Bloggarkiv

Tåget över Bält

1658 - tåget över Bält

Det finns tillfällen i historien då allting hänger på en skör tråd, då allting står och väger. Ett av dessa tillfällen i svensk historia är Karl X Gustavs fälttåg mot Danmark 1658 och tåget över Bält. Det var ett extremt våghalsigt beslut, men som gick hem.

Om dessa dramatiska händelser berättar Lars Ericson Wolke i boken ”1658 : tåget över Bält” (Historiska media, 2008).

Det som hände 1658, för 355 år sedan, har gått till historien som Sveriges mest framgångsrika fälttåg. Det slutade med freden i Roskilde, då Danmark förlorade en tredjedel av sitt territorium till Sverige – Skåne, Blekinge, Halland och Bohuslän.

Lars Ericson Wolke är en av våra främsta militärhistoriker och författare till ett flertal böcker. ”1658” inleds med en kort bakgrund innan berättelsen om 1650-talets fälttåg tar sin början.

Karl X Gustav var kung av Sverige i bara sex år, 1654-1660, men den mest krigiske av alla, sett till antalet regeringsår.

Sverige förklarade 1655 krig mot Polen, som då var Europas till ytan största stat. Tillfället sågs av flera skäl som strategiskt viktigt. Läget var dock osäkert eftersom man inte visste hur andra europeiska stater skulle reagera. Warszawa intogs av svenskarna, som tog mängder av krigsbyte. Under det svensk-polska kriget blev Polen så pass hårt drabbat att man i polsk historieskrivning kallar åren 1655-1660 för ”Den stora syndafloden”. Detta beredde sedan väg för Polens delning under 1700-talet.

Kung Fredrik III av Danmark såg sin chans. Danskarna hade i freden i Brömsebro 1645 förlorat stora landområden till Sverige och ville återta dessa. Medan svenskarna var upptagna i Polen, och ryssarna angrep de svenska baltiska områdena, såg de sin chans. Sommaren 1657 förklarade Danmark krig mot Sverige. Detta var gynnsamt för svenskarna, eftersom de i egenskap av försvarare därmed kunde använda sig av marschvägen genom flera nordtyska stater och anfalla Danmark söderifrån. Dessutom kunde inte danskarna räkna med nederländskt stöd eftersom de själva var angripare.

Swedish crossing of the Great Belt on 5 February

Svenskarna korsar Stora Bält i februari 1658.

När svenskarna marscherat upp genom Jylland behövde man ta sig över till de danska öarna. Kungen hade inte hunnit få tillgång till någon flotta. Men vädret var extremt gynnsamt. I den stränga vinterkylan i februari 1658 fattades det djärva beslutet att låta hela den svenska armén tåga först över Lilla Bält, och sedan över Stora Bält och vidare mot Själland. Detta var extremt våghalsigt och hela fälttåget kunde gå fel. Risken var inte bara att isen inte skulle hålla, utan också att vädret kunde slå om och bli mildare. Då skulle de svenska trupperna stå isolerade på någon av de danska öarna.

Danskarna blev helt överrumplade och hann inte förbereda någon organiserat försvar. Först i ett sent skede gick det upp för Fredrik III att Köpenhamn hotades, och i förlängningen hela det danska riket.

Nästan i panik gick danskarna med på freden i Roskilde 1658, under hårda villkor. Ändå fick inte svenskarna igenom alla sina krav, mycket för att man ville ha en snabb fred utan inblandning från andra stater.

Hela detta oerhört dramatiska händelseförlopp skildras i boken, i vilken vi också får möta olika personer, både på den svenska och den danska sidan. Här finns också ett bra kapitel där du kan läsa om hur eftervärlden under olika tidsperioder sett på Karl X Gustavs fälttåg.

Det är spännande att läsa skildringen, trots att man vet hur det gick. Men tänk hur mycket som kunde gått annorlunda. Hur hade vi då idag sett på dessa händelser?
Ericson Wolke är bra på att levandegöra sin berättelse, och jag tror att den här boken kan tilltala även de läsare som vanligtvis inte läser militärhistorisk litteratur. En bra och läsvärd bok.

1658 – tåget över Bält i bibliotekets katalog

Froissarts krönika

Slaget vid Crécy

Historieskrivning var förr i världen en konstform. Historien skulle just berättas, inte analyseras. Det är en av anledningarna till att dagens historiker ibland får problem med gamla krönikor från t ex medeltiden. Hur sann kan man säga att krönikan är? Oavsett vilket, så erbjuder gamla krönikor riktigt bra berättelser och mustiga läsäventyr.

Froissarts krönika

Jean Froissart (ca 1333-1405) var fransk poet och historieskrivare. I början av 1370-talet började han skriva på ett väldigt verk, en krönika över fransk samtidshistoria.

Froissart reviderade sin krönika vid ett flertal tillfällen. Hans ambition var att få med allt, vilket gjorde att den växte till enorma dimensioner. Till sist kom den att bestå av flera olika delar. En utgåva från 1870-talet omfattar hela 26 volymer.

I stort sett är krönikan en kronologisk berättelse om allt om den västeuropeiska feodaladelns äventyr som Froissart tyckte var intressant, högt och lågt om vartannat.

Man brukar säga att Froissart är hundraårskrigets store skildrare.
Hundraårskriget var, som vi minns, den stora kraftmätningen mellan England och Frankrike mellan 1337 och 1453. Man stred om de engelska kungarnas länsinnehav i Frankrike, och de gjorde även anspråk på den franska tronen.

Av naturliga skäl skildrar Froissart endast den första halvan av hundraårskriget.
Hela krönikan finns utgiven på de stora språken, men på svenska finns endast ett litet urval, ”Krönika” (Natur och Kulturs klassikerserie, 1961), i urval och översättning av Lorenz von Numers.

De här läsvärda berättelserna är som en medeltida gobeläng, myllrande av personer, färger och detaljer. Här finns höviska och ädla riddare, sköna damer, våldsamma sammandrabbningar, vackra seder och många riktigt goda historier. Detta är verkligen historieberättande.

Froissart skrev även poesi och en stor riddarroman, men det är för den här omfattande historiska krönikan som han har blivit legendarisk.

Froissarts Krönika i bibliotekets katalog

Vill du läsa mer om Jean Froissart kan jag tipsa om Frans G Bengtssons essä ”Froissart”, som ingår i essäsamlingen ”Silversköldarna” (1931)

”Froissart är glad av sig och tycker om alla människor – utom gnidare och tyskar, vill det synas – och från grubbel och tungsinne är han kemiskt fri.” skriver Frans G Bengtsson.

Silversköldarna i bibliotekets katalog

En mindre del av Froissarts krönika finns att läsa online som gratis e-bok, på engelska.
Det är samlingsvolymen ”Chronicle and Romance” (The Harvard classics, 1910). Innehåller förutom Froissart även texter av Malory och Holinshed.
Här kan du t ex läsa avsnitten om slaget vid Crécy och om Wat Tylers uppror.

Läs Chronicle and Romance som e-bok

Rikard III nu identifierad

Rikard III

Talesmän för Leicesters universitet tillkännagav igår att de kvarlevor man hittade i höstas under en parkeringsplats i staden med största sannolikhet är kung Rikard III:s.
Med hjälp av avancerad DNA-teknik har man lyckats identifiera skelettet. Dessutom har man funnit skador på skelettet som stämmer överens med de som Rikard III ska ha fått när han stupade vid slaget vid Bosworth Field 1485. Skelettet har tio skador, varav hela åtta i huvudet. Den avlidne kungen led även av skolios och hade en krökt ryggrad.

För en historisk bakgrund till sökandet efter Rikard III:s gravplats, se mina tidigare blogginlägg i ämnet:
120827: Rikard III:s grav söks under p-plats
120913: Rikard III funnen?

Tack vare ren slump undgick gravplatsen att förstöras under byggnadsarbeten på 1800-talet. Det var ”only inches” som räddade honom då. Rikards fötter klipptes dock av vid detta tillfälle.

Rikard III kommer senare att ombegravas i Leicesters katedral.
Dessutom ska man återskapa hans utseende. Det finns nämligen inget samtida bevarat porträtt av kungen, bara senare kopior. Flera av dessa har försökt förstärka ett elakt utseende hos kungen, helt enligt de segrande Tudorkungarnas propaganda.

BBC News har en mycket utförlig artikel om identifieringen:
Richard III dig: DNA tests confirms bones are king’s

Här finns också ett bildspel:
Richard III: The twisted bones that reveal a king

The Telegraph har en intressant grafik över fyndplatsen:
How Richard III:s grave was discovered

Hästens tid

Hästens tid

Sveriges stormaktstid var omöjlig utan hjälp av hästen. Faktum är att hästen är det djur som betytt mest för människan genom historien. Hästen har varit transportmedel, handelsvara, statusobjekt och stridshjälpmedel. Den var också en förutsättning för kriget.

Om hästens roll under den svenska stormaktstiden handlar Anna Larsdotters bok ”Hästens tid : rid- och stridskonst under stormaktstiden” (Historiska media, 2008).

På 1600-talet blev behovet av hästar enormt i Sverige. Officerare och soldater behövde riddjur, och artilleriet behövde dragdjur. Lika viktig var hästens funktion som statussymbol. Den som var en hög adelsman borde ha så fina hästar som möjligt i sin ägo. Stallen visades upp vid utländska besök.
Inte under någon annan period i vår historia har det producerats så många ryttarporträtt och även rena hästporträtt.
Dressyrkonsten utvecklades, alltid med argumenten att konsterna var viktiga i stridsmiljö.

Samtidigt led hästarna svårt under striderna. Vid ett fältslag dog i allmänhet dubbelt så många hästar som soldater.

Anna Larsdotter berättar i den här intressanta och välskrivna boken om hästens viktiga roller under svensk stormaktstid. En centralgestalt i boken är kung Karl XI, som är den regent som allra mest förknippas med hästar. Här finns många fascinerande detaljer som gör berättelsen levande. De fruktansvärda förhållandena i fält framgår också tydligt.  Du kan även läsa om klipparen – den typiska svenska arbetshästen.
En bra och läsvärd bok med en annorlunda vinkel.

Hästens tid i bibliotekets katalog

Rikard III:s grav söks under p-plats

Under 1400-talet rasade Rosornas krig i England. Ätterna York och Lancaster kämpade om makten i ett inbördeskrig. Slutpunkten för Rosornas krig nåddes 1485, då kung Rikard III av ätten York stupade vid slaget vid Bosworth Field. Segraren av ätten Lancaster, Henry Tudor, blev ny kung under namnet Henrik VI. Därigenom inleddes Tudorättens period på Englands tron, som kom att vara i 117 år.

Rikard III är en legendarisk person i brittisk historia. Han var kung i endast två år, men blev den siste kungen av England som stupade i strid. Han är också den enda engelske kung vars gravplats inte är känd.

Efter slaget vid Bosworth Field begravdes Rikard III i en franciskansk klosterkyrka i Leicester. Under 1500-talet revs klostret, och under seklernas gång har kunskapen om Rikards exakta gravplats försvunnit. Idag tror man att resterna av klostret finns under en parkeringsplats i Leicester.

P-platsen i Leicester, under vilken man tror att Rikard III kan finnas

Ett projekt inleds nu, där man har som mål att hitta Rikard III:s grav. Om man skulle hitta den finns möjligheter till DNA-tester som i så fall görs vid Leicesters univeristet.

Rikard III har traditionellt fått ett riktigt dåligt rykte. Tudor-segrarna var de som skrev historien efteråt, och de tillmätte inte Rikard några direkt positiva egenskaper, förutom att han var tapper i strid.
William Shakespeare skrev ett av sina mest berömda historiska dramer om just Rikard III. Det är Rikard som i dramat utbrister ”A kingdom for a horse!” vid Bosworth. Shakespeare skildrar honom som en hänsynslös despot. Sanningen om honom var troligen mer nyanserad.

Pressinformation från universitetet i Leicester:
Historic search for King Richard III begins in Leicester

Här finns fyra pdf-filer med fakta om Rikard III och om projektet

Mail Online : Is this the lost grave of King Richard III?

 

 

Minnet av Lützen

Lützen

1632 är det mest berömda årtalet i svensk historia. Alla känner till slaget vid Lützen och att Gustav II Adolf stupade där. Lützendimman har blivit ett eget begrepp. Sedan tar dock ofta kunskaperna slut, men händelsen och årtalet lever vidare.

Under lång tid tvingades många barn och unga i skolorna högtidlighålla minnet av Gustav II Adolf och av Lützen, vare sig de ville det eller inte. Numera är det som bekant inte lika stor tonvikt som läggs vid att uppmärksamma den 6 november varje år.

Historikern Inger Schuberth har skrivit en hel bok om Lützenminnet: ”Lützen : på spaning efter ett minne” (Atlantis, 2007).
Boken handlar alltså inte om själva slaget, utan om minnet av slaget och hur man hanterat detta helt olika under olika tidsepoker. Ibland har det förekommit en ren Lützenkult, andra gånger har man varit helt likgiltig inför minnet av slaget.
Boken belyser också hur de totalitära regimerna i Tyskland under 1900-talet på olika sätt försökt utnyttja Lützenminnet för att förbättra sina respektive relationer till Sverige.

Detta är en mycket intressant bok. Schuberth har bedrivit omfattande pionjärforskning i tyska och svenska arkiv och intervjuat nyckelpersoner. Resultatet har blivit den första skildringen i bokform av Lützenminnet genom tiderna.
Man skulle kunna tro att detta vore ett smalt ämne att berätta om, men det är det inte alls. Alla turer kring mark, monumentbygge, kapell och jubileer är fascinerande att ta del av.

Som författaren själv nämner så finns det en egendomlig kraft i Lützenminnet.
”Minnet har genom historien tillhört de som tagit sig an det” skriver hon.

Boken beskriver hur en historisk händelse kan skildras olika i skilda tidsepoker, och den ställer intressanta frågor som får läsaren att fundera.

Lützen i bibliotekets katalog

Barbarernas dag

Barbarernas dag

Den 9 augusti år 378 var en het sommardag. Det var också dagen då det romerska riket började falla, sägs det ibland. Då stod det ödesdigra slaget vid Adrianopel. Den romerska armén led ett svårt nederlag mot goterna. Här tog antiken slut och här började medeltiden, menar vissa. Helt klart är slaget ett av de viktigaste i Europas historia, utan att vara lika känt som slagen vid t ex Waterloo eller Stalingrad.

Den italienske historikern Alessandro Barberos bok ”Barbarernas dag : slaget vid Adrianopel” (Agerings, 2011) beskriver händelserna som ledde fram till detta slag.

Romarna hade blivit vana vid att kunna hantera ”nya” folkslag som dök upp vid rikets gränser. Dessa folk kallades ofta för ”barbarer”, oavsett folkgrupp. Men romarna misslyckades med att hantera goterna. Under ledning av stamledaren Fritigern drog goterna fram i provinsen Thrakien. Romarna skulle sätta stopp för dessa plundringar. Kejsar Valens mötte goterna vid Adrianopel (som ligger i den europeiska delen av Turkiet, nära gränsen till Grekland och Bulgarien) men led ett katastrofalt nederlag. Ungefär två tredjedelar av den romerska hären stupade, inklusive kejsaren själv.

Barberos bok är lagom lång, knappt 200 sidor, och han berättar med stor kunnighet och entusiasm om denna dramatiska tid i historien. Boken saknar dock nästan helt illustrationer, vilket är en brist. Men det är intressant läsning.

Barbarernas dag i bibliotekets katalog

Att vinna på slagfältet

Hur man vinner på slagfältet

Böcker på svenska om militära strategier har varit sällsynta. Men alla strategiskt intresserade kan nu läsa den utmärkta boken ”Hur man vinner på slagfältet : 25 klassiska taktiker” av Rob Johnson, Michael Whitby & John France (Fischer & Co, 2011).

Boken består av beskrivningar av 25 olika militära taktiker som under olika sekler har lett till stora och ibland även avgörande krigsframgångar. Exemplen är hämtade från alla tidsepoker och från alla världsdelar.
Det är lätt att överskatta den inverkan som teknologi kan ha haft som avgörande faktor för segern, menar författarna. Att ha rätt taktik och att vara målmedveten är viktiga delar i det strategiska tänkandet.

Kapitel 11, Chockverkan, använder slagen vid Arsuf 1191, under tredje korståget, och slaget vid Balaklava 1854 under Krimkriget som exempel. Varje kapitel har en inledning, beskrivning av historiska exempel och en avslutande analys.

Boken är överraskande innehållsrik och ganska heltäckande. Den är också lättillgänglig och inte alltför detaljerad. Illustrerad med bilder och kartor, och försedd med litteraturlistor för den som vill fördjupa sig ytterligare. Rekommenderas till alla militärhistoriskt intresserade läsare.

Hur man vinner på slagfältet i bibliotekets katalog

Gustav II Adolf i Vittsjö

Den 11 februari var det 400 år sedan slaget vid Vittsjö i Skåne.
Detta var en händelse som ägde rum under Kalmarkriget mellan Sverige och Danmark 1611-1613.

Den unge kungen Gustav II Adolf, 18 år, var nere i Skåne på en vedergällningsexpedition. Danskarna hade härjat i Småland och Västergötland, så nu gjorde svenskarna motsvarande sak i Skåne. Vid detta tillfälle hade de svenska trupperna bränt staden Vä och 24 omgivande socknar.

Vid Vittsjö överraskades svenskarna av en dansk här. Ca 300 svenska soldater stupade och Gustav II Adolf föll i vattnet under flykten undan de danska trupperna. Enligt traditionen var det den uppländske ryttaren Thomas Larsson som räddade livet på kungen genom att erbjuda honom sin häst. Efteråt fick Larsson hemmanet Ingelsta i Romfartuna socken (utanför Västerås) som tack.


På platsen för slaget finns en stor minnessten som restes till 300-årsminnet 1912.

En minneshögtid hölls i Vittsjö nu i helgen. Dragån vid Vittsjö kallas numera för Gustav Adolf-ån och den valvbro som byggdes i början på 1800-talet kallas Gustav Adolf-bron. En spetsig sten ute i ån sägs markera platsen där kungen föll i vattnet.

Norra Skåne: Här föll kungen i vattnet

Vittsjö-Bjärnum: Slaget i Vittsjö 1612

1812

1812

För 200 år sedan, år 1812, inleddes Napoleons fälttåg mot Ryssland och marschen mot Moskva.
Napoleons ställning i Europa var stark och ohotad innan fälttåget inleddes, men övermod kan ha lett till det ödesdigra beslutet att anfalla tsar Alexander I:s Ryssland.

Den mest färska boken på svenska om 1812 års fälttåg är Oxfordhistorikern Adam Zamoyskis utmärkta ”1812 : Napoleons marsch mot Moskva” (Fahrenheit, 2006).

Det var i juni 1812 som Napoleons stora armé marscherade in över den ryska gränsen. Inledningsvis retirerade ryssarna och undvek strider. Slaget vid Borodino ägde rum i september och därefter tågade Napoleon in i Moskva. Men Moskvaborna satte staden i brand och fransmännen tvingades dra sig tillbaka. Då inleddes den långa reträtten. Snart förvandlades reträtten till en vild flykt. Ryssarna tillämpade den brända jordens taktik och fransmännen hade dessutom den stränga vintern som sin fiende. Nästan hela Napoleons Grandé Armée utplånades.

Skrämmande och omskakande scener utspelade sig under reträtten. Zamoyski har använt sig av många primärkällor, alltså brev, dagboksanteckningar och andra ögonvittnesskildringar av händelseförloppet. Detta ger boken en stark närvarokänsla.

1812 i bibliotekets katalog

BBC News Magazine berättar om Napoleons fälttåg i en ny och intressant artikel.
Det var de långa och svåra försörjningsvägarna som knäckte armén. Att försörja armén så långt från sina hemtrakter var en stor logistisk utmaning. Man hade för litet proviant (antagligen för att Napoleon hoppades på en snabb seger) och saknade dessutom vinterutrustning till de viktiga hästarna. Utan vinterhästskor kunde inte hästarna transportera vagnar i snön.

BBC News Magazine: Napoleon’s failure: for the want of a winter horseshoe (2012-02-09)

Krigsherrar

Krigsherrar

Känner du dig sugen på en rejäl, färgsprakande bok i stort format om fältherrar och militärhistoria? Då är detta boken för dig: ”Krigsherrar : militärhistoriens främsta befälhavare” av Reg G Grant (Fischer, 2011).

Detta är en svensk utgåva av en Dorling-Kindersley-bok. Det brittiska förlaget specialiserar sig på överdådigt illustrerade böcker som ofta är stora och tunga.

I denna bok är det de militära befälhavarna som står i centrum. Berättelsen börjar med antiken och går sedan kronologiskt fram till nutid. Det är mycket Europa, men här finns också beskrivningar av fältherrar från Asien, Afrika och Amerika. Texten är lite snuttifierad emellanåt men man får en bra överblick. Bokens främsta egenskap är det fantastiska bildmaterialet. Varje uppslag sprakar av färg och här finns också en del nyritade kartor över de mest kända fältslagen.

Omslaget pryds av Karl XII, trots att han endast medverkar sparsamt i boken. Gustav II Adolf hade varit en bättre omslagspojke eftersom han är med på hela 4 sidor.

Detta känns som en påtagligt manlig bok. Intressant och omfattande läsning för den historiskt militärintresserade. Bokens format (26 x 30 cm) och tyngd gör den dock något svårhanterad.

Krigsherrar i bibliotekets katalog

Militära misstag

Militära misstag

Ibland är det mer intressant och lärorikt att läsa om misslyckanden och felaktiga beslut än om succéer. Militärhistorikern Saul David beskriver i boken ”Militära misstag” (Historiska media, 1999) några av historiens mest kända militära misslyckanden.

David har delat upp misstagen i tematiska kapitel. Först tar han upp ett antal fall under rubriken ”Olämpliga ledare”. Här hittar vi välkända exempel som Lätta brigadens anfall under Krimkriget 1854, men också McClellan vid Antietam under nordamerikanska inbördeskriget 1864.

Nästa kapitel heter ”Planera för problem” och här kan vi läsa om både första världskriget (Somme) och det andra (Arnhem).

Kapitlet ”Ministrarna lägger sig i” tar upp både Bannockburn och Stalingrad, och i kapitlet ”Obefogat självförtroende” läser vi förstås om Teutoburgerskogen och om Custer vid Little Big Horn 1876. ”Svaga insatser” avslutar boken och där hittar vi texter om t ex Crécy och Kejsarslaget.

Som synes är det ordentliga tidsspann som David rör sig över i boken. Ibland är det tidsmässiga hopp på flera århundraden. Men det gör inte så mycket eftersom boken är så intressant.

Boken lider av en brist på illustrationer, men den har ett flertal nyritade kartor över diverse slagfält som nämns i texterna.

Militära misstag i bibliotekets katalog

Teutoburgerskogen

Teutoburgerskogen

“What we do in life, echoes in eternity!”
Miljoner biobesökare har sett Russell Crowe som Maximus i Ridley Scotts episka storfilm “Gladiator”. I den kunde vi se ett stort fältslag där romarna besegrade ett germanskt folk. Romarna hade själva valt platsen för slaget och segrade, föga överraskande.

Men hur hade det gått om romarna hade blivit överraskade av sina motståndare, på en helt oväntad plats? Det var vad som hände år 9 e Kr, vid slaget i Teutoburgerskogen (i den nordliga delen av nuvarande Tyskland). Tre romerska legioner, tillsammans omfattande mer än 15 000 man, utplånades i ett av militärhistoriens mest berömda bakhåll, mitt inne i en sumpig skog. En tredjedel av den romerska styrkan norr om Alperna var plötsligt borta.

Om dessa dramatiska händelser kan vi läsa i Peter S Wells bok ”Teutoburgerskogen – slaget som stoppade Rom”.
Slaget är ett av den europeiska historiens viktigaste, eftersom romarna efter detta jättelika nederlag stoppade sina planer på vidare expansion på andra sidan Rhen. Gränsen mellan det germanska och romanska Europa hamnade alltså längs Rhen.

Länge var den exakta platsen för slaget okänd, men 1987 kunde man genom arkeologiska fynd fastställa rätt plats. Utgrävningarna som gjorts där sedan dess har gjort att Wells i sin utmärkta bok har en hel del intressant källmaterial att utgå ifrån.

Teutoburgerskogen i bibliotekets katalog

The Pacific

Pacific

I den jämna strömmen av böcker som utges om andra världskriget sticker ”Pacific” av Hugh Ambrose ut med sitt rejäla omfång, 528 sidor.
Boken är en följeslagare till den utmärkta tv-serien ”The Pacific” som under vintern visats i SVT.

Ambrose är författare och historiker. Han medverkade i produktionen av tv-serien som konsult. I den här boken får vi följa fyra marinkårssoldater och en stridspilot och vi känner igen flera av personerna från serien.

Brev, dagböcker och annat källmaterial ligger till grund för ”Pacific” och gör att vi får följa de enskilda soldaternas upplevelser, samtidigt som dessa sätts in i sitt historiska sammanhang i det större krigsförloppet.

Pacific i bibliotekets katalog

HBO:s ”The Pacific”  (officiell webbplats)

Trailer för tv-serien ”The Pacific”

%d bloggare gillar detta: