Bloggarkiv

Slaget vid Waterloo

Waterloo

I en färsk brittisk undersökning visade det sig att de flesta av dagens unga britter främst associerar namnet ”Waterloo” med antingen Waterloo station eller ABBA:s Eurovisionssegrarlåt. Dessutom konstaterades det att britternas allmänna kunskaper om slaget är påfallande låga.
I år är det 200 år sedan det stora slaget vid Waterloo, det som betydde slutet för Napoleon.

Slaget vid Waterloo 18 juni 1815 är ett av historiens mest kända fältslag. 123.000 fransmän under Napoleon besegrades av en kombinerad brittisk-preussisk här. Britterna under Wellington bestod av 63.000 man och preussarna under Blücher av 117.000 man.

Trots att slaget är så pass berömt har litteraturen om det på svenska inte varit särskilt omfattande.
För den svenske läsare som vill läsa en bra bok om slaget vid Waterloo finns det ett självklart val: Michael Tamelanders ”Waterloo : Belgien 1815” (Norstedts, 2008).

Denna rejäla volym (959 sidor) är inte ett vetenskapligt verk, utan vänder sig till just den som vill veta mera om vad som egentligen hände där i Belgien för 200 år sedan.

Tamelanders ”Waterloo” skildrar hela fälttåget, sett från franskt, brittiskt och preussiskt perspektiv. Det tar nästan 600 sidor innan man kommer fram till själva slaget. På vägen dit har vi fått redogörelser om dåtidens taktik, om soldaternas hårda liv i fält och mycket annat.

Skildringen är skriven i en halvt skönlitterär form med bl a fiktiva dialoger. Ibland känns boken som lite av en dramadokumentär. Det är en populär stil som fungerar mycket bra i en sådan här bok.

Waterloo” är dessutom illustrerad med snygga och nytecknade kartor, vilket underlättar läsningen. Här finns också färgillustrationer av uniformer, och flera avbildningar av samtida målningar.

Det enda som egentligen talar mot den här boken är dess omfång. Nästan 1000 sidor om Waterloo kanske låter mastigt, men texten är lättläst och läsaren behöver egentligen inte ha några stora förkunskaper. Berättelsen om Napoleons väg till Waterloo, och vad som hände där, är oerhört dramatisk och har också skildrats på film flera gånger.

Slaget vid Waterloo har under årens lopp givit upphov till en del funderingar av kontrafaktisk natur. Om vissa saker hade varit annorlunda kunde historien ha tagit en annan vändning.

Tänk om det inte hade regnat så kraftigt natten innan slaget? Då hade de franska trupperna inte haft lika stort besvär med den leriga terrängen när de försökte inta de höjder där britterna förskansat sig.

Tänk om Napoleon hade varit fullt kry dagen för slaget och hade kunnat leda sina trupper personligen istället för att ligga nedbäddad i sjuksängen?

Tänk om marskalk Grouchy hade lyckats förhindra preussarna att nå fram till Waterloo i tid?

Tamelanders ”Waterloo” är rappt skriven, spännande och lättläst. Rekommenderas, inte bara för dig som är intresserad av militärhistoria och fältslag, utan till vem som helst som vill veta mera om Europa för 200 år sedan.

Waterloo i bibliotekets katalog

Artikel i Daily Mail om att tre av fyra britter inte associerar ”Waterloo” till slaget.
Var sjunde tillfrågad tror t o m att det var fransmännen som vann slaget:
Daily Mail 2015-04-16: Three in four are clueless about Waterloo

 

Ett möte i Åbo 1812

Furstar och folk i Åbo 1812

I slutet av augusti 1812 möttes Rysslands kejsare Alexander I och Sveriges kronprins Karl Johan (Bernadotte) i Åbo. Tre år tidigare hade Sverige förlorat Finland till ryssarna i finska kriget. Under mötet kom de båda furstarna överens om hur de tillsammans skulle bekämpa Napoleon och hans mäktiga armé.

Mötet i Åbo kom att grunda ”1812 års politik”, en linje i svensk utrikespolitik som gick ut på att Sverige inte skulle försöka återta Finland från ryssarna utan istället få Norge som kompensation för förlusten.

Mötet mellan Alexander och Karl Johan skildras målande i Nils Erik Villstrands bok ”Furstar och folk i Åbo 1812” (Svenska litteratursällskapet i Finland / Atlantis, 2012).

1800-talets första decennier var mycket omvälvande, inte bara för svenskar och finländare, utan också för övriga européer. Napoleonkrigen ritade om Europas karta.

Villstrands bok inleds med beskrivningar av stämningsläget i Finland och om Åbos situation vid denna tid. Åbo var Finlands största stad med ca 10.000 invånare. Dess tid som finsk huvudstad blev dock kort. Alexander I beslutade i april 1812 av strategiska skäl att förklara Helsingfors för ny huvudstad, så snart nödvändiga byggnader hade uppförts där.

Mötet i Åbo, som ägde rum i landshövdingshuset, skildras detaljerat. Vi får veta vilka utgångspunkter och mål de båda furstarna hade, och vilka följeslagare de hade med sig. Svenskarna försökte på flera sätt återfå åtminstone delar av Finland, men utan framgång. Man diskuterade också ett gemensamt svensk-ryskt anfall på Själland, som kunde ge svenska territoriella vinster.
Mötet ska ha varit vänskapligt och präglats av god stämning. Det svensk-ryska samförståndet demonstrerades tydligt. Samtidigt pågick Napoleons marsch mot Moskva, och Alexander bör i Åbo ha fått bud om den franska segern i slaget vid Smolensk.

Villstrand beskriver också hur mötet sågs av samtidens Åbobor och hur det skildrades i lokalpressen. Ett avslutande kapitel beskriver hur mötet i Åbo setts och tolkats av eftervärlden.

En trevlig och intressant bok, dessutom rikt illustrerad.

Furstar och folk i Åbo 1812 i bibliotekets katalog

Napoleon-turism

I Frankrike finns det långt gångna planer på att bygga en stor historisk temapark om Napoleon och hans tid. Man tror att det här finns en stor outnyttjad turistresurs, inte minst för turister från Asien. Projektet har stöd från myndigheter, fransk turistindustri och familjen Bonaparte. Om allting går enligt planerna ska grundstenen till parken läggas 2014. Parken är tänkt att ligga utanför Paris.

Men kejsar Napoleon är än idag en kontroversiell historisk gestalt. Han ses med olika ögon runtom i världen, beroende på vem man frågar. Dock är det svårt att bortse från att han är den mest kände historiske fransmannen genom tiderna. Varumärket är starkt. Kinesiska turister är en viktig målgrupp.
”That’s why we have to build this park. Because if we don’t do it soon, you can be absolutely sure the Chinese will get there first.” säger Charles Napoleon till BBC News.
Disneyland Paris lockar årligen 15 miljoner besökare.

BBC News: Napoleon – the theme park

1812

1812

För 200 år sedan, år 1812, inleddes Napoleons fälttåg mot Ryssland och marschen mot Moskva.
Napoleons ställning i Europa var stark och ohotad innan fälttåget inleddes, men övermod kan ha lett till det ödesdigra beslutet att anfalla tsar Alexander I:s Ryssland.

Den mest färska boken på svenska om 1812 års fälttåg är Oxfordhistorikern Adam Zamoyskis utmärkta ”1812 : Napoleons marsch mot Moskva” (Fahrenheit, 2006).

Det var i juni 1812 som Napoleons stora armé marscherade in över den ryska gränsen. Inledningsvis retirerade ryssarna och undvek strider. Slaget vid Borodino ägde rum i september och därefter tågade Napoleon in i Moskva. Men Moskvaborna satte staden i brand och fransmännen tvingades dra sig tillbaka. Då inleddes den långa reträtten. Snart förvandlades reträtten till en vild flykt. Ryssarna tillämpade den brända jordens taktik och fransmännen hade dessutom den stränga vintern som sin fiende. Nästan hela Napoleons Grandé Armée utplånades.

Skrämmande och omskakande scener utspelade sig under reträtten. Zamoyski har använt sig av många primärkällor, alltså brev, dagboksanteckningar och andra ögonvittnesskildringar av händelseförloppet. Detta ger boken en stark närvarokänsla.

1812 i bibliotekets katalog

BBC News Magazine berättar om Napoleons fälttåg i en ny och intressant artikel.
Det var de långa och svåra försörjningsvägarna som knäckte armén. Att försörja armén så långt från sina hemtrakter var en stor logistisk utmaning. Man hade för litet proviant (antagligen för att Napoleon hoppades på en snabb seger) och saknade dessutom vinterutrustning till de viktiga hästarna. Utan vinterhästskor kunde inte hästarna transportera vagnar i snön.

BBC News Magazine: Napoleon’s failure: for the want of a winter horseshoe (2012-02-09)

Omvälvningarnas tid

Omvälvningarnas tid

Åren 1792-1815 är en av de mest dramatiska och förändrande perioderna i Sveriges (och även Europas) historia. Franska revolutionen skakade om de gamla monarkierna och Napoleonkrigen ritade till sist om Europas karta ganska ordentligt.
När kung Gustaf III mördades på Operabalen 1792 var Sverige ett enväldigt kungarike, men 1815 såg situationen helt annorlunda ut. Det moderna Sverige hade då börjat träda fram.

Militärhistorikern Martin Hårdstedt beskriver den här intressanta och händelserika perioden i boken ”Omvälvningarnas tid: Norden och Europa under revolutions- och Napoleonkrigen” (Norstedts, 2010).

Boken är omfattande och mycket innehållsrik. Perspektivet är i huvudsak politiskt och militärt. Hårdstedt, som tidigare skrivit den uppmärksammade och prisbelönade ”Finska kriget 1808-1809” (2006) skriver väldigt medryckande och lättläst. Det blir givetvis mycket Napoleon, men han dominerade verkligen den här tiden så det är svårt att undvika en viss tyngdpunkt på honom.

Mycket intressant och definitivt en bok man genast fördjupar sig i när man börjar läsa den.
Ett 446 sidor tjockt läsäventyr. Boken är rikt illustrerad med många kartor.

Omvälvningarnas tid i bibliotekets katalog

Härskarkonst

Härskarkonst

Nationalmuseum visade för några månader sedan den maffiga utställningen ”Härskarkonst”. Det var en jämförelse av bild- och formspråket hos de samtida härskarna Napoleon I, Karl XIV Johan och Alexander I. De tre regenterna utnyttjade konsten för att framhäva sin egen position och för att legitimera sin makt. I utställningen kunde man beskåda glorifiering, guld och antika referenser till max, med massor av intressant symbolik.

Om man inte hade möjlighet att se utställningen kan man läsa den imponerande katalogen med samma namn. Den är magnifik och omfattar över 400 sidor, med mängder av färgbilder. Finns nu att låna på biblioteket.

Under våren 2011 visas utställningen på Eremitaget i S:t Petersburg.

%d bloggare gillar detta: