Bloggarkiv

Jack Uppskäraren avslöjad?

Jack Uppskäraren

Under de senaste dagarna har det i media publicerats artiklar där det hävdas att seriemördaren Jack Uppskärarens (Jack the Ripper) identitet ska ha avslöjats med hjälp av modern DNA-teknik.

Tidigare i bloggen har jag skrivit om den bästa boken i ämnet på svenska, nämligen ”Jack Uppskäraren : kriminalfall och legend” av Glenn Lauritz Andersson (Historiska media, 2008).

Författaren är en av Sveriges främsta experter på området. I ett brev till förlaget förklarar Andersson att mysteriet inte alls är löst, och att han är skeptisk till de nya uppgifterna:

”Med anledning av av den stora nyheten, först förmedlad av engelska Daily Mail,  att Jack the Rippers identitet skulle vara avslöjad genom säkra DNA-spår på en ”sjal” ägd av författaren Russel Edwards, kan jag dessvärre meddela att det finns anledning till försiktighet, även om det hela först kan låta övertygande.”
Läs hela texten på Historiska Medias webbplats.

Det är långt ifrån första gången någon tvärsäkert hävdar att mysteriet skulle vara löst. Förmodligen kommer vi aldrig att få veta med säkerhet vem mördaren var.

 

Kristallpalatset i London

Kristallpalatset - the Crystal Palace

Idag är Crystal Palace i första hand namnet på ett brittiskt fotbollslag, och namn på en stadsdel i London. Men under 85 år var Crystal Palace, Kristallpalatset, känt som den stora utställningshall i London som byggdes till den första världsutställningen 1851. Det var en av stadens stora sevärdheter.

Världsutställningarna var en nymodighet för 1800-talet, och 1851 års utställning var alltså den första av många. Ett 40-tal olika länders tekniska, ekonomiska och kulturella framsteg presenterades. Det var främst industri, teknik och hantverk som man ville lyfta fram. Världsutställningen i London hölls i Hyde Park.
Arkitekten bakom Kristallpalatset var Joseph Paxton, som hade influerats av växthus när han ritade sina planer. Hela palatset bestod av gjutjärnselement och glas. Järnpelare och järnbalkar byggdes ihop med 290.000 glaselement, s k kristallskivor. Gjutjärn var den nya tidens material, och glaset medförde helt nya ljuseffekter inne i utställningshallen.

Interiör från världsutställningen i Kristallpalatset

Byggnaden var gigantisk. Palatset var över 560 m långt och därmed en av världens största byggnader. Upp till 13.000 utställare kunde rymmas i palatset, som blev en stor attraktion. Världsutställningen var öppen i nästan fem månader. Under den tiden besöktes Kristallpalatset av sex miljoner människor.

Mera om den första världsutställningen kan du läsa här:
The great exhibition of 1851

Den stora byggnaden skulle kunna monteras ned efter utställningens slut, vilket också skedde.
Efter världsutställningen flyttades Kristallpalatset till området Sydenham. Där användes sedan byggnaden som nöjeslokal. Här öppnades också världens första temapark. Ett tag visades en stor dinosaurieutställning där. Det var de första modellerna av dinosaurier som skapats.
I anslutning till Kristallpalatset spelades också 20 FA-cupfinaler i fotboll där, fram till 1914.

Det började dock gå knackigt för nöjesattraktionen. Kristallpalatset drabbades av finanskris och även av en del bränder. Vissa menade att byggnaden var otursförföljd. Palatsets storlek gjorde att det var svårt att få verksamheten att gå runt. 1911 gick Kristallpalatset i konkurs.

1936 totalförstördes Kristallpalatset i en stor eldsvåda. Trots att fyra brandkårer med totalt 88 brandbilar bekämpade branden gick inte palatset att rädda. Idag finns endast ett fåtal rester kvar av originalbyggnaden.

Sommaren 2013 rapporterades det att ett kinesiskt bolag har planer på att återuppbygga Kristallpalatset, och att möten med Londons borgmästare hade bokats in. Vi får se hur det blir med dessa storslagna planer.

Webbplatsen Great buildings online har en del material om Kristallpalatset.
Här finns animationer och virtuella modeller som ger oss en bild av hur Kristallpalatset såg ut. I avsnittet Design kan du läsa om konstruktionen.

Minnen från Krystall-palatset

I Östersunds biblioteks magasin finns en stor och platt foliantbok, ca 40 x 25 cm stor. Boken heter ”Minnen från Krystall-Palatset : ett album öfver verldsexpositionen i London” och gavs ut av Bonniers 1851. Den består till största delen av ett antal planscher, varav flera är utvikbara. I bloggens bildarkiv kan du se en hel mapp med några bilder från boken. Kristallpalatset måste verkligen ha imponerat på besökarna.

Ett handskrivet ark sitter inklistrat i början av boken. Det är en avskrift av en artikel i Aftonbladet.
Arket är signerat av Pehr Rissler (1781-1866), Jämtlands förste civile läkare.

”Vid Industri expositionens öppnande å London år 1831 (felskrivning?) blef följande vackra Hymn öfversatt på 30 olika Språk, utdelad och afsjungen”. Därefter följer den upptecknade dikten.
”Afskrifvet från Aftonbladet för d. 24. Julii 1851. ad memoriam af Per Rissler”
Foto av detta handskrivna ark finns i bildmappen.

”Minnen från Krystall-Palatset” ingår i Läroverksdepositionen. Det är böcker som ingick i Östersunds läroverks bibliotek, men som sedan 1934 är deponerade på Östersunds bibliotek (tidigare Jämtlands läns bibliotek). Numera är dessa placerade i magasinet.

Mera om Kristallpalatset kan du läsa i boken ”Resan till Kristallpalatset”, som jag tidigare tipsat om här i bloggen.

Ett besök i den industriella revolutionens England

Resan till Kristallpalatset

Under några få intensiva decennier i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet förändrade ny teknik samhället i grunden. Ångmaskinen fördubblade männskors krafter, och stenkolsröken började täcka det gamla jordbrukssamhället. Storbritannien blev världens första industrination. Järnvägen slog igenom på mindre än en generation och krympte drastiskt de geografiska avstånden. Världen blev större och massmedierna blev möjliga. Resandet tog fart. Snart skulle telegrafen binda ihop hela världsdelar.

För 1800-talets britter måste allt detta ha varit mycket omvälvande. Hur var det att leva under denna tid? I den underhållande boken ”Resan till Kristallpalatset : ett besök i den industriella revolutionens England” av Erik Mellgren och Kaianders Sempler (Ordfront/Ny Teknik, 1989) får vi en bild av detta.

Boken är skriven som en reportagebok i resans form. Men resan går inte bara i dagens Storbritannien, utan lika mycket i de historiska miljöerna. Textförfattaren Mellgren och illustratören Sempler har båda varit verksamma i tidskriften Ny Teknik.

Här får vi vara med om en historisk järnvägsinvigning, och vi besöker världens första gjutjärnsbro, ”Iron Bridge” över floden Severn. Bron invigdes 1779 och står kvar än idag. Mellgren & Sempler gör även ett par besök i olika industrimuseer.

Ett särskilt intressant kapitel handlar om det stora Kristallpalatset (The Crystal Palace). Det var en jättelik utställningshall som uppfördes i Hyde Park till 1851 års världsutställning. Det var över 560 m långt och därmed en av världens största byggnader. Den gigantiska skalan är nästan svår att förstå för oss idag. Upp till 13.000 utställare kunde rymmas i palatset, som blev en stor attraktion. Arkitekten bakom Kristallpalatset var Joseph Paxton, som influerades av växthus. Järnpelare, och järnbalkar byggdes ihop med 290.000 glaselement, s k kristallskivor. Efter världsutställningen flyttades Kristallpalatset till området Sydenham. 1936 brann det ned i en stor eldsvåda.

Läs också om den franskfödde ingenjören Marc Brunel, vars stora verk var tunneln under Themsen – The Thames Tunnel, färdigställd 1843. Sonen Isambard Kingdom Brunel blev ännu mer känd. Han var den chefsingenjör som låg bakom Great Western-järnvägen och tog fram flera sinnrika konstruktioner. Brunel ses som en av pionjärerna bakom propellerdriften, och han konstruerade Great Western, det första ångfartyg som gick i reguljär Atlanttrafik. Dessutom ritade han Paddington Station.

”Resan till Kristallpalatset” är underhållande och ibland även litet kåserande. Den gör historien levande på ett spännande sätt. En bra och intresseväckande bok inom teknikhistoria.

Resan till Kristallpalatset i bibliotekets katalog

Läs mera om Kristallpalatset i blogginlägget Kristallpalatset i London.

Gatuliv i London 1876

Gatuliv i London 1876

Idag vill bloggen tipsa om den intressanta webbplatsen Retronaut. Dess ambition är att vara en fotografisk tidsmaskin. I Retronauts samlingar finns tusentals digitala foton från det förflutna. De väljer ut ”bilder som inte tycks höra hemma i den tid de tillkom”. På så vis fungerar webbplatsen som ett titthål in till historien.

Här kan man tillbringa långa stunder och bara upptäcka nya fascinerande bilder.
Kolla t ex in den här fantastiska bildserien med foton av gatulivet i London 1876. Så levande, så personligt. Och det är bara en bråkdel av alla foton du kan se i detta stora digitala arkiv.

Bildsamlingarna är indexerade efter sin respektive tidsperiod. Det finns också en grov ämnesindelning. Retronaut har dessutom en modern och fräsch layout.
Här kan du bli kvar ett tag om du börjar botanisera bland alla bilder.

Jack Uppskäraren

Jack Uppskäraren

Under våren och sommaren 1888, för 125 år sedan, startade en serie mord i distriktet Whitechapel i Londons fattiga East End-kvarter. Fram till februari 1891 inträffade elva mord där. Fem av dessa är man säker på att de utfördes av samme okände gärningsman – Jack Uppskäraren (Jack the Ripper). Dessa fem mord ägde rum under hösten 1888 och var även för samtiden osedvanligt ruskiga. Men faktum är att man inte med säkerhet vet exakt hur många kvinnor som föll offer för denne mördare.

Intresset för Jack Uppskäraren är stort än idag. Han är den mest kände seriemördaren av alla, och ingen har någonsin kunnat lista ut vem han egentligen var. Men teorierna om hans identitet är många. Eftersom fallet aldrig löstes har berättelserna om Jack Uppskäraren idag nått mytstatus. Det kan vara svårt att skilja legend och konspirationsteori från sanning. Det finns mängder av böcker och filmer om mordfallen.

Den senaste, och bästa, boken på svenska om fallet är ”Jack Uppskäraren : kriminalfall och legend” av Glenn Lauritz Andersson (Historiska media, 2008), en av Sveriges främsta experter i ämnet.

I boken ger Andersson en heltäckande bild av fallet. Han är inte ute efter att en gång för alla ta reda på vem som var mördaren, utan han redovisar det vi vet och de olika teorier som under åren framförts. Dessutom beskriver han den sociala och utsatta verklighet som människorna i East End levde i för 125 år sedan.

Kriminaltekniken och utredningsmetoderna1888 var ju inte densamma som idag, vilket gör att flera viktiga spår inte utreddes, eller bara försvann. Mordfallens enorma uppmärksamhet fick senare konsekvenser. Kriminaltekniken förbättrades, och medias roll i polisutredningar skulle bli ännu större.

Anderssons bok är bra och saklig. Han ger en bakgrund, redovisar hela polisarbetet och beskriver de vanligaste misstänkta. Dessutom tar han kål på flera vanliga myter.
Här finns dock en del otäcka rättsmedicinska avsnitt som kanske kan paja nattsömnen för en och annan känslig läsare.

Boken är spännande som en deckare. Men man får på slutet inte veta vem mördaren är…
Förmodligen kommer vi aldrig att säkert få veta det. Man har forskat i fallet i över ett sekel. Men eftersom mysteriet finns kvar kommer intresset för Jack Uppskäraren att leva vidare.

Jack Uppskäraren i bibliotekets katalog

Läs också: Jack Uppskäraren avslöjad?

Bisarra britter

Bisarra britter

Här i Sverige finns många anglofiler. Brittiska tv-serier som Downton Abbey lockar storpublik, och Jane Austens böcker läses mer än någonsin. Det genuint brittiska är det som lockar.
Vissa historiska britter har varit excentriska och litet speciella. Några av dem kan du möta i essäsamlingen ”Bisarra britter” av Knut Hæger (AWE-Gebers, 1980).

Knut Hæger (1925-1984) var docent och kirurg. Han var också en av ”de lärde i Lund”. I hans bokproduktion hittar vi medcinhistoriska verk, men också flera böcker om brittisk historia, exempelvis denna.

Ordet ”bisarra” i titeln är valt i betydelsen underlig eller excentrisk. Och flera av dessa britter var definitivt annorlunda.

Först möter vi Samuel Pepys, författare till den berömda 1600-talsdagboken som bl a beskriver Londons pestutbrott 1665 och efterföljande brand 1666.
Sedan läser vi om William Bligh, kaptenen på HMS Bounty. Han är en av de få brittiska sjöofficerare som upplevt hela tre myterier. Vad säger det oss om hans ledarskap?

Ett intressant kapitel handlar om William Pitt d.ä., en av 1700-talets största brittiska statsmän. Som utrikesminister var han ansvarig för krigföringen under sjuårskriget 1754-63. Den egensinnige och envise Pitt var med om att inleda Storbritanniens guldålder. Ett av hans kända citat lyder ”I am sure I can save the country. No one else can.”

En annan udda statsman var Viscount Henry John Temple Palmerston, utrikesminister i flera omgångar på 1830- och 1840-talet. På grund av sitt självständiga agerande hamnade han konsekvent i konflikt med drottning Victoria och tvingades till sist avgå. Palmerston var under lång tid en diplomatisk gigant i Europa.

Den lärde Hæger har en underhållande, personlig och kåserande stil som gör att boken är kul att läsa, både för anglofiler men även för alla andra.
Den innehåller inte bara biografier. Några kapitel handlar om brittisk mentalitet, om staden Oxford och om Londons ”ruskiga ställen”.
Sådana här böcker skrivs inte längre. Men de finns som tur är att låna på biblioteket.

Bisarra britter i bibliotekets katalog

En tidebok från 1400-talet

Ur The Bedford Hours

Modern teknik gör det möjligt för bibliotek, museer och arkiv att presentera sina samlingar på ett nytt sätt och göra dem tillgängliga online.

British Library i London har exempelvis lagt ut flera av sina finaste böcker som ”virtual books”. Det betyder att du kan bläddra i böckerna virtuellt i din egen webbläsare.

Ta gärna en titt på ”The Bedford Hours”, som är en av de finaste medeltida bönesamlingarna. Denna bönbok, som skapades i Paris mellan 1410 och 1430, är extremt påkostad. Den innehåller 38 stora handmålade illustrationer och ca 1200 marginalillustrationer.

”Books of hours”, eller tideböcker, innehöll bönerna för den katolska kyrkans s k kanoniska timmar. De var rikt illustrerade och var populära statusföremål bland högreståndspersoner vid denna tid. Sådana här böcker kunde vara mycket dyra att köpa. Just den här boken ägdes av John, hertig av Bedford och bror till den engelske kungen Henrik V. Man vet tyvärr inte namnet på illuminatören, som bara kallas ”The Bedford master”.

Boken är verkligen enastående vacker. I British Librarys virtuella version kan du även zooma in på varje sida för att studera detaljer.

För att ta del av British Librarys virtuella böcker kan du behöva ladda ned en insticksmodul till din webbläsare. Själv fick jag installera en insticksmodul till Silverlight i min Firefox. Men det är värt besväret.

British Library – Virtual books

Istidskonst

Två renar, inristade i en benbit.

Idag öppnas utställningen ”Ice Age ArtBritish Museum i London.
Där visas ca 130 konstföremål som är minst 10.000 år gamla. Vissa är ännu äldre.
Det rör sig om några av de äldsta bevarade konstföremål som människor har skapat. Här finns den kanske äldsta skulptutren man känner till: Lejonmannen från Hohlenstein-Stadel. Han skars ut ur en mammutbete som är minst 40.000 år gammal.
Det är först på senare tid som man har börjat se dessa föremål som konstverk. Tidigare var de bara arkeologiska fynd. Länge ansågs det att konsten som begrepp började först med antikens högkulturer. Utställningar som ”Ice Age Art” hjälper oss att se det konstnärliga i dessa gamla föremål.
Konstverken i utställningen har inlånats från 15 olika museer. ”Ice Age Art” visas t o m 26 maj.

British Museum: Ice Age Art

The Telegraph
Ice Age Art: recension
Ice Age Art: bildgalleri

The Guardian
Ice Age Art – recension

Vem uppfann cocktailen?

Cocktail

Cocktail är ett samlingsnamn på drinkar som blandas av olika spritsorter. Oftast serveras den kyld i ett litet glas med fot. De mest kända heter Manhattan och Dry Martini.
I allmänhet ses cocktailen som en amerikansk uppfinning. Mellankrigstiden var cocktailens högtidsperiod.

Men brittiska The Telegraph skriver nu att man har hittat nya rötter till cocktailens tidiga historia, och de rötterna letar sig tillbaka till 1700-talets Storbritannien.
Den första dokumenterade förekomsten av ordet cocktail finns i London-tidningen ”The Morning Post and Gazetteer” 1798.

1862 utgavs den första boken med cocktail-recept. Författare var Jerry Thomas, en amerikan från Connecticut. Men han hade tidigare arbetat i London.

The Telegraph: The surprising history of the cocktail

Landmärkena som aldrig byggdes

Arkitekturhistorien är full av storstilade och ambitiösa projekt som aldrig blev förverkligade. Ibland var idéerna helt enkelt för kostsamma att bygga, och andra gånger var idéerna alltför udda.

BBC News Magazine berättar om några brittiska landmärken som aldrig byggdes, utan istället stannade på ritbordet.
Läs om Liverpools gigantiska och monumentala katolska katedral, som skulle ha blivit 18 meter högre än S:t Paul’s i London. Läs om planerna för det jättelika Whitehall Palace, ett kungligt palats som aldrig byggdes.
Och missa inte att kolla in Londons ”dödspyramid”, som föreslogs av arkitekten Thomas Wilson 1829. Bakgrunden var de överfulla kyrkogårdarna som medförde hälsorisker. Wilson föreslog en jättelik pyramid som skulle kunna innehålla flera miljoner avlidna – ett sorts parkeringshus för döda.

BBC News Magazine: The landmark buldings that never were

Arkeologer hittar Shakespeare-teater

Bakom en pub i Shoreditch i östra London har arkeologer hittat lämningar efter The Curtain Theatre, som var en av de teatrar som premiärvisade några av William Shakespeares pjäser.

The Curtain Theatre öppnades 1577 och det var där teatergruppen Shakespeare’s Company höll till innan den mer kända Globe Theatre öppnade.

Man visste att ruinerna efter The Curtain Theatre låg i området, men inte exakt var. Lämningarna uppges vara i bra skick och de kan möjligen komma att öppnas för turism så småningom.

BBC News: Remains of Shakespeare’s Curtain Theatre found

BBC News: Videoklipp om fyndet

Mordet på premiärministern

Den 11 maj 1812, för 200 år sedan, mördades den brittiske premiärministern Spencer Perceval (1762-1812). Han är den ende brittiske premiärminister som mördats.

När Perceval var på väg in i underhusets lobby klev en man fram och sköt honom i bröstet.
Attentatsmannen stod kvar och försökte inte fly. Mördaren var köpmannen John Bellingham, som var fientligt inställd till den brittiska regeringen. På grund av sina skulder hade han blivit internerad i Ryssland och sedan han kommit hem krävde han kompensation från regeringen för detta. Alla hans önskemål hade dock avslagits.
Bellingham dömdes till döden och avrättades genom hängning en vecka senare.

Spencer Perceval var advokat till yrket, konservativ och anglikan, som avskydde katoliker. Mot slutet av sitt liv blev han en expert på bibliska profetior. Han var en kortvuxen, smal och blek man som alltid klädde sig i svart. Hans smeknamn var ”Little P”.

Han var premiärminister 1809-1812 och regerade i en svår tid. Napoleonkrigen pågick, den brittiske kung George III sjönk allt djupare in i sinnessjukdom, samtidigt som den industriella revolutionen började ta fart.

Perceval är ändå mest ihågkommen just för att han blev mördad. Perceval efterlämnade en änka och hela tolv barn. Parlamentet beslutade att avsätta 50.000 pund i understöd till hans familj.

Mordet överskuggade Percevals arbete som premiärminister.
Det skrevs dikter som hyllade honom.

Such was his private, such his public life,
That all who differ’d in polemic strife,
Or varied in opinion with his plan,
Agreed with one accord to love the man

(Universal sympathy on the martyr’d statesman , 1812)

Avslutningsvis ett citat från Perceval själv.

Under en debatt om korruption i valsammanhang sade han “I have nothing to say to the nothing that has been said.”

Past Prime Ministers: Spencer Perceval

Wikipedia: Spencer Perceval

Philip Treherne: The right honorable Spencer Perceval (den första biografin om Perceval, skriven 1812). Läs som e-bok

Londons historia

London år 1700

I sommar står London i händelsernas centrum eftersom sommar-OS 2012 arrangeras där.

Denna stora stad har en lång historia. Varför inte läsa lite London-historia inför sommarens idrottsaktiviteter?

En mycket fascinerande Londonbok är Maureen Wallers ”London år 1700 : scener ur det dagliga livet” (Forum, 2002). Kring år 1700 var London Europas största stad. Handeln och välståndet växte, och många flyttade in till staden från landsbygden. Detta är en väldokumenterad tid och det finns gott om dagböcker, brev, artiklar i tidningar, rättegångshandlingar och annat. Allt detta material har Maureen Waller använt sig av när hon skrivit denna bok.

De vanliga Londonbornas liv träder fram i boken, som med alla detaljer visar upp ett myllrande stadsliv för över 300 år sedan. Det är nästan så att man känner lukterna från 1700-talets storstad under läsningen. Du som gillar att läsa om hur vanligt folk hade det förr bör absolut kolla in denna bok. Läs om mat och dryck, om ölstugor och tavernor, om barndom, sjukdom, nöjeslivet, religion och vidskepelse, synen på utlänningar och främlingar, fattigdom, lycka, sorg och kärlek.

Ett fantastiskt läsäventyr på över 400 sidor.

Det man saknar är kanske mer bilder.

London år 1700 i bibliotekets katalog

Victorian London

För dig som vill ha bilder av det viktorianska London finns boken ”Victorian London” av Lee Jackson (New Holland, 2004). Boken är i stort format och pryds av en staty av prins Albert, som var gift med drottning Victoria I.
Detta är framför allt ett bildverk med mängder av vackra foton av byggnader, konstverk och olika miljöer. Materialet är indelat i ämnesbaserade kapitel, exempelvis Leisure time, food and drink, crime and punishment, housing, transport med mera. Ett kapitel handlar om kyrkogårdar.
Insprängt i texten finns temasidor som ”Notoroius London criminals”, ”Famous Victorian markets” och ”Famous entertainers in Victorian London”.
Fotografen heter Eric Nathan.

En trevlig och bläddervänlig bok.

Victorian London i bibliotekets katalog

Tower Bridge

Över 100 år gamla och unika fotografier av konstruktionen av Tower Bridge i London har upphittats i en sopbehållare, meddelar brittiska tidningen The Telegraph.

Den mest färska bilden i fyndpaketet är tagen 1892. Fotona visar en stor detaljrikedom.

The Telegraph: Photographs of Tower Bridge being constructed are found in a skip (bildspel)

Den nuvarande Tower Bridge byggdes 1886-1894. Den är 244 meter lång och tornens höjd är 65 meter.

%d bloggare gillar detta: