Bloggarkiv

Kongos tragiska historia

Kongo - en historia

I Afrika började en gång människans historia. Men afrikansk historia har ofta varit tragisk.
Kongo är ett av de länder som vi kanske först associerar till när vi tänker på Afrika. Detta stora land har enorma naturtillgångar, men dessa har också medfört att Kongo utsatts för rovdrift både på människor och natur.

Den belgiske författaren David Van Reybrouck tecknar Kongos historia 1870-2010 i sin briljanta och episka bok ”Kongo – en historia” (Natur & Kultur, 2012).

Västvärldens länder tog brutalt för sig av Afrika. Den belgiske kung Leopold betraktade Kongo (eller Belgiska Kongo som det då hette) som sin privata ägodel. Detta har ingående även beskrivits i tidigare böcker, t ex i ”Kung Leopolds vålnad” av Adam Hochschild (Ordfront, 2000)

”Kongo – en historia” är bitvis en mycket stark bok, som innehåller beskrivningar av hur fruktansvärt grymt kolonialmakterna behandlade afrikanerna. Detta är en bok som verkligen väcker känslor hos läsaren. Man blir beklämd och indignerad.

Reybrouck är dock påfallande saklig i sin bok. Skuld- och offerfrågan är komplex och författaren är försiktig med att själv ta tydlig ställning. Det lämnas åt läsaren.
Reybrouck skriver lättläst i en reportageliknande stil, och han har intervjuat många äldre kongoleser, som får berätta om både sina egna och sina släktingars upplevelser. Detta anknyter skickligt till den afrikanska muntliga historiska traditionen.

Frigörelsen från kolonialmakterna har varit en svår och ofta våldsam process, och än idag är denna inte färdig. Krigsherrar och diktatorer har fortsatt att behandla civilbefolkningen illa. Kongoleserna har fått lida av exploatering, krig och folkmord.
Idag finns också stora intressen i landet från utländska stater och företag. I slutet av boken beskriver exempelvis Reybrouck de stora kinesiska intressen som idag finns i Kongo.

”Kongo – en historia” visar dock också prov på hur människan ändå i riktigt mörka stunder kan visa prov på mod, optimism och framtidstro. Så boken är inte allt igenom dyster, även om här finns beskrivningar av förfärliga grymheter. Men det är alla de intressanta människoporträtten man minns bäst från boken. De enskilda människornas berättelser skapar tillsammans en djupt personlig bild av Kongo igår och idag.

Boken blev en mycket stor försäljningssuccé i Nederländerna och Belgien, och belönades med flera litterära priser.

Om man ska klaga på något så är det väl att den långa förhistorien innan 1870 får så lite utrymme i boken, men den senare historien är desto bättre skildrad, så det gör inte så mycket.

Jag vill gärna rekommendera den här boken, som är välskriven och ger en stor läsupplevelse, samtidigt som den ger oss ett nyttigt perspektiv på vår moderna historia.

Kongo – en historia i bibliotekets katalog

Carl Gustaf von Rosen

Dödsorsak Ogaden

Den som är medelålders och uppåt minns säkert greven och flygaren Carl Gustaf von Rosen (1909-1977).
Under ca 40 år gjorde han stora insatser för att hjälpa nödställda i Afrika, och hans flygarkarriär var verkligen imponerande.

Nu finns en stor och läsvärd bok om Carl Gustaf von Rosen, ”Dödsorsak Ogaden : om flyg och politik med Carl Gustaf von Rosen i Afrika” av Heli von Rosen (Atlantis, 2013). Heli von Rosen är gift med Carl Gustaf von Rosens son Eric och har själv arbetat med flyghjälp i organisationen Air Mula, som Carl Gustaf von Rosen startade.

När man läser denna bok slås man av hur pass mycket en enda engagerad människa faktiskt kan göra för att förändra saker och ting.

Carl Gustaf von Rosen växte upp i en privilegierad adlig miljö på slottet Rockelstad i Sörmland. Han blev tidigt flygintresserad och deltog under 1930-talet i flyguppvisningar. 1935 kom han för första gången till Etiopien, eller Abessinien som det då hette. Där tjänstgjorde han som ambulansflygare för Röda korset, och han deltog sedan i finska vinterkriget. Under 1940-talet blev von Rosen chef för hela det etiopiska flygvapnet.

Hans humanitära insatser i Afrika på 1960- och 1970-talet är kanske de mest kända: Kongo 1960-62, Biafra 1969, Etiopien 1974. Von Rosens specialitet blev de spektakulära matbombningarna. Ingenting fick vara omöjligt, ansåg von Rosen. Det skulle alltid finnas ett sätt att kunna hjälpa nödställda människor, det gällde bara att hitta det.

Carl Gustaf von Rosen dödades i ett anfall av den somaliska armén i Ogadenprovinsen 1977, i färd med att evakuera hjälparbetare.

Dödsorsak Ogaden är inte en renodlad biografi. Här kan vi också läsa om den politiska historien, om kejsaren Haile Selassie, om Afrikas moderna historia, och vi får inte minst veta hur pass svårt von Rosens uppdrag faktiskt var och hur han lyckades övervinna de flesta av hindren för att få hjälpverksamheten till stånd. Ibland var situationen rent kaotisk. Här finns gott om dramatik och äventyr.
Boken är rikt illustrerad med foton, många från von Rosens eget privata bildarkiv.

Var Carl Gustaf von Rosen en hjälte? Det kanske han på sätt och vis var, men framför allt var han en engagerad medmänniska som fick saker uträttade. Läs den här boken och se vad en enda person kan åstadkomma.

Dödsorsak Ogaden i bibliotekets katalog

%d bloggare gillar detta: