Bloggarkiv

Brittiska litteraturskatter nu online

Discovering Literature

Just nu pågår många spännande och intressanta digitaliseringsprojekt. Institutioner som museer och bibliotek tillgängliggör delar av sina samlingar genom stora onlinesatsningar.

British Library har i dagarna lanserat sin nya webbresurs Discovering Literature : Romantics and Victorians.
Det är en databas med 1200 olika titlar. Under romantiken och den viktorianska tiden utgavs många av den brittiska litteraturens allra mest kända verk, och här hittar du mängder av information kring dem och deras författare.

I Discovering Literature kan du läsa långa och innehållsrika artiklar skriva av ca 60 olika experter och se 25 dokumentärfilmer. Du som är lärare kan ta fram ca 30 olika undervisningsguider.

Du kan se bilder av originalmanuskript av systrarna Brontë, Jane Austen, William Wordsworth, Percy Shelley, William Blake, John Keats m fl. Läs vad Jane Austens familjemedlemmar tyckte om hennes böcker.

Discovering Literature - Themes

Du kan gå in i databasen och bläddra bland de olika författarna, eller söka fram olika teman. Läs om Gothic literature, Crime fiction eller kanske Visions of the future.

En av anledningarna till webbresursens tillkomst är en undersökning bland 500 brittiska lärare. Enligt denna svarade 82% av dem att eleverna fann det svårt att ta till sig och identifiera sig med klassiska brittiska författare.

British Library säger att de tänker fylla på databasen med mera material, även från andra tidsperioder.

Discovering Literature är ett exempel på hur bra det kan bli när man tillgängliggör vårt kulturarv för en modern publik.

Aisopos fabler, illustration
En illustration ur en utgåva av Aisopos fabler (1857).

John Keats

John Keats

Den brittiske poeten John Keats (1795-1821) blev bara 25 år gammal. Han levde under romantiken och var samtida med Lord Byron och Percy Bysshe Shelley, men är i Sverige inte lika känd som de andra två. Keats, som var utbildad läkare, fick egentligen berömmelse först efter sin död. Ganska lite av Keats verk finns översatt till svenska.
Det brukar ibland sägas om Keats att av alla engelskspråkiga romantiska poeter var han den som föddes sist och dog först.

Ett namn skrivet i vatten

Nu kan du läsa en intressant biografi om honom, ”Ett namn skrivet i vatten : romantikens medicin i John Keats poesi” av Carl Lindgren (Carlssons, 2013). Faktum är att det är den första boken om Keats på svenska som utgivits sedan 1935.

Författaren Carl Lindgren är läkare och litteraturvetare, och i den här boken beskrivs både Keats liv och diktning. Faktum är att det tar halva boken innan han kommer in på Keats författarskap.
Lindgren inleder med att beskriva romantikens världsbild. Typiska element är t ex idealiseringen av kvinnan och en stark religiositet. Vi får också veta hur man såg på vetenskap under denna period. Sedan beskrivs Keats medicinska studier och hans tid som läkare, innan hans litterära bana tog vid.
Keats drabbades sedan av tuberkulos, en sjukdom som han även dog av i Rom 1821. Det sista avsnittet i Keats liv har Lindgren således kallat ”Patienten Keats”.

Denna bok är intressant på flera plan. Dels är det en biografi över en romantisk författare som hittills i Sverige har varit litet av en doldis, och dels är det en bild av medicinen och läkarens tillvaro för 200 år sedan. Under den här tiden gjordes stora landvinningar just inom medicinens område.

Samtidigt drar Lindgren paralleller mellan humaniora och naturvetenskap och visar på de likheter som han menar finns mellan litteratur och medicin. Både inom litteraturen och inom medicinen behöver man kunna gå utanför sig själv och kunna tolka, förstå och formulera känslostämningar, skriver Lindgren.

Berättelsen innehåller hela tiden talrika citat ur Keats verk.
Hans mest kända dikter är ”Ode to a Nightingale” och ”Ode to a Grecian urn”.
Keats är också känd för många fina citat, t ex ”Det sköna är det sanna”, eller i original

” ‘Beauty is truth, truth beauty,’
– that is all ye know on earth,
and all ye need to know.”
(Ode to a Grecian Urn, 1819)

”A thing of beauty is a joy for ever:
Its loveliness increases; it will never
Pass into nothingness.
(Endymion, 1818)

Lindgren hittar i dikterna flera intressanta hänsyftningar på Keats läkarkarriär. Keats hade också botanisk och farmakologisk kunskap, så läsaren får dessutom information om diverse läkeväxter och örter.
Boken är även väl illustrerad, ofta med författarens egna foton.

Keats grav i Rom

Keats begravdes på den icke-katolska kyrkogården i Rom. Hans sista vilja var att gravstenen inte skulle ha vare sig hans namn eller ha några årtal. På stenen skulle det stå: ”Here lies One whose Name was writ in Water.”  Detta skedde också och än idag kan man på hans gravsten läsa dessa ord.

”Ett namn skrivet i vatten” är en bra tvärvetenskaplig bok, som kan läsas både som litterär biografi och som medicinhistoria. Välskriven och läsvärd, och med bra tidsfärg.
Jag fick veta massor om Keats och om romantiken som jag inte visste tidigare, exempelvis ett kul avsnitt om den engelska läkarutbildningen i början av 1800-talet.

Ett namn skrivet i vatten i bibliotekets katalog

John Keats verk finns tillgängliga som gratis nedladdningsbara e-böcker hos Project Gutenberg.

På svenska finns tyvärr endast ett fåtal översättningar av Keats verk.
Keats sonetter utgavs på svenska 1984 under titeln ”Den okände Keats”, i översättning av Sven Christer Swahn. Den boken finns att låna på biblioteket.

Gudar eller människor

Gudar eller människor

Den unga svenska konstnärsgeneration som upplevde förlusten av Finland 1809 valde att börja gestalta den nordiska gudavärlden och den äldsta, mytiska historien. Denna rörelse tog fart på allvar när Göthiska förbundet bildades 1818.

Ingemar Stenroth berättar i boken ”Gudar eller människor : den nordiska renässansen i svensk konst” (Atlantis, 2012) den spännande historien om gudarna och människorna i 1800-talets svenska konstlandskap.

Hela den här perioden med vurmen för det fornnordiska varade i ungefär 100 år. Man brukar se Nationalmuseums refusering av Carl Larssons monumentalmålning ”Midvinterblot” på 1910-talet som dess slutpunkt.

Att avbilda den fornnordiska gudavärlden och den äldsta historien blev ett sätt för de unga konstnärerna att stärka det nya Sveriges självkänsla och patriotism.
I Stenroths bok får vi bekanta oss med flera fascinerande konstnärsprofiler från den romantiska epoken. Det visar sig att Karl XIV Johan hade en viktig roll som beställare av en del av denna konst.
Ett intressant avsnitt handlar om Niklas Johan Byströms kungastatyer, av vilka flera idag finns i Rikssalen på Stockholms slott. Vi kan också ta del av Johan Gustaf Sandbergs karriär. Han är mest känd för sina målningar med allmogemotiv.

I ”Gudar eller människor” kan vi se många konstverk som är välkända, kanske utan att vi direkt känner igen konstnären. Många har nog sett t ex Blommérs ”Elfdans” utan att tänka på vem som målat tavlan. Dramatiska naturmotiv, illustrerade myter och legender, detaljerade kostymstudier – många är de nationalromantiska avbildningar som skapades under 1800-talet. Under senare delen av seklet kom göternas motiv att plockas upp av namnkunniga konstnärer som Anders Zorn och Bruno Liljefors. Och sedan har vi alla skulpturer i vårt offentliga rum. 1800-talet brukar ibland kallas statyernas århundrade.

Den här lättlästa och intressanta boken kan läsas både av den som är konstintresserad och av den som bara rent allmänt är intresserad av kulturhistoria. Enda minuset med boken är väl frånvaron av färgillustrationer.

Gudar eller människor i bibliotekets katalog

Anna Maria Lenngren

Anna Maria Lenngren

Vid sidan av Carl Michael Bellman är Anna Maria Lenngren (1754-1817) den av våra 1700-talspoeter som har blivit mest läst och beundrad av eftervärlden. Torkel Stålmarck har nu skrivit en biografi över henne, ”Anna Maria Lenngren : granris och blåklint” (Carlsson, 2011). Det är den första biografi om Lenngren som utgivits på evigheter.
Varför undertiteln? Jo, Stålmarck säger i förordet att Lenngrens poesi liknar granris och blåklint genom att ”den doftar, den fägnar ögat, men den även sticks” (ett citat från 1844).

Anna Maria Lenngren ville inte synas. Under hennes livstid utgavs aldrig någon bok med hennes texter under öppet författarnamn. Inte heller i Stockholms Posten, tidens ledande tidning, där hon var en ledande skribent främst under 1790-talet, publicerades hennes dikter med författarnamn. Trots detta var det många i Stockholm som förstod vem författaren var.

Lenngrens kvickhet, ironi, medkänsla och humor har fångat läsare i över 200 år. Hennes dikter är än idag fortfarande osedvanligt fräscha, vilket är mer än man kan säga om många andra under 1700-talet upphöjda poeters verk.
Lenngren kom från Uppsala. Hemmet var fattigt men intellektuellt vitalt, skriver Stålmarck. Hon började sin karriär som översättare för hovteatern och som leverantör av tidningsvers. Sedan slog hon igenom 1775 med ”Thé-Conseillen”. Året därpå blev hon medlem i det lärda sällskapet Utile Dulci. 1780 gifte hon sig med Carl Peter Lenngren och valde sedan att specialisera sig på satiren och den anekdotiska och epigrammatiska dikten. Hon ville inte idealisera i sin diktning, utan ville skildra vardagen.

Hon levde i brytningstiden mellan den gustavianska och den romantiska tiden, och hon var mycket bra på att driva med adeln, med hyckleri och dubbelmoral. Hon hade dock inget till övers för de unga romantikerna, som hon också kritiserade i sin diktning.

Efter hennes död gav maken ut hennes dikter under den märkliga titeln ”Skalde-försök” (1819), en titel som Svenska Akademien genast vände sig emot. Lenngren hade flera gånger varit på tal att väljas in i Akademien, vilket dock ej hade skett.

Anna Maria Lenngren

Några av hennes mest kända dikter:
”Pojkarne” (med sin välbekanta öppningsrad ”Jag mins den ljufva tiden, jag mins den som i går”) (1797)

”Porträtterne” (en fenomenal satir över adeln) (1796)

”Några ord till min k. Dotter, i fall jag hade någon” (1798)
Här manar hon den unga kvinnan att inte ägna alltför mycket tid åt läsning på det ”at saucen ej må fräsa öfwer.” Eftervärlden har funderat på om detta var ironiskt menat eller ej.

Läs Anna Maria Lenngrens dikter i Litteraturbanken

Det här är en trivsam biografi om en av våra mest omtyckta historiska författare. Här får vi också en god bild av den tid Lenngren levde och verkade i. Dessutom blir man sugen på att läsa mera av hennes texter. Vilken tur att de så enkelt finns att få tag i online via Litteraturbanken!

Anna Maria Lenngren : granris och blåklint i bibliotekets katalog

Längtan till landet

Herman Sätherberg

En av våra mest omtyckta vårsånger heter ”Längtan till landet”, men är mer känd under namnet ”Vintern rasat ut” eftersom sången inleds med de orden.

”Längtan till landet” är en dikt som skrevs av Herman Sätherberg (1812-1897). Han var egentligen läkare med ortopedi som specialitet. Sätherberg blev internationellt känd för sina insatser som ortoped och sjukgymnast. Han räddade bl a Ortopediska institutet från nedläggning.

Sätherberg skrev även dikter, ofta präglade av naturlyrik. ”Längtan till landet” ingår i samlingen ”Jägarens hvila” (1838).
Förutom denna dikt finns två andra Sätherberg-sånger som lever kvar än idag: ”Vårsång” (”Glad såsom fågeln”) och”Studentsång”, båda tonsatta av prins Gustaf.
”Längtan till landet” tonsattes av Otto Lindblad, som även komponerade ”Kungssången”.

Sätherberg skrev dessutom en stor diktcykel om Carl von Linné, ”Blomsterkonungen : bilder ur Linnés lif” (1879, 25 sånger), reseskildringar, lustspel och skådespel.

Läs Jägarens hvila som gratis e-bok i Litteraturbanken


LÄNGTAN TILL LANDET av Herman Sätherberg

Wintern rasat ut bland våra fjällar;
Drifvans blommor smälta ned och dö;
Himlen ler i vårens ljusa qvällar;
Solen kysser lif i skog och sjö.
Snart är sommarn här; i purpurvågor,
Guldbelagda, azurskiftande,
Ligga ängarne i dagens lågor,
Och i lunden dansa källorne.

Ja, jag kommer! helsen glada vindar
Ut till landet, ut till fåglarne,
Att jag älskar dem; till björk till lindar,
Sjö och berg, jag vill dem återse;
Se dem än, som i min barndoms stunder;
Följa bäckens dans till klarnad sjö,
Trastens sång i furuskogens lunder,
Vattenfågelns lek kring fjärd och ö.

Lyssna vill jag huru vinden susar
Uti halfutspruckna björkars lund,
Spegla mig i sjön der Anden krusar
Med sin köl det månbeglänsta sund,
Och i famnen af naturen drömma
Wårens dröm, som ingen tröttat än,
Och min sorg i jagtens lund förglömma ,
Fri, som skyn der uppå himmelen. –

Forsen kastar sig i hafvets sköte:
Se hur vild! med hvilken stämmas dån!
Är det ej som hela Mälarn göte
Åter, på en gång, sitt rika lån? –
Och han är likväl så hög om qvällen,
Som om morgonen, och tusen år
Fylla honom kanske än, från fjällen,
Lika rik och herrlig hvarje vår.

Och med hvarje Maj hans holmar gunga
Sina kronor i dess klara våg,
Och i hvarje vår hans fåglar sjunga
Lika ömt, med lika eldig håg.
Skulle jag, när hela verlden svärmar,
Sköna Vår! blott jag ej le med dig?
Och en snöbäcks sorl, den klippan härmar,
Var dock fordom nog att locka mig.

Nej, åt landet Bröder! Tjädern knäpper
Nu hvar morgon i sin furulund.
Hvad, om jägarn kopplet varsamt släpper,
Blott till ögonfägnad på en stund?
Låt oss njuta, låt oss vara glade:
Friskt och herrligt hornens toner gå!
Den som hjerta nu att jaga hade,
Endast på en timma eller två!

%d bloggare gillar detta: