Bloggarkiv

Järnvägens besegrare

michelinreklam_1905 by Historiskt
michelinreklam_1905, a photo by Historiskt on Flickr.

Här ser vi en fartfylld annons för tillverkaren Michelins nya däck, 1905. Rubriken lyder ungefär ”Michelin-däcket har besegrat järnvägen”. Under bilden kan man se siffror som visar att bilar med Michelin-däck verkligen kör snabbare än tåget.

300 km på 2,39 motsvarar ungefär 113 km/h, och 298 km på 3,30 motsvarar ungefär 89 km/h. Hisnande hastigheter i början av 1900-talet!

Bilden är en annons hämtad ur en fransk reseguide till Fontainebleau (1905).

Ett besök i den industriella revolutionens England

Resan till Kristallpalatset

Under några få intensiva decennier i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet förändrade ny teknik samhället i grunden. Ångmaskinen fördubblade männskors krafter, och stenkolsröken började täcka det gamla jordbrukssamhället. Storbritannien blev världens första industrination. Järnvägen slog igenom på mindre än en generation och krympte drastiskt de geografiska avstånden. Världen blev större och massmedierna blev möjliga. Resandet tog fart. Snart skulle telegrafen binda ihop hela världsdelar.

För 1800-talets britter måste allt detta ha varit mycket omvälvande. Hur var det att leva under denna tid? I den underhållande boken ”Resan till Kristallpalatset : ett besök i den industriella revolutionens England” av Erik Mellgren och Kaianders Sempler (Ordfront/Ny Teknik, 1989) får vi en bild av detta.

Boken är skriven som en reportagebok i resans form. Men resan går inte bara i dagens Storbritannien, utan lika mycket i de historiska miljöerna. Textförfattaren Mellgren och illustratören Sempler har båda varit verksamma i tidskriften Ny Teknik.

Här får vi vara med om en historisk järnvägsinvigning, och vi besöker världens första gjutjärnsbro, ”Iron Bridge” över floden Severn. Bron invigdes 1779 och står kvar än idag. Mellgren & Sempler gör även ett par besök i olika industrimuseer.

Ett särskilt intressant kapitel handlar om det stora Kristallpalatset (The Crystal Palace). Det var en jättelik utställningshall som uppfördes i Hyde Park till 1851 års världsutställning. Det var över 560 m långt och därmed en av världens största byggnader. Den gigantiska skalan är nästan svår att förstå för oss idag. Upp till 13.000 utställare kunde rymmas i palatset, som blev en stor attraktion. Arkitekten bakom Kristallpalatset var Joseph Paxton, som influerades av växthus. Järnpelare, och järnbalkar byggdes ihop med 290.000 glaselement, s k kristallskivor. Efter världsutställningen flyttades Kristallpalatset till området Sydenham. 1936 brann det ned i en stor eldsvåda.

Läs också om den franskfödde ingenjören Marc Brunel, vars stora verk var tunneln under Themsen – The Thames Tunnel, färdigställd 1843. Sonen Isambard Kingdom Brunel blev ännu mer känd. Han var den chefsingenjör som låg bakom Great Western-järnvägen och tog fram flera sinnrika konstruktioner. Brunel ses som en av pionjärerna bakom propellerdriften, och han konstruerade Great Western, det första ångfartyg som gick i reguljär Atlanttrafik. Dessutom ritade han Paddington Station.

”Resan till Kristallpalatset” är underhållande och ibland även litet kåserande. Den gör historien levande på ett spännande sätt. En bra och intresseväckande bok inom teknikhistoria.

Resan till Kristallpalatset i bibliotekets katalog

Läs mera om Kristallpalatset i blogginlägget Kristallpalatset i London.

Katastrofer under 100 år

Katastrofer under 100 år

Människor kommer alltid att göra misstag. Vissa av misstagen blir ödesdigra och kan orsaka stora katastrofer, ibland med hundratals dödsoffer som följd.

Den danske historikern Rasmus Dahlberg berättar om några av de mest kända 1900-talskatastroferna i boken ”Katastrofer under 100 år” (Historiska media, 2013).

Katastroferna är ordnade kronologiskt, med den äldsta först (Branden på hjulångaren General Slocum 1904) och den nyaste sist (Explosionen på Deepwater Horizon 2010).
Totalt är det 11 olika katastrofer som tas upp. En sådan här bok kan givetvis inte kringgå de allra mest kända katastroferna (Titanic 1912, Bhopal 1984, Tjernobyl 1986, Estonia 1994, samt världens värsta flygolycka – Teneriffa 1977), men det intressanta är att Dahlberg även beskriver katastrofer som inte lika ofta skildras på svenska, exempelvis Halifaxexplosionen 1917, Luftskeppet R101 1930, och inte minst kosmodromen i Bajkonur 1960, då det sovjetiska rymdprogrammet försvann i en gigantisk eldkula.

Varje katastrof skildras inlevelsefullt i en form som ligger nära den skönlitterära. Sedan avslutas varje kapitel med faktauppgifter med konkreta orsaker till händelseförloppet, vilka misstag som begicks och vilken lärdom vi kan dra. Det finns också en nytecknad illustration över varje katastrofförlopp. Det är viktigt att vi kan lära oss något av alla dessa förfärliga misstag som gjorts. Stressfaktorer och brott mot gällande regelföreskrifter visar sig ofta vara en avgörande orsak till felbesluten som ledde till katastroferna.

Detta är den första fackbok jag sett som konsekvent använder sig av QR-koder. Utspridda över hela boken finns dessa koder, som kan skannas med läsarens mobiltelefon och då länkar till material på internet – videoklipp, artiklar m m.

En lättillgänglig och intressant bok om historiska katastrofer.

Katastrofer under 100 år i bibliotekets katalog

Grand Central Station fyller 100

En av världens mest berömda järnvägsstationer, Grand Central Station i New York, fyller 100 år.

Det var i februari 1913 som denna majestätiska byggnad invigdes. Den sågs då som ett under av modern ingenjörskonst. Den var t ex helt och hållet elektrifierad, vilket inte var självklart då.

Vid denna tid var det på modet att bygga järnvägsstationer i rejält stort format. Järnvägsbolagen stod på sin finansiella höjdpunkt och ville gärna visa sin betydelse.

På 1960-talet hade dock järnvägens betydelse minskat. Bilism och flygtrafik hade tagit över, och stora stationer som Grand Central hotades av rivning. Tack vare stödkampanjer och engagemang från många privatpersoner kunde stationen räddas. I slutet av 1900-talet renoverades stationen under 12 års tid. Hela restaureringsprojektet kostade 160 miljoner dollar.

Grand Central Station har varit med i många kända Hollywoodfilmer, t ex ”North By Northwest”, ”The Untouchables” och ”Serpico”, och är en av USA:s legendariska 1900-talsbyggnader. Med sina marmortrappor och ljusstakar ger den en känsla av den gamla världen, före första världskriget, samtidigt som modernismens inslag också finns där.

BBC News: Grand Central, the world’s loveliest station

CNN: Memorable moments in Grand Central’s 100 years

CNN: The Terminal turns 100

SJ-broschyrer från 1930-talet

sj_1938_1939 by Historiskt
sj_1938_1939, a photo by Historiskt on Flickr.

Säga vad man vill om resebroschyrer, men de var snyggare förr.
Här är framsidan på två SJ-broschyrer från 1938 och 1939, ”Billiga sensommarresor”. Dessa resor kunde företas under perioden 15 augusti – 30 september.
I broschyrerna finns listor över de hotell och pensionat som deltog i SJ:s resekampanj. För varje hotell eller pensionat redovisas viktiga fakta, t ex om det finns WC, varmt eller kallt vatten, alkoholservering etc.

Svenska stationshus

Stationshus

När järnvägen drogs fram genom Sverige under senare delen av 1800-talet var det en utmaning för arkitekter och ingenjörer. En helt ny infrastruktur med järnvägsrelaterade byggnader producerades i snabb takt. Man hade gott om internationella förebilder.

Våra svenska järnvägsstationer från olika decennier är ett viktigt kulturarv. Den stora och tunga praktboken ”Stationshus : järnvägsarkitektur i Sverige” av Gunilla Linde Bjur och Krister Engström (Balkong, 2009) väger ca 2 kilo. I denna rejäla och rikt illustrerade volym får vi hela historien om järnvägsstationerna och andra byggnader.

Det var ett fåtal arkitekter som ritade många av de tidiga decenniernas stationshus. Adolf Edelsvärd var exempelvis chefsarkitekt vid de statliga järnvägarna i hela 40 år.

Utbyggnaden gick imponerande snabbt och järnvägen bidrog i hög grad till industrialiseringens genombrott på landsbygden.

Stationshusen blev nya medelpunkter i städerna. Man lade ned stor omsorg på att ha fina trädgårdsplanteringar i närheten av stationerna. Ibland ritades hela små stadsplaner kring järnvägsbyggnaderna.

På 1870-talet sågs järnvägsresan fortfarande som något nytt, modernt och äventyrligt. Tågbiljetten var en frihetssymbol.

Kring sekelskiftet 1900 hade järnvägsbolagen börjat samla på sig en hel del vinster. Detta markerades genom att vänthallarna gjordes monumentala och ibland gigantiska.

Efter andra världskriget gick den spårbundna kommunikationen tillbaka till förmån för bilism och bussar. Då lät man tyvärr en del stationshus förfalla, och vissa revs. Det var inte förrän under 1980-talet som man började förklara stationerna som byggnadsminnesmärken.

Idag planeras för höghastighetståg och stationerna har på nytt blivit centrum för resenärer.

Den här magnifika boken är härlig att bläddra i. Bildmaterialet är fantastiskt.

Man känner igen ett flertal av stationerna på bilderna. Här får man dem insatta i sitt sammanhang, vilket gör att man med nya ögon kan se på dem nästa gång man är ute och åker tåg.

Stationshus i bibliotekets katalog

%d bloggare gillar detta: