Bloggarkiv

Erik-jansarna i Bishop Hill

De lydiga kreaturen i Bishop Hill

Självutnämnda sektledare är inget nytt fenomen. Falska profeter har regelbundet dykt upp i historien. Ofta har det rört sig om udda personer på flera olika sätt.

Författaren och tv-producenten Björn Fontander har skrivit en intressant och läsvärd bok om en av de mest ryktbara och originella svenska sektledarna, Erik Jansson och hans rörelse Erik-jansarna: ”De lydiga kreaturen i Bishop Hill : en religiös fanatikers uppgång och fall” (Carlssons, 2011).

Bonden Erik Jansson (1808-1850) från Biskopskulla i Uppland grundade ett utopiskt kollektiv i Illinois, USA. Han beskrivs som en religiös fanatiker med storhetsvansinne, som utmanade kyrkan med sina läror och inte minst med sitt språkbruk. Han var känd för att kunna tala i fyra-fem timmar utan uppehåll, svor ofta och kunde kalla kyrkan för ”Babylons sköka”, prästerna ”Satans redskap” och fosterlandet ”Djävlanästet”. Jansson samlade många anhängare, särskilt i Hälsingland.
Hans rörelse var en protest mot Svenska kyrkans hårda regelverk vid mitten av 1800-talet. Bara prästvigda fick dela ut nattvard, gudstjänsterna krävde obligatorisk närvaro och husförhören i byarna kunde vara fruktade.

Janssons kyrkokritik och spektakulära protester, t ex tändande av offentliga bokbål med Luthers skrifter, gjorde att han hotades av fängelsestraff. Under falskt namn utvandrade han därför till USA tillsammans med över tusen anhängare. De hamnade i Illinois, där Jansson och hans erik-jansare ville grunda ”ett nytt Jerusalem” under namnet Bishop Hill.

Kolonin fungerade ett tag, men kolerautbrott, ekonomiska problem och avhopp försvagade Janssons grupp. 1850 mördades han av en tidigare lärjunge. Kolonin vanstyrdes sedan av snikna personer, innan den upplöstes 1861.

Fontander berättar historien om erik jansismen i en halvt skönlitterär form, vilket är ett lyckat stilgrepp som passar i sammanhanget. Författaren har rest till dagens Bishop Hill och intervjuat ättlingar till erik-jansarna.
Boken är lättläst och det är sådan där bok som man läser under spänning, fast man vet hur det går på slutet. Ibland är boken rena thrillern.

Historien om erik-jansismen är en väldigt udda och säregen episod i svensk väckelsehistoria.
Fontanders bok avslutas med ett avsnitt om Selma Lagerlöf och Nåsbönderna, och hennes roman ”Jerusalem”, som ju berättar en snarlik historia.

”De lydiga kreaturen i Bishop Hill” är en välskriven och medryckande bok, som snabbt engagerar läsaren. Det är lätt att dra paralleller till sekter i vår egen tid. Rekommenderas.

De lydiga kreaturen i Bishop Hill i bibliotekets katalog

Den medeltida kroppen

Kroppens historia under medeltiden

Under medeltiden hade man en ambivalent inställning till människokroppen. Å ena sidan hävdades det att kroppen var ”själens avskyvärda klädnad” (sagt av påven Gregorius den store). Man späkte sin kropp och skulle bära tagelskjorta. Det kroppsliga knöts till synd. Å andra sidan tog 1200-talets teologer fram kroppens positiva egenskaper. Jesus, som ju var Guds son, hade antagit kroppslig gestalt. I livet efter detta skulle människor få en ny kropp.

Denna spännande motsättning präglade medeltidens värld på flera sätt. Mera om detta kan du läsa i boken ”Kroppens historia under medeltiden” av Jacques Le Goff och Nicolas Truong (Agerings, 2011). Le Goff är fransk medeltidshistoriker och Truong är journalist. Vill vi förstå medeltidens människor är studier av deras syn på kroppen en bra utgångspunkt, menar de.

Den kristnes kropp kunde ses på olika sätt under medeltiden. Ett lik var alltid motbjudande. Samtidigt kunde den döda kroppen vara värd att hedra och vörda, särskilt i fallet med helgon. Dessa fick praktfulla gravmonument och blev föremål för relikkulter.
Sakramenten helgade kroppen, från dopet till sista smörjelsen. Altarets sakrament sågs som Kristi kropp.

I boken belyses flera av de motsatta uppfattningar om kroppen som rådde. Å ena sidan skulle man fasta, och å andra sidan kunde man fröjda sig under karnevaler. Kärleken skulle vara hövisk och sedlig, medan det sexuella var ett starkt tabu.

Den allmänna uppfattningen var ofta att kroppen var syndens verktyg. Franciskus av Assisi (1181-1226) var sjuklig och såg kroppen som ”en bror” och sjukdomarna som ”våra systrar”. Det blev tillåtet för medeltidens människor att anlita andra läkare än Kristus. Medicinen började utvecklas som en egen vetenskap.

Le Goff hävdar i bokens förord att historikerna hittills har försummat att berätta om hur man betraktade kroppen under medeltiden, och han med denna bok vill råda bot på detta misstag.

Den här boken är en intressant resa in i medeltidens tankevärld. Författarna berättar om tidig medicinhistoria, om hur man såg på sina avlidna, om vilka kroppsliga egenskaper som ansågs syndiga, om gester och umgängesseder och mycket annat. Ägnade man sig överhuvudtaget åt kroppslig idrott under medeltiden?
Ett avslutande kapitel tar upp synen på människokroppen som metafor, som ett mikrokosmos.
Döden var ständigt närvarande för medeltidens människor. Hur såg man på barndom och ålderdom i en tid av farsoter?

Boken är inte alltför tungläst, tvärtom är den istället rätt kul och upplysande, samtidigt som den erbjuder flera intressanta vinklar på medeltida tankegods. Som läsare får man flera aha-upplevelser. Boken omfattar knappt 180 sidor, men saknar dock illustrationer.

Kroppens historia under medeltiden i bibliotekets katalog

Karl XII:s bibel

Karl XII:s bibel

Litteraturbanken har under augusti fyllt på sitt bestånd av online-klassiker.

Ett av nytillskotten i samlingen är en digital version av hela Karl XII:s bibel (1703). Originaltiteln är egentligen ”BIBLIA, Thet är All then Heliga Skrift På Swensko; Efter Konung CARL then Tolftes Befalning” men den kallas allmänt för Karl XII:s bibel.

Denna bibelutgåva var Sveriges mest långvariga och gällde ända till 1917. Den lästes alltså i mer än 200 år och innehåller flera bevingade ord. Texten är en uppdaterad och rättad version av Gustav II Adolfs bibel från 1618.

1703 års upplaga trycktes i ca 4000 exemplar. Ett exemplar finns även här på biblioteket i Östersund, i Zetterströmska biblioteket.

Hela denna klassiska bibelutgåva finns alltså nu att läsa online som digital e-bok. Du kan zooma in på varje bildsida för att studera detaljer.

Läs Karl XII:s bibel online i Litteraturbanken

Tyska orden

Tyska orden

”Jag lovar att vara kysk till kroppen och att leva i fattigdom samt vara lydig mot Gud, Sankta Maria och er, mästare av Tyska orden, och era efterträdare enligt ordens regler och sedvänjor, lydig intill döden.”
Så löd den ed som en riddare fick avlägga när han inträdde i Tyska orden.

Vi tänker kanske att medeltidens korsriddare mest höll till nere i det heliga landet. De flesta sätter nog likhetstecken mellan korsriddarna och tempelherreorden. Men det fanns ju fler riddarordnar, t ex Tyska orden, som under lång tid var en viktig maktfaktor i vårt eget närområde. I William Urbans bok ”Tyska orden : Nordens korsriddare” (Prisma, 2006) får vi hela berättelsen om Tyska orden. Jan Guillous böcker om Arn har medfört ett ökat intresse för korstågstiden och för medeltidens riddarordnar.

Tyska orden har vid olika tillfällen i historien dragits fram av nationalister som utnyttjat dess namn och symboler för egen vinning, varför det finns ett behov av att berätta dess historia från början, för en nutida läsekrets.

Författaren William Urban är professor i historia vid Monmouth College, Illinois, USA, och expert på baltisk historia. I boken berättas hela historien om Tyska orden, från dess instiftande i Palestina på 1100-talet till dess nedgång och militära fall på 1500-talet. Vi får en intressant skildring av en tidsålder och ett tänkesätt som skiljer sig kraftfullt från vår tid. Dessutom kan du läsa om tuffa tag bland riddare, borgar och slaviska kungar.

Orden erövrade ett område vid södra Östersjökusten och hade under lång tid Marienburg som sitt högkvarter. Storhetstiden för Tyska orden var 1300-talet och den bröts med det berömda slaget vid Tannenberg 1410. Det får ett stort utrymme i boken, men Urban kommer inte fram dit förrän efter 230 sidor.

Det finns ingen annan nyskriven, heltäckande översikt över Tyska orden på svenska. Ibland förvandlas Urbans text till ett myller av (kanske alltför) många namn på personer, orter, områden och borgar, men han tappar aldrig den röda tråden och han skriver ofta en mycket underhållande prosa. Boken lider dock av en viss brist på bra illustrationer. Rekommenderas till alla som är intresserade av korsriddare och nordisk historia.

Tyska orden i bibliotekets katalog

Bakgrunden till Fimbulvintern

Länge ansågs de fornnordiska sagorna vara oanvändbara som källmaterial. Weibull-skolan bland svenska historiker förespråkade en radikal och bestämd källkritik. Eddan, Heimskringla och andra verk avfärdades som sagoberättelser. Troligen var själva begreppet saga ett problem här. När vi säger saga idag betyder ordet främst ”fiktiv berättelse för barn, ofta med overkliga eller fantastiska inslag”. Men saga är ett gammalt ord som på isländska helt enkelt betyder berättelse. Idag finns olika forskningslinjer, där man diskuterar hur mycket av historisk sanning som finns kvar i de gamla berättelserna.

Ny forskning visar att det mer största sannolikhet finns en verklig historisk händelse bakom begreppet ”Fimbulvinter”.

Fimbulvintern beskrivs i första delen av Snorres Edda, ”Gylfaginning”. Den svenske kung Gylfe besöker en hall, där tre statyer, föreställande asagudar, sitter. Vad vet de om Fimbulvintern, frågar han. ”Det blir tre vintrar i följd och ingen sommar emellan”, säger gudarna. Fenrisulven ska komma lös. ”Då händer något övermåttan märkligt: ulven slukar upp solen, och människorna skola finna, att det är dem till stort men.” Fimbulvintern föregår Ragnarök, världens undergång.

Forskare har nu sett att något ovanligt hände år 536, vilket beskrivs i flera samtida källor.
Solen var blåaktig, svag och skymd. Människor kastade ingen skugga på marken, och även månen skymdes. Det kom ingen värme, grödorna dog. Detta måste ha berott på ett mycket stort vulkanutbrott med påföljande askmoln, som spridit sig över världen. Detta utbrott var tidigare okänt men flera spår, bl a i iskärnor från Grönland, bekräftar det.
I norra Sverige beräknas medeltemperaturen under somrarna efter år 536 ha sjunkit med tre till fyra grader – en kraftig klimatförändring som måste ha medfört stora påfrestningar och ökad dödlighet för dåtidens människor. Detta kan man också koppla samman med förändringar i gravfynd och avbildningar på runstenar m m från denna tid.

SvD berättar om detta i en mycket intressant Under strecket-artikel från 130424:
Katastrofen år 536 visar sig i myterna

Ett liknande, men ej lika kraftigt, vulkanutbrott orsakade 1816 en svår köld i Europa. Det året kallas sedan dess för Året utan sommar.
Mera om klimathistoria här i bloggen i morgon.

Biskop Brasks jubileumsår

Biskop Brasks jubileumsår

I Östergötland har man just invigt biskop Hans Brasks jubileumsår.
Det är nämligen 500 år sedan Hans Brask (1464-1538) blev biskop i Linköping. Under året anordnas därför diverse Brask-relaterade program i form av utställningar, föredrag m m.
Biskop Brask 1513 – 2013

Vem var då Hans Brask? Idag förknippar vi honom enbart med den berömda brasklappen, på vilken det enligt legenden stod ”Härtill är jag nödd och tvungen” (eller snarare ”Til thenna besegling är jach nödd och twingat”, åtminstone enligt Olaus Petris krönika). Det tråkiga är att denna så berömda lapp kanske aldrig har existerat i verkligheten. Men berättelsen i vilken den förekommer är god.

Här kan du läsa en biografisk artikel om Brask, där episoden med brasklappen självklart ingår:
Vem var Hans Brask?


Hans Brask

Faktum är att det finns en relativt nyskriven biografi – ”Hans Brask : en senmedeltida biskop och hans tankevärld” av Per Stobaeus (Artos & Norma, 2008). Detta är egentligen en avhandling i historia vid Lunds universitet, som även utgivits som ”vanlig bok”.

Det intressanta med Brask är att han levde och verkade i brytningstiden mellan den katolska och protestantiska tiden i vårt land. Det var en dramatisk tid i flera avseenden: Kalmarunionen hade upplösts och Gustav Vasa förändrade Sverige. Kampen mellan kungamakt och kyrka pågick.
Det finns faktiskt en hel del brev bevarade som Brask skrivit. Detta gör att Stobeaus har möjlighet att i sin bok beskriva biskopsrollen i 1500-talets Sverige. Just tankevärlden hos en 1500-talsmänniska som Brask står i fokus för denna bok. Stobaeus framställer Brask som den siste portalfiguren för den en gång så mäktiga och självständiga senmedeltida kyrkan i Sverige.

Boken är givetvis akademisk, och den innehåller påtagligt mycket diskussioner om kristen ideologi. Samtidigt har den en bra och överskådlig kapitelindelning, samt ett användbart register. Eftersom det är en avhandling ingår en stor notapparat och en lång litteraturlista.

Stobaeus Brask-biografi passar kanske främst dig som är intresserad av kyrkohistoria och idéhistoria.

Hans Brask i bibliotekets katalog

Katoliker i 1600-talets Sverige

Stölden av Birgittas skalle

Under religionskrigens tid på 1600-talet var det inte lätt att vara katolik i Sverige. De var en liten och utsatt minoritet. Det var inte tillåtet för en vanlig svensk undersåte att vara katolik. Utländska ambassadörer och invandrare kunde dock få utöva katolska gudstjänster, men dessa fick bara äga rum i deras egna hem och med dörrar och fönster stängda. Särskilt illa sedda var jesuiterna.

Barbro Lindqvist berättar om några intressanta katolska människoöden i boken ”Stölden av Birgittas skalle och andra katolska äventyr i 1600-talets Sverige” (Fredestad, 2012).

I den här lilla men innehållsrika boken berättas både dråpliga och sorgliga historier. Flertalet av de katoliker som beskrivs i texten var fransmän.

Läs om Charles Ogier, sekreterare i en fransk diplomatisk expedition i Sverige 1634-1635. Han skrev dagbok om sin resa i det kätterska landet och om svenskarnas udda vanor. Eller läs om drottning Kristinas dansmästare de Beaulieu, som stal heliga Birgittas skalle ur relikskrinet i Vadstena och lät smuggla ut den ur landet (den lär nu finnas i ett kloster i Nederländerna). Och här hittar du även historien om den hetlevrade hovslagaren Gert Krebs.

Den unga stormakten Sverige hade stort behov av skickliga yrkesmän, och många kom från katolska länder. Här kan du läsa om savojarderna som invandrade till Sverige. De kom från gränstrakterna mellan Frankrike, Italien och Schweiz.

Lindqvists bok är inte ens 100 sidor lång men mycket innehållsrik. Här finns fascinerande människoöden som vi sällan läser om på andra håll. Men den dramatiska berättelsen om stölden av Birgittas skalle, som även givit boken dess titel, borde kanske ha fått större utrymme i boken. Den berörs bara på några sidor.

Boken ingår i den skriftserie som utges av Katolsk historisk förening i Sverige.

Stölden av Birgittas skalle i bibliotekets katalog

Heliga Birgittas födelseort

Birgitta Birgersdotter, heliga Birgitta (1303-1373) är en av Sveriges mest kända historiska personer.

Traditionellt har Finsta gård väster om Norrtälje alltid utpekats som heliga Birgittas födelseplats. Men nu har Upplands Väsby kommun skickat ut ett pressmeddelande där man hävdar att ny forskning visar att hon inte kan ha blivit född på Finsta, utan snarare på gamla Sköldnora gård i Fresta, som händelsevis ligger i Upplands Väsby kommun.

I Riksarkivet har man påträffat dokument som visar att heliga Birgittas far, Birger Petersson, inte ägde Finsta när Birgitta föddes 1303. Han hade sålt gården sju år tidigare.

I Finsta står en minnessten, och det var där Birgittajubileet firades 2003. Men man kan säkert uppmärksamma henne på flera platser.

DN 120605: Heliga Birgittas födelseort: Väsby, inte Finsta

Inanna i nyöversättning

Inanna - skymningens drottning

Inanna var den mäktigaste gudinnan i forntidens sumeriska rike, Sumer.

Sumerernas högkultur blomstrade i Mesopotamien under perioden 4000-2000 f.Kr. Man byggde städer som Uruk och Ur. I Uruk har man gjort det äldsta arkeologiska fyndet av hjulet.

Inanna var en symbol för planeten Venus, och sågs som en stark och krigisk gudinna som kunde besegra allt. Hon var också modergudinna som representerade fruktbarhet. Dessutom var hon androgyn och kunde exempelvis uppträda med skägg. Inannas gudinnepersonlighet var motsägelsefull. Hon kunde agera på många skilda sätt och ta olika skepnader.

Sumerernas litteratur är mänsklighetens äldsta bevarade texter. Mest känt är det stora Gilgamesh-eposet, senast utgivet i svensk nyöversättning 2001.

Berättelserna om Inanna är dominerande i sumerernas litteratur. I boken ”Inanna : skymningens drottning” (Atlantis, 2011) presenteras texterna om Inanna i en fräsch nyöversättning av Lennart Warring och Tania Kantola, samma par som översatte Gilgamesh-eposet.

Hela boken omfattar endast 138 sidor, men man anar det enorma arbete som ligger bakom utgivningen. Översättarna har eftersträvat en poetiskt läsbar stil på svenska, utan att ordagrant översätta varje ord i originaltexten. Poesiöversättning är ju alltid en form av tolkning. Det här har man lyckats väl med. Texterna är suggestiva och tankeväckande. I boken finns också ett mycket intressant avsnitt med kommentarer, där du kan läsa mera om vad vi idag vet om sumererna och deras kultur.

Modergudinnan Inanna förekommer i texterna ofta tillsammans med herde- och växtlighetsguden Dumuzi. Kärleken mellan dessa två kulminerade i ett rituellt och heligt bröllop, och besjöngs i kärlekssånger som återges i den här boken. Här finns likheter med Höga visan i Bibeln.

En av de idag mest kända berättelserna om Inanna är den om hennes nedstigning i underjorden. Här finns mängder av symbolik som man kan tolka på olika sätt. Hennes väg till underjorden motsvarar planeten Venus väg över stjärnhimlen. Venus är kvällsstjärna, försvinner under horisonten och återkommer som morgonstjärna tre dagar senare. En sorts återuppståndelse.

Läs dessa mångtusenåriga texter och tänk över hur fantastiskt det är att de har bevarats, att vi kan ge oss på att tolka dem, och fundera ett tag över vad de förmedlar från de människor som levde i Sumer för så länge sedan.

Vilka delar av vår litteratur kommer att finnas kvar om 4000 år, och kommer framtidens läsare att kunna ta del av den? I så fall, vad ska den litteraturen säga om vår tid? Intressanta tankar och frågor.

Inanna: skymningens drottning i bibliotekets katalog

Nytt om Erik den helige

Erik den helige

Idag 18 maj är det Eriksdagen.

Det är minsann inte varje år, eller ens varje decennium, som det utges nya titlar om Erik den helige, men nu har det hänt. Hans Hellströms ”Erik den helige : Sveriges skyddshelgon” (Veritas, 2011) är en trevlig liten bok om Erik och hans legend.

På Eriksdagen 2011 bloggade jag om Erik den helige och Eriksmäss, och tipsade då om en rejäl lunta från 1954 som upptecknar det mesta om Erik.
Men då fanns inte den här nya boken, som på endast 67 sidor lyckas sammanfatta ämnet en hel del. Här berättas vad vi vet om Eriks liv (inte så mycket), om Erik i den religiösa kulten (som blomstrade som mest under 1300- och 1400-talet) och om Erik i historieforskningen. Dessutom finns själva Erikslegenden med som en bilaga längst bak i boken, liksom en mirakelförteckning i urval.

Ibland bloggar jag om stora och tjocka böcker, men detta är verkligen en liten bok (9 x 14 cm) i fickformat. Ett bra exempel på hur man på ett fåtal sidor kan lyckas få in mycket innehåll. Läsvärt och lättläst.
Författaren Hans Hellström är fil.dr i historia.

Erik den helige i bibliotekets katalog

Påvarna

Påvarna

Påvedömets historia är inte så omskriven i Sverige. Vi är ett sekulariserat land och det var länge sedan Sverige var katolskt. Men påvedömet har funnits i 2000 år och har visat sig väldigt livaktigt. Vatikanen är världens äldsta, ännu existerande institution. Påvar av skiftande dignitet har avlöst varandra. Ibland har påvarna spelat en stor roll i Europas politiska historia.

Göran Hägg berättar påvedömets historia i ”Påvarna: två tusen år av makt och helighet” (W&W, 2006). Historien börjar med kyrkans grundare Petrus och sträcker sig fram till den nuvarande påven Benedictus XVI.

Under trettioåriga kriget spreds stora mängder antikatolska skrifter i Sverige, och än idag har katolicismen ofta skildrats i en negativ ton i vårt land. Romersk-katolska kyrkan är dock den största frikyrkan i Sverige, så det kan vara intressant att läsa mer om påvarna och deras historia.

Göran Häggs bok är ganska trivsam, dock något trist illustrerad. Han visar hur påvedömet alltid lyckats klara sig igenom skandaler och motgångar. Men kommer påvarna att lyckas med detta även i framtiden?

Påvarna i bibliotekets katalog

Varnhems kloster

Varnhems kloster före Birger jarl

Varnhems cistercienserkloster grundades kring 1150. Det drogs in av Gustav Vasa 1537, och brändes ned av danska trupper 1566. Klosterkyrkan restaurerades sedan under 1570- och 1580-talen.
På senare år har intresset för Varnhem ökat, inte minst efter Jan Guillous böcker om tempelriddaren Arn. Klostrets koppling till Birger jarl är känd, och han ligger begravd i klosterkyrkan. 2010 firades 800-årsminnet av Birger jarls födelse.

Den här boken, ”Varnhems kloster före Birger jarl : om klostrets rottrådar i tiden” (Skara stiftshistoriska sällskap, 2011) handlar dock om Varnhem under tidig medeltid.

Bland de medverkande författarna finns Dick Harrison, Tore Nyberg och Per Ström.
Läs om det benediktinska klosterväsendet före Varnhem, om Sveriges politiska historia under 1100-talet och om hur en kyrkoinvigning i Varnhem kan ha gått till under denna tid. Illustrerad med ett flertal färgfoton.

En intressant bok om klosterväsendet under svensk medeltid.

Varnhems kloster före Birger jarl i bibliotekets katalog

Hugenotternas värld

Hugenotternas värld

Vi känner till vallonerna, som kom från Flandern och emigrerade till Skandinavien på 1500- och 1600-talet. Men hugenotterna är inte lika kända. Vilka var då hugenotterna? Det kan du läsa om i Fredric Bedoires bok ”Hugenotternas värld – från religionskrigens Frankrike till skeppsbroadelns Stockholm” (Bonniers, 2009).

Hugenotterna var kalvinister som tidvis var kraftigt förföljda i sitt hemland Frankrike. Under Bartolomeihelgen i augusti 1572 mördades 30.000 – 40.000 hugenotter. Sedan utbröt rena religionskrig.

Många av de franska arkitekter, konstnärer och köpmän som etablerade sig i Sverige på 1600-talet var hugenotter, t ex Louis De Geer och Jean de la Vallée (arkitekten som bl a ritade Riddarhuset) .  Flera av familjerna blev framstående  inom olika områden.

Hugenotterna  var ofta intresserade av arkitekturteori och av att bygga idealstäder. Bedoire berättar i boken om hur de uppländska järnbruken utgår från kalvinistiska idealsamhällen.

Författaren är professor i arkitekturhistoria vid Konsthögskolan i Stockholm och själv hugenottättling.
En intressant och rikt illustrerad bok.

Hugenotternas värld i bibliotekets katalog

Sjusovardagen

Sjusovarna
De sju sovarna, avbildade på en rysk ikon.

Trögt att vakna i morse? Det kanske berodde på att det är Sjusovardagen idag, den 27 juli.

Sjusovardagen, eller Sju sovares dag, var en helgondag i den svenska kalendern fram till 1901.
Historien är en gammal martyrlegend. Under den romerske kejsar Decius tid på 200-talet flydde sju kristna män i Efesos undan förföljelse och gömde sig i en grotta. Grottöppningen murades igen.
Ca 200 år senare återupptäcktes grottan och de sju sovarna vaknade, men trodde att de endast hade sovit en enda natt. Härifrån kommer uttrycket ”sjusovare”.

I Efesos i nuvarande Turkiet finns en kyrkoruin med hundratals gravar från 600- och 700-talet. Kyrkan var dedicerad till de sju sovarna.
Romersk-katolska kyrkan fastslog att 27 juli var dessa sjusovande martyrers dag.

En del folkliga traditioner menar att den som sover länge den här dagen kommer att vara trött ett helt år framåt. Det sägs dessutom att regn på sjusovardagen innebär regn i sju veckor.

%d bloggare gillar detta: