Bloggarkiv

Förbjuden kärlek på 1600-talet

Förbjuden kärlek

Sommaren 1596 reste ärkebiskopen Abraham Angermannus genom socknar i Småland och på Öland. Där ägnade han sig åt en riktig räfst, på order av hertig Karl, som framkallade skräck hos delar av befolkningen. Den kom att kallas ”Mäster Abrahams räfst”.
Ärkebiskopens främsta mål var att rensa ut allt katolskt som kunde finnas kvar, ”påviska seder och villfarelser”. Helgondyrkan och läsning av mässor skulle bort.

Men en annan viktig uppgift för Angermannus var att övervaka moralen och laglydnaden. Den ansågs alldeles för låg, och särskilt gällde det sedligheten.
Reformationen hade gjort att kyrkans syn på sexualmoral hade blivit betydligt strängare. För- och utomäktenskapliga förbindelser fördömdes mycket starkt. Den kärleken var helt förbjuden. Under tidigt 1600-tal avkunnades därför många domar för sedlighetsbrott. Dessa finns dokumenterade i de många domböcker som bevarats.

I Rudolf Thunanders bok ”Förbjuden kärlek : sexualbrott, kärleksmagi och kärleksbrev i 1600-talets Sverige” (Atlantis, 1992) möter vi de människor som levde för 400 år sedan och som drabbades av ärkebiskopens räfst. Genom referaten i domböckerna får de liv och talar till oss.

Efter 1608 skärptes straffet för den som bröt mot sjätte budet. Tidigare hade man dömts till botgöring och böter, men nu blev hor belagt med dödsstraff. Texter ur Bibelns Moseböcker lyftes in i landslagen. I ett tillägg citerades Mose lag: ”Den som hor bedriver med någon mans hustru, den skall döden dö, både horkarlen och horkonan.” Den svenska bondebefolkningen skulle uppfostras och disciplineras.
Det fanns också en stark social kontroll i själva bondesamhället. Det fanns ofta gott om folk som hade lust att anmäla andra sockeninvånare för både det ena och det andra. Ofta, men inte alltid, förvandlades dock dödsstraffet istället till straffarbete eller kroppsstraff.

I ”Förbjuden kärlek” kan du läsa om flera intressanta rättsfall från den här tiden. En vanlig grupp kvinnor som förekommer i domböckerna är knekthustrur. Maken var borta i fält i åratal och hördes ofta inte av under lång tid. Hustrun kunde efter åratal av väntan till sist tro att maken var död. Skulle hon sedan våga inleda en relation med en ny man? I vissa fall återvände maken efter många år, och hustrun med ny man blev anklagade för hor.

I den här läsvärda boken kommer vi 1600-talsmänniskorna nära. Skildringarna är levande och påminner oss om olika tiders skilda syn på moralfrågor. Fascinerande och livfull läsning.

Förbjuden kärlek i bibliotekets katalog

 

De nya dödssynderna

De nya dödssynderna

Vi känner alla till de sju dödssynderna, som formulerades av romersk-katolska kyrkan för 1500 år sedan. Även i vår idag mer sekulariserade värld är ”dödssynd” ett ofta använt begrepp. De klassiska sju dödssynderna är som bekant högmod, vällust, frosseri, girighet, lättja, vrede och avund.

Stefan Einhorn är läkare och författare, samt professor i molekylär onkologi vid Karolinska institutet. För snart ett decennium sedan skrev han boken ”Konsten att vara snäll”, som handlade om betydelsen av att vara en god medmänniska.
I sin nya bok ”De nya dödssynderna : våra mörkaste sidor och hur vi kan hantera dem” (Forum, 2014) återkommer han till frågan om gott och ont.
Utgångspunkten för boken är en stor opinionsundersökning som gjordes i syfte att ta reda på om de klassiska sju dödssynderna är lika aktuella för dagens svenskar. Vad tycker svenskarna är acceptabla och oacceptabla karaktärsdrag, och vilka av dessa anses värst?

I opinionsundersökningen har över tusen personer lämnat sina svar. Dessutom har det gjorts djupintervjuer och samtal med en expertpanel.

”De nya dödssynderna” är en intressant bok om etik och moral. Det visar sig nämligen att nästan alla de gamla dödssynderna har ersatts av nya – i alla fall enligt den här stora undersökningen. Bara en enda av de sju klassiska dödssynderna har hängt kvar på den nya topp-7-listan, nämligen girigheten.

Einhorns bok är lättläst, intressant och ställer relevanta frågor. Författaren utgår också från egna erfarenheter och ger här och var exempel på situationer i livet där man kan diskutera vad som var rätt och fel. Boken innehåller också avsnitt där människans mörka sidor diskuteras. Vissa av dem har troligen haft betydelse rent evolutionsmässigt, men ses inte så positivt idag. Här kan vi också läsa en del om förändringsbenägenhet och hur man kan hantera de mörka sidor som finns hos oss alla.

Men det centrala i boken är resultatet av den stora opinionsundersökningen om de nya dödssynderna och jag ska inte avslöja alla sju i den här texten – läs boken själv så får du se vilka de är. Jag kan dock nämna att den synd som anses vara allra värst enligt den nya undersökningen är falskhet.

I boken finns också ett kort avsnitt om de sju dygderna, som kanske inte är lika kända som de sju dödssynderna. De var en sorts motpol till de negativa sidorna. De sju dygderna är: Ödmjukhet, generositet, kyskhet, medmänsklighet, måttfullhet, tålamod och flit. I den nya undersökningen hade man även med en fråga om dygderna, men det var av förklarliga skäl inte samma fokus på dem denna gång. Hur som helst så klarade sig fler av de klassiska dygderna kvar i den nya listan.
Pålitlighet anses vara den viktigaste dygden. Det understryker hur viktigt vi idag anser det vara med tillit och förtroende, skriver Einhorn. Det har stor betydelse i vårt samhälle att vi litar på varandra.

Seminarium om "De nya dödssynderna" på Bokmässan i Göteborg 2014.

På Bokmässan i Göteborg i september lyssnade jag till ett intressant samtal om ”De nya dödssynderna”. Förutom Stefan Einhorn deltog Jan Guillou och ärkebiskopen Antje Jackelén i samtalet.
Guillou var mycket förvånad över att likgiltighet inte hade kommit med på den nya topp-7-listan (Likgiltighet hamnade först på plats 13).

Einhorn skriver i boken att om vi vill hantera våra dåliga sidor måste vi bli medvetna om att vi har dem: ”Vi måste bevaka våra mörka sidor och sträva efter att släppa fram våra goda”

”De nya dödssynderna” är en intressant bok, och en sådan där titel som man vill diskutera med andra sedan man läst den. Man kan exempelvis inte låta bli att fundera över vilket resultat det hade blivit om samma undersökning genomförts i helt andra länder, kanske i andra kulturområden.

De nya dödssynderna i bibliotekets katalog

En av 80-talets största hitlåtar var ”It’s a Sin” med Pet Shop Boys (1987).
Videon regisserades av Derek Jarman, och i den kan man bl a se de sju dödssynderna personifierade av olika skådespelare. Känner du igen alla sju dödssynder?

Syndastraff – nu och då

Vårt eget fel

Vid återkommande tillfällen i vår historia har olyckor och katastrofer som drabbat människan förklarats med moraliska orsaker. Människan har levt på ett felaktigt sätt och därför straffas vi, kanske av en högre makt, kanske av ödet, eller något annat. Det kunde vara Guds straff för människornas synder.

När klimatfrågan fick sitt stora kulturella genombrott under hösten 2006 återkom sådana här moraliska orsaksförklaringar. Dessa visar påfallande likheter med andra tillfällen i historien.

Den här intressanta frågeställningen är utgångspunkten för historikern David Larsson Heidenblads bok ”Vårt eget fel : moralisk kausalitet som tankefigur från 00-talets klimatlarm till förmoderna syndastraffsföreställningar” (Agerings, 2012).

Boken är egentligen en avhandling, men den är skriven på ett relativt lättläst språk, och som avhandling är den hyfsat lättillgänglig.

Heidenblads berättelse tar sin början med den grekiska Ikaros-myten. Det var ju Ikaros som trotsade fadern Daidalos varningar om att med sina nya vingar inte flyga för högt. Vaxet som höll samman vingarna smälte när Ikaros kom för nära solljuset, och han störtade ned i havet. Detta är urtypen för en moraliserande och sedelärande berättelse. Högmod går före fall.

I ”Vårt eget fel” får läsaren följa de stora linjerna. Det framgår mycket tydligt hur det i den judisk-kristna kultursfären har funnits den här typen av moraliska varningar och förklaringar under flera tusen år. Redan i Gamla testamentet kan vi ta del av profeternas varningar. Berättelserna om Sodom och Gomorra, om Noas ark och om Babels torn är välkända.

Man kan undra om historien upprepar sig. Digerdöden, Trettioåriga kriget, första världskriget är exempel på katastrofer som alla förklarats med moraliska orsaker : människans självförvållade undergång. Och idag har vi miljö- och klimatlarm som mycket tydligt passar in i den här bilden.

Heidenblads nyckelbegrepp i hela boken är tankefiguren ”moralisk kausalitet”, alltså att hotande katastrofer anses vara människans eget fel. Han har valt ut fem nedslagspunkter, som i boken blir föremål för studier i varsitt kapitel. Det är först klimatlarmet på 00-talet, sedan ”Guds straff för människornas synder” som främst beskriver 1600-talet, ”Syndastraff i brytningstid” som berör 1800-talet, ”Världsbrandens utbrott” om första världskriget och till sist ”Hotet om kärnvapenkrig” som givetvis beskriver 1950- och 1960-talets kapprustning.
Ett avslutande kapitel sammanfattar ”moralisk kausalitet” i ett längre tidsperspektiv.

Det är främst från en svensk vinkel Heidenblad skildrar sin idéhistoriska studie. Han har gått igenom predikningar, psalmer, plakat, och nutida tidningsartiklar, radio- och tv-program. Det är verkligen en spännande mix av källmaterial.

Det här är en mycket intressant studie som visar hur vi idag, kanske omedvetet, använder oss av förklaringsmodeller som i själva verket är urgamla. Att saker och ting går igen i vår historia blir tydligt för läsaren av ”Vårt eget fel”. Frågan är om det kollektiva ansvars- och skuldbegreppet är på väg tillbaka.

Boken har några svartvita illustrationer. Eftersom det är en akademisk text följer det även med en notapparat och en engelskspråkig sammanfattning.
Men låt inte den akademiska formen hindra dig från att läsa den här intressanta boken. Den ger oss nyttiga perspektiv på vår samtid. När vi tar några steg tillbaka får vi en överblick över den stora bilden. Även om det finns tydliga skillnader i synen på moral och kausalitet mellan t ex 1600-talet och 2000-talet så finns också likheterna där.

Bokens omslag pryds av ett utsnitt ur Caspar David Friedrichs kända målning ”Vandraren över dimhavet” (1818).

Vårt eget fel i bibliotekets katalog

 

Mark Twain om moral

”We get our morals from books. I didn’t get mine from books, but I know that morals do come from books – theoretically at least.”

(Sagt vid öppnandet av ”The Mark Twain Library” i Redding, Connecticut)

%d bloggare gillar detta: