Bloggarkiv
Burmas historia
Burma, eller Myanmar som idag är dess officiella namn, är ett mycket stort land i Sydostasien. Till ytan är det ungefär lika stort som Afghanistan, och mycket större än Europas geografiskt största land Ukraina.
(I den här texten kommer fortsättningsvis namnet Burma att användas)
Ändå är det påfallande okänt för många av oss i västvärlden.
Sedan en halvcivil regering tog över ledningen av landet 2011 har man börjat öppna sig mer mot omvärlden. Det har gjort att många nu kan resa in i Burma: affärsmän, turister m fl, vilket har medfört ett ökat intresse för landet, som har hela 60 miljoner invånare.
Nu finns en utmärkt och läsvärd bok om Burma att läsa: ”Burmas historia” av Bertil Lintner (Historiska media, 2014).
Lintner är Asienkorrespondent för Svenska Dagbladet och skriver dessutom för flera internationella tidningar. Han har bott i Thailand i över 30 år och är en av världens främsta kännare av Burma.
Burmas historia är en skildring av ett land med många konflikter.
De nuvarande gränserna är bara något sekel gamla. För tusentals år sedan fanns flera kungariken och imperier på det sydostasiatiska slättlandet.
I den här spännande boken kan du bl a läsa om Pagan-riket (1044-1287). Den storslagna staden Pagan blev då rikets religiösa, kulturella och politiska centrum. Som mest kan staden ha haft 200.000 invånare. Man utvecklade t ex konstbevattning. Pagan besegrades dock av mongolerna.
Riket enades inte igen förrän på 1500-talet. En ny storhetstid var under kung Alaungpayas dynasti på 1700-talet. Rangoon, som länge var huvudstad, grundades 1755.
Burmas historia är också berättelsen av många folkgrupper. Lintner beskriver de viktigaste folkgrupperna och berättar om deras kulturer, härkomst och språk.
När britterna annekterade området på 1800-talet skulle plötsligt alla dessa folkgrupper samlas under ett gemensamt styre. Ett stortmissnöje uppstod med britternas styre. De avskaffade kungadömet och hela det gamla bysamhället. Det medförde politisk oro under lång tid. Burma blev självständigt 1948. Men inbördeskrig utbröt och militären grep makten 1962. Då isolerades landet från omvärlden.
I boken kan du läsa om Aung San (1915-1947), som var en av de ledande frihetskämparna mot den brittiska kolonialmakten, men som mördades av paramilitära styrkor kort tid före Burmas självständighet. Han blev far till Aung San Suu Kyi, som tilldelades Nobels fredspris 1991.
”Burmas historia” är en lättläst och intressant bok, skriven på en rapp journalistisk prosa. De många asiatiska personnamnen kanske kan vara svåra att hålla reda på, men det finns en personförteckning i boken, som kan användas som uppslagsdel. Här finns också ett antal färgfoton och flera nyritade kartor. En bra introduktion till ett intressant och hos oss alltför okänt land.
Kongos tragiska historia
I Afrika började en gång människans historia. Men afrikansk historia har ofta varit tragisk.
Kongo är ett av de länder som vi kanske först associerar till när vi tänker på Afrika. Detta stora land har enorma naturtillgångar, men dessa har också medfört att Kongo utsatts för rovdrift både på människor och natur.
Den belgiske författaren David Van Reybrouck tecknar Kongos historia 1870-2010 i sin briljanta och episka bok ”Kongo – en historia” (Natur & Kultur, 2012).
Västvärldens länder tog brutalt för sig av Afrika. Den belgiske kung Leopold betraktade Kongo (eller Belgiska Kongo som det då hette) som sin privata ägodel. Detta har ingående även beskrivits i tidigare böcker, t ex i ”Kung Leopolds vålnad” av Adam Hochschild (Ordfront, 2000)
”Kongo – en historia” är bitvis en mycket stark bok, som innehåller beskrivningar av hur fruktansvärt grymt kolonialmakterna behandlade afrikanerna. Detta är en bok som verkligen väcker känslor hos läsaren. Man blir beklämd och indignerad.
Reybrouck är dock påfallande saklig i sin bok. Skuld- och offerfrågan är komplex och författaren är försiktig med att själv ta tydlig ställning. Det lämnas åt läsaren.
Reybrouck skriver lättläst i en reportageliknande stil, och han har intervjuat många äldre kongoleser, som får berätta om både sina egna och sina släktingars upplevelser. Detta anknyter skickligt till den afrikanska muntliga historiska traditionen.
Frigörelsen från kolonialmakterna har varit en svår och ofta våldsam process, och än idag är denna inte färdig. Krigsherrar och diktatorer har fortsatt att behandla civilbefolkningen illa. Kongoleserna har fått lida av exploatering, krig och folkmord.
Idag finns också stora intressen i landet från utländska stater och företag. I slutet av boken beskriver exempelvis Reybrouck de stora kinesiska intressen som idag finns i Kongo.
”Kongo – en historia” visar dock också prov på hur människan ändå i riktigt mörka stunder kan visa prov på mod, optimism och framtidstro. Så boken är inte allt igenom dyster, även om här finns beskrivningar av förfärliga grymheter. Men det är alla de intressanta människoporträtten man minns bäst från boken. De enskilda människornas berättelser skapar tillsammans en djupt personlig bild av Kongo igår och idag.
Boken blev en mycket stor försäljningssuccé i Nederländerna och Belgien, och belönades med flera litterära priser.
Om man ska klaga på något så är det väl att den långa förhistorien innan 1870 får så lite utrymme i boken, men den senare historien är desto bättre skildrad, så det gör inte så mycket.
Jag vill gärna rekommendera den här boken, som är välskriven och ger en stor läsupplevelse, samtidigt som den ger oss ett nyttigt perspektiv på vår moderna historia.
Kongo – en historia i bibliotekets katalog
Motståndsrörelser
Vår tid är fylld av konflikter. Kolonialmakter och totalitära regimer har ofta mött motstånd i form av olika motståndsrörelser. Motstånd handlar ofta om de maktlösas kamp. Hur ska man mobilisera de svaga och de fattigaste mot en övermakt som kontrollerar stat och militär?
Journalisten och författaren Björn Kumm beskriver i sin senaste bok ”Motstånd : de maktlösas kamp” (Historiska media, 2013) 1900-talets motståndsrörelser. Flera av dem har varit framgångsrika, ibland utan att tillgripa våld. Hur gick det egentligen till? Det får du veta i boken. Andra motståndsrörelser drabbades däremot av nederlag.
Kumms bok är indelad geografiskt efter land. Samtidigt har kapitlen försökt organiseras lite löst efter kronologi. Boken börjar med Marocko och Irland under 1920-talet, fortsätter sedan till Indien och vidare till många andra länder. Även motståndsrörelserna i Skandinavien under andra världskriget tas upp. Ett avslutande kapitel nämner även vår samtids motståndsmän som Bradley Manning och Julian Assange och dagens metoder som ”hacktivism”.
De flesta kapitlen handlar om motstånd mot kolonialmakter i Asien, Afrika och Sydamerika. Flera områdens historia är troligen ganska okända för en bred publik.
”Motstånd” är välskriven, men ibland något rapsodisk. Vissa kapitel är endast några sidor långa, och Kumm gör ingen direkt sammanfattande analys av motstånd. Episoden från t ex Malackahalvön hade man velat läsa mera om, men det kapitlet är över efter bara fyra sidor. Det gäller även en del andra kapitel. En liten litteraturlista avslutar boken.
Den arabiska våren nämns dock bara i förbigående. Den kan man däremot läsa om i andra böcker.
”Motstånd” är ändå en bra, lättillgänglig och läsvärd bok som ger oss en överblick över flera av 1900-talets välkända konflikter, och en större kunskap om deras bakgrund. Den kan läsas helt utan förkunskaper. Tyvärr saknar boken helt illustrationer.
Knud Holmboe
I bibliotekets bokmagasin kan man hitta många intressanta böcker. Här finns exempelvis stora mängder gamla reseskildringar från första halvan av 1900-talet. När transportteknikens framsteg gjorde att fler människor kunde ge sig ut på resa medförde detta en strid ström av reselitteratur. En del av den här tidens resenärer var väl inte alltid lika mottagliga för urbefolkningarnas kultur och seder som vi är idag.
En av de som verkligen intresserade sig för, och sympatiserade med, befolkningen i de områden som besöktes var den danske journalisten och äventyraren Knud Holmboe (1902-1931). Han arbetade för tidningen Politiken och gjorde två resor 1924 och 1926 till Marocko, Turkiet, Syrien, Palestina, Irak och Persien. Han blev då mycket intresserad av det muslimska Orienten. 1928 bosatte han sig i Marocko för att lära sig arabiska och året därpå blev han en av de allra första danskar som konverterade till islam. Han tog sig namnet Ali Ahmed.
Holmboe körde genom Sahara i sin Chevrolet av 1929 års modell och valde då att göra avstickare från den vanliga turistvägen. Han upptäckte då vilka övergrepp som de europeiska kolonialmakterna utsatte den nordafrikanska befolkningen för. Främst gällde detta det då italienska Libyen. I Egypten organiserade han hjälptransporter till den libyska befolkningen.
Resultatet av resan blev boken ”Öknen brinner : upplevelser bland Saharas och Libyens beduiner” (Norstedts, flera upplagor från 1932 och framåt), där han fördömde européernas behandling av nordafrikanerna. Boken blev omedelbart förbjuden i Italien, och de italienska myndigheterna blev mycket upprörda över anklagelserna. Inte förrän 2004 översattes boken till italienska.
Boken blev mycket uppmärksammad och gavs ut på flera språk. Holmboe blev omskriven i pressen. Bara på svenska utgavs boken i minst fyra upplagor på kort tid.
Holmboe begav sig sedan ut på pilgrimsfärd till Mekka, men kom aldrig fram eftersom han mördades i oktober 1931 på vägen dit under mystiska omständigheter. Knud Holmboe blev bara 29 år.
Det sades att han sköts av en grupp beduiner som var knutna till den italienska kolonialmakten, och att dessa beduiner sedan i sin tur dödades som straff för dådet, men hur det egentligen var har aldrig gått att utreda.
”Öknen brinner” finns att låna på biblioteket. Boken är illustrerad med Holmboes egna foton.
I bibliotekets exemplar av boken har någon klistrat in ett tidningsurklipp från 1933, om mordet på Holmboe.
Den engelskspråkiga versionen av boken, ”Desert encounter”, finns dessutom att ladda ned som gratis e-bok via webbplatsen knud-holmboe.com.
Historien om Knud Holmboe var en stor tidningsnyhet 1932-33. Svensken Willy Falkman fick av Holmboes danska släktingar i uppdrag att resa till Orienten för att försöka ta reda på vad som hade hänt.
Falkman berättar om denna resa i boken ”På spår efter Knud Holmboe : reportage från en resa till Arabien” (Norstedts, 1932). Boken är illustrerad med både Falkmans och Holmboes egna foton. Även denna bok finns förstås att låna på biblioteket.
Historiskt 