Bloggarkiv

John Sedgwicks sista ord

General John Sedgwick

John Sedgwick (1813-1864) var general i nordstatsarmén under amerikanska inbördeskriget.
Han har gått till historien tack vare sina sista ord, som blivit berömda.

General Sedgwick deltog i slaget vid Spotsylvania Court House den 9 maj 1864, alltså för 150 år sedan.
I slagets inledning befann sig generalen tillsammans med en grupp artillerister ute på högerflanken. Sydstatsarmén hade placerat ut prickskyttar som befann sig en knapp kilometer bort.
Sedgwicks män duckade för kulorna. Generalen viftade bort faran.
”What? Men dodging this way for single bullets? What will you do when they open fire along the whole line?” sade han.
Soldaterna fortsatte att ducka. Sedgwick blev irriterad och yttrade sina bevingade ord:
”I’m ashamed of you, dodging that way. They couldn’t hit an elephant at this distance.”
Några sekunder senare träffades general Sedgwick av en dödande kula strax under sitt ena öga.
Han var den högst rankade officer i nordstaternas armé som stupade under inbördeskriget.

 

Monitor 150 år

Propellerns pionjär

30 januari 1862, för 150 år sedan, sjösattes fartyget USS Monitor, konstruerat av ingenjören och uppfinnaren John Ericsson (1803-1889), en av 1800-talets stora svenska innovatörer. Amerikanska inbördeskriget hade inletts 1861 och Monitor var ett beställningsarbete från nordstaterna.

Om Monitor, och om andra smarta och kreativa uppfinningar och projekt av John Ericsson, kan du läsa i boken ”Propellerns pionjär och Monitors mästare : glimtar av John Ericssons liv och verk” av Björn Hallerdt (Tekniska museet, 2003). Boken innehåller många fina bilder av Ericssons ritningar och konstruktioner. Han var en skicklig tecknare och gravör.

Monitor var byggt av järnplåt och pansarplåt och var det första egentliga moderna krigsfartyget. Dess utseende gick på tvärs mot hur alla ansåg att ett örlogsfartyg skulle se ut. John Ericssons huvudidé bakom konstruktionen var att fartygets överkropp skulle vara så låg som möjligt, och att centrala delar som motor och roder skulle ligga under vattenlinjen.
Monitor var bara 52 meter långt och 12 meter brett, och var alltså ett ganska litet fartyg. Djupgåendet var bara 2 meter för att man skulle kunna navigera i floder och i grunda kustvatten.

9 mars 1862 besegrade Monitor sydstaternas Merrimac i ett berömt sjöslag vid Hampton Roads. John Ericsson blev berömd över hela världen.
I december samma år sjönk Monitor i en storm. Flera vrakdelar från Monitor har numera bärgats och finns idag att se på ett marinmuseum i Newport News, Virginia.

Om John Ericsson har det skrivits mängder av litteratur. Hallerdts bok utkom till 200-årsjubileet av hans födelse 2003 och fokuserar mest på tekniska konstruktioner. Här finns också en kort biografi. Visste du att John Ericsson i sin ungdom var löjtnant på Frösö läger? Han var dessutom lantmätare och tjänstgjorde i socknarna kring södra delen av Storsjön. Han lämnade dock Jämtland tidigt, redan 1826.

Propellerns pionjär och Monitors mästare i bibliotekets katalog

Custers sista strid

Custers sista strid

Utgivningen av västern-facklitteratur på svenska är tyvärr ganska liten. Men här har vi en riktigt bra bok i ämnet: ”Custers sista strid: drabbningen vid Little Big Horn 1876” av Tommy Eriksson (Bonniers, 2011).

Slaget vid Little Big Horn 1876 är en av de mest kända från hela seklet, trots att endast 263 amerikanska soldater stupade där. Fältslagen under inbördeskriget var betydligt större och värre.
Drabbningen i Montana är fylld av myter. Ingen ur Custers styrka överlevde (förutom en av hästarna), så ingen vet exakt vad som hände. Dessutom har Custer själv blivit en legend med en till viss del oförtjänt hjältestatus. En av de mest kända filmerna om Custer är ”De dog med stövlarna på” med Errol Flynn i huvudrollen. Den filmen, precis som de flesta avbildningarna av striden, är fylld av rena felaktigheter.
Slaget vid Little Big Horn var i själva verket över på mindre än en timme. ”Det tog ungefär lika lång tid som det tar för en hungrig man att äta middag”, enligt cheyenneindianen Two Moons.

Men vem var egentligen George Armstrong Custer? Det får vi veta i den här boken, som är den första ordentliga Custerbiografin på svenska. Custer var en våghals och chanstagare, som ofta satte allt på ett kort. Han trivdes i stridslarmet, men fann sig inte till rätta i fredstid. I boken kan vi läsa om Custers bedrifter under inbördeskriget, och hur han sedan försökte använda dessa i diverse PR-syften.

Ett genomgående tema i boken är amerikanernas skamliga behandling av indianerna under 1800-talet, med ständiga löftesbrott och grumlig rasideologi. Indianerna drabbades dessutom hårt av sjukdomar som de vita förde med sig.

Tommy Eriksson har tidigare skrivit flera böcker om indianer. Boken är mycket grundligt skriven och författaren är verkligen kunnig i sitt ämne. Det bästa med boken är kanske alla enskilda människoöden som här träder fram ur historien, både bland indianerna och bland ”blårockarna”. Detta ger en stark närvarokänsla.
Dessutom redovisar Eriksson historikernas olika teorier om Little Big Horn, där skilda åsikter står mot varandra.

En mycket läsvärd och intressant bok, som dessutom är riktigt snyggt formgiven.

Custers sista strid i bibliotekets katalog

 

Nordamerikanska inbördeskriget

Denna vecka är det 150 år sedan Nordamerikanska inbördeskriget inleddes i och med anfallet mot Fort Sumter 1861.

Det var det första egentliga mediebevakade kriget, med pressfoton och journalistreportage. Samtidigt var det ett mycket bittert krig.

Det finns för lite skrivet om detta krig på svenska. Det senaste större verket som utgavs var ”Den bittra fejden” av Göran Rystad (Historiska media, 2000)

Den bittra fejden

På engelska finns det däremot massor att läsa. Ett av de bästa bokverken är ”The Civil War” av Shelby Foote. Det är tre tegelstenstjocka böcker. Biblioteket har 1992 års utgåva.

Populär historia: Amerikas brödrakrig

%d bloggare gillar detta: