Bloggarkiv

Svenska möbler från 1950- och 1960-talet

Svenska möbler

Intresset för föremål från 1950- och 60-talet är idag stort. Begrepp som retro och vintage är välkända. Det är populärt att fynda gamla saker, och inte minst möbler, i second hand-butiker.
Det som kan vara knepigt är att hitta faktauppgifter om alla dessa föremål.

Andreas Siesings bok ”Svenska möbler : folkhemsform i ull, jakaranda, furu och bok 1949-1970” (Atlantis, 2015) är en omfattande genomgång av landets möbelproduktion under efterkrigstiden.
Detta är en rejäl tegelsten som väger 2.8 kilo. Här finns faktauppgifter och bilder av ca 700 olika möbler från denna kreativa tidsperiod.

Många av möblerna tillverkades av små fabriker som idag inte längre finns kvar. Bara i Tibro fanns det på 1950-talet ett hundratal möbelproducenter.

I den här boken hittar vi givetvis kända formgivare som Bruno Mathsson och Carl Malmsten, men dess styrka är att den lyfter fram alla de formgivare som inte är lika kända och som närmast glömts bort.

Läsaren tas med på en inspirerande nostalgiresa. En hel del av alla dessa möbler är bekanta, medan andra kanske är nya. Möblerna är grovsorterade i tre kategorier: sittmöbler, bord och övriga möbler. Texten är lättläst och intressant, och alla foton är nytagna och av hög kvalitet. Boken avslutas med ett par praktiska och användbara register.

Författaren har gedigna kunskaper i ämnet. Han är hemvärderingsman för auktionsfirman Bukowskis.
”Svenska möbler” är ett modernt referensverk som kommer att användas under lång tid framöver. Boken passar den som söker information om en särskild möbel, den som vill få en överblick över formgivning och trender under 1950- och 60-talen, eller den som bara är intresserad av möbler.

Enda invändningen är väl bokens tyngd – en ordentlig pjäs på nästan 3 kilo är kanske inget man kånkar omkring på, men innehållet är magnifikt.

Svenska möbler i bibliotekets katalog

Konsthantverk från Thailand

Arts and crafts of Thailand

Många svenskar reser till Thailand på semester. Detta stora land med över 66 miljoner invånare har en omfattande och rik kulturhistoria. I den fina boken ”Arts and crafts of Thailand” av William Warren och Luca Invernizzi Tettoni (Asia Books, 1994, nytgåva 2011) kan du se exempel på konsthantverk av mycket hög klass.

Till skillnad från flera av grannländerna har Thailand (eller Siam, som var landets namn före 1939, samt 1945-49) aldrig varit ockuperat av främmande makt, och landets utveckling har därför under många sekler varit relativt fredlig, något som gynnat den konstnärliga utvecklingen.
I ”Arts and crafts of Thailand” beskrivs de thailändska textilierna, som kanske är den mest kända typen av konsthantverk från landet. Men här kan vi också se metallhantverk i silver, lackmöbler, träskulpturer och mycket annat. Boken innehåller ca 230 illustrationer, nästan alla i färg.

Träsnideriet var länge en framstående konstform i Thailand. Stora skogar täckte en gång detta stora land, men idag är skogsarealen kraftigt förminskad.

I boken kan du också se exempel på ceremoniella praktmöbler, ofta med oerhört påkostad dekor.

Den engelska texten är relativt lättläst. Särskilda kapitel tar upp konstens roll som statussymboler, hantverket i den lokala bykulturen, den ceremoniella högreståndskonsten, och textilierna får naturligtvis ett eget kapitel. Teatertraditionen har givit upphov till en särskild konstnärlig intriktning med masker och scenkostymer.

Arts and crafts of Thailand” är en mycket fin och bläddervänlig bok. Färgfotografierna i boken är utsökta. Läs den gärna innan ditt nästa Thailandsbesök.

Arts and crafts of Thailand i bibliotekets katalog

Målade allmogemöbler

När färgen kom till byn

Det finns ett stort intresse för allmogemöbler och folkligt möbelmåleri, men detta intresse svarar inte riktigt emot tillgången på litteratur. Johan Knutssons & Ulla-Karin Warbergs fräscha bok ”När färgen kom till byn : målade allmogemöbler från norr till söder 1750-1850” (Signum, 2014) är därför mycket välkommen.
Egentligen är det märkligt att det skrivits så få böcker om ett så populärt ämne som målade allmogemöbler.

En bok om folkligt möbelmåleri handlar förstås om bondehemmets förvaringsmöbler. Här kan du läsa om skåp, kistor och skrin av olika slag. De nya stilarna togs först upp i måleriet, inte i snickeriet.

Johan Knutsson är fil dr i konstvetenskap och professor i möbelkultur vid Linköpings universitet och Ulla-Karin Warberg är fil mag och intendent vid Stockholms auktionsverk. Författarna är mycket kunniga i ämnet. Eftersom de själva har stött på många praktiska frågor från allmänheten i ämnet har boken fått en praktisk och bra disposition.

När färgen kom till byn” inleds med några riktigt intressanta kapitel om allmogemåleri och folkkonst, om målarens redskap och teknik. Läsaren får en bra och lättläst introduktion.

Sedan följer kapitel för vart och ett av Sveriges landskap. Här i Jämtland är t ex Jämtlandsskåpen välkända och eftertraktade.

I den här boken kan vi läsa om hur man känner igen allmogekonst från olika delar av landet. Hur känner man igen måleri från Gotland, och i vilka delar av Sverige har kistorna varit viktigare än på andra håll? Det är exempel på frågor som du får svar på i den här boken.
I de fall man känner till enskilda konstnärer presenteras även dessa.

När färgen kom till byn” är en riktigt trivsam och mycket användbar bok, som bör få en stor läsekrets. Den omfattar över 200 sidor och är rikt illustrerad med massor av bilder, alla i färg. I slutet av boken finns också en litteraturlista för dig som vill läsa mera.
Omslaget pryds av en detalj från ett skåp från Västmanland.

När färgen kom till byn i bibliotekets katalog

 

Det stora Kinaintresset

Ostindiskt

I den fina boken ”Ostindiskt : kinesiskt porslin och Kinaintresset i Sverige under 1700-talet” av Lars Sjöberg och Ursula Sjöberg (Norstedts, 2011) kan du läsa om det stora Kinaintresse som fanns för 250 år sedan.

Det svenska Ostindiska kompaniets handelsskepp förde under 1700-talet med sig stora mängder varor från Kina till Göteborgs hamn. Det var enorma mängder porslin. Eftersom det var på modet med kinesiskt, ville i princip varje välbeställt hushåll ha kinesiska porslinsserviser. Man tror att det handlar om hela 20-30 miljoner porslinsföremål som levererades till Sverige med dessa handelsskepp. Dessutom kom fartygen med te och kryddor, papperstapeter, sidentyger och påkostade möbler.

Ostindiskt” handlar just om detta stora intresse för Kina, och om alla vackra konstföremål. Boken berättar också om de personer och familjer som beställde porslinet och möblerna. En del av beställarna var aktiva i Ostindiska kompaniet. De kunde vara direktörer, kaptener och tillhörde både adeln och borgerskapet. Detta var en stor finansiell verksamhet, där väldigt många var inblandade. Kina blev därmed under 1700-talet en mycket stor inspirationskälla i Sverige.

Författarna Lars Sjöberg och Ursula Sjöberg är båda konstvetare och har tidigare utgivit andra konst- och arkitekturböcker. Bokens foton är av mycket hög kvalitet och de har tagits av Staffan Johansson.

Den mest kända svenska byggnaden beträffande kinesisk kulturpåverkan är ju Kina slott på Drottningholm. Om detta slott finns det redan mycket skrivet, så i ”Ostindiskt” fokuserar man istället på två andra byggnader, Ekebyholms och Thureholms herrgårdar, i Uppland och Södermanland. De föremål man valt ut till boken är de som kan knytas till enskilda personer och familjer. På så vis blir berättelsen om det kinesiska porslinet och möblerna en integrerad berättelse som sätts in i sitt sammanhang. Resultatet är en mycket fin och läsvärd bok.

Större delen av boken handlar om det kinesiska porslinet, vilket ju också är det vi oftast förknippar med 1700-talets Kinahandel. Här kan du läsa om, och se oerhört fina bilder på, matserviser och teserviser, bålskålar och punschmuggar, trädgårdsprydnader med mera. Men här finns också ett längre avsnitt om andra konsthantverk: emaljer, elfenben, pärlemor, siden och inte minst lackföremål. Den hantverksskicklighet som låg bakom all denna produktion är verkligen beundransvärd. Boken avslutas med ett litet kapitel om kinesiska lusthus.

Alla dessa kinesiska föremål medförde också nya umgängessätt. Det blev t ex mycket populärt att umgås över en kopp te.

Fotona i ”Ostindiskt” är framstående. Du kan detaljstudera tallrikar, serviser, lackdekor, sidenmönster. Det gör ”Ostindiskt” till en riktigt vacker bok, och dessutom välskriven.
En både blädder- och läsvänlig bok om det stora Kinaintresset i Sverige på 1700-talet.

Ostindiskt i bibliotekets katalog

Med känsla för antikt

Med känsla för antikt

Om man har diverse antikviteter av blandad ålder hemma, hur använder man dem då på bästa sätt, och hur sköter man om dem? Hur kan man hålla reda på alla stilepoker?

Marie-Louise Douglas visar i sin tjusiga bok ”Med känsla för antikt” (Semic, 2012) att man inte behöver ha en lyxig sekelskiftesvåning eller vara förmögen för att använda sig av antikviteter i inredningen. De flesta av oss har onekligen ingen stuckatur i taket därhemma.

Man behöver egentligen inga stilhistoriska förkunskaper för att ta till sig denna bok, som är fylld av fina och inspirerande foton, tagna av Helén Pe.

Boken inleds med en översikt över de vanligaste stilepokerna, från rokoko till funkis. Sedan följer ett avsnitt om detaljer, med vilka man kan lyfta hela stilen. Här läser du om tenn- och kopparföremål, samt de av mässing och silver.

Ett särskilt kapitel tar upp porslinsfabrikerna Rörstrand, Gustavsberg, Gefle och Upsala-Ekeby, och sedan avrundas boken med ett par avsnitt om vardagsrummet, matsalen och sovrummet, med talrika exempel på hur man kan inreda stilsäkert. Ibland kan man dessutom göra medvetna stilbrott för att få till en oväntad och spännande lösning, tipsar författaren.

I boken får vi dessutom enkla skötseltips. Vilka maträttar bör inte serveras på silverfat? Hur diskar jag mina tennsaker, och rengör mitt porslin? En hel del bra tips finns i boken.
Marie-Louise Douglas har under många år arbetat som stylist, inredare och skribent för bl a tidskrifterna Sköna hem och Hem & Antik.

Detta är en bra och lättillgänglig titel i genren ”inspirationsbok”.

Med känsla för antikt i bibliotekets katalog

Spännande historiska föremål

101 föremål ur Sveriges historia

När vi besöker museer blir vi ofta stående framför något särskilt föremål i utställningarna. Det kan vara ett praktfynd, ett överraskande vardagsföremål, framstående konsthantverk eller något helt annat.

Historikerna Katarina Harrison Lindbergh och Dick Harrison har i boken ”101 föremål ur Sveriges historia” (Norstedts, 2013) valt ut föremål som på olika sätt varit betydelsefulla i vår historia. Urvalskriteriet är att alla föremål ska finnas utställda på museer eller synliga i kyrkor, osv, så att de finns synliga för den som själv vill ta en titt.

I den här lättlästa och spännande boken kan du läsa om föremål från många olika epoker. Varje föremål beskrivs på 4-5 sidor och illustreras med minst en bild. Kapitlen är ordnade efter föremålens ålder, så att de äldsta presenteras först och de nyaste sist.

Här finns självklara val som Erik XIV:s krona, Silverbibeln, Anckarströms ammunition och träskulpturen Mosjömadonnan, men också finurliga val som Bockstensmannens påle och Västerbottens första bil (en Benz Victoria).

Även nyare föremål ska givetvis vara med i en sådan här bok. Sålunda finns här även avsnitt om surströmmingsburkar, Sigvard Bernadottes Margretheskål och Lennart Nilssons ljusmikroskop. Medeltida altarskåp och moderna plastföremål har egentligen ingenting gemensamt förutom att de båda är produkter av människors formgivning under skilda sekler. Satta i sina respektive kulturella sammanhang visar de två olika epoker av skapande människor och deras tankar.

Läs om en av Sveriges äldsta bevarande papperssedlar, en 100-dalerssedel från Palmstruchska banken, eller Stockholms Banco som den egentligen hette. Banken lanserade papperssedlar 1661, men snart föll man för frestelsen att trycka fler sedlar med högre belopp än vad man hade täckning för. Bankens första kris inträffade redan 1664. Staten tog sedan över verksamheten, och resultatet blev Sveriges Riksbank, världens äldsta ännu existerande bank.

Eller läs om Kopparmatte, den 1600-talsskulptur som stod överst på Stockholms skampåle, vid denna tid placerad på Stortorhet i Gamla stan. Eller varför inte om de unika kyrkomålningarna från 1500-talet i Ronneby.
Boken berättar också nästan osannolika och fantastiska historier om föremål, t ex den om mumien i Vänersborg.

Detta är en bok som det är lätt att fastna i. Många fascinerande berättelser utlovas. Alla kapitel kan läsas helt fristående.

101 föremål ur Sveriges historia i bibliotekets katalog

Harrison Lindbergh, K - 101 föremål ur Sveriges historia - 13046525

1700-talet som svenskt ideal

1700-talet som svenskt ideal

I Sverige har vi idag rätt många 1700-talsmiljöer som vi kan besöka. I början av 1900-talet var dock situationen en annan. Välbevarade miljöer från 1700-talet var då mera sällsynta. Ett större arbete med restaurering och rekonstruktion av dessa miljöer tog sin början och nådde sin kulmen under 1930-talet. Många av våra dagars välkända 1700-talsmiljöer är alltså resultatet av ett medvetet rekonstruktionsarbete.

Victor Edman är docent i arkitekturhistoria. Hans bok ”Sjuttonhundratalet som svenskt ideal : moderna rekonstruktioner av historiska miljöer” (Nordiska museet, 2008) beskriver på ett spännande vis tre av de mest kända rekonstruerade byggnaderna: Skogaholms herrgård på Skansen, Carl von Linnés hus i Uppsala och Gustav III:s paviljong på Haga.

Skogaholms herrgård byggdes upp på Skansen som ett jättelikt pussel. Man hämtade huvudbyggnaden, flyglarna och paviljongerna från olika håll i Sverige. Hela miljön blev anpassad till museets pedagogiska och vetenskapliga syften. Edman berättar i boken hela historien om hur man sakta men säkert med Skogaholm skapade en sorts idealbild av en herrgård från 1700-talet. I boken kan vi också se flera av de förlagor man använde under arbetet.

De andra fallstudierna i boken är också intressanta. 100 år efter Carl von Linnés död insåg man att få miljöer från Linnés tid fanns bevarade i ursprungsskick, och det mesta av Linnés arkiv och vetenskapliga kvarlåtenskap hade sålts till England. Här kan vi läsa hur man mödosamt försökte återskapa Linnés botaniska trädgårdar och Linnés Hammarby utanför Uppsala.

Gustav III:s paviljong på Haga hade delvis byggts om under 1800-talet och i bokens tredje fallstudie kan vi läsa om hur rekonstruktionen av de gustavianska interiörerna gick till.

Det intressanta är att detta alltså hände ungefär samtidigt, alltså på 1930-talet. Man ville lyfta fram det nationella, det svenska, och skapade ett svenskt kulturarv. Men hur äkta är egentligen dessa miljöer som vi kan se idag? Svaret är nog beroende av hur man definierar ordet ”äkta”. Delarna är äkta, men kanske inte alltid helheten.

En välskriven bok som ställer intressanta frågor om restaureringar, vår historiesyn och om vårt kulturarv. Rikt illustrerad.

Sjuttonhundratalet som svenskt ideal i bibliotekets katalog

Möbler på Gripsholm

Möbelhistoria på Gripsholm

Gripsholms slott ligger utanför Mariefred. Slottet är idag historiskt museum och inrymmer Statens porträttsamling. Här finns några av Sveriges bäst bevarade 1500-talsmiljöer, främst ”Hertig Karls kammare”. Slottet är också känt för Gustav III:s slottsteater.

På Gripsholm finns en hel del intressant inredning från skilda sekler. I boken ”Möbelhistoria på Gripsholm” (Skrifter från Kungliga husgerådskammaren, nr 4, 1986) kan vi läsa om en stor del av alla möbler som finns på slottet.

Gustav III såg Gripsholm som ett slott där han kunde uppleva atmosfären från Gustav Vasas tid och knyta andliga band med Vasaregenterna.
En av slottets mest legendariska stolar är den fällstol av järn och mässing som är tillverkad på 1500-talet. Man känner inte till dess härkomst, men Gustav III ansåg att den hade tillhört Gustav Vasa. Han hade den som audiensstol.

Det är inte bara påkostade högreståndsmöbler som är rariteter. Här finns t ex en förvandlingsmöbel för tjänstefolket. Det är ett skåp som kan vikas ut till en säng. Endast en sådan möbel, tillverkad i slutet av 1600-talet, har bevarats på alla de kungliga slotten, och den finns alltså på Gripsholm.

Boken för oss genom salonger och sängkammare, salar och rum. Möbler från olika epoker och med helt skilda uttryck passerar förbi. Om varje föremål finns det intressanta upplysningar att ta del av. En balja som tillverkats för drottning Hedvig Eleonora kan ha använts som fotbalja.

Oväntade föremål ger oss en vink från 1700-talets vardagsliv på slottet. Läderklädda korgar användes för att på ett praktiskt sätt transportera porslinsserviser i trappor och korridorer.

Det som är så fascinerande med denna bok är att praktmöbler som divaner och konstskåp blandas med trästolar och uppläggningsbord. Allt är en del av samma helhet.
Ska man klaga över något så är det väl att de flesta möbelfotona är i svartvitt. Men boken innehåller även ett antal färgbilder av vissa utvalda möbler.

En intressant och spännande bok om en del av vårt kulturarv på Gripsholms slott.

Möbelhistoria på Gripsholm i bibliotekets katalog

Svenska kakelugnar

Den svenska kakelugnen

Kakelugnen är en viktig del av det svenska 1700-talets inredningskonst.
I den här praktfulla boken, ”Den svenska kakelugnen” (W&W, 2007) av Susanna Scherman, får vi en detaljerad och ingående beskrivning av de svenska kakelugnarna som tillverkades vid porslinsfabrikerna Marieberg och Rörstrand.
Kakelugnarna från Marieberg hade blomstermåleri i starka färger och en mycket framstående glasyr.

Boken har ett omfattande bildmaterial och den är ganska stor och relativt tung.
Ett riktigt praktverk att bara sitta och bläddra i. Massor av fantastiskt vackra foton av 1700-talskakelugnar. Fotografen heter Michael Perlmutter.
En av de vackraste böckerna som utgivits i Sverige på senare år.

Den svenska kakelugnen i bibliotekets katalog

%d bloggare gillar detta: