Bloggarkiv

Art Nouveau från Rörstrand

Art Nouveau från Rörstrand

Rörstrands porslinsfabrik var under nästan 280 år en välkänd och internationellt ryktbar institution för konsthantverk.

Kring sekelskiftet 1900 blev Rörstrands produktion av konstkeramik i jugendstil (Art Nouveau) mycket uppmärksammad. Konstnärliga uttrycksformer och teknikutvecklingen gjorde samtidiga framsteg, och resultatet blev ett stort antal mycket framstående keramikföremål.

Hittills har denna konstkeramik inte beskrivits ingående i bokform. En del av materialet har t o m varit i princip bortglömt. Nu har dock Markus Dimdal skrivit en utmärkt bok i ämnet: ”Art Nouveau från Rörstrand : konstkeramiken 1895-1926” (Arvinius+Orfeus, 2016).

Konstgodset i Art Nouveau var exklusivt och utgjorde en ganska liten del av Rörstrands produktion, men idag är det kanske ändå dessa ofta praktfulla pjäser som intresserar samlare mest. En del av konstkeramiken har vi exempelvis kunnat se förevisat i SVT:s Antikrundan.

Dimdal har under mer än 10 års tid gjort omfattande research, och den här tjusiga boken är en estetisk och konstnärlig fullträff. T o m rubrikernas typsnitt är genomtänkt, och fotografierna (också tagna av författaren) är av hög klass. Boken omfattar över 400 sidor och väger över 1.5 kg.

Det är ett omfattande konstmaterial som har dokumenterats i denna imponerande volym. Det är verkligen fascinerande att läsa om hur mycket arbete som lades ned på detaljerna för detta konstgods.
I boken finns också flera praktiska register, t ex över konstnärer och produktionsår.

”Art nouveau från Rörstrand” är en av de stiligaste böcker jag sett på ett tag.

En krönika över en guldålder inom svenskt konsthantverk, står det på bokens baksida och jag kan bara hålla med. Rekommenderas!

Art Nouveau från Rörstrand i bibliotekets katalog

Svenska möbler från 1950- och 1960-talet

Svenska möbler

Intresset för föremål från 1950- och 60-talet är idag stort. Begrepp som retro och vintage är välkända. Det är populärt att fynda gamla saker, och inte minst möbler, i second hand-butiker.
Det som kan vara knepigt är att hitta faktauppgifter om alla dessa föremål.

Andreas Siesings bok ”Svenska möbler : folkhemsform i ull, jakaranda, furu och bok 1949-1970” (Atlantis, 2015) är en omfattande genomgång av landets möbelproduktion under efterkrigstiden.
Detta är en rejäl tegelsten som väger 2.8 kilo. Här finns faktauppgifter och bilder av ca 700 olika möbler från denna kreativa tidsperiod.

Många av möblerna tillverkades av små fabriker som idag inte längre finns kvar. Bara i Tibro fanns det på 1950-talet ett hundratal möbelproducenter.

I den här boken hittar vi givetvis kända formgivare som Bruno Mathsson och Carl Malmsten, men dess styrka är att den lyfter fram alla de formgivare som inte är lika kända och som närmast glömts bort.

Läsaren tas med på en inspirerande nostalgiresa. En hel del av alla dessa möbler är bekanta, medan andra kanske är nya. Möblerna är grovsorterade i tre kategorier: sittmöbler, bord och övriga möbler. Texten är lättläst och intressant, och alla foton är nytagna och av hög kvalitet. Boken avslutas med ett par praktiska och användbara register.

Författaren har gedigna kunskaper i ämnet. Han är hemvärderingsman för auktionsfirman Bukowskis.
”Svenska möbler” är ett modernt referensverk som kommer att användas under lång tid framöver. Boken passar den som söker information om en särskild möbel, den som vill få en överblick över formgivning och trender under 1950- och 60-talen, eller den som bara är intresserad av möbler.

Enda invändningen är väl bokens tyngd – en ordentlig pjäs på nästan 3 kilo är kanske inget man kånkar omkring på, men innehållet är magnifikt.

Svenska möbler i bibliotekets katalog

Svenska kaffeserviser

Svenska kaffeserviser

Kaffedrickande är en integrerad del av den svenska folksjälen. Fikastunden är för många svenskar ett alldeles speciellt ögonblick som man inte vill vara utan.
Föga överraskande innebär detta också att det finns ett stort intresse för både gamla och nya kaffeserviser. Det är vanligt att samla på olika porslinsserier.

I Michél Carlssons och Urban Orzoleks ”Svenska kaffeserviser 1920-1980” (ICA, 2014) presenteras ett hundratal serviser från 1900-talet. Det är en mycket fin och bläddervänlig bok, lämplig inte bara för nostalgiker, kaffeälskare och samlare, utan för vem som helst som uppskattar god formgivning.

I förordet berättar författarna att man inte försökt vara heltäckande, men att man ansträngt sig för att inte bara visa de mest kända serviserna, även om dessa givetvis ges stort utrymme.

Boken inleds med en kortfattad genomgång av de olika fabrikerna: Rörstrand, Gustavsberg, Gefle porslinsfabrik m fl. Sedan presenteras de individuella formgivarna, som ofta inte alls fick ståta med sina namn i samband med de färdiga serviserna.

Större delen av boken består dock av en genomgång av alla kaffeserviserna, som visas i kronologisk ordning efter decennium. Vi får relativt kortfattad information om varje servis, så samlaren behöver nog inhämta kompletterande information även från annat håll.

Orzoleks fotografier är utsökta och ger läsaren en färgsprakande upplevelse. Dessutom är boken fint formgiven av Johan Carpner.

På 150 sidor kan vi givetvis inte få en heltäckande bild av detta ämne, men vilken fenomenal parad av kvalitetsformgivning detta är! Den eftertraktade Zebra-serien finns givetvis med, liksom Koka blå, Mon Amie, Berså, Adam och andra välkända serviser.

Den som befinner sig i början av sitt servis-samlande kan i den här boken får massvis av tips på serier som man kan samla på.

En fin och trivsam bok, som dock gör läsaren något kaffesugen. Är det inte fika snart?

Svenska kaffeserviser i bibliotekets katalog

 

Konsthantverk från Thailand

Arts and crafts of Thailand

Många svenskar reser till Thailand på semester. Detta stora land med över 66 miljoner invånare har en omfattande och rik kulturhistoria. I den fina boken ”Arts and crafts of Thailand” av William Warren och Luca Invernizzi Tettoni (Asia Books, 1994, nytgåva 2011) kan du se exempel på konsthantverk av mycket hög klass.

Till skillnad från flera av grannländerna har Thailand (eller Siam, som var landets namn före 1939, samt 1945-49) aldrig varit ockuperat av främmande makt, och landets utveckling har därför under många sekler varit relativt fredlig, något som gynnat den konstnärliga utvecklingen.
I ”Arts and crafts of Thailand” beskrivs de thailändska textilierna, som kanske är den mest kända typen av konsthantverk från landet. Men här kan vi också se metallhantverk i silver, lackmöbler, träskulpturer och mycket annat. Boken innehåller ca 230 illustrationer, nästan alla i färg.

Träsnideriet var länge en framstående konstform i Thailand. Stora skogar täckte en gång detta stora land, men idag är skogsarealen kraftigt förminskad.

I boken kan du också se exempel på ceremoniella praktmöbler, ofta med oerhört påkostad dekor.

Den engelska texten är relativt lättläst. Särskilda kapitel tar upp konstens roll som statussymboler, hantverket i den lokala bykulturen, den ceremoniella högreståndskonsten, och textilierna får naturligtvis ett eget kapitel. Teatertraditionen har givit upphov till en särskild konstnärlig intriktning med masker och scenkostymer.

Arts and crafts of Thailand” är en mycket fin och bläddervänlig bok. Färgfotografierna i boken är utsökta. Läs den gärna innan ditt nästa Thailandsbesök.

Arts and crafts of Thailand i bibliotekets katalog

Målade allmogemöbler

När färgen kom till byn

Det finns ett stort intresse för allmogemöbler och folkligt möbelmåleri, men detta intresse svarar inte riktigt emot tillgången på litteratur. Johan Knutssons & Ulla-Karin Warbergs fräscha bok ”När färgen kom till byn : målade allmogemöbler från norr till söder 1750-1850” (Signum, 2014) är därför mycket välkommen.
Egentligen är det märkligt att det skrivits så få böcker om ett så populärt ämne som målade allmogemöbler.

En bok om folkligt möbelmåleri handlar förstås om bondehemmets förvaringsmöbler. Här kan du läsa om skåp, kistor och skrin av olika slag. De nya stilarna togs först upp i måleriet, inte i snickeriet.

Johan Knutsson är fil dr i konstvetenskap och professor i möbelkultur vid Linköpings universitet och Ulla-Karin Warberg är fil mag och intendent vid Stockholms auktionsverk. Författarna är mycket kunniga i ämnet. Eftersom de själva har stött på många praktiska frågor från allmänheten i ämnet har boken fått en praktisk och bra disposition.

När färgen kom till byn” inleds med några riktigt intressanta kapitel om allmogemåleri och folkkonst, om målarens redskap och teknik. Läsaren får en bra och lättläst introduktion.

Sedan följer kapitel för vart och ett av Sveriges landskap. Här i Jämtland är t ex Jämtlandsskåpen välkända och eftertraktade.

I den här boken kan vi läsa om hur man känner igen allmogekonst från olika delar av landet. Hur känner man igen måleri från Gotland, och i vilka delar av Sverige har kistorna varit viktigare än på andra håll? Det är exempel på frågor som du får svar på i den här boken.
I de fall man känner till enskilda konstnärer presenteras även dessa.

När färgen kom till byn” är en riktigt trivsam och mycket användbar bok, som bör få en stor läsekrets. Den omfattar över 200 sidor och är rikt illustrerad med massor av bilder, alla i färg. I slutet av boken finns också en litteraturlista för dig som vill läsa mera.
Omslaget pryds av en detalj från ett skåp från Västmanland.

När färgen kom till byn i bibliotekets katalog

 

Funkisglas

Funkisglas

Idag omges vi av plastföremål. Plasten finns nästan överallt och vi tar den för given. Men före plasten fanns pressglaset.

Pressglaset var ett nytt material som i mitten av 1800-talet introducerades i Sverige. Detta glas var mer hygieniskt än keramik. Kostnaden för pressglaset var dock inledningsvis hög, men när tillverkningen blivit mer automatiserad sjönk priset. Stora mängder pressglas producerades fram till 1950-talet, då plasten tog över.

I boken ”Funkisglas : pressat och blåst” av Thomas Lindblad och Anna Livén West (Signum/Atlantis, 2011) kan du läsa om, och framför allt se bilder på det pressglas som tillverkades under perioden 1920-1955.

Här finns kylskåpsburkar, speceriskåp med glaslådor av olika storlek, och många sorters förpackningar. Det är just de här vardagsföremålen som har en tendens att lättast försvinna när de ersätts. De är så pass självklara att vi inte ägnar dem många tankar. Vi tänker kanske inte på dessa vardagsföremåls kulturhistoriska värden. Det var ju bara en glasburk.

Men i den här boken sätter författarna in de här glasföremålen i sitt kultur- och designhistoriska sammanhang.

Den strama formen med släta ytor och räta vinklar var typisk för funktionalismen.
Electrolux enkla och raka glaskärl med lock kom in i de svenska köken samtidigt som kylskåpen, och gick att stapla. Man såg vad kärlen innehöll eftersom de var genomskinliga. Man kunde t o m ta ut dem ur kylskåpet och ställa fram dem på bordet, något som var en helt ny och modern idé. Dessa kärl tillverkades i hundratusentals exemplar.
Förpackningarna kunde återanvändas. Det var t ex inte ovanligt att tömda och diskade senapsburkar sedan användes som dricksglas.

Bokens omslag avbildar Kylex, fyra tillbringare med plåtlock. Den största rymmer 1 liter. Hela serien togs fram av Gullaskrufs glasbruk 1937.

Många känner säkert igen Eda-glasen från Värmland. Det blev ett av 1900-talets mest sålda dricksglas och tillverkades under ca 30 års tid utan att formen förändrades.

Det är intressant att se hur man tog fram en standardiserad massproduktion samtidigt som föremålen hade en tilltalande formgivning.

Funkisglas” är en fascinerande bok. I dagens slit-och-släng-samhälle har många av dessa vardagsföremål i pressglas okänsligt kasserats. När använde du senast en ostkupa i pressglas?
Glasföremålen tar läsaren med på en resa till en tid som inte ligger så långt borta. Samtidigt är boken en skildring av det moderna kökets framväxt.
Mycket rikt illustrerad med många fina foton, alla i färg.

Funkisglas i bibliotekets katalog

 

Metaller och hantverk

Metaller

Metallhantverket är mycket gammalt, med flertusenåriga anor. Ofta kan vi genom arkeologiska fynd se släktskap mellan gammalt och nytt hantverk.

När vi idag besöker museer och imponeras av alla metallfynd kanske vi funderar över hur dessa vackra föremål och konstverk kunde framställas. Hantverksskickligheten är ibland förbluffande för oss. Hur gjorde våra förfäder egentligen för att skapa alla dessa fantastiska metallföremål?

Om metallhantverket genom tiderna kan du läsa i den fina boken ”Metaller : hantverkare och arkeologi : från nutid till forntid” av Gustaf Trotzig (Hemslöjdens förlag, 2014).

Gustaf Trotzig är professor emeritus i laborativ arkeologi och en av Sveriges främsta experter på metallarkeologi. Tyngdpunkten i boken ligger på svenskt fyndmaterial från tidig medeltid och yngre järnålder, samtidigt som författaren gör utvikningar till andra länder och epoker.

Metaller” är verkligen en innehållsrik bok. Den är indelad i fyra huvudavsnitt. Först beskrivs metallerna och legeringarna med sina respektive egenskaper och användning. Sedan följer ett avsnitt om arkeologi och metallhantverk. Här får vi veta hur man av arkeologiska fynd kan få spännande detaljkunskap om tillverkning och användning.

Den tredje delen, som är bokens längsta, beskriver hantverksmetallerna i bruk. Här kan du läsa särskilda kapitel om järn och stål, koppar, tenn, zink, kopparlegeringar (t ex brons och mässing), bly, silver och guld. Läs om de verktyg som använts och om olika hantverkstekniker.

Bokens fjärde och avslutande del heter ”Arkeologi inomhus” och beskriver hur arkeologerna arbetar med de upptagna fynden och vad man ta fram i laboratoriet.

Allra sist i boken finns en mycket omfattande litteraturlista, samt en förteckning över ordförklaringar, och en lista över fyndplatser.

Det finns otroligt mycket kunskap i denna bok. Att ha all denna metalliska information samlad på ett enda ställe är riktigt praktiskt och man undrar nästan varför ingen tidigare kommit på idén att skriva en sådan här bok. Texten är lättläst, och boken är mycket fantasieggande och inspirerande. Den är dessutom mycket fint formgiven med massor av vackra illustrationer.

Metaller” kan användas som referensverk eller uppslagsbok, men man kan också bara läsa den för nöjes skull.

”Bakom varje föremål finns människor” skriver författaren i förordet, och i den här boken träder de (idag oftast) anonyma hantverkarna fram igen, med sina yrkeskunskaper. Och i forna dagar fördes denna hantverkskunskap vidare muntligt, från en generation till en annan.

En fascinerande bok som ger oss ökad kunskap och förståelse för den stora hantverksskicklighet som våra förfäder hade.

Metaller i bibliotekets katalog

 

Det stora Kinaintresset

Ostindiskt

I den fina boken ”Ostindiskt : kinesiskt porslin och Kinaintresset i Sverige under 1700-talet” av Lars Sjöberg och Ursula Sjöberg (Norstedts, 2011) kan du läsa om det stora Kinaintresse som fanns för 250 år sedan.

Det svenska Ostindiska kompaniets handelsskepp förde under 1700-talet med sig stora mängder varor från Kina till Göteborgs hamn. Det var enorma mängder porslin. Eftersom det var på modet med kinesiskt, ville i princip varje välbeställt hushåll ha kinesiska porslinsserviser. Man tror att det handlar om hela 20-30 miljoner porslinsföremål som levererades till Sverige med dessa handelsskepp. Dessutom kom fartygen med te och kryddor, papperstapeter, sidentyger och påkostade möbler.

Ostindiskt” handlar just om detta stora intresse för Kina, och om alla vackra konstföremål. Boken berättar också om de personer och familjer som beställde porslinet och möblerna. En del av beställarna var aktiva i Ostindiska kompaniet. De kunde vara direktörer, kaptener och tillhörde både adeln och borgerskapet. Detta var en stor finansiell verksamhet, där väldigt många var inblandade. Kina blev därmed under 1700-talet en mycket stor inspirationskälla i Sverige.

Författarna Lars Sjöberg och Ursula Sjöberg är båda konstvetare och har tidigare utgivit andra konst- och arkitekturböcker. Bokens foton är av mycket hög kvalitet och de har tagits av Staffan Johansson.

Den mest kända svenska byggnaden beträffande kinesisk kulturpåverkan är ju Kina slott på Drottningholm. Om detta slott finns det redan mycket skrivet, så i ”Ostindiskt” fokuserar man istället på två andra byggnader, Ekebyholms och Thureholms herrgårdar, i Uppland och Södermanland. De föremål man valt ut till boken är de som kan knytas till enskilda personer och familjer. På så vis blir berättelsen om det kinesiska porslinet och möblerna en integrerad berättelse som sätts in i sitt sammanhang. Resultatet är en mycket fin och läsvärd bok.

Större delen av boken handlar om det kinesiska porslinet, vilket ju också är det vi oftast förknippar med 1700-talets Kinahandel. Här kan du läsa om, och se oerhört fina bilder på, matserviser och teserviser, bålskålar och punschmuggar, trädgårdsprydnader med mera. Men här finns också ett längre avsnitt om andra konsthantverk: emaljer, elfenben, pärlemor, siden och inte minst lackföremål. Den hantverksskicklighet som låg bakom all denna produktion är verkligen beundransvärd. Boken avslutas med ett litet kapitel om kinesiska lusthus.

Alla dessa kinesiska föremål medförde också nya umgängessätt. Det blev t ex mycket populärt att umgås över en kopp te.

Fotona i ”Ostindiskt” är framstående. Du kan detaljstudera tallrikar, serviser, lackdekor, sidenmönster. Det gör ”Ostindiskt” till en riktigt vacker bok, och dessutom välskriven.
En både blädder- och läsvänlig bok om det stora Kinaintresset i Sverige på 1700-talet.

Ostindiskt i bibliotekets katalog

Med känsla för antikt

Med känsla för antikt

Om man har diverse antikviteter av blandad ålder hemma, hur använder man dem då på bästa sätt, och hur sköter man om dem? Hur kan man hålla reda på alla stilepoker?

Marie-Louise Douglas visar i sin tjusiga bok ”Med känsla för antikt” (Semic, 2012) att man inte behöver ha en lyxig sekelskiftesvåning eller vara förmögen för att använda sig av antikviteter i inredningen. De flesta av oss har onekligen ingen stuckatur i taket därhemma.

Man behöver egentligen inga stilhistoriska förkunskaper för att ta till sig denna bok, som är fylld av fina och inspirerande foton, tagna av Helén Pe.

Boken inleds med en översikt över de vanligaste stilepokerna, från rokoko till funkis. Sedan följer ett avsnitt om detaljer, med vilka man kan lyfta hela stilen. Här läser du om tenn- och kopparföremål, samt de av mässing och silver.

Ett särskilt kapitel tar upp porslinsfabrikerna Rörstrand, Gustavsberg, Gefle och Upsala-Ekeby, och sedan avrundas boken med ett par avsnitt om vardagsrummet, matsalen och sovrummet, med talrika exempel på hur man kan inreda stilsäkert. Ibland kan man dessutom göra medvetna stilbrott för att få till en oväntad och spännande lösning, tipsar författaren.

I boken får vi dessutom enkla skötseltips. Vilka maträttar bör inte serveras på silverfat? Hur diskar jag mina tennsaker, och rengör mitt porslin? En hel del bra tips finns i boken.
Marie-Louise Douglas har under många år arbetat som stylist, inredare och skribent för bl a tidskrifterna Sköna hem och Hem & Antik.

Detta är en bra och lättillgänglig titel i genren ”inspirationsbok”.

Med känsla för antikt i bibliotekets katalog

Spännande historiska föremål

101 föremål ur Sveriges historia

När vi besöker museer blir vi ofta stående framför något särskilt föremål i utställningarna. Det kan vara ett praktfynd, ett överraskande vardagsföremål, framstående konsthantverk eller något helt annat.

Historikerna Katarina Harrison Lindbergh och Dick Harrison har i boken ”101 föremål ur Sveriges historia” (Norstedts, 2013) valt ut föremål som på olika sätt varit betydelsefulla i vår historia. Urvalskriteriet är att alla föremål ska finnas utställda på museer eller synliga i kyrkor, osv, så att de finns synliga för den som själv vill ta en titt.

I den här lättlästa och spännande boken kan du läsa om föremål från många olika epoker. Varje föremål beskrivs på 4-5 sidor och illustreras med minst en bild. Kapitlen är ordnade efter föremålens ålder, så att de äldsta presenteras först och de nyaste sist.

Här finns självklara val som Erik XIV:s krona, Silverbibeln, Anckarströms ammunition och träskulpturen Mosjömadonnan, men också finurliga val som Bockstensmannens påle och Västerbottens första bil (en Benz Victoria).

Även nyare föremål ska givetvis vara med i en sådan här bok. Sålunda finns här även avsnitt om surströmmingsburkar, Sigvard Bernadottes Margretheskål och Lennart Nilssons ljusmikroskop. Medeltida altarskåp och moderna plastföremål har egentligen ingenting gemensamt förutom att de båda är produkter av människors formgivning under skilda sekler. Satta i sina respektive kulturella sammanhang visar de två olika epoker av skapande människor och deras tankar.

Läs om en av Sveriges äldsta bevarande papperssedlar, en 100-dalerssedel från Palmstruchska banken, eller Stockholms Banco som den egentligen hette. Banken lanserade papperssedlar 1661, men snart föll man för frestelsen att trycka fler sedlar med högre belopp än vad man hade täckning för. Bankens första kris inträffade redan 1664. Staten tog sedan över verksamheten, och resultatet blev Sveriges Riksbank, världens äldsta ännu existerande bank.

Eller läs om Kopparmatte, den 1600-talsskulptur som stod överst på Stockholms skampåle, vid denna tid placerad på Stortorhet i Gamla stan. Eller varför inte om de unika kyrkomålningarna från 1500-talet i Ronneby.
Boken berättar också nästan osannolika och fantastiska historier om föremål, t ex den om mumien i Vänersborg.

Detta är en bok som det är lätt att fastna i. Många fascinerande berättelser utlovas. Alla kapitel kan läsas helt fristående.

101 föremål ur Sveriges historia i bibliotekets katalog

Harrison Lindbergh, K - 101 föremål ur Sveriges historia - 13046525

Möbler på Gripsholm

Möbelhistoria på Gripsholm

Gripsholms slott ligger utanför Mariefred. Slottet är idag historiskt museum och inrymmer Statens porträttsamling. Här finns några av Sveriges bäst bevarade 1500-talsmiljöer, främst ”Hertig Karls kammare”. Slottet är också känt för Gustav III:s slottsteater.

På Gripsholm finns en hel del intressant inredning från skilda sekler. I boken ”Möbelhistoria på Gripsholm” (Skrifter från Kungliga husgerådskammaren, nr 4, 1986) kan vi läsa om en stor del av alla möbler som finns på slottet.

Gustav III såg Gripsholm som ett slott där han kunde uppleva atmosfären från Gustav Vasas tid och knyta andliga band med Vasaregenterna.
En av slottets mest legendariska stolar är den fällstol av järn och mässing som är tillverkad på 1500-talet. Man känner inte till dess härkomst, men Gustav III ansåg att den hade tillhört Gustav Vasa. Han hade den som audiensstol.

Det är inte bara påkostade högreståndsmöbler som är rariteter. Här finns t ex en förvandlingsmöbel för tjänstefolket. Det är ett skåp som kan vikas ut till en säng. Endast en sådan möbel, tillverkad i slutet av 1600-talet, har bevarats på alla de kungliga slotten, och den finns alltså på Gripsholm.

Boken för oss genom salonger och sängkammare, salar och rum. Möbler från olika epoker och med helt skilda uttryck passerar förbi. Om varje föremål finns det intressanta upplysningar att ta del av. En balja som tillverkats för drottning Hedvig Eleonora kan ha använts som fotbalja.

Oväntade föremål ger oss en vink från 1700-talets vardagsliv på slottet. Läderklädda korgar användes för att på ett praktiskt sätt transportera porslinsserviser i trappor och korridorer.

Det som är så fascinerande med denna bok är att praktmöbler som divaner och konstskåp blandas med trästolar och uppläggningsbord. Allt är en del av samma helhet.
Ska man klaga över något så är det väl att de flesta möbelfotona är i svartvitt. Men boken innehåller även ett antal färgbilder av vissa utvalda möbler.

En intressant och spännande bok om en del av vårt kulturarv på Gripsholms slott.

Möbelhistoria på Gripsholm i bibliotekets katalog

Glas från tre sekel

Glas under tre sekel

Många är intresserade av gamla glasföremål, och vissa samlar även på glas.
En av dessa samlare är Allan Nilsson i Åmål. Stora delar av hans stora glassamling kan studeras i hans bok ”Glas under tre sekel” (Åmålstryck, 2007). Boken består av ca 250 färgbilder av glasföremål från 1600-, 1700- och 1800-talen. De flesta kommer från svenska glasbruk, men här finns också en del från utländska glasbruk i norra Europa.

I denna vackra volym kan du se bilder av pokaler med kungliga monogram, av flaskor, bägare och fat, av kalkar, brännvinstunnor, krukor och karaffer. Två brännvinsflaskor från 1700-talet i form av stövlar lägger man märke till, liksom en dubbelkaraff för olja och vinäger.

Boken är ett rent bildverk och innehåller tyvärr ganska litet information om de olika glasbruken. Men den är en härligt bläddervänlig och färgsprakande bok som gör läsaren imponerad över all hantverksskicklighet som skapat alla dessa fina gamla föremål.

Glas under tre sekel i bibliotekets katalog

Kinesiskt porslin

Kinesiskt porslin

Antikrundan” är ett av SVT:s mest populära program. I nästan varje program förekommer kinesiska porslins- och keramikföremål, i vissa fall väldigt gamla sådana. Det finns ett stort samlarintresse för kinesiskt porslin.
Om du vill få en bra introduktion till ämnet finns en utmärkt guidebok, ”Kinesiskt porslin – det vita guldet” av Björn och Anna Gremner (AntikWest, 2011). Björn Gremner är Antikrundans expert på kinesiskt porslin, och han har skrivit den här boken tillsammans med sin dotter som är antikhandlare.

Kinesiskt porslin är inte bara konst, det är också historia och kultur. I boken finns en kronologisk genomgång av porslin från de olika tidsepokerna och dynastierna. Här finns också ett längre avsnitt om Svenska Ostindiska Compagniet och det porslin som man importerade till Sverige.

Det var redan under Tang-dynastin (618-906) som kineserna började exportera porslin till sina grannländer. Men den stora exporten till Europa tog fart först på 1600- och 1700-talet.
Varje europeiskt land bildade ett eget handelskompani som ägnade sig åt handel med Kina. Det svenska ostindiska kompaniet hade sitt faktori i Kanton, och härifrån skeppades sedan allt porslin hem till Sverige. Det man först importerade var det rent kinesiska porslinet. Senare började man beställa specialporslin som passade europeiska måltidsvanor.
Den mest kända kinesiska porslinsdynastin är Ming (1368-1644). Begreppet ”Mingvas” är välkänt.

”Kinesiskt porslin – det vita guldet” är en bra guide med massor av fina illustrationer. Här får vi också svar på praktiska frågor, exempelvis hur man bedömer ålder, hur man skiljer på falskt och äkta, vilka regler som gäller för export, hur dynastiernas kejsarmärken ser ut, osv. Ett särskilt intressant avsnitt handlar om symbolik i de olika dekorerna.
Passar både nybörjaren och den mer erfarne samlaren. En både bildande och praktisk bok.

Kinesiskt porslin – det vita guldet i bibliotekets katalog

Blå Blom

Blå Blom

I Sverige är vi mycket förtjusta i kaffe. Fikapausen ses ibland som en typisk symbol för det svenska vardagslivet. Den välkända kaffeservisen Blå Blom är en av Sveriges mest omtyckta och långlivade industriprodukter, och kaffekoppen Blå Blom skulle även kunna kallas för en nationalsymbol.

I boken ”Blå Blom : industriprodukt och nationell symbol” (Värmdö kultur- och fritidsnämnd, i samarbete med Nordiska museet, Tekniska museet och Stockholms läns museum, 1997) kan du läsa hela historien om Blå Blom, som tillverkades vid Gustavsbergs porslinsfabrik från 1870-talet till mitten av 1990-talet.

Förebilden till Blå Blom kom från England. Där hade man lagt reliefdekorer på porslin redan under 1700-talet. Porslinsfabriken Gustavsberg grundades 1825, och man hämtade tidigt inspiration från England. Första gången Blå Blom dyker upp i Gustavsbergs priskuranter är 1876, men då hade modellen inget namn. Det fick den 1911, ”Blå blommor”, i samband med att man utökade modellen till att omfatta en hel servis. Det kända namnet ”Blå Blom” började faktiskt inte användas förrän på 1970-talet.

För den här dekoren med upphöjda blå blommor användes bara den högre flintgodskvaliteten, till skillnad från serviser med målad dekor. En bordsservis som innehöll 59 delar var anpassad för tolv personer, men det fanns också en större version med hela 76 delar, också den för tolv personer.

Den här boken innehåller bidrag från flera olika författare. Särskilda kapitel handlar om Gustavsbergs porslinsfabrik, om själva tillverkningen av Blå Blom, om servisens utformning, om dess symbolik och om nedläggningen av den svenska delen av tillverkningen i mitten av 1990-talet.

Servisen tillverkades mot slutet i Korea, men 2006 lades tillverkningen ned definitivt.

En intressant och lärorik bok om en del av vårt kulturarv. Det enda som saknas i boken är färgbilder (alla illustrationer är i svartvitt).

Blå Blom i bibliotekets katalog

Svenska kakelugnar

Den svenska kakelugnen

Kakelugnen är en viktig del av det svenska 1700-talets inredningskonst.
I den här praktfulla boken, ”Den svenska kakelugnen” (W&W, 2007) av Susanna Scherman, får vi en detaljerad och ingående beskrivning av de svenska kakelugnarna som tillverkades vid porslinsfabrikerna Marieberg och Rörstrand.
Kakelugnarna från Marieberg hade blomstermåleri i starka färger och en mycket framstående glasyr.

Boken har ett omfattande bildmaterial och den är ganska stor och relativt tung.
Ett riktigt praktverk att bara sitta och bläddra i. Massor av fantastiskt vackra foton av 1700-talskakelugnar. Fotografen heter Michael Perlmutter.
En av de vackraste böckerna som utgivits i Sverige på senare år.

Den svenska kakelugnen i bibliotekets katalog

%d bloggare gillar detta: