änka redan 1660, vid endast 24 års ålder. Hon fick därefter titeln ”Riksänkedrottningen”.
Hon blev mor till Karl XI och farmor till Karl XII, och ingick i förmyndarregeringarna för båda dessa regenter.
Under 60 år var hon rikets mäktigaste och rikaste kvinna. Hon hade tilldelats stora förläningar, vilket gjorde det möjligt för henne att bedriva en omfattande byggnadsverksamhet: Drottningholm, Ulriksdal, Gripsholm, Strömsholm.
Hovet i Holstein-Gottorp var kulturellt framstående, och Hedvig Eleonora satte nu sin tydliga prägel på Sveriges hovkultur. Hon anställde arkitekter och konstnärer: Tessin d.ä., Tessin d.y., David Klöcker Ehrenstrahl och många fler.
Riksänkedrottningen använde kulturen för politiska och dynastiska syften. Kungamaktens allt starkare maktposition skulle visas upp genom praktfulla slottsanläggningar och konstföremål.
Det finns mängder av källmaterial från den här tiden, och i Husgerådskammarens samlingar förvaras allehanda föremål från hovlivet.
”Hedvig Eleonora”-boken är i stort format, 25 x 30 cm, och omfattar 232 sidor. För första gången framträder Hedvig Eleonora i helfigur, och i boken kan vi läsa om ämnen som inte tidigare presenterats i bokform.
De 63 texterna i boken har skrivits av ett flertal olika svenska och internationella forskare. Alla artiklar är lättillgängliga och intressanta.
Bokens första 86 sidor beskriver det svenska hovet och dessa världsbild: slotten och trädgårdarna, musiken, teatern, m m.
Nästa del i boken har rubriken ”Ur drottning Hedvig Eleonoras liv”. Här kan du läsa om bröllopsceremonierna, om hur drottningen avbildades i konsten, beskrivningar av olika föremål ur drottningens samlingar, om hur barnen uppfostrades och mycket annat.
Den sista tredjedelen i boken heter ”Från drottning Hedvig Eleonoras värld”. Här finns artiklar om t ex möbler, vävda tapeter, textilier, smycken, glas.
Även om kapitlen är sorterade enligt den här strukturen kan man givetvis hoppa rakt in i boken och börja läsa var som helst.
Boken är utomordentligt väl disponerad och formgiven. Den är rikt illustrerad och alla fotografier är nytagna.
”Hedvig Eleonora”-boken är ett exempel på hur riktigt bra det kan bli när man tar ett helhetsgrepp på en historisk person, och då använder sig av allt det källmaterial och föremål som finns.
Här ges vi en fullödig bild av den svenska barocken, och konstverken, krigsbytena, ceremonierna och kulturlivet sätts in i sitt tydliga sammanhang. Dessutom är boken verkligen bläddervänlig.
Jag tror att denna bok kan tilltala även den läsare som kanske inte är toppintresserad av karolinskt hovliv. Den är sprängfylld av konst- och kulturhistoria.
Man kan studera den även som exempel på framstående bokformgivning. Senare i år ges boken även ut på engelska.
Rekommenderas!
Hedvig Eleonora – den svenska barockens drottning i bibliotekets katalog
Gripsholm
Gripsholms slott är en av Sveriges mest kända Vasaborgar. Här finns bl a Hertig Karls kammare, en av landets bäst bevarade 1500-talsmiljöer. På Gripsholm, som idag är museum, finns också Gustaf III:s slottsteater och Svenska statens porträttsamling.
En trevlig och lättläst bok om Gripsholm är ”På Gripsholm : sägner, fakta, historia på ett 450-årigt slott” av Edvard Matz (Carlssons, 1987).
Edvard Matz (1921-2007) var journalist, författare och arbetade i många år på Sveriges television. Boken om Gripsholm är skriven i den där äldre, lärt kåserande stilen som var vanligare förr. Idag är det inte längre lika många författare som kan skriva så här lättfattligt men ändå bildat och underhållande.
”På Gripsholm” innehåller 30 korta kapitel som vart och ett beskriver olika händelser eller företeelser på slottet. De är någorlunda kronologiskt ordnade och varje kapitel är ca fem sidor långt. Det är en hel del kungligt i boken. Läs om Erik XIV, som satt fängslad på Gripsholm, och läs om den teaterintresserade Gustaf III. Givetvis berättar Matz om de två ”rysseulvarna” (två kanoner som togs som krigsbyte, troligen vid Narva 1581) som står på borggården. Och jodå, några slottsspöken dyker också upp.
”På Gripsholm” är bara ca 150 sidor lång men riktigt innehållsrik, och dessutom rikt illustrerad. En kul och lärorik bok om ett av våra mest kända slott.
På Gripsholm i bibliotekets katalog
Versailles – den kungliga staden
”Den som inte har sett ståten och prakten i Versailles har ingenting sett” sade den franske diplomaten och författaren Francois-René de Chateaubriand.
De flesta turister som besökt Paris har även gjort en tur till Versailles, och den gigantiska slottsanläggningen imponerar på oss än idag. Versailles är en fashionabel förort som ligger 14 km sydväst om Paris och som är allra mest känt för sitt barockslott.
Jonas Nordin, docent i historia, har skrivit ett magnifikt verk om slottsanläggningen: ”Versailles : slottet, parken, livet” (Norstedts, 2013). Någon liknande bok finns inte sedan tidigare på svenska.
Versailles före franska revolutionen var inte något vanligt palats, som man kan hitta i andra städer. Versailles var i stället en hel kunglig stad. Upp emot 10.000 människor rörde sig dagligen här, både i och utanför slottet. Palatsbyggnaden innehöll ca 450 våningar för kungen, kungafamiljen och aristokratin.
Kungen hade medvetet placerat sitt maktcentrum så att alla viktiga adelsmän med familjer var tvungna att bo på eller kring slottet. Hela denna stora slottsstad skulle sysselsättas, underhållas och utfordras.
Efter flera utbyggnader under 1600-talet uppnådde slottet gigantiska mått. Men även naturen runt omkring ingick i anläggningen. Versailles skulle också fungera som kungligt lantställe. Naturen kring slottet kunde användas som jaktmarker, och parken och trädgårdarna kring slottet blev som ett sorts nöjesfält och rekreationsområde för kungligheterna. Här fanns påkostade fontäner, vattendrag med fiskar, banor för spel och mycket annat.
Givetvis finns i boken beskrivningar av den konstnärliga utsmyckningen, särskilt av alla skulpturer. Arkitekturen och slottets olika till- och utbyggnader beskrivs ganska ingående.
Boken ger oss många exempel på kungligheternas och aristokraternas vardag i Versailles, och hur mycket arbete som fick läggas på underhåll av både byggnad, trädgård och andra installationer.
Det finns andra böcker om Solkungens extremt påkostade hovliv, men Nordins bok har slottsanläggningen Versailles som självklart centrum. Den får i boken liv och blir dess huvudperson på ett mycket lyckat sätt. När Solkungen efterträds av sin sonsonson Ludvig XV får slottet helt enkelt nya invånare, medan dess liv fortsätter.
Idag ser vi hovlivet hos Ludvig XIV som själva sinnebilden av stel och fåfäng etikett med överkomplicerade ceremonier. I boken finns ett helt kapitel om Kungens dag. Det är mycket fascinerande att läsa. Det mest kända inslaget i Solkungens dag är hans uppstigande på morgonen. Detta styrdes strikt av ritualer, liksom resten av dagens händelser. Särskilt detaljerade var ceremonierna kring kungens måltider.
Hovlivet och all annan verksamhet i Versailles slukade enorma resurser, särskilt under den med tiden allt mer impopuläre Ludvig XV. Det är inte så konstigt att revolutionen kom.
Detta är inte en bok för den som vill läsa om Marie Antoinette. Hon har en undanskymd roll i boken, som istället fokuserar på Versailles före revolutionen. Lite förenklat kan man säga att halva boken berör arkitekturen och den andra halvan vardagslivet och hovlivet.
Nordins ”Versailles” är ett riktigt läsäventyr som ger oss många spännande detaljer om detta så extremt påkostade slott med omgivning. Hovets aktiviteter är väldokumenterade, så källmaterialet är sällsynt rikt. Boken omfattar ca 450 sidor och är mycket fint formgiven, med många illustrationer. Vi lär också känna de olika personligheterna bland invånarna i Versailles.
Intressant läsning för alla som besökt Versailles, eller som gärna vill åka dit.
Versailles i bibliotekets katalog
Svenska slottsbibliotek
Idag 23 april firas Världsbokdagen, instiftad av Unesco. Vad passar då bättre än att tipsa om en bok om en mindre känd del av vårt litterära kulturarv – slottsbiblioteken med sina samlingar.
”Resa i tysta rum : okända svenska slottsbibliotek” av Per Wästberg, Anita Theorell och Hans Hammarskjöld (Bonniers, 2004) är en mycket fin bok som tar oss med på en resa till platser som inte är tillgängliga för allmänheten. Författarna gör nedslag i de ibland ganska omfångsrika samlingarna och hittar mycket intressant, både kända verk och annat som mer är av sorten kuriosa.
Samtidigt är det en berättelse om de personer som aktivt byggde upp biblioteken på 1700- och 1800-talet. Vetgiriga, läshungriga, litteraturälskande eller rentav uttråkade godsherrar bodde långt ut på landet och ville ha ett bra bibliotek nära till hands. Vi får följa deras tankar och deras liv.
Det här är verkligen en bok om en svunnen värld, som känns helt annorlunda för oss. Vår nutid är ofta präglad av en slit-och-släng-kultur, där få saker anses värda att spara någon längre tid. Men dessa boksamlingar var ihopsatta just för att bevaras. Biblioteken har vårdats i flera generationer.
En del av de personer som satte ihop biblioteken skrev dessutom själv egna alster. Flera av dessa visas också i boken.
Författarna har tidigare skrivit den Augustbelönade klassikern ”Minnets stigar” om svenska kyrkogårdar, och ”Resa i tysta rum” är gjord i liknande stil. De är mycket bra på att fånga atmosfärer och stämningar i slottsbiblioteken, och Hans Hammarskjölds utsökta fotografier är av mycket hög klass.
Vi får besöka hela 25 olika slottsbibliotek. De flesta av dessa boksamlingar har en kärna från 1700-talets slut. Ibland fanns en vilja att samla allt mänskligt vetande i bokform, andra gånger kunde syftet vara att visa den egna släktens anor och status. Det fanns också de som använde böckerna som ren inredningsdekor.
Se handkolorerade illustrationsblad, utvikbara bilagor, brev med kungliga signaturer, vackra jordglober, exempel på framstående bokhantverk och inbindningar från flera sekler och mycket annat.
”Resa i tysta rum” är en bok som får läsaren att förflyttas till en annan tid och en annan miljö. Det är en berättelse om bildningshistoria, bokhistoria och små biografiska noteringar om ägarna till slotten och herrgårdarna. Boken är mycket fantasieggande och dessutom väldigt tjusig. Man funderar på hur många dolda kulturskatter det egentligen kan finnas i vårt land. Säkert fler än vi tror.
Finlands medeltida borgar
Finland och Sverige har som bekant en lång gemensam historia. Under ca 600 år var Finland en integrerad och naturlig del av det svenska riket. I Finland finns mängder av intressanta historiska platser och byggnader.
I den fina boken ”Finlands medeltida borgar” av Carl Jacob Gardberg och Per Olof Welin (Schildts, 1993) kan du läsa om flera av de mest kända finländska slotten och borgarna.
En del av borgarna är restaurerade medan andra ligger i ruiner. Men alla har en spännande och ofta dramatisk historia. Läs om flärdfullt hovliv, kungliga besök och hårda militära belägringar.
De flesta borgarna i boken ligger i sydvästra och södra Finland. Den mest kända av alla borgar är givetvis Åbo slott, men i boken kan du också läsa om Kastelholm, Ålands enda medeltida borg, Tavastehus, Raseborg, den klassiska gränsfästningen Viborg och flera andra.
Faktum är att det inte är helt lätt att hitta en bra beskrivning av Åbo slotts historia i svenska fackböcker, vilket är en märklig brist. Slottet är en av de viktigaste borgarna i svensk historia och är starkt förknippat med Vasatiden. Erik XIV och Karin Månsdotter satt i fångenskap på Åbo slott. Här finns över 20 sidor om slottet.
Författaren Gardberg har varit överdirektör för det finländska Museiverket, och han berättar mycket kunnigt och intressant om fästningarna och deras historia. En styrka med boken, som är i stort format, är det rika bildmaterialet. Fotografen heter Per Olof Welin.
Man slås av hur stora svängningar det kan vara för borgarna: från praktfull storhetstid till nedgång och förfall. Större delen av de historiska berättelserna utspelar sig på 1300-, 1400- och 1500-talen.
”Finlands medeltida borgar” är ett utmärkt följeslagare till Martin Hanssons ”Medeltida borgar”, som jag tidigare tipsat om här i bloggen. I boken finns också ett avsnitt om fornborgar.
Dessutom lockar boken till reslust. Man blir lätt sugen på att själv besöka några av alla dessa borgar.
En innehållsrik, fin och bläddervänlig bok.
Möbler på Gripsholm
Gripsholms slott ligger utanför Mariefred. Slottet är idag historiskt museum och inrymmer Statens porträttsamling. Här finns några av Sveriges bäst bevarade 1500-talsmiljöer, främst ”Hertig Karls kammare”. Slottet är också känt för Gustav III:s slottsteater.
På Gripsholm finns en hel del intressant inredning från skilda sekler. I boken ”Möbelhistoria på Gripsholm” (Skrifter från Kungliga husgerådskammaren, nr 4, 1986) kan vi läsa om en stor del av alla möbler som finns på slottet.
Gustav III såg Gripsholm som ett slott där han kunde uppleva atmosfären från Gustav Vasas tid och knyta andliga band med Vasaregenterna.
En av slottets mest legendariska stolar är den fällstol av järn och mässing som är tillverkad på 1500-talet. Man känner inte till dess härkomst, men Gustav III ansåg att den hade tillhört Gustav Vasa. Han hade den som audiensstol.
Det är inte bara påkostade högreståndsmöbler som är rariteter. Här finns t ex en förvandlingsmöbel för tjänstefolket. Det är ett skåp som kan vikas ut till en säng. Endast en sådan möbel, tillverkad i slutet av 1600-talet, har bevarats på alla de kungliga slotten, och den finns alltså på Gripsholm.
Boken för oss genom salonger och sängkammare, salar och rum. Möbler från olika epoker och med helt skilda uttryck passerar förbi. Om varje föremål finns det intressanta upplysningar att ta del av. En balja som tillverkats för drottning Hedvig Eleonora kan ha använts som fotbalja.
Oväntade föremål ger oss en vink från 1700-talets vardagsliv på slottet. Läderklädda korgar användes för att på ett praktiskt sätt transportera porslinsserviser i trappor och korridorer.
Det som är så fascinerande med denna bok är att praktmöbler som divaner och konstskåp blandas med trästolar och uppläggningsbord. Allt är en del av samma helhet.
Ska man klaga över något så är det väl att de flesta möbelfotona är i svartvitt. Men boken innehåller även ett antal färgbilder av vissa utvalda möbler.
En intressant och spännande bok om en del av vårt kulturarv på Gripsholms slott.
Tyska orden
”Jag lovar att vara kysk till kroppen och att leva i fattigdom samt vara lydig mot Gud, Sankta Maria och er, mästare av Tyska orden, och era efterträdare enligt ordens regler och sedvänjor, lydig intill döden.”
Så löd den ed som en riddare fick avlägga när han inträdde i Tyska orden.
Vi tänker kanske att medeltidens korsriddare mest höll till nere i det heliga landet. De flesta sätter nog likhetstecken mellan korsriddarna och tempelherreorden. Men det fanns ju fler riddarordnar, t ex Tyska orden, som under lång tid var en viktig maktfaktor i vårt eget närområde. I William Urbans bok ”Tyska orden : Nordens korsriddare” (Prisma, 2006) får vi hela berättelsen om Tyska orden. Jan Guillous böcker om Arn har medfört ett ökat intresse för korstågstiden och för medeltidens riddarordnar.
Tyska orden har vid olika tillfällen i historien dragits fram av nationalister som utnyttjat dess namn och symboler för egen vinning, varför det finns ett behov av att berätta dess historia från början, för en nutida läsekrets.
Författaren William Urban är professor i historia vid Monmouth College, Illinois, USA, och expert på baltisk historia. I boken berättas hela historien om Tyska orden, från dess instiftande i Palestina på 1100-talet till dess nedgång och militära fall på 1500-talet. Vi får en intressant skildring av en tidsålder och ett tänkesätt som skiljer sig kraftfullt från vår tid. Dessutom kan du läsa om tuffa tag bland riddare, borgar och slaviska kungar.
Orden erövrade ett område vid södra Östersjökusten och hade under lång tid Marienburg som sitt högkvarter. Storhetstiden för Tyska orden var 1300-talet och den bröts med det berömda slaget vid Tannenberg 1410. Det får ett stort utrymme i boken, men Urban kommer inte fram dit förrän efter 230 sidor.
Det finns ingen annan nyskriven, heltäckande översikt över Tyska orden på svenska. Ibland förvandlas Urbans text till ett myller av (kanske alltför) många namn på personer, orter, områden och borgar, men han tappar aldrig den röda tråden och han skriver ofta en mycket underhållande prosa. Boken lider dock av en viss brist på bra illustrationer. Rekommenderas till alla som är intresserade av korsriddare och nordisk historia.
Drottningholms slott
1662, för 350 år sedan, började man uppföra Drottningholms slott på ön Lovön i Mälaren. Det är ett av våra bäst bevarade barockslott och sedan 1981 kungafamiljens bostad.
Votum förlag ger ut det fina bokverket ”De kungliga slotten” som ska omfatta totalt 13 band. Verket utges i samarbete med Kungliga hovstaterna och Statens fastighetsverk.
Drottningholms slott behandlas i hela två delar, utgivna 2004 och 2010.
Detta är verkligen fina böcker, om än något tunga. Här hittar du både intressanta artiklar och vackra foton.
Från början dominerades Drottningholms slott av tung barock. Det ritades av arkitekten Nicodemus Tessin d.ä, som fick uppdraget av änkedrottning Hedvig Eleonora. Under 1700-talet byggdes slottet ut och förfinades enligt tidens mode. Framstående arkitekter som Nicodemus Tessin d.y. och Carl Hårleman såg till att slottet blev ännu större. Senare under 1700-talet tillkom fler byggnader, t ex den berömda slottsteatern och Kina slott.
Det första bandet behandlar slottets 1600- och 1700-talshistoria, och det andra bandet fortsätter historien från Gustaf III:s tid och fram till idag. Mycket som skrivits om Drottningholm har fokuserat på 1700-talet, och de andra århundrandena har inte behandlats lika ingående. Men här får vi utförliga beskrivningar av slottets 1600-tal och även hela den senare historien. Läs om hur slottsteatern återuppväcktes och hur slottsträdgården restaurerades.
Hela Drottningholmsområdet finns sedan 1991 med på Unescos Världsarvslista.
Bokverket ”De kungliga slotten” kännetecknas av hög kvalitet både beträffande text och foto, och Drottningholmsböckerna är givetvis inga undantag. Även den som har läst massor om Drottningholm tidigare kommer att hitta nya detaljer och fakta här.
Drottningholms slott, band 1 i bibliotekets katalog
Drottningholms slott, band 2 i bibliotekets katalog
Det finns dessutom en separat del om Kina slott.
Västsvenska slott och herrgårdar
I Halland, Västergötland och Bohuslän finns många intressanta slott och herrgårdar. Flera av dem är i privat ägo.
I den fina boken ”Västsvenska slott & herrgårdar” av Björn Höglund och Krister Engström (Historiska Media, 2011) får vi följa med på en resa till många av dessa ståtliga byggnader. En del av dem är privatbostäder. Här finns bilder från rum som tidigare varit stängda för fotografer.
Björn Höglund är författare och kulturjournalist i Göteborg, och Krister Engström har tagit de oerhört fina fotografierna. Varje slott beskrivs lättillgängligt i text och bild på ca 10-12 sidor. Läs om arkitekter och byggmästare, om sägner och skrönor, om dramatiska händelser i slottens och herrgårdarnas historia och mycket annat. Fotografierna är av synnerligen hög klass.
De flesta böcker av denna typ brukar vara stora och tunga. Så icke denna, den har ett mycket praktiskt och läsvänligt format på 17,5 x 22 cm. 256 späckade sidor.
En bok som väcker reslust. Man blir sugen på att själv besöka byggnaderna. Kanske något för semesterplaneringen?
Västsvenska slott och herrgårdar i bibliotekets katalog
Medeltida borgar
När vi tänker på medeltiden tänker vi nog ofta på gamla borgar och kyrkor. Det är dessa stenbyggnader som står kvar idag och påminner oss om dessa svunna tider.
Arkeologen Martin Hansson har skrivit en riktigt bra och spännande bok om dessa borgar: ”Medeltida borgar : maktens hus i Norden” (Historiska media, 2011).
Inom de nuvarande svenska gränserna fanns hundratals stora borgar. Alla borgar var inte kungliga, en hel del var privata. Det fanns olika sorters borgar, t ex fornborgar, palats och kastaler. Ibland var de administrativa centra för fogdar, biskopar och adelsmän.
Särskilda kapitel tar upp borgarnas militära roll. Hur gick det till när en borg belägrades eller anfölls? Traditionellt har man fokuserat på borgarnas försvarsroll, men i den här läsvärda boken får vi en betydligt större helhetsbild av borgen. De flesta borgar utsattes aldrig för någon belägring.
Här skildras t ex vardagslivet på borgen. Vilka människor arbetade där?
Att inneha en borg innebar hög status i samhället. Vissa borgherrar anlade egna kapell inne i borgen, andra lät bygga upp hela byar kring den. Annat som man kunde lägga till i borgens omgivning var trädgårdar, kvarnar och jaktområden.
Författaren är mycket kunnig i sitt ämne och här får vi veta en hel del saker om borgar som vi kanske inte kände till tidigare. En högintressant bok, som också är rikt illustrerad med foton och kartor. 223 späckade sidor.
Inga borgar i Norrland nämns dock i boken, inte ens den ovanliga kastalen i Brunflo. Men det kanske kan läggas till i en senare upplaga.
Medeltida borgar i bibliotekets katalog
Intresserad av borgar? Läs även gärna ”Finlands medeltida borgar”, som jag tipsar om på annan plats här i bloggen.
Slottet brinner
Stockholms gamla slott Tre Kronor var en av de viktigaste byggnaderna i Sveriges historia. Förutom den rent militära betydelsen var slottet ett administrativt centrum för rikets förvaltning. Här låg bl a Kungliga biblioteket. Den 7 maj 1697 bröt elden ut på slottet, som inte kunde räddas.
Turligt nog bröt eldsvådan ut mitt på dagen, annars hade många omkommit. Men de materiella förlusterna var fruktansvärda. Tre fjärdedelar av Kungliga bibliotekets bestånd brann upp. En stor del av det äldsta materialet, t ex från medeltiden, försvann.
Straffen för de som anklagades för försumlighet blev hårda. Branden medförde också ett nytt säkerhetstänkande när man byggde det nya slottet.
Om denna dramatiska slottsbrand kan vi läsa i Magnus Jacobsons bok ”Slottet brinner!” (2005). Detta är en väldigt bra bok. Författaren presenterar dessutom flera av de personer som var inblandade i händelseförloppet. Rekommenderas!
Slottet brinner i bibliotekets katalog
