Bloggarkiv

Svenska kaffeserviser

Svenska kaffeserviser

Kaffedrickande är en integrerad del av den svenska folksjälen. Fikastunden är för många svenskar ett alldeles speciellt ögonblick som man inte vill vara utan.
Föga överraskande innebär detta också att det finns ett stort intresse för både gamla och nya kaffeserviser. Det är vanligt att samla på olika porslinsserier.

I Michél Carlssons och Urban Orzoleks ”Svenska kaffeserviser 1920-1980” (ICA, 2014) presenteras ett hundratal serviser från 1900-talet. Det är en mycket fin och bläddervänlig bok, lämplig inte bara för nostalgiker, kaffeälskare och samlare, utan för vem som helst som uppskattar god formgivning.

I förordet berättar författarna att man inte försökt vara heltäckande, men att man ansträngt sig för att inte bara visa de mest kända serviserna, även om dessa givetvis ges stort utrymme.

Boken inleds med en kortfattad genomgång av de olika fabrikerna: Rörstrand, Gustavsberg, Gefle porslinsfabrik m fl. Sedan presenteras de individuella formgivarna, som ofta inte alls fick ståta med sina namn i samband med de färdiga serviserna.

Större delen av boken består dock av en genomgång av alla kaffeserviserna, som visas i kronologisk ordning efter decennium. Vi får relativt kortfattad information om varje servis, så samlaren behöver nog inhämta kompletterande information även från annat håll.

Orzoleks fotografier är utsökta och ger läsaren en färgsprakande upplevelse. Dessutom är boken fint formgiven av Johan Carpner.

På 150 sidor kan vi givetvis inte få en heltäckande bild av detta ämne, men vilken fenomenal parad av kvalitetsformgivning detta är! Den eftertraktade Zebra-serien finns givetvis med, liksom Koka blå, Mon Amie, Berså, Adam och andra välkända serviser.

Den som befinner sig i början av sitt servis-samlande kan i den här boken får massvis av tips på serier som man kan samla på.

En fin och trivsam bok, som dock gör läsaren något kaffesugen. Är det inte fika snart?

Svenska kaffeserviser i bibliotekets katalog

 

Det stora Kinaintresset

Ostindiskt

I den fina boken ”Ostindiskt : kinesiskt porslin och Kinaintresset i Sverige under 1700-talet” av Lars Sjöberg och Ursula Sjöberg (Norstedts, 2011) kan du läsa om det stora Kinaintresse som fanns för 250 år sedan.

Det svenska Ostindiska kompaniets handelsskepp förde under 1700-talet med sig stora mängder varor från Kina till Göteborgs hamn. Det var enorma mängder porslin. Eftersom det var på modet med kinesiskt, ville i princip varje välbeställt hushåll ha kinesiska porslinsserviser. Man tror att det handlar om hela 20-30 miljoner porslinsföremål som levererades till Sverige med dessa handelsskepp. Dessutom kom fartygen med te och kryddor, papperstapeter, sidentyger och påkostade möbler.

Ostindiskt” handlar just om detta stora intresse för Kina, och om alla vackra konstföremål. Boken berättar också om de personer och familjer som beställde porslinet och möblerna. En del av beställarna var aktiva i Ostindiska kompaniet. De kunde vara direktörer, kaptener och tillhörde både adeln och borgerskapet. Detta var en stor finansiell verksamhet, där väldigt många var inblandade. Kina blev därmed under 1700-talet en mycket stor inspirationskälla i Sverige.

Författarna Lars Sjöberg och Ursula Sjöberg är båda konstvetare och har tidigare utgivit andra konst- och arkitekturböcker. Bokens foton är av mycket hög kvalitet och de har tagits av Staffan Johansson.

Den mest kända svenska byggnaden beträffande kinesisk kulturpåverkan är ju Kina slott på Drottningholm. Om detta slott finns det redan mycket skrivet, så i ”Ostindiskt” fokuserar man istället på två andra byggnader, Ekebyholms och Thureholms herrgårdar, i Uppland och Södermanland. De föremål man valt ut till boken är de som kan knytas till enskilda personer och familjer. På så vis blir berättelsen om det kinesiska porslinet och möblerna en integrerad berättelse som sätts in i sitt sammanhang. Resultatet är en mycket fin och läsvärd bok.

Större delen av boken handlar om det kinesiska porslinet, vilket ju också är det vi oftast förknippar med 1700-talets Kinahandel. Här kan du läsa om, och se oerhört fina bilder på, matserviser och teserviser, bålskålar och punschmuggar, trädgårdsprydnader med mera. Men här finns också ett längre avsnitt om andra konsthantverk: emaljer, elfenben, pärlemor, siden och inte minst lackföremål. Den hantverksskicklighet som låg bakom all denna produktion är verkligen beundransvärd. Boken avslutas med ett litet kapitel om kinesiska lusthus.

Alla dessa kinesiska föremål medförde också nya umgängessätt. Det blev t ex mycket populärt att umgås över en kopp te.

Fotona i ”Ostindiskt” är framstående. Du kan detaljstudera tallrikar, serviser, lackdekor, sidenmönster. Det gör ”Ostindiskt” till en riktigt vacker bok, och dessutom välskriven.
En både blädder- och läsvänlig bok om det stora Kinaintresset i Sverige på 1700-talet.

Ostindiskt i bibliotekets katalog

Med känsla för antikt

Med känsla för antikt

Om man har diverse antikviteter av blandad ålder hemma, hur använder man dem då på bästa sätt, och hur sköter man om dem? Hur kan man hålla reda på alla stilepoker?

Marie-Louise Douglas visar i sin tjusiga bok ”Med känsla för antikt” (Semic, 2012) att man inte behöver ha en lyxig sekelskiftesvåning eller vara förmögen för att använda sig av antikviteter i inredningen. De flesta av oss har onekligen ingen stuckatur i taket därhemma.

Man behöver egentligen inga stilhistoriska förkunskaper för att ta till sig denna bok, som är fylld av fina och inspirerande foton, tagna av Helén Pe.

Boken inleds med en översikt över de vanligaste stilepokerna, från rokoko till funkis. Sedan följer ett avsnitt om detaljer, med vilka man kan lyfta hela stilen. Här läser du om tenn- och kopparföremål, samt de av mässing och silver.

Ett särskilt kapitel tar upp porslinsfabrikerna Rörstrand, Gustavsberg, Gefle och Upsala-Ekeby, och sedan avrundas boken med ett par avsnitt om vardagsrummet, matsalen och sovrummet, med talrika exempel på hur man kan inreda stilsäkert. Ibland kan man dessutom göra medvetna stilbrott för att få till en oväntad och spännande lösning, tipsar författaren.

I boken får vi dessutom enkla skötseltips. Vilka maträttar bör inte serveras på silverfat? Hur diskar jag mina tennsaker, och rengör mitt porslin? En hel del bra tips finns i boken.
Marie-Louise Douglas har under många år arbetat som stylist, inredare och skribent för bl a tidskrifterna Sköna hem och Hem & Antik.

Detta är en bra och lättillgänglig titel i genren ”inspirationsbok”.

Med känsla för antikt i bibliotekets katalog

Kinesiskt porslin

Kinesiskt porslin

Antikrundan” är ett av SVT:s mest populära program. I nästan varje program förekommer kinesiska porslins- och keramikföremål, i vissa fall väldigt gamla sådana. Det finns ett stort samlarintresse för kinesiskt porslin.
Om du vill få en bra introduktion till ämnet finns en utmärkt guidebok, ”Kinesiskt porslin – det vita guldet” av Björn och Anna Gremner (AntikWest, 2011). Björn Gremner är Antikrundans expert på kinesiskt porslin, och han har skrivit den här boken tillsammans med sin dotter som är antikhandlare.

Kinesiskt porslin är inte bara konst, det är också historia och kultur. I boken finns en kronologisk genomgång av porslin från de olika tidsepokerna och dynastierna. Här finns också ett längre avsnitt om Svenska Ostindiska Compagniet och det porslin som man importerade till Sverige.

Det var redan under Tang-dynastin (618-906) som kineserna började exportera porslin till sina grannländer. Men den stora exporten till Europa tog fart först på 1600- och 1700-talet.
Varje europeiskt land bildade ett eget handelskompani som ägnade sig åt handel med Kina. Det svenska ostindiska kompaniet hade sitt faktori i Kanton, och härifrån skeppades sedan allt porslin hem till Sverige. Det man först importerade var det rent kinesiska porslinet. Senare började man beställa specialporslin som passade europeiska måltidsvanor.
Den mest kända kinesiska porslinsdynastin är Ming (1368-1644). Begreppet ”Mingvas” är välkänt.

”Kinesiskt porslin – det vita guldet” är en bra guide med massor av fina illustrationer. Här får vi också svar på praktiska frågor, exempelvis hur man bedömer ålder, hur man skiljer på falskt och äkta, vilka regler som gäller för export, hur dynastiernas kejsarmärken ser ut, osv. Ett särskilt intressant avsnitt handlar om symbolik i de olika dekorerna.
Passar både nybörjaren och den mer erfarne samlaren. En både bildande och praktisk bok.

Kinesiskt porslin – det vita guldet i bibliotekets katalog

Blå Blom

Blå Blom

I Sverige är vi mycket förtjusta i kaffe. Fikapausen ses ibland som en typisk symbol för det svenska vardagslivet. Den välkända kaffeservisen Blå Blom är en av Sveriges mest omtyckta och långlivade industriprodukter, och kaffekoppen Blå Blom skulle även kunna kallas för en nationalsymbol.

I boken ”Blå Blom : industriprodukt och nationell symbol” (Värmdö kultur- och fritidsnämnd, i samarbete med Nordiska museet, Tekniska museet och Stockholms läns museum, 1997) kan du läsa hela historien om Blå Blom, som tillverkades vid Gustavsbergs porslinsfabrik från 1870-talet till mitten av 1990-talet.

Förebilden till Blå Blom kom från England. Där hade man lagt reliefdekorer på porslin redan under 1700-talet. Porslinsfabriken Gustavsberg grundades 1825, och man hämtade tidigt inspiration från England. Första gången Blå Blom dyker upp i Gustavsbergs priskuranter är 1876, men då hade modellen inget namn. Det fick den 1911, ”Blå blommor”, i samband med att man utökade modellen till att omfatta en hel servis. Det kända namnet ”Blå Blom” började faktiskt inte användas förrän på 1970-talet.

För den här dekoren med upphöjda blå blommor användes bara den högre flintgodskvaliteten, till skillnad från serviser med målad dekor. En bordsservis som innehöll 59 delar var anpassad för tolv personer, men det fanns också en större version med hela 76 delar, också den för tolv personer.

Den här boken innehåller bidrag från flera olika författare. Särskilda kapitel handlar om Gustavsbergs porslinsfabrik, om själva tillverkningen av Blå Blom, om servisens utformning, om dess symbolik och om nedläggningen av den svenska delen av tillverkningen i mitten av 1990-talet.

Servisen tillverkades mot slutet i Korea, men 2006 lades tillverkningen ned definitivt.

En intressant och lärorik bok om en del av vårt kulturarv. Det enda som saknas i boken är färgbilder (alla illustrationer är i svartvitt).

Blå Blom i bibliotekets katalog

%d bloggare gillar detta: