Bloggarkiv

Rikard III nu identifierad

Rikard III

Talesmän för Leicesters universitet tillkännagav igår att de kvarlevor man hittade i höstas under en parkeringsplats i staden med största sannolikhet är kung Rikard III:s.
Med hjälp av avancerad DNA-teknik har man lyckats identifiera skelettet. Dessutom har man funnit skador på skelettet som stämmer överens med de som Rikard III ska ha fått när han stupade vid slaget vid Bosworth Field 1485. Skelettet har tio skador, varav hela åtta i huvudet. Den avlidne kungen led även av skolios och hade en krökt ryggrad.

För en historisk bakgrund till sökandet efter Rikard III:s gravplats, se mina tidigare blogginlägg i ämnet:
120827: Rikard III:s grav söks under p-plats
120913: Rikard III funnen?

Tack vare ren slump undgick gravplatsen att förstöras under byggnadsarbeten på 1800-talet. Det var ”only inches” som räddade honom då. Rikards fötter klipptes dock av vid detta tillfälle.

Rikard III kommer senare att ombegravas i Leicesters katedral.
Dessutom ska man återskapa hans utseende. Det finns nämligen inget samtida bevarat porträtt av kungen, bara senare kopior. Flera av dessa har försökt förstärka ett elakt utseende hos kungen, helt enligt de segrande Tudorkungarnas propaganda.

BBC News har en mycket utförlig artikel om identifieringen:
Richard III dig: DNA tests confirms bones are king’s

Här finns också ett bildspel:
Richard III: The twisted bones that reveal a king

The Telegraph har en intressant grafik över fyndplatsen:
How Richard III:s grave was discovered

Nu kan man avgöra hår- och ögonfärg från skelett

Ett typiskt skelettfynd

Otroligt men sant: En holländsk-polsk forskargrupp hävdar att man nu funnit en metod att avgöra hår- och ögonfärg från gamla skelett. Man har använt sig av DNA-teknik som ursprungligen utvecklats för rättsmedicinska ändamål.

Gruppen har undersökt 24 olika ställen i den mänskliga arvsmassan. Dessa ställens variationer avgör hår- och ögonfärg. DNA-informationen försämras givetvis med tiden, men prov som tagits från tänder och benbitar visar att det finns kvar tillräckligt mycket DNA-information, förutsatt att delarna är i bra skick. Än så länge vet man dock inte hur gamla skelett maximalt kan vara för att man ska kunna ta fram den här informationen.

Källa: Smithsonian.com

Forskargruppens resultat publiceras i en artikel i tidskriften Investigative Genetics. En kortversion av artikeln finns att läsa online.

%d bloggare gillar detta: