Bloggarkiv

Andrées expedition

Ballongen Örnen

Sommaren 1897 begav sig ingenjör Salomon August Andrées polarexpedition iväg från Spetsbergen i en vätgasballong med sikte på Nordpolen. Det var en våghalsig idé, men expeditionen var dödsdömd redan från början. De två andra deltagarna var fysikern Nils Strindberg och väg- och vatteningenjören Knut Frænkel.

Sedan ballongen först blivit omöjlig att styra och sedan kraschat, befann sig de tre männen i Andrées grupp i en snövit mardrömssituation. Deras kunskaper om arktiska förhållanden var paradoxalt nog minimala.

Först 1930 hittades männens kvarlevor av en ren slump på den lilla ön Vitön. Deras infrusna dagbok och fotografier vittnade om deras strapatser. Slädarna de drog vägde hundratals kilo, och till sist insåg de att de måste planera för övervintring. På Vitön upphörde sedan alla anteckningar.
Fyndet av resterna efter Andrées expedition blev en världssensation. De tre männen fick en ståtlig nationalistisk paradbegravning.

Denna olycksaliga expedition har under åren intresserat många. Per Olof Sundman skrev på 1960-talet flera böcker om expeditionen. Den mest kända är ”Ingenjör Andrées luftfärd” som senare även filmatiserades i regi av Jan Troell. I Gränna ligger Andréemuseet, där man idag kan se flera av fynden från Vitön. Även de har utgivit flera böcker om expeditionen. Så det är ingen brist på litteratur i ämnet.

Det finns dock fortfarande olösta frågor. Vad hände egentligen på Vitön? Varför dog de tre männen trots att de hade stora mängder proviant, ammunition och tre fungerande gevär?

Expeditionen

Läkaren och författaren Bea Uusma har fascinerats av Andrée-expeditionens öde i ca 15 år. Resultatet är hennes bok ”Expeditionen : min kärlekshistoria. Illustrerad utgåva” (Norstedts, 2013).

Boken är en berättelse som löper parallellt över flera plan. Vi får följa Uusmas mödosamma försök att ta reda på vad som egentligen hände. Hon besöker arkiv, reser till Nordpolen med isbrytare, över packisen med helikopter, och till sist kommer hon fram till den lilla ön Vitön.

Undertiteln ”Min kärlekshistoria” är central. Uusmas egen kärlek till berättelsen och till driften att lösa gåtan om hur de tre männen dog, och den nyförlovade Nils Strindbergs kärlek till sin fästmö Anna Charlier.
I ”Expeditionen” berättas växelvis historien om Uusmas eget sökande och om expeditionens öde, bit för bit. Vi får läsa Nils Strindbergs brev till sin Anna och citat ur Andrées dagbok.

Uusma försöker ta reda på vad de tre expeditionsmedlemmarna dog av. Hon går tillbaka till källorna, undersöker och kommenterar alla dödsorsaker och kan avfärda en del vanliga teorier som exempelvis trikinförgiftning. Uusma kommer dessutom med en del nya intressanta uppgifter som ingen lagt fram tidigare. Boken ger inte något slutligt svar (vilket troligen inte heller är möjligt), men beskriver ett troligt händelseförlopp. Läsaren kan t o m följa expeditionen dag för dag i ett spännande avsnitt, uppställt i tabellform.

Expeditionen” finns i två versioner, men det är den illustrerade utgåvan du bör läsa. Den här utgåvan är fantastiskt snygg och ett exempel på mycket framstående bokformgivning. Bokens hela layout med text, färger, kartor och foton gör den till ett allkonstverk och en läsupplevelse på flera plan.

Bea Uusmas ”Expeditionen : min kärlekshistoria” belönades med Augustpriset för Årets svenska fackbok 2013.

Expeditionen i bibliotekets katalog

Grönlands historia

Grönlands historia

Grönland är världens största ö och ligger inte så långt ifrån oss. Sedan 1979 är Grönland ett område med självstyrande status, ”hjemmestyre”, i Danmark. Ändå har vi nog ganska bristfällig koll på grönländsk historia. Då kan man läsa Mads Lidegaards bok ”Grönlands historia” (Boviggen, 2001).

Grönlands huvudstad Nuuk (Godthåb) hade 2009 10.600 invånare. På hela ön bor knappt 60.000 personer. 84% av ön är täckt av is. Det är ett ganska kargt område och de eskimåfolk som bosatte sig här och som lyckades överleva utvecklade en speciell fångstkultur.
Det vi känner till om tidig grönländsk historia är baserat dels på arkeologiska undersökningar och dels på de isländska sagorna. Enligt dessa seglade Erik Röde 982 hit från Island, där han dömts som fredlös. Grönland var då ett betydligt mer bördigare område än det är idag. Några år senare började en större kolonisation från Island. Man har hittat spår av hundratals gårdar. Biskopssätet Gardar upprättades 1126, med domkyrka och stor biskopsgård.
Fiske och fårskötsel var de viktigaste näringarna. Man hade också kor, getter och hästar och jagade val och säl. Men nordbornas liv på Grönland dog ut. Ingen vet riktigt varför. Det sista skriftliga spåren från dem är från 1409, men de sista verkar ha dukat under kring år 1500.

1721 bildades det danska handelsbolaget Grønlandsk Kompagnie, som skaffade sig monopol på Grönlandshandeln. Gradvis utökades den danska expansionen, och Grönland blev en dansk koloni. Tidvis gjorde andra länder anspråk på delar av Grönland, men 1933 beslutade internationella domstolen i Haag att Danmark hade suveränitet över hela ön. Först 1953 blev Grönland en likaberättigad del i det danska riket. Självstyret började 1979 och utökades 2008.

Lidegaards bok är intressant och ger oss nya inblickar i ett nordiskt grannområde och en kultur som vi behöver lära oss mera om. Rikt illustrerad.

Grönlands historia i bibliotekets katalog

Amundsen på Sydpolen

Scott & Amundsen Amundsens bilder

Idag är det exakt 100 år sedan Roald Amundsen (1872-1928) blev den förste att besöka Sydpolen på Antarktis.

Kapplöpningen mot Sydpolen är välkänd. Amundsen tävlade med britten Robert Scott (1868-1912) och hann före Scott till polen med ungefär en månad. Amundsen döpte sitt läger till Polheim.
Scott och hans fyra följeslagare omkom på återresan.
Amundsens bedrift att ha nått Sydpolen tillkännagavs i mars 1912, då han nått Tasmanien och kunde skicka telegram därifrån.

Det finns flera böcker om kapplöpningen mot Sydpolen och om Amundsen.

Roland Huntfords ”Scott och Amundsen” (Bonniers, 1980) skildrar på nästan 500 sidor hela den dramatiska historien. Många bilder och kartor.
Scott och Amundsen i bibliotekets katalog

Under expeditionerna togs många fotografier. Fler av dessa har utgivits i bokform, t ex i ”Amundsens bilder” (Bonniers, 1988). Här finns foton från flera av Amundsens expeditioner och resor, och givetvis från färden till Sydpolen. I boken kommer man nära polarresenärernas vardag.
Amundsens bilder i bibliotekets katalog

En isbyst föreställande Amundsen har idag avtäckts på Sydpolen av Norges statsminister Jens Stoltenberg.
DN 111214

Men trots dagens moderna hjälpmedel var det inte lätt att ta sig dit.
DN 111213

Lästips på internet:
The race to the Pole (BBC History)

Fridtjof Nansen 150 år

Kring sekelskiftet 1900 var norrmannen Fridtjof Nansen en av världens mest berömda personer.  Han föddes utanför Kristiania (som numera heter Oslo) år 1861, för 150 år sedan.

Nansen blev 1888 den förste som korsade Grönlands inlandsis på skidor. Om detta berättade han i böckerna ”På skidor över Grönland” (1890) och ”Eskimåliv” (1891).
Men allra mest berömd blev Nansen för sin expedition till Arktis med sitt skepp ”Fram” 1893-1897.

Fram över Polarhavet: Fridtjof Nansen 150 år
Läs mera om Nansen: Jag har nu satt ihop en ny artikel med boktips på BibliotekMitt.

%d bloggare gillar detta: