Bloggarkiv

Paris historia och metro

Metronom

Paris är en av Europas mest berömda och legendariska städer, med en verklig ikonstatus, samt en dramatisk historia.

Lorànt Deutsch har skrivit boken ”Metronom : Frankrikes historia till rytmen av Paris metro” (Laurella & Wallin förlag, 2013). Boken blev ett fenomen i Frankrike och gavs ut i flera olika versioner, bl a en illustrerad. Dessutom inspirerade den till en tv-serie.

I ”Metronom” åker författaren Paris tunnelbana, metron, och för varje station fungerar metron som en sorts tidsmaskin där läsaren förflyttas till ett nytt århundrade. Tidsspannet är stort. Vi möter galler, romare, renässansfurstar, medeltida kungar, revolutionärer och många andra.

Det är en riktigt kul idé som ligger till grund för den här boken. Den passar en läsare som gillar goda historier och anekdoter och som inte har något emot en massa namn och detaljer. En del kronologiska tidshopp förekommer.

Författaren Deutsch är från början skådespelare, och det märks genom att han i sin berättarstil gillar att dramatisera diverse historiska händelser. Många av kapitlen är skrivna i presensform och Deutsch är en god berättare som inte missar dråpliga och ibland oväntade händelseförlopp.

Kanske boken ändå är lite för snuttifierad för att ge berättelsen riktigt djup.
En stor brist med den svenska utgåvan av ”Metronom” är att den helt saknar en karta över metron med alla bokens stationer utsatta. För att få störst utbyte av boken behöver man därför helst skaffa en sådan karta att ha till hands, annars får en vanlig svensk läsare svårt att hänga med i Parisgeografin.

En kul bok är det i alla fall, även om läsaren får leta fram en egen metrokarta. Det är en fördel, men inget måste, att innan läsningen känna till huvuddragen i fransk historia. Och visst blir man som läsare sugen på att resa till många av de här platserna i Paris för att själv ta sig en titt på dem.

Metronom i bibliotekets katalog

 

Mannen som stal Mona Lisa

10 december 1913, för precis 100 år sedan, greps Vincenzo Peruggia för stölden av konstverket Mona Lisa. Peruggia hade lämnat in tavlan till en konsthandlare i Florens, troligen för att få ut en hittelön.
Leonardo da Vincis berömda konstverk hade då varit försvunnet i mer än två år.

Peruggia hade stulit tavlan från Louvren i Paris den 21 augusti 1911. Det var en måndag då museet var stängt. Han hade gömt sig i museet sedan söndagen, och bar en likadan vit rock som museets personal brukade ha på sig. Peruggia gömde tavlan under rocken och gick ut. På vägen passerade han en tom vaktplats. Vakten hade tillfälligt gått iväg för att hämta en spann vatten.

Det hela var en jättelik skandal och kallas ibland för 1900-talets största enskilda konststöld.


Den tomma väggplatsen på Louvren

Medan tavlan var försvunnen skrevs det artiklar om den i alla tidningar. Folk besökte Louvren bara för att se den tomma platsen där Mona Lisa hade hängt. Mona Lisa blev härigenom världens mest kända konstverk, något tavlan inte alls hade varit före stölden.

Peruggia gömde tavlan under sin säng i Paris i två år innan han tog med den till Italien. Sedan tjuven tagits fast och konstverket kommit tillrätta visades Mona Lisa upp på flera italienska utställningar innan tavlan återlämnades till Louvren.


Polisens foton av Vincenzo Peruggia

Ingen vet med säkerhet varför Peruggia stal tavlan. En av teorierna är att han gjorde det av patriotiska skäl därför att han ville återföra konstverket till Italien. Dessutom var just Mona Lisa ett lämpligt stöldobjekt på grund av att tavlan är så liten till formatet (53 x 77 cm). Många som ser Mona Lisa i verkligheten för första gången blir förvånade över att tavlan är så pass liten.

Peruggia fick ett kort fängelsestraff som han bara avtjänade sju månader av. Han sågs av vissa italienare som en nationalhjälte. Sedan tjänstgjorde han i italienska armén under första världskriget innan han flyttade tillbaka till Frankrike, där han bilade familj och öppnade en färgaffär. Vincenzo Peruggia avled 1925.

BBC News Magazine uppmärksammar 100-årsminnet:
The world’s most famous missing painting

Våroffer

NY Times rapporterar om skandalpremiären i Paris

Den 29 maj 1913, för precis 100 år sedan, var Parispubliken fylld av förväntan. På den alldeles nya Théâtre des Champs-Élysées, som invigts i april samma år, var det dags för premiär för en helt nyskriven balettföreställning. Baletten bestod av musik av kompositören Igor Stravinskij, 30, och koreografi av Vaslav Nijinskij, 24. Båda var unga och djärva. Teatern var alldeles fullpackad med folk, vissa stod i gångarna.

Det nya verket hette ”Sacre du printemps” (”Våroffer”). Publiken var dock oförberedd på det radikala i Stravinskijs och Nijinskijs nya verk, som bröt mot alla konventioner om hur en balett skulle vara utformad. Temat i ”Våroffer” var inspirerat av gamla hedniska stamriter, och föreställningens kulmen var ett människooffer för att fira vårens ankomst.

Redan under första akten bröt fullt slagsmål ut mellan två läger i publiken. Anhängare och motståndare drabbade samman. Det var ett fruktansvärt oväsen som överröstade musiken. Orkestern spelade dock vidare, trots att lösa föremål kastades mot orkesterdiket. De samtida rapporterna om vad som hände skiljer sig åt. Enligt flera vittnesmål verkar dock ändå anhängarna av ”Våroffer” ha varit fler än motståndarna.

Skandalscenerna vid uruppförandet av ”Våroffer” i Paris 1913 är kända. Verket fortsatte att skapa het debatt. Särskilt radikalt var Stravinskijs experimentella hantering av melodi och rytmik. Det förändrade drastiskt sättet på hur senare kompositörer såg på musikens rytmiska struktur.
BBC News Magazine : Did the Rite of Spring really spark a riot?

Igor Stravinskij

Igor Stravinskij (1882-1971) växte upp i S:t Petersburg och var elev till Nikolaj Rimskij-Korsakov. Två av hans tidiga orkesterverk uppfördes i Paris, där balettchefen och impressarion Sergej Diaghilew, grundare av Ballets Russes, upptäckte dem. Diaghilew beställde två baletter av Stravinskij: ”Eldfågeln” (1910) och ”Petrusjka” (1911). ”Våroffer” var alltså den tredje av Stravinskijs kompositioner för Ballets Russes. När första världskriget bröt ut lämnade Stravinskij Ryssland och flyttade till Paris, och så småningom till USA, där han blev amerikansk medborgare.

Stravinskijs ”Våroffer” är ett av 1900-talets viktigaste och mest banbrytande verk inom musiken. Det är dessutom ett av de mest inspelade verken, med hundratals olika inspelningar. Även om ”Våroffer” från början var ett sceniskt verk har det med tiden blivit mer känt i konsertversion för orkester.

Igor Stravinsky

Den senaste Stravinskij-biografin på svenska är Robert Siohans ”Igor Stravinsky” (Norma, 1984).

Låna ”Våroffer” på musik-cd på biblioteket, eller lyssna i Spotify.

Det mest kända avsnittet är stycke 2, ”The Augurs of Spring”. En modern lyssnare kanske tycker att det påminner om musiken till filmen ”Jaws” (”Hajen”). Kompositören John Williams influerades av ”Våroffer” när han skrev sitt hajtema.

En tidebok från 1400-talet

Ur The Bedford Hours

Modern teknik gör det möjligt för bibliotek, museer och arkiv att presentera sina samlingar på ett nytt sätt och göra dem tillgängliga online.

British Library i London har exempelvis lagt ut flera av sina finaste böcker som ”virtual books”. Det betyder att du kan bläddra i böckerna virtuellt i din egen webbläsare.

Ta gärna en titt på ”The Bedford Hours”, som är en av de finaste medeltida bönesamlingarna. Denna bönbok, som skapades i Paris mellan 1410 och 1430, är extremt påkostad. Den innehåller 38 stora handmålade illustrationer och ca 1200 marginalillustrationer.

”Books of hours”, eller tideböcker, innehöll bönerna för den katolska kyrkans s k kanoniska timmar. De var rikt illustrerade och var populära statusföremål bland högreståndspersoner vid denna tid. Sådana här böcker kunde vara mycket dyra att köpa. Just den här boken ägdes av John, hertig av Bedford och bror till den engelske kungen Henrik V. Man vet tyvärr inte namnet på illuminatören, som bara kallas ”The Bedford master”.

Boken är verkligen enastående vacker. I British Librarys virtuella version kan du även zooma in på varje sida för att studera detaljer.

För att ta del av British Librarys virtuella böcker kan du behöva ladda ned en insticksmodul till din webbläsare. Själv fick jag installera en insticksmodul till Silverlight i min Firefox. Men det är värt besväret.

British Library – Virtual books

Samtiden om första världskriget

Krig och hem

Snart är det 100 år sedan första världskriget bröt ut. Denna stora konflikt var helt omvälvande på samtiden och ritade om Europas karta. Det är ingen tillfällighet att historiker brukar ange 1914 som den egentliga starten på 1900-talet. Därför kan det vara intressant att läsa vad samtida författare skrev om kriget.
På biblioteket här i Östersund har vi originallitteratur från 1910-talet som du kan låna.

En av flera författare som skrev reseböcker från Europa under den här tiden var Gunnar Cederschiöld (1887-1949). Han var även konstnär och gjorde själv illustrationerna till alla sina böcker. Han fokuserade oftast på Frankrike och tillbringade stor tid i Paris.

En av flera Cederschiöld-titlar från denna tid är ”Krig och hem” (Gleerups, 1916). Boken består av resereportage med olika teman. Kapitlen heter t ex ”Kvinnorna och kriget”, ”Franska barn i lek och allvar” och ”Marseille i krigstid”. I ”Zeppelin-natt” skildras tyskarnas attacker med luftskepp, s k zeppelinare.
Cederskiöld är rätt intressant att läsa. Han skriver rappt och ofta med stark närvarokänsla.

1910-talets européer var oförberedda på konsekvenserna av de militärtekniska framstegen. Första världskriget blev därför kraftigt traumatiserande, dels pga de många mänskliga tragedierna och dels pga den kraftfulla förstörelse som drabbade ett flertal städer.

En av flera kulturbyggnader som drabbades av svåra skador var den gamla katedralen Notre-Dame i Reims, ett av gotikens mästerverk med anor från 1200-talet och under lång tid kröningskyrka för de franska kungarna. Bombardemanget av katedralen gjorde ett oerhört intryck på de samtida skribenterna. Cederschiöld skriver efter sitt besök i Reims: ”Intrycket (…) är bland det smärtsammaste jag genomlevat.” Faktum är att staden Reims utsattes för stor förstörelse under båda världskrigen.

I ”Krig och hem” möter vi även svenskar i Främlingslegionen, franska präster och kafévärdinnor och många andra röster från den här tiden.

Krig och hem i bibliotekets katalog

Notre Dame fyller 850 år

Notre Dame de Paris

Katedralen Notre Dame de Paris är en av världens mest kända kyrkobyggnader. Grundstenen lades 1163, så under 2013 firas kyrkans 850-årsjubileum.
Förberedelserna inför detta har redan inletts. Bl a ska några av de mindre klockorna bytas ut.

Notre Dame är arkitekturhistoriskt viktig som en representant för den franska katedralgotik som utvecklades under senare delen av 1100-talet och som sedan kulminerade i Reims och Amiens. Under de följande århundradena byggdes katedralen till, bl a med de så typiska strävbågarna från 1200-talet, och inredningen förändrades fullständigt. Under franska revolutionen drabbades Notre Dame av vandalism och förstörelse, men den restaurerades under 1800-talet.

Under katedralens långa liv har den fått uppleva 80 kungar, två kejsare, fem republiker och två världskrig. Och då har vi inte ens nämnt ringaren Quasimodo. Tänk om byggnader kunde berätta!

BBC News : Notre Dame in Paris celebrates 850 years (videoklipp)

BBC News: Notre Dame cathedral turns 850 years old

Notre Dame de Paris – officiell webbplats

Albert Kahns färgfoton

The wonderful world of Albert Kahn

Vår bild av världen för ca 100 år sedan är svartvit. Det var det svartvita fotografiet som avbildade världen. Färgfotografiet slog igenom först efter andra världskriget. Men det fanns tidig färgfototeknik.
I juni 1907 i Paris demonstrerade bröderna Lumière sin nya färgfototeknik Autochrome.
Med hjälp av en teknik som bl a innehöll ämnen utvunna ur potatisstärkelse kunde man skapa färgbilder på glasplåtar. Samtiden fångades av de nya färgbildernas skönhet. En av de som genast såg möjligheter med den nya (men dyrbara) färgfototekniken var den välbärgade bankiren Albert Kahn (1860-1940).

Kahn var pacifist och filantrop. Han var fast förvissad om att krig kunde undvikas om jordens folkgrupper lärde känna varandra bättre. Han ville använda färgfotot för att sprida kunskapen om jordens folk och folkkulturer till så många som möjligt. Kahn började således använda delar av sin förmögenhet till att skicka ut fotografer till jordens alla hörn för att dokumentera vad de såg. Detta gjordes dessutom i en brytningstid, när flera av de gamla folkkulturerna höll på att uppslukas av det moderna 1900-talet.

Under 1910- och 1920-talen såg alltså Kahn till att stora mängder autochrome-foton togs.
Kahn drabbades hårt av börskraschen 1929 och hade därefter inte längre resurser att fortsätta med projektet.

Kahns samling av färgfoton uppgick till hela 72.000 st! Ändå är denna stora samling för de flesta av oss ganska okänd.
David Okuefunas
vackra bok ”The wonderful world of Albert Kahn : colour photographs from a lost age” (BBC Books, 2008) visar 368 färgbilder ur denna unika och fascinerande kollektion.

Kahns fotografer dokumenterade Habsburg-monarkin Österrike-Ungerns och det Ottomanska imperiets sönderfall, de sista traditionella keltiska byarna på Irland, och soldaterna i första världskriget. De tog de första färgbilderna i länder som Vietnam, Mongoliet och Brasilien. Mer än 50 länder besöktes! Här finns också de tidigaste kända färgbilderna av Stockholm.

Detta är en magnifik bok, fylld av enastående vackra foton av en värld som för ca 100 år sedan var på väg att försvinna. Människor står uppställda enligt tidens sed, men det förstärker bara intrycket av frusna tidsögonblick. Unna dig möjligheten att låta dessa människor som fotograferades för ca 100 år sedan möta din blick.
Uppenbarligen är boken en uppföljare till en brittisk BBC-tv-serie om Kahns foton. Den har troligen inte visats i svensk tv.

The wonderful world of Albert Kahn i bibliotekets katalog

Bokens egen webbplats

Ett urval foton ur boken

Sedan 1986 har Kahns foton samlats i ett museum i Paris, i anslutning till hans stora trädgård som omfattar inte mindre än fyra hektar.

Albert Kahn-museet, Paris

Vid Solkungens hov

Ludvig XIV och kärleken

Livet vid Solkungen Ludvig XIV:s hov i Versailles i Frankrike var magnifikt. Kungen och hans omgivning vältrade sig i lyx och överdåd, och kungen regerade i över 70 år (1643-1715).

Antonia Frasers bok ”Ludvig XIV och kärleken” (Forum, 2008) berättar om det blomstrande kärlekslivet vid hovet, och beskriver t ex de invecklade uppvaktningsritualerna. Boken presenterar ett myller av personer som rörde sig kring Ludvig XIV. Precis som flertalet andra kungligheter under denna tid hade han ett antal frillor och utomäktenskapliga barn.
Hovet kännetecknades också av stela och hårt reglerade ceremonier, som styrde allt från kungens uppvaknande till påklädning och sänggående.
En del av samtidens religiösa agitatorer var kritiska till hovlivet, som de anklagade för att vara osedligt.

Detta är en bok i genren romantiska biografier. Den fokuserar väldigt mycket på kärlekslivet och intrigerna. Solkungens hov var fyllt av häpnadsväckande extravaganser. Revolutionen skulle komma 75 år efter hans död.

Antonia Fraser var gift med Nobelpristagaren Harold Pinter.  Hennes specialområde är historiska biografier.
En lättsam bok för den som är intresserad av beskrivningar av överdådigt hovliv och intriger i slottsmiljö. Det är dock ganska många personer att hålla reda på. Illustrerad med ett stort antal bilder av konstverk.

Ludvig XIV och kärleken i bibliotekets katalog

%d bloggare gillar detta: