Bloggarkiv

Sagerska huset

Sagerska huset

Sagerska huset vid Norrström i Stockholm är sedan 1995 Sveriges första officiella statsministerbostad. Ändå är nog huset ganska okänt för de flesta. Om du vill veta mera om denna intressanta byggnad kan du läsa boken ”Sagerska huset” av Rebecka Millhagen och Per Wästberg (Byggförlaget, 1995).

Byggnaden var länge känd under namnet Sagerska palatset. Det var diplomaten Robert Sager (1850-1919) som tillsammans med sin bror Edvard köpte palatset 1880. Byggnaden hade uppförts på 1700-talet. Robert löste sedan ut sin bror och lät under 1880- och 1890-talen bygga om palatset i fransk stil. Han lät även utrusta palatset med en mycket påkostad inredning, samt ett sinnrikt värme- och ventilationssystem.

1988 var Sagerska palatset det sista bebodda privatpalatset i Stockholms innerstad. Samma år dog Vera Sager, änka efter Roberts son Leo. Riksantikvarieämbetet yttrade sig mycket kraftfullt för ett bevarande av palatset, med hänvisning till dess stora kulturhistoriska värde.
1989 köptes Sagerska palatset av Byggnadsstyrelsen. Sedan blev det en ny ombyggnad 1990-95 innan fastigheten bytte namn till Sagerska huset och blev officiell tjänstebostad för statsministern.

I den här fina boken kan du läsa Rebecka Millhagens texter om den här ombyggnaden och renoveringen, och se massor av bilder av de olika rummen. Per Wästberg tecknar ett intressant porträtt av medlemmarna i familjen Sager, som givit huset dess namn.

Även vi som inte varit på middag hos statsministern kan här se bilder av hur det ser ut inne i huset. Här finns också bilder från huset före renoveringen.

En spännande bok om en av våra mest framträdande officiella byggnader.

Sagerska huset i bibliotekets katalog

Hög status på 1700-talet

Ett ståndsmässigt liv

Vår tids statuskonsumtion för lånade pengar är ingenting nytt. På 1700-talet var det adeln som förväntades leva ståndsmässigt. Om livsstilen hos en högadlig familj vid denna tid kan du läsa i Johanna Ilmakunnas omfångsrika bok ”Ett ståndsmässigt liv : familjen von Fersens livsstil på 1700-talet” (Svenska litteratursällskapet i Finland / Atlantis, 2012).

Adeln i Sverige (som ju inkluderade Finland) under 1700-talet var verkligen inte stor. Man tror att den uppgick till ca 10.000. Ändå var det adeln som hade störst samhällsinflytande. Denna position skulle alltså manifesteras och visas upp. Adelns livsstil var en viktig ståndsmarkör. Som adelsman förväntades man ha ett förfinat uppträdande och konsumera den tidens lyxvaror. Dessutom förväntades man vara måttfull. Samtidigt var det långt ifrån säkert att de faktiska inkomsterna svarade mot den konsumtionsnivå man ville visa upp. Många adelsfamiljer blev djupt skuldsatta.

Johanna Ilmakunnas har doktorerat på detta ämne, och den här boken är en bearbetad och utökad version av hennes avhandling. Som exempelfamilj har hon valt familjen von Fersen, och det är tre generationer von Fersen som står i fokus för skildringen.

Greve Hans von Fersen (1683-1736) var officer och ämbetsman. Hans söner Carl von Fersen (1716-1786) och Axel von Fersen d.ä. (1719-1794) var hovmän och statsmän, och den sistnämndes son Axel von Fersen d.y. (1755-1810) var militär och diplomat. Han är den mest kände av alla von Fersen.

För en adelsman fanns det i huvudsak tre tänkbara karriärer: officer, civil ämbetsman eller hovman. Att arbeta vid hovet ansågs finast. Störst trygghet hade de familjer med en stor andel ärvd jord. Hade man många slott och herrgårdar gav det en bra ekonomi. Det gick också att få inkomster genom uthyrning. Sönerna försörjdes i allmänhet av fadern. Ogifta kvinnor var dock omyndiga.

Den konsumtion man förväntades hålla krävde mycket pengar. Det helst talrika tjänstefolket skulle ha lön (åtminstone de utbildade – pigor och drängar fick nöja sig med kost och logi), man skulle resa ståndsmässigt med vagn och hästar, klä sig i det senaste modet, göra utbildningsresor, kunna konversera och helt enkelt svara mot den bild man hade byggt upp åt sig själv. Inom adeln förekom dessutom en frekvent låneverksamhet. Det kunde vara stora summor som lånades. Mer än 6% ränta fick man dock inte ta ut.

Här finns intressanta kapitel om äktenskapets sociala betydelse, hur man uppfostrade sina adliga barn, vilka livsnjutningar en adelsman tilläts ägna sig åt (snusandet var t ex på modet under 1700-talet), hur adelsdamerna förväntades leva, hur palatsen planerades och sköttes, vilket tjänstefolk man hade, och ett rejält avsnitt om finansieringen av hela denna extravaganta livsstil.

I boken finns en beskrivning av Axel von Fersen d.ä.:s begravning 1794, som var extremt överdådigt påkostad. Det var en ceremoni som skulle manifestera makten och inflytandet.

”Ett ståndsmässigt liv” är en rejäl bok som bitvis är något tungläst, men den innehåller en hel del intressanta och spännande skildringar av de här privilegierade personernas livsstil, med mängder av detaljer. Att revolutionens tidevarv skulle komma så småningom är inte så konstigt när man läser denna bok.

En fascinerande bok om tre generationer von Fersen. Rekommenderas till dig som är intresserad av svenskt 1700-tal och av historisk lyxkonsumtion.

Ett ståndsmässigt liv i bibliotekets katalog

Palats i Stockholm

Palatsen i Stockholm under stormaktstiden

När Sverige blev stormakt blev Stockholm rikets huvudstad och under en period på 80 år femdubblades stadens befolkning. Adelsmännen och några förmögna handelsmän byggde sig ståtliga palats. Detta var adelns storhetstid och palatsbyggandet nådde sin kulmen under Karl XI:s förmyndarregering på 1660-talet.

Om alla dessa pampiga palats handlar Claes Ellehags bok ”Palatsen i Stockholm under stormaktstiden”. 
Här kan vi läsa om alla dessa påkostade byggnader och vad som hände med dem sedan. En del av palatsen revs i samband med 1950- och 1960-talets citysanering och andra har under seklerna byggts om kraftigt. Men de flesta av de mest kända och beryktade palatsen finns kvar (förutom Jakob de la Gardies ”Makalös”).
Flera av palatsen känner man väl igen från Stockholmsbilder.

Ellehag är konsthistoriker och antikvarie, så boken fokuserar på det rent arkitekturhistoriska. Men vi kan även ta del av intressanta fakta om de personer som beställde palatsbyggena.  Det är nästan svårt för oss nutida läsare att riktigt förstå hur enorma summor som lades på alla dessa palats.
Många illustrationer, plankartor och teckningar.

Palatsen i Stockholm i bibliotekets katalog

%d bloggare gillar detta: