Bloggarkiv

Vårdagjämningen

Vårdagjämningen

Idag infaller vårdagjämningen. Vi noterar kanske detta lite förstrött i vår kalender och funderar över hur mycket ljusare det blivit den senaste tiden.
Men förr i världen var vårdagjämningen en av årets viktigaste dagar, och den låg till grund för flera kalenderreformer.

Rent definitionsmässigt är vårdagjämningen en tidpunkt, ingen dag. Solen passerar himmelsekvatorn från söder mot norr. Detta brukar alltid inträffa 20 eller 21 mars.

Vårdagjämningen har traditionellt setts inte bara som den första vårdagen, utan även som en generell nystart. De flesta äldre solkalendrar räknade vårdagjämningen som start på det nya året. Det persiska nyåret firas fortfarande vid denna tidpunkt, liksom kurdernas Newroz-fest.

Det finns många äldre folkliga traditioner kring vårdagjämningen. Innan klockan och almanackan blev allmängods var det årstidernas naturliga växlingar som styrde bondens arbete. Länge nöjde man sig med att dela in året i ett sommar- och ett vinterhalvår, och detta gjordes vid vår- och höstdagjämningarna.

Det finns ett par intressanta böcker om detta för dig som vill veta mera.
Först har vi ”Folktraditioner kring vårdagjämningen : med särskild hänsyn till kontinentala traditioner”, en akademisk avhandling av Karin Danver (Gleerup, 1943).
Denna bok omarbetades sedan och gavs ut i en ny version mer än 30 år senare: ”Då allt var jemnskiftadt : något om äldre folklig tideräkning : seder och bruk kring dagjämningstiderna” av Karin Johansson (LT, 1975).
(OBS att författaren hade hunnit byta efternamn under tiden mellan bokens två utgåvor)
Karin Danver/Johansson (1902-1975) var fil. dr. i folklivsforskning.

Det var vårdagjämningens felaktiga placering i kalendern som var ett av de viktigaste skälen till den gregorianska kalenderreformen. När Julius Caesar lät inrätta den julianska kalendern med en skottdag vart fjärde år tänkte ingen på att kalendern gradvis ”drog sig” eftersom årets längd inte är exakt lika långt som kalendern.

När påven Gregorius XIII lät införa den gregorianska kalendern 1582 togs 10 dagar bort ur kalendern för att den åter skulle hamna i fas med årstiderna. (Den gregorianska kalendern drar sig bara ca ett dygn på 3000 år).
Det dröjde dock innan de protestantiska länderna införde denna katolska nymodighet. På 1700-talet hade vårdagjämningen dragit sig ännu längre tillbaka i kalendern. Redan på 1500-talet låg den kring Gregorius-dagen den 12 mars. På grund av detta är många äldre folkliga traditioner kring vårdagjämningen knutna till just Gregorius.
”Gregori tid – dag och natt lika vid” säger ett gammalt ordstäv som även finns i Bondepraktikan.

I Danmark skulle plogen sättas i jorden på Gregoriedagen, medan man i Sverige hellre såg Bengt-dagen 21 mars som plogens dag.

(Vän av ordning påpekar kanske nu att det är Viktoria som har namnsdag den 12 mars, men det är unikt för Sverige. Gregorius flyttades 1882 i kalendern till den 13 mars, och knuffades då bort av namnet Viktoria, som istället infördes den 12 mars. Victoria av Baden hade förlovat sig med kronprins Gustaf – den blivande kung Gustaf V – just detta datum. Övriga länder har kvar Gregorius den 12 mars i sina kalendrar).

Det var 1753 som den gregorianska kalendern infördes även i Sverige. Vid det laget hade kalendern hamnat så pass mycket fel att man fick ta bort hela 11 dagar. Sedan hade man länge två parallella kalenderserier i almanackorna: ”Gamla stilen” och ”Nya stilen”.

Det finns många intressanta berättelser i folkminnesarkiven, och en hel del av dem finns återgivna i Karin Johanssons böcker. Den senare utgåvan är utökad och reviderad, så det är den man helst bör börja med. Den gamla har dock också sin charm. I den gick hon bl a i polemik med den klassiska synen att se många folkiga sedvänjor som rester av gamla fruktbarhetskulter.

”Då allt var jemnskiftadt” och ”Folktraditioner kring vårdagjämningen” är underhållande och tänkvärda böcker som hjälper oss att minnas kopplingarna till våra förfäder och hur de uppfattade sin tid.

Då allt var jemnskiftadt i bibliotekets katalog

Folktraditioner kring vårdagjämningen i bibliotekets katalog

Folket före oss

Folket före oss

För inte så länge sedan var Sverige ett helt annat land än idag. Människorna bodde på landsbygden och levde ett slitsamt liv, med en helt annan vardag och tidsuppfattning än vår.

Det kan vara svårt att leva sig in i hur detta verkligen var. Henning Hamilton har skrivit flera böcker på detta tema, där han låter människor från förr tala till oss via gamla fotografier. ”Folket före oss” (Skogens hus, 2009) är en fin sådan bok.

Fotona i den här boken kommer från tidigt 1900-tal. Det var en tid då mycket i samhället höll på att förändras, men tack vare fotograferingsteknikens framväxt kunde det gamla livet dokumenteras.

Bilderna kommer från olika delar av Sverige och flera av dem har tidigare publicerats i tidskriften Land.
Boken är indelad i sju avsnitt – Människoöden, Gårdar och torp, På åker och äng, Boskapen, I skogen, Bygdens folk och avslutningsvis Lediga stunder.

Ögonblick från en halt annan tid än vår finns här bevarade. De enskilda människoödena träder fram. Kortare texter kring bilderna ger intressant fördjupning. De flesta bilderna skildrar vardagens arbete och möda, några också glädje och fritid.
”Folket före oss fick aldrig ta del av vår välfärd. Men de var med om att bygga grunden för den”, skriver Hamilton. Att ha mat på bordet och värme i stugan var det inte alla som hade. Det var en ständig kamp för överlevnad.

En väldigt fin bok med stark närvarokänsla. Text och bild samverkar på ett mycket bra sätt, och Hamilton skriver inkännande och kunnigt.

Boken är en nyttig påminnelse om hur bra vi har det idag i våra bekväma bostäder med saker som vi ofta tar för givet: rinnande vatten, avloppssystem och kanske även trådlöst nätverk. Tänk om människorna på dessa bilder kunde fått se vår bekvämlighet!

Folket före oss i bibliotekets katalog

%d bloggare gillar detta: