Bloggarkiv

Syndastraff – nu och då

Vårt eget fel

Vid återkommande tillfällen i vår historia har olyckor och katastrofer som drabbat människan förklarats med moraliska orsaker. Människan har levt på ett felaktigt sätt och därför straffas vi, kanske av en högre makt, kanske av ödet, eller något annat. Det kunde vara Guds straff för människornas synder.

När klimatfrågan fick sitt stora kulturella genombrott under hösten 2006 återkom sådana här moraliska orsaksförklaringar. Dessa visar påfallande likheter med andra tillfällen i historien.

Den här intressanta frågeställningen är utgångspunkten för historikern David Larsson Heidenblads bok ”Vårt eget fel : moralisk kausalitet som tankefigur från 00-talets klimatlarm till förmoderna syndastraffsföreställningar” (Agerings, 2012).

Boken är egentligen en avhandling, men den är skriven på ett relativt lättläst språk, och som avhandling är den hyfsat lättillgänglig.

Heidenblads berättelse tar sin början med den grekiska Ikaros-myten. Det var ju Ikaros som trotsade fadern Daidalos varningar om att med sina nya vingar inte flyga för högt. Vaxet som höll samman vingarna smälte när Ikaros kom för nära solljuset, och han störtade ned i havet. Detta är urtypen för en moraliserande och sedelärande berättelse. Högmod går före fall.

I ”Vårt eget fel” får läsaren följa de stora linjerna. Det framgår mycket tydligt hur det i den judisk-kristna kultursfären har funnits den här typen av moraliska varningar och förklaringar under flera tusen år. Redan i Gamla testamentet kan vi ta del av profeternas varningar. Berättelserna om Sodom och Gomorra, om Noas ark och om Babels torn är välkända.

Man kan undra om historien upprepar sig. Digerdöden, Trettioåriga kriget, första världskriget är exempel på katastrofer som alla förklarats med moraliska orsaker : människans självförvållade undergång. Och idag har vi miljö- och klimatlarm som mycket tydligt passar in i den här bilden.

Heidenblads nyckelbegrepp i hela boken är tankefiguren ”moralisk kausalitet”, alltså att hotande katastrofer anses vara människans eget fel. Han har valt ut fem nedslagspunkter, som i boken blir föremål för studier i varsitt kapitel. Det är först klimatlarmet på 00-talet, sedan ”Guds straff för människornas synder” som främst beskriver 1600-talet, ”Syndastraff i brytningstid” som berör 1800-talet, ”Världsbrandens utbrott” om första världskriget och till sist ”Hotet om kärnvapenkrig” som givetvis beskriver 1950- och 1960-talets kapprustning.
Ett avslutande kapitel sammanfattar ”moralisk kausalitet” i ett längre tidsperspektiv.

Det är främst från en svensk vinkel Heidenblad skildrar sin idéhistoriska studie. Han har gått igenom predikningar, psalmer, plakat, och nutida tidningsartiklar, radio- och tv-program. Det är verkligen en spännande mix av källmaterial.

Det här är en mycket intressant studie som visar hur vi idag, kanske omedvetet, använder oss av förklaringsmodeller som i själva verket är urgamla. Att saker och ting går igen i vår historia blir tydligt för läsaren av ”Vårt eget fel”. Frågan är om det kollektiva ansvars- och skuldbegreppet är på väg tillbaka.

Boken har några svartvita illustrationer. Eftersom det är en akademisk text följer det även med en notapparat och en engelskspråkig sammanfattning.
Men låt inte den akademiska formen hindra dig från att läsa den här intressanta boken. Den ger oss nyttiga perspektiv på vår samtid. När vi tar några steg tillbaka får vi en överblick över den stora bilden. Även om det finns tydliga skillnader i synen på moral och kausalitet mellan t ex 1600-talet och 2000-talet så finns också likheterna där.

Bokens omslag pryds av ett utsnitt ur Caspar David Friedrichs kända målning ”Vandraren över dimhavet” (1818).

Vårt eget fel i bibliotekets katalog

 

Katastrofer under 100 år

Katastrofer under 100 år

Människor kommer alltid att göra misstag. Vissa av misstagen blir ödesdigra och kan orsaka stora katastrofer, ibland med hundratals dödsoffer som följd.

Den danske historikern Rasmus Dahlberg berättar om några av de mest kända 1900-talskatastroferna i boken ”Katastrofer under 100 år” (Historiska media, 2013).

Katastroferna är ordnade kronologiskt, med den äldsta först (Branden på hjulångaren General Slocum 1904) och den nyaste sist (Explosionen på Deepwater Horizon 2010).
Totalt är det 11 olika katastrofer som tas upp. En sådan här bok kan givetvis inte kringgå de allra mest kända katastroferna (Titanic 1912, Bhopal 1984, Tjernobyl 1986, Estonia 1994, samt världens värsta flygolycka – Teneriffa 1977), men det intressanta är att Dahlberg även beskriver katastrofer som inte lika ofta skildras på svenska, exempelvis Halifaxexplosionen 1917, Luftskeppet R101 1930, och inte minst kosmodromen i Bajkonur 1960, då det sovjetiska rymdprogrammet försvann i en gigantisk eldkula.

Varje katastrof skildras inlevelsefullt i en form som ligger nära den skönlitterära. Sedan avslutas varje kapitel med faktauppgifter med konkreta orsaker till händelseförloppet, vilka misstag som begicks och vilken lärdom vi kan dra. Det finns också en nytecknad illustration över varje katastrofförlopp. Det är viktigt att vi kan lära oss något av alla dessa förfärliga misstag som gjorts. Stressfaktorer och brott mot gällande regelföreskrifter visar sig ofta vara en avgörande orsak till felbesluten som ledde till katastroferna.

Detta är den första fackbok jag sett som konsekvent använder sig av QR-koder. Utspridda över hela boken finns dessa koder, som kan skannas med läsarens mobiltelefon och då länkar till material på internet – videoklipp, artiklar m m.

En lättillgänglig och intressant bok om historiska katastrofer.

Katastrofer under 100 år i bibliotekets katalog

Musiken på Titanic

Det är mycket Titanic nu i dagarna, när det har gått 100 år sedan katastrofen inträffade.
En fråga som regelbundet dyker upp är vilken melodi eller sång som var den sista som spelades ombord på Titanic innan fartyget sjönk. Vittnesuppgifterna skiljer sig åt, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på kaoset den natten. Ett vanligt påstående är att Titanics orkester skulle ha spelat psalmen ”Närmare Gud till dig”. I ett flertal filmer har man också tagit fasta på detta. Men ”Närmare Gud till dig” finns i flera tonsättningar.
Vi kommer aldrig att få veta exakt. Orkestern kan ha delat upp sig i grupper och spelat olika melodier.

Ett väldigt trovärdigt vittne, radiotelegrafisten Harold Bride, som sköljdes överbord innan Titanic sjönk och som var en av de sista att räddas upp i en livbåt, hävdar att orkestern spelade ”Autumn”. Den melodi som han då menade bör ha varit ”Songe d’Automne” av Archibald Joyce (1873-1963), ibland kallad ”Englands valskung”.

”Songe d’Automne” är en vals från 1908 som var mycket populär i Europa under denna tid. I England gick den under namnet ”Autumn”. Man vet att melodin spelades flera gånger under Titanics olycksaliga jungfruresa. Valsen är vacker och lite sorgsen. Det är inte alls omöjligt att detta kan ha varit den sista melodin som spelades ombord. I den paniksituation som rådde kan orkestern ha valt att spela ett populärt stycke som folk kände igen och tyckte om.

Vi spelar ”Songe d’Automne” och tänker på alla de ca 1500 människor som miste sina liv natten mellan den 14 och 15 april 1912, i det kalla vattnet 0.6 km utanför Newfoundlands kust.

Titanic

Titanic

Natten mellan den 14 och 15 april är det exakt 100 år sedan lyxkryssaren RMS Titanic gick under i Atlanten efter att ha kolliderat med ett isberg. Två och en halv timme efter kollisionen sjönk fartyget. Det är världens mest kända fartygskatastrof och har skildrats i mängder av böcker och filmer. Över 1500 människor omkom. Ca 130 svenskar fanns med ombord, men bara ca 40 av dem överlevde.

Den senaste Titanic-boken som utgivits på svenska är Philip Wilkinsons ”Titanic : katastrof till havs” (Tukan, 2011). Boken är i stort format och främst tänkt för unga läsare, men den är verkligen en allåldersbok.

Boken har en stark tyngdpunkt på bilder och illustrationer, och innehåller även en utvikningsbar plansch med en bild av hela fartyget i genomskärning. Man får en bra uppfattning om hur stor Titanic verkligen var 1912. Hon var 269 meter lång och 28 meter bred.

I Wilkinsons bok finns bra och sammanfattande information om hur Titanic byggdes, vilka det var som arbetade i dockan, hur livet var ombord för både besättning och passagerare. De skilda förutsättningarna för passagerarna i första, andra och tredje klass skildras också. Bildmaterialet är genomgående mycket fint och på bara 64 sidor i stort format lyckas författaren och illustratörerna få in en hel del viktig information.

Här kan du också läsa om sökandet efter Titanics vrak, och hur katastrofen skildrats på film.

En intresseväckande bok, mycket bra som introduktion till den omfattande Titaniclitteraturen. Sedan finns det mängder med annan litteratur i ämnet för dig som vill gå på djupet i detta ämne.

Titanic i bibliotekets katalog

%d bloggare gillar detta: