Bloggarkiv

Tips för singelkvinnor, 1938

På webbplatsen Retronaut, som bloggen tidigare tipsat om, kan man hitta intressanta bilder från svunna tider.

Här finns t ex ett underhållande reportage från en amerikansk tidskrift, 1938, med tips till singelkvinnor som vill gå på middag med en man.

Vi får t ex veta att det är ofint att bättra på sin makeup medan mannen ser på, och att det också är opassande att röra vid mannen offentligt eftersom det kan göra honom generad. Dessutom ska man inte prata om kläder eller annat som mannen inte kan anses vara intresserad av.

Hela reportaget kan ses här: Tips for Single Women 1938

 

Hög status på 1700-talet

Ett ståndsmässigt liv

Vår tids statuskonsumtion för lånade pengar är ingenting nytt. På 1700-talet var det adeln som förväntades leva ståndsmässigt. Om livsstilen hos en högadlig familj vid denna tid kan du läsa i Johanna Ilmakunnas omfångsrika bok ”Ett ståndsmässigt liv : familjen von Fersens livsstil på 1700-talet” (Svenska litteratursällskapet i Finland / Atlantis, 2012).

Adeln i Sverige (som ju inkluderade Finland) under 1700-talet var verkligen inte stor. Man tror att den uppgick till ca 10.000. Ändå var det adeln som hade störst samhällsinflytande. Denna position skulle alltså manifesteras och visas upp. Adelns livsstil var en viktig ståndsmarkör. Som adelsman förväntades man ha ett förfinat uppträdande och konsumera den tidens lyxvaror. Dessutom förväntades man vara måttfull. Samtidigt var det långt ifrån säkert att de faktiska inkomsterna svarade mot den konsumtionsnivå man ville visa upp. Många adelsfamiljer blev djupt skuldsatta.

Johanna Ilmakunnas har doktorerat på detta ämne, och den här boken är en bearbetad och utökad version av hennes avhandling. Som exempelfamilj har hon valt familjen von Fersen, och det är tre generationer von Fersen som står i fokus för skildringen.

Greve Hans von Fersen (1683-1736) var officer och ämbetsman. Hans söner Carl von Fersen (1716-1786) och Axel von Fersen d.ä. (1719-1794) var hovmän och statsmän, och den sistnämndes son Axel von Fersen d.y. (1755-1810) var militär och diplomat. Han är den mest kände av alla von Fersen.

För en adelsman fanns det i huvudsak tre tänkbara karriärer: officer, civil ämbetsman eller hovman. Att arbeta vid hovet ansågs finast. Störst trygghet hade de familjer med en stor andel ärvd jord. Hade man många slott och herrgårdar gav det en bra ekonomi. Det gick också att få inkomster genom uthyrning. Sönerna försörjdes i allmänhet av fadern. Ogifta kvinnor var dock omyndiga.

Den konsumtion man förväntades hålla krävde mycket pengar. Det helst talrika tjänstefolket skulle ha lön (åtminstone de utbildade – pigor och drängar fick nöja sig med kost och logi), man skulle resa ståndsmässigt med vagn och hästar, klä sig i det senaste modet, göra utbildningsresor, kunna konversera och helt enkelt svara mot den bild man hade byggt upp åt sig själv. Inom adeln förekom dessutom en frekvent låneverksamhet. Det kunde vara stora summor som lånades. Mer än 6% ränta fick man dock inte ta ut.

Här finns intressanta kapitel om äktenskapets sociala betydelse, hur man uppfostrade sina adliga barn, vilka livsnjutningar en adelsman tilläts ägna sig åt (snusandet var t ex på modet under 1700-talet), hur adelsdamerna förväntades leva, hur palatsen planerades och sköttes, vilket tjänstefolk man hade, och ett rejält avsnitt om finansieringen av hela denna extravaganta livsstil.

I boken finns en beskrivning av Axel von Fersen d.ä.:s begravning 1794, som var extremt överdådigt påkostad. Det var en ceremoni som skulle manifestera makten och inflytandet.

”Ett ståndsmässigt liv” är en rejäl bok som bitvis är något tungläst, men den innehåller en hel del intressanta och spännande skildringar av de här privilegierade personernas livsstil, med mängder av detaljer. Att revolutionens tidevarv skulle komma så småningom är inte så konstigt när man läser denna bok.

En fascinerande bok om tre generationer von Fersen. Rekommenderas till dig som är intresserad av svenskt 1700-tal och av historisk lyxkonsumtion.

Ett ståndsmässigt liv i bibliotekets katalog

Moderskap

Mama Dolly

Mors dag lanserades 1905 av den amerikanska lärarinnan Anna Jarvis. Dagen firades första gången 1908. Till Sverige kom mors dag 1919, och förlades till sista söndagen i maj.

Alla har vi en moderrelation. Idéhistorikern Patricia Lorenzoni har skrivit en intressant essäsamling om moderskapet, ”Mama Dolly : bilder av moderskap från jungfru Maria till Alien” (Norstedts, 2012).
Detta är en genreöverskridande bok som är svår att klassificera. Den spänner över flera ämnen. På biblioteket är den placerad på avdelningen för etnologi.

I ”Mama Dolly” möter vi många olika sorters mödrar: jungfru Maria, det klonade fåret Dolly, Medea i det klassiska dramat, Alien-drottningen, Loretta Lynn, och inte minst den mexikanska gråterskan La Llorona. Det är en kulturhistorisk berättelse som samtidigt är väldigt personlig. Författaren utgår från sina egna känslor inför moderskapet, och från själva kroppen, som inom sig bär på ett nytt liv. Det ena temat avlöser sedan det andra, och idétrådarna tvinnas ihop till en enda lång essä på ett spännande sätt.
Här kan du läsa om relationen moder-barn (som ofta framställs idylliserande, dock icke i denna bok), om kvinnorollen i olika kulturer och epoker, Ett särskilt intressant kapitel handlar om ”bortbytingar” och om adoption. Här finns även ett avsnitt om manliga mödrar.

Boken är fylld av populärkulturella referenser. Kopplingar görs inte bara till Alien-filmerna utan även till tecknade serieromaner.

”Mama Dolly” är lite spretig men läsvärd. Om man gillar den eller ej beror nog på om man uppskattar det påtagligt personliga tilltalet. Själv tycker jag att det ger en intressant dimension till ämnet, särskilt med alla tvära kast i kultur- och samtidshistorien.
Omslaget avbildar en detalj ur konstverket ”Goddess” av Alfred J Quiroz.

Mama Dolly i bibliotekets katalog

Kvinnornas kamp för rösträtt

Vår rättmätiga plats

Som sista land i Norden införde Sverige 1921 rösträtt för kvinnor. Vägen dit hade varit lång. Det hade krävts nästan fyra decennier av hårt arbete och påtryckningar innan beslutet togs av en oenig riksdag.

Barbro Hedvalls bok ”Vår rättmätiga plats : om kvinnornas kamp för rösträtt” (Bonnier Fakta 2011), är berättelsen om de som drev kampen för kvinnlig rösträtt. Här kan vi också läsa om vilka män som stöttade dem och vilka som motarbetade dem. Det fanns även kvinnor som var motståndare till reformen.
Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, LKPR, var en central förening som hade en ledande roll. Hedvall, som är politisk journalist och samhällsdebattör, berättar mycket om LKPR i boken.

Finland var först i Norden med att införa kvinnlig rösträtt. Detta skedde 1906. I Norge fick kvinnor rösträtt 1913 och i Danmark 1915.

Rösträtten är självklar för oss idag, men i själva verket är det bara under en kort modern tid i vår historia som allmän rösträtt har funnits. Denna bok är en nyttig påminnelse om detta.

”Vår rättmätiga plats” är en intressant bok, och den är även ett exempel på ovanligt snygg bokformgivning. Stort format och rikt illustrerad.

Vår rättmätiga plats i bibliotekets katalog

%d bloggare gillar detta: