Bloggarkiv

O’Reilly’s bar i New York, 1942

O'Reilly's bar, 1942

Dokumentärfotografier kan ge oss en känsla av påtaglig närvaro.
Fotobloggen Retronaut (tidigare omtalad här i bloggen) har publicerat några foton ur ett bildreportage från O’Reilly’s bar på Tredje Avenyn i New York City, tagna 1942.
Här ser vi flottister roa sig på sin lediga tid. De hänger vid bardisken, dansar och har trevligt. Samtidigt ser vi övriga gäster, barpersonal, inredning m m. Dessa bilder är ett fantastiskt utsnitt ur tidens väv.

Bilderna togs på officiellt uppdrag av fotoenheten vid USA:s Office of War Information. Fotografen hette Marjory Collins. Foton som dessa strävade efter att stärka krigsmoralen.

Notera texten på väggskylten: ”Positively no gentlemen served in dining room unless accompanied by a lady”.

Fotot här ovan är något beskuret.

Retronaut: Inside a NYC bar in 1942

Stockholm för 100 år sedan

Hela Stockholm

Ibland kan man undra över om de stadsbor som levde i våra städer för 100 år sedan skulle känna igen sig i dagens moderna samhälle, som förändrats så mycket på ett sekel.

I bibliotekets magasin hittade jag en spännande bok som ger en god bild av vardagslivet i Stockholm för 100 år sedan: ”Hela Stockholm” av Beyron Carlsson (Bonniers, 1912). Det är en rejäl bok på 544 sidor, rikt illustrerad.

Beyron Carlsson (1869-1928) var på sin tid en omtyckt publicist, skribent och kåsör.
”Hela Stockholm” är upplagd i kåseriform. Kapitlen behandlar olika teman.

I kapitlet ”På gatan” får vi t ex veta att det 1912 fanns 550 droskor i Stockholm. Carlsson berättar om stadens original och andra profiler som man kunde stöta på under sina promenader. Vi möter tidnings- och käppförsäljare, bakelsegummorna på Norrbro och många andra.

Här finns avsnitt om livet i staden under sommaren och under vintern, och givetvis ett långt avsnitt om sjölivet ombord på stadens båtar. Vi gör ett besök på Skansen, hälsar på hos societeten och kungahuset och tittar in i kyrkor och skolor.

Smörgåsbordet på Riche

Särskilt kul är det att läsa om stockholmarnas nöjesliv. I det punschdoftande kapitlet ”På restaurangen” får vi ögonblicksbilder från tidens inneställen som Bacchi Vapen och Östergötland, och givetvis Operakällaren och Berns. Vi läser att kostnaden för musik på restaurangerna kan vara hög, 50 till 100 kr per dag kan en orkester kosta. När går man ut och äter? ”I regel börjar man dock vid 6-tiden, ty annars hinner man inte till teatrarna och de andra kvällsnöjena”.

I kapitlet ”På teatern” beskrivs prishöjningen på teaterbiljetter. En parkettplats på Operan kostar 1912 hela 4:75. Vasateatern är något billigare, där kostar det 3:50.

En trevlig danskväll.

Vi får följa med till den stora danssalongen Pinets Boston Palace som låg vid Cirkus på Djurgården, där det dansades vals. Sedan hänger vi med på utomhusfestligheter som studenttåg och aktiviteter på Barnens dag. Innan boken avrundas hinner vi dessutom titta in hos läkaren och hos konstnärer och student- och idrottsföreningar. Idrottsrörelsen hade börjat växa, och 1912 var ju också det år som sommar-OS arrangerades i Stockholm.

Boken är sprängfylld av gamla anekdoter. Alla kända personer från den här tiden är givetvis inte lika beryktade idag, men det är ofta mycket underhållande att läsa Carlssons kåserande artiklar. Alla tidstypiska foton som illustrerar varje kapitel ger läsningen en extra tidsfärg.
Det var inte så länge sedan, men ändå var samhället helt annorlunda.

Underhållande läsning om en svunnen tid, som ger oss perspektiv på vårt egna stadsliv. Hur skulle en motsvarande bok se ut om den skrevs idag? Vad skulle vi anse typiskt för vår tids levnadssätt?

Hela Stockholm i bibliotekets katalog

Svenska kraftkarlar

Vi var starkare förr

I slutet av 1800-talet blev det mycket populärt att gå och se på kraftkarlar. Dessa starka män var sin tids idrottsstjärnor och uppträdde på cirkusar, varietéer och marknader. De böjde metall, slet av trossar eller lyfte människor och djur. Det var ett verkligt folknöje. Intresset för kraftkarlarna höll i sig under första halvan av 1900-talet, men falnade sedan.
Idag är många av dessa en gång så kända kraftkarlar ganska bortglömda. Men i den underhållande boken ”Vi var starkare förr : svenska kraftkarlar i ord och bild” av Olle Backman (Santérus, 2008) möter vi dem igen.

I boken kan du läsa om 20 olika kraftkarlar. Många av dem hade sina egna specialiteter och fick intressanta livsöden.

svenska_kraftekvilibrister

Den mest kände av kraftkarlarna var Arvid Andersson, ”Starke Arvid”, som kanske var starkast av dem alla. Han bildade 1895 en duo tillsammans med kraftgymnasten Axel Rylander och blev professionell. De kallade sig ”Svenska kraftekvilibrister” eller ”Lejonmänniskorna”. De satte upp spektakulära scenshower. Ett av Starke Arvids mest imponerande nummer var att på sin panna balansera en hel plattform med ett piano och pianist. Införandet av förbud mot spritservering i föreställningslokalerna vållade dock problem. Arvid reste till USA. År 1900 utmanade Arvid ryskamerikanen Rolandow i New York, om titeln världens starkaste man. Trots att tävlingen var upplagd till Rolandows favör lyckades Arvid besegra honom.

I den här fascinerande boken kan du också läsa om ”Calle Sven” som höll på att omkomma i en brottningsmatch mot en 600 kilo tung svartbjörn.
Läs om August Wilhelm Johnson, ”Lejonet från Skandinavien” som gav världens starkaste man, fransk-kanadensaren Louis Cyr, sitt livs hårdaste match vid en tävling i Chicago.
Läs om Gustaf Edman, som är den mest storvuxne svensken genom tiderna. Han var 2,45 lång och hade 56 i skonummer. När han kom längs byvägen sprang barnen och gömde sig.
Oscar Wahlund kalldes ”The Swedish Hercules” och lyfte hästar och t o m en hel orkester på 15 personer – samtidigt som orkestern spelade ”The Star-Spangled Banner”.

Vilka prestationer dessa kraftkarlar utförde! Det var otroligt imponerande. Skivstängerna som användes för 100 år sedan var mycket mer svåranvända än dagens smidiga skivstänger, vilket gör kraftkarlarnas rekord ännu mer respektingivande. Tänk om man hade fått vara på plats och se några av dessa nummer i verkligheten.

Backman skriver kul och underhållande, och boken är riktigt rolig att läsa. Den är dessutom illustrerad med många samtida foton. Rekommenderas!

Vi var starkare förr i bibliotekets katalog

Kristallpalatset i London

Kristallpalatset - the Crystal Palace

Idag är Crystal Palace i första hand namnet på ett brittiskt fotbollslag, och namn på en stadsdel i London. Men under 85 år var Crystal Palace, Kristallpalatset, känt som den stora utställningshall i London som byggdes till den första världsutställningen 1851. Det var en av stadens stora sevärdheter.

Världsutställningarna var en nymodighet för 1800-talet, och 1851 års utställning var alltså den första av många. Ett 40-tal olika länders tekniska, ekonomiska och kulturella framsteg presenterades. Det var främst industri, teknik och hantverk som man ville lyfta fram. Världsutställningen i London hölls i Hyde Park.
Arkitekten bakom Kristallpalatset var Joseph Paxton, som hade influerats av växthus när han ritade sina planer. Hela palatset bestod av gjutjärnselement och glas. Järnpelare och järnbalkar byggdes ihop med 290.000 glaselement, s k kristallskivor. Gjutjärn var den nya tidens material, och glaset medförde helt nya ljuseffekter inne i utställningshallen.

Interiör från världsutställningen i Kristallpalatset

Byggnaden var gigantisk. Palatset var över 560 m långt och därmed en av världens största byggnader. Upp till 13.000 utställare kunde rymmas i palatset, som blev en stor attraktion. Världsutställningen var öppen i nästan fem månader. Under den tiden besöktes Kristallpalatset av sex miljoner människor.

Mera om den första världsutställningen kan du läsa här:
The great exhibition of 1851

Den stora byggnaden skulle kunna monteras ned efter utställningens slut, vilket också skedde.
Efter världsutställningen flyttades Kristallpalatset till området Sydenham. Där användes sedan byggnaden som nöjeslokal. Här öppnades också världens första temapark. Ett tag visades en stor dinosaurieutställning där. Det var de första modellerna av dinosaurier som skapats.
I anslutning till Kristallpalatset spelades också 20 FA-cupfinaler i fotboll där, fram till 1914.

Det började dock gå knackigt för nöjesattraktionen. Kristallpalatset drabbades av finanskris och även av en del bränder. Vissa menade att byggnaden var otursförföljd. Palatsets storlek gjorde att det var svårt att få verksamheten att gå runt. 1911 gick Kristallpalatset i konkurs.

1936 totalförstördes Kristallpalatset i en stor eldsvåda. Trots att fyra brandkårer med totalt 88 brandbilar bekämpade branden gick inte palatset att rädda. Idag finns endast ett fåtal rester kvar av originalbyggnaden.

Sommaren 2013 rapporterades det att ett kinesiskt bolag har planer på att återuppbygga Kristallpalatset, och att möten med Londons borgmästare hade bokats in. Vi får se hur det blir med dessa storslagna planer.

Webbplatsen Great buildings online har en del material om Kristallpalatset.
Här finns animationer och virtuella modeller som ger oss en bild av hur Kristallpalatset såg ut. I avsnittet Design kan du läsa om konstruktionen.

Minnen från Krystall-palatset

I Östersunds biblioteks magasin finns en stor och platt foliantbok, ca 40 x 25 cm stor. Boken heter ”Minnen från Krystall-Palatset : ett album öfver verldsexpositionen i London” och gavs ut av Bonniers 1851. Den består till största delen av ett antal planscher, varav flera är utvikbara. I bloggens bildarkiv kan du se en hel mapp med några bilder från boken. Kristallpalatset måste verkligen ha imponerat på besökarna.

Ett handskrivet ark sitter inklistrat i början av boken. Det är en avskrift av en artikel i Aftonbladet.
Arket är signerat av Pehr Rissler (1781-1866), Jämtlands förste civile läkare.

”Vid Industri expositionens öppnande å London år 1831 (felskrivning?) blef följande vackra Hymn öfversatt på 30 olika Språk, utdelad och afsjungen”. Därefter följer den upptecknade dikten.
”Afskrifvet från Aftonbladet för d. 24. Julii 1851. ad memoriam af Per Rissler”
Foto av detta handskrivna ark finns i bildmappen.

”Minnen från Krystall-Palatset” ingår i Läroverksdepositionen. Det är böcker som ingick i Östersunds läroverks bibliotek, men som sedan 1934 är deponerade på Östersunds bibliotek (tidigare Jämtlands läns bibliotek). Numera är dessa placerade i magasinet.

Mera om Kristallpalatset kan du läsa i boken ”Resan till Kristallpalatset”, som jag tidigare tipsat om här i bloggen.

Se historiska filmer online

Buffalo Bill's Wild West parade, 1902

På bibliotek och arkiv i olika länder pågår stora digitaliseringsprojekt. Detta gäller inte bara tryckt material, utan även filmer och ljudinspelningar.

Library of Congress i Washington, USA:s nationalbibliotek, har flera olika samlingar som man digitaliserat. En av dessa är America at work, America at leisure”.

Här hittar du ca 150 filmer från perioden 1894-1915. De presenteras i formaten Mpeg, Quicktime och RealMedia. Filmerna kan ses strömmande online eller laddas ned.
Startsidan för filmval

I kategorin ”Work” är filmerna sorterade efter olika yrken och arbeten. Här kan du exempelvis se när diligensen kommer med postleverans, i en film från 1903.

Montering av en generator vid Westinghouses fabrik, 1904

I kategorin ”Leisure” är filmerna sorterade efter ämne. Här hittar du gamla sportfilmer, och en hel del film från utställningar, parader och nöjesparker.

Buffalo Bill’s Wild West parade, 1902

Ishockey på sjöis, 1898

Här finns även en mindre avdelning med skolfilmer.

Visst är det fantastiskt att allt detta material lyfts ut ur arkiven för att kunna presenteras online!

Den tatuerade mannen

James O'Connell - den tatuerade mannen- dansar sin jigg

Under första halvan av 1830-talet anlände irländaren James F O’Connell till New York. Han fick arbete på cirkusar och gjorde sig snart känd som ”The Tattooed Man”, Den tatuerade mannen.

O’Connell var nämligen tatuerad över hela kroppen. Han var den första tatuerade person som förevisades offentligt i USA.

Tatueringar var vid denna tid mycket tabubelagda. Få västerlänningar hade någon tatuering. De ansågs vara ett av de tydligaste kännetecknen för ”primitiva” kulturer.

Hur hade O’Connell fått sina tatueringar?

Irländaren var sjöman ombord på valfångaren ”John Bull” som var på väg från Australien till Nya Zeeland. I en svår storm gick fartyget på ett rev och förliste. I en livbåt lyckades O’Connell och fem andra ur besättningen rädda sig. De anlände till (den idag mikronesiska) ön Ponape och tillfångatogs där av lokalbefolkningen. O’Connell lyckades då, enligt sin egen berättelse, rädda sitt och sina kamraters liv genom att dansa en irländsk jigg. De infödda blev intresserade av hans jiggande och valde att införliva honom i sin stam. Detta krävde dock att han tatuerades.

O’Connells egen berättelse om hur den långa och smärtsamma tatueringen gick till är dramatisk och fylld av detaljer. Tatuerandet pågick i åtta dagar och utfördes av ”yppiga oskulder”. O’Connell giftes sedan bort med en av de unga kvinnorna.

Han ska sedan ha varit hos ponapeanerna i ca fem-sex år innan han 1833 lyckades rymma med ett förbipasserande fartyg.

Framme i USA fick alltså O’Connell jobb på cirkus. Efter några år reste han runt med den berömde P T Barnums show, där han blev en av huvudattraktionerna. Han visade sina tatueringar, dansade sin jigg och berättade om sina äventyr. Publiken kunde också köpa hans bok ”The life and adventures of James F O’Connell : the tattooed man” (1845).

The life and times of James T O'Connell - the tattooed man

Denna bok kan du nu läsa som gratis nedladdningsbar e-bok, via Public Domain Review.
Ladda ned James F O’Connell: ”The life and adventures of James F O’Connell : the tattooed man” (1845) som gratis e-bok

Man kan väl misstänka att O’Connell bättrade på sin historia en hel del i efterhand. Nutida bedömare har exempelvis påpekat att lokalbefolkningen på Ponape inte brukar tatuera hela kroppen, utan endast valda ställen. Så den dansande irländaren skaffade sig kanske en del av sina tatueringar någon annanstans.
Han avled 1854. Det berättas att en sjöman vid begravningen dansade en hornpipe till O’Connells ära.

Samtiden fascinerades av den tatuerade mannen. Kanske såg de honom som ”den vite vilden”, ett mellanting mellan den så prydlige vite mannen och män ur den ”primitiva” urbefolkningen. Helkroppstatuerade människor var mycket populära attraktioner under 1800-talet.
Det berättas att P T Barnum senare rekryterade en ännu mer tatuerad alban vid namn Konstantin, och 1898 kunde han t o m vara först med att för den amerikanska showpubliken presentera en tatuerad kvinna!

Idag behöver vi inte besöka en cirkus för att se en tatuering. Faktum är att det idag nästan är mer ovanligt att vara utan tatuering än att ha en. Kanske du själv eller någon i din omgivning har ett antal?

1894 års nöjesliv

annons_apteater by Historiskt
annons_apteater, a photo by Historiskt on Flickr.

I juni 1894 kunde Östersundsborna se Benoit Ahlers ”Apteater och circus med 70 fyrfotade konstnärer”.
Annons ur Jämtlands Tidning.

%d bloggare gillar detta: