Bloggarkiv

Pestråd från 1638

Pestskrift från 1638

Numera kan vi oroa oss för mycket, dock ej för pesten. Pestsjukdomar var däremot ett återkommande gissel för tidigare generationer.
En av de första riktiga upplysningsskrifterna om pesten som framställdes i Sverige var ”Een kort berättelse, huru man sigh i pesti-lentz tijder förhålla skal … ” , skriven av Andreas Palmcron (som hette Sparman innan han adlades).
Den utgavs 1638, och trycktes om i samband med senare pestepidemier 1652 och 1710.
(Se även det tidigare blogginläggetPesten i Stockholm 1710”)

Andreas Palmcron (1609-58) var livmedikus åt både drottning Kristina och kung Karl X Gustav.
Han utgav också en annan folkbildande medicinsk bok, ”Sundhetzens speghel, vthi hwilken man beskodhar sundhetzens natur, förnämste orsakerne til alla siukdomar, som sundheten förstöra plägha” (1642). Det var den mest omfattande skriften om förebyggande hälsovård som dittills utgivits på svenska.

Medikamenter mot pest, 1638

Pestskriften från 1638 är en liten skrift på 24 sidor, och är en sammanfattning av samtidens syn på hur sjukdomen skulle förebyggas och behandlas. Ett genomgående tema är att man ska undvika dålig lukt. Innan upptäckten av virus och bakterier trodde man att många sjukdomar spreds genom luften, och det gällde då att vädra ordentligt för att bli av med den onda lukten. Man försökte också få patienterna att svettas ut det onda genom att inta olika typer av medikamenter. Ett av kapitlen heter ”Huru man sin Kropp ifrå öfwerflödige Wätskor reensa skal”.
I slutet av skriften finns en lista på medikamenter som säljs på apotek i Stockholm.

1638 års utgåva av Palmcrons pestskrift finns bevarad i minst fyra exemplar, varav ett finns i Zetterströmska biblioteket. Här finns också senare utgåvor av titeln, samt ”Sundhetzens spegel”.

 

Gymnastik som medicin

Gymnastik som medicin

Yrket sjukgymnast uppkom i Sverige och är en av våra största kulturexporter, något som inte är allmänt känt. Historikern Anders Ottosson beskriver i boken ”Gymnastik som medicin : berättelsen om en svensk exportsuccé” (Atlantis/GIH, 2013) bakgrunden till den svenska sjukgymnastiken.

Under 1800-talet ökade intresset för gymnastik och massage. Man ansåg att dessa behandlingar kunde bota och lindra ett stort antal kroniska och invärtes sjukdomar. Sverige var ett ledande land i den här utvecklingen. Sjukgymnastik sanktionerades av staten och många lekmän från andra länder reste till Sverige för att studera denna nymodighet. Centrum för utvecklingen var Kungliga Gymnastiska centralinstitutet (GCI), som idag heter Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH). Denna utbildningsanstalt gjorde ett mycket stort avtryck internationellt. Studenter härifrån sändes ut över världen för att lära ut ”The Swedish drill”. Sjukgymnastik sågs som en vetenskap som skulle revolutionera medicinen.

I den här intressanta boken kan du läsa om vilken ideologi som låg bakom allt detta, och inte minst vilka övningar och rörelser man ägnade sig åt. Här finns mängder av fascinerande foton. Flera av dessa har troligen aldrig tidigare publicerats i bokform tidigare, åtminstone inte i modern tid.

Pehr Henrik Ling (1776-1839) grundade Linggymnastiken, ett system som dominerade gymnastiken i Sverige fram till 1940-talet. Vissa gymnastikdirektörer försökte i början av 1900-talet reformera Linggymnastiken, bl a genom att mjuka upp de militärt exercisbetonade rörelserna och även införa musik. Med detta ville man bl a göra gymnastiken tillgänglig även för kvinnor. Men gymnastikdirektörerna mötte hårt motstånd. Lingianerna var dessutom hårda motståndare till idrott med tävlingsmoment.

Det är intressant att läsa den här boken, som beskriver en utveckling som för många idag är okänd. Vi får veta flera spännande saker. Exempelvis var kompositören Franz Berwald en av de första som spred sjukgymnastik utanför Sverige. På sitt ortopediska institut i Berlin behandlade han patienter på 1830-talet på maskinell väg.
Vi får också ta del av de många konflikter som kantade sjukgymnastikens väg.

Boken är som sagt rikt illustrerad med samtida foton. Se hur sjukgymnasterna kunde rotera och vrida patientens kropp i olika ställningar. Den nedre bilden på bokens omslags avbildar  ”halvliggande planvridning, halvliggande bågvridning och halvliggande cirkelvridning”.

Man konstruerade så småningom olika typer av maskiner. En av de främsta på detta område var Gustaf Zander (1835-1920), som utvecklade ett helt system för gymnastikapparater. I boken kan du t ex se bilder av Zanders armhöjningsapparat. De flesta av dagens moderna maskiner på gymmen påminner om någon av Zanders apparater.

En intressant gymnastikhistorisk bok som även överraskar och ger oss ny kunskap. Extra plus för de många fotografierna.

Gymnastik som medicin i bibliotekets katalog

Toalettreklam från 1874

sanitarian_framsida by Historiskt
sanitarian_framsida, a photo by Historiskt on Flickr.

En av våra viktigaste uppfinningar är definitivt vattenklosetten. Den är så självklar för oss idag att vi knappt tänker på det. För 140 år sedan var dock situationen en helt annan.

Industrialiseringen och städernas snabba tillväxt gjorde att de sanitära förhållandena blev ett stort hälsoproblem. Det var mycket vanligt att sjukdomar som kolera spreds via infekterat vatten.

I bibliotekets magasin hittade jag av en slump en låda med okatalogiserat småtryck, mest reklam för olika typer av bokverk. Men här fanns också några amerikanska broschyrer. En av dessa är ett 16-sidigt häfte tryckt 1874, en reklamfolder för mulltoaletten ”The Sanitarian”.

På framsidan kan vi läsa: ”Physicians praise it – Nurses demand it – Invalids, Women and Children rejoice in it!”

I häftet förklaras nackdelar med de då aktuella avloppssystemen, och hälsoriskerna med bruket av utedass i städerna påvisas. Vidare berättar man att USA:s första patent på mulltoalett registrerades 1866, och att man nu har produktutvecklat denna toalett i flera steg. Häftet avslutas med ett antal uppskattande citat av framstående personer som testat ”The Sanitarian”, och sedan kommer instruktioner om hur toaletten ska användas. Allra sist efterlyser man återförsäljare, ”especially ladies”, i fler städer.

Våra moderna toaletter hade varit en nästan ofattbart utopisk framtidsdröm för 1870-talets stadsbor.

Jag har skannat in framsida, baksida och uppslaget 14-15. Bilder finns att se i bloggens bildarkiv.

Råd om hicka

Råd om hicka by Historiskt
Råd om hicka, a photo by Historiskt on Flickr.

År 1578 utgavs den första svenskspråkiga läkarboken – ”Een nyttigh läkere book ther vthinnen man finner rådh, hielp och läkedom til allehanda menniskiornes siwkdomar bådhe inwertes och uthwertes” av Benedictus Olai (ca 1520-1583).

Han hade studerat vid universitetet i Wittenberg och blev Sveriges förste medicine doktor. Dessutom var Benedictus Olai livmedikus åt först Erik XIV och sedan Johan III.

I denna bok kan man bl a hitta detta avsnitt om hicka. Provläs lite 1500-talssvenska.

I bildgalleriet finns även ett foto av början av avsnittet ”Om rapning.

Den medeltida kroppen

Kroppens historia under medeltiden

Under medeltiden hade man en ambivalent inställning till människokroppen. Å ena sidan hävdades det att kroppen var ”själens avskyvärda klädnad” (sagt av påven Gregorius den store). Man späkte sin kropp och skulle bära tagelskjorta. Det kroppsliga knöts till synd. Å andra sidan tog 1200-talets teologer fram kroppens positiva egenskaper. Jesus, som ju var Guds son, hade antagit kroppslig gestalt. I livet efter detta skulle människor få en ny kropp.

Denna spännande motsättning präglade medeltidens värld på flera sätt. Mera om detta kan du läsa i boken ”Kroppens historia under medeltiden” av Jacques Le Goff och Nicolas Truong (Agerings, 2011). Le Goff är fransk medeltidshistoriker och Truong är journalist. Vill vi förstå medeltidens människor är studier av deras syn på kroppen en bra utgångspunkt, menar de.

Den kristnes kropp kunde ses på olika sätt under medeltiden. Ett lik var alltid motbjudande. Samtidigt kunde den döda kroppen vara värd att hedra och vörda, särskilt i fallet med helgon. Dessa fick praktfulla gravmonument och blev föremål för relikkulter.
Sakramenten helgade kroppen, från dopet till sista smörjelsen. Altarets sakrament sågs som Kristi kropp.

I boken belyses flera av de motsatta uppfattningar om kroppen som rådde. Å ena sidan skulle man fasta, och å andra sidan kunde man fröjda sig under karnevaler. Kärleken skulle vara hövisk och sedlig, medan det sexuella var ett starkt tabu.

Den allmänna uppfattningen var ofta att kroppen var syndens verktyg. Franciskus av Assisi (1181-1226) var sjuklig och såg kroppen som ”en bror” och sjukdomarna som ”våra systrar”. Det blev tillåtet för medeltidens människor att anlita andra läkare än Kristus. Medicinen började utvecklas som en egen vetenskap.

Le Goff hävdar i bokens förord att historikerna hittills har försummat att berätta om hur man betraktade kroppen under medeltiden, och han med denna bok vill råda bot på detta misstag.

Den här boken är en intressant resa in i medeltidens tankevärld. Författarna berättar om tidig medicinhistoria, om hur man såg på sina avlidna, om vilka kroppsliga egenskaper som ansågs syndiga, om gester och umgängesseder och mycket annat. Ägnade man sig överhuvudtaget åt kroppslig idrott under medeltiden?
Ett avslutande kapitel tar upp synen på människokroppen som metafor, som ett mikrokosmos.
Döden var ständigt närvarande för medeltidens människor. Hur såg man på barndom och ålderdom i en tid av farsoter?

Boken är inte alltför tungläst, tvärtom är den istället rätt kul och upplysande, samtidigt som den erbjuder flera intressanta vinklar på medeltida tankegods. Som läsare får man flera aha-upplevelser. Boken omfattar knappt 180 sidor, men saknar dock illustrationer.

Kroppens historia under medeltiden i bibliotekets katalog

Pestens Europa

Pestens Europa

Här i bloggen har jag tidigare tipsat om olika delar i serien ”Historiens vändpunkter” och nu gör jag det igen. ”Pestens Europa” är en bra presentation av digerdöden (pesten) och hur den drabbade 1300-talets européer.

Människorna i Europa hade under tidig medeltid levt ett ganska bra liv. Varmt klimat och förbättrade jordbrukstekniker gjorde att befolkningen kunde växa, och att städer grundades. Köpmän och hantverkare skapade rikedom och lockade fler att bosätta sig i de växande städerna.

Under 1310-talet drabbades dock Europa av missväxt och svår svält. Detta gjorde att befolkningen som under 1340-talet skulle drabbas av pesten redan var försvagad. Mellan en tredjedel och hälften av Europas befolkning dog i pesten. Denna massdöd, vars orsaker samtiden inte kunde förstå, fick stora konsekvenser.

”Pestens Europa” är väldigt bra eftersom den tar upp pestutbrottet ur så många olika aspekter. Kapitlen har tydliga teman. Läs om hur den katolska kyrkan hade blivit en maktfaktor och byggt upp stor rikedom, och hur dess auktoritet sprack i kanterna sedan kyrkan visat sig stå handfallen inför pesten. Läs om hur man försökte hitta syndabockar och beskyllde judarna för att vara skyldiga till pestutbrottet. Tusentals oskyldiga judar dödades.

Här finns avsnitt om klostren som tömdes, om 1300-talets sjukvård och de fåfänga försöken att hitta en bot, om pestens avtryck i konsten, om domedagssekterna och mycket annat.

Boken är, precis som övriga delar i ”Historiens vändpunkter” extremt rikt illustrerad.

Ska man klaga på något är det kanske att större delen av de geografiska skildringarna berör Florens och övriga italienska städer, och ganska litet från Norden. Men källmaterialet är givetvis rikare därifrån.

Här finns också ett intressant avsnitt om hur man under 1900-talet lyckats ta fram pestbakterien i laboratorier. Det är först nu under 2010-talet som man kunnat bevisa att pestutbrottet i Asien på 1890-talet orsakades av samma bakterie som 1300-talets digerdöd. Men smittans väg genom Europa är ännu inte helt utredd.

En mycket bra bok om pesten. Den kräver inga förkunskaper, och passar alla som vill veta mera om detta ämne. Sedan kan man, om man vill, gå vidare till mer fördjupande litteratur.

Pestens Europa i bibliotekets katalog

Gymnastiska övningar 1888

hemgymnastik_1888_framsida by Historiskt
hemgymnastik_1888_framsida, a photo by Historiskt on Flickr.

Den som känner sig litet stel och trött efter helgdagen kan alltid ägna sig åt lite uppfriskande gymnastik.

Se här en informativ bok i ämnet från 1888: ”Hemgymnastik för friska och sjuka personer” av Angerstein & Eckler. Undertiteln är ”En anvisning för hvarje ålder och kön att genom kroppsrörelser bibehålla och stärka helsan likasom att motverka sjukliga tillstånd”.

I förordet nämner författarna att man endast valt ut fristående rörelser och ”afstått från användandet af särskilda apparater ; endast hantlar och stafvar ha blifvit rekommenderade till användning”.

Två bilduppslag ur boken, med tydliga illustrationer, finns att se i bloggens bildgalleri.

Den sexbente fienden

Den sexbente fienden

Flugor, löss och myggor har under historiens gång ofta påverkat, och ibland helt avgjort, fälttåg och annan krigföring. Insekterna har spridit sjukdomar som rödsot, fläckfeber och malaria. Sjukdomarna har skördat mängder av offer. Napoleons värsta fiende var inte de ryska kanonerna, utan den fruktade klädlusen.

Lena Huldéns bok ”Den sexbente fienden : leddjurens inverkan på västerländsk krigföring” (Schildts, 2006) är en udda men fascinerande inblick i allt som insekterna ställt till med under seklerna.

Boken inleds med en översikt över människans förhållande till insekterna under historien. När man började hålla husdjur och bedriva jordbruk blev insektsangreppen mer mångsidiga än tidigare. Vilka insektsarter som har varit värst under olika perioder har sedan varierat.
Loppornas glansperiod i Europa var sålunda under medeltiden och fram till 1700-talet. Dödsstöten för de loppsmittade soldatkasernerna blev införandet av centralvärme, som lopporna inte trivdes med.

En hygienisk klädvård är viktig. Länge insåg man inte att t ex smittkoppsvirus är livaktigt i flera år. En smittkoppssjuk soldats kläder kunde återlämnas till lagret, inpyrda av virus och fortfarande smittsamma. Om samma uniform sedan återanvändes några år senare kunde viruset fortfarande vara verksamt.

Ombord på flottans fartyg var det ofta fuktigt och trångt, och inte lätt att hålla dricksvattnet rent. Det underlättade sjukdomars spridning via t ex flugor. När sjukdomar som rödsot spred sig ombord på fartygen i en krigsflotta kunde resultatet bli förödande. Förhållandena ombord kunde vara förfärliga.

Huvuddelen av boken är uppdelad i olika avsnitt där de olika insekterna behandlas för sig. Särskilda kapitel behandlar alltså kackerlackor, löss, myggor, flugor och loppor.

När man läser den här intressanta boken kanske man tycker att det kryper lite här och var. Men viktigast är nog ändå att vi får lite perspektiv, och känner tacksamhet över den vetenskapliga hälso- och hygienutveckling som gjort att vi slipper plågas av malaria, tyfoidfeber, pest och kolera. Våra förfäder hade inte samma tur.

Den sexbente fienden i bibliotekets katalog

Brunnsliv från förr

Sätra brunns krönika

Att dricka brunn var länge en hälsofrämjande sysselsättning. Brunnsorter växte fram i Sverige och dit åkte fint folk, och även en del allmoge, för att kurera sig. En av de mer kända brunnsorterna var Sätra brunn i Västmanland.

I magasinet hittade jag ”Sätra brunns krönika 1700-1915” av Petrus Tersmeden (Almqvist & Wiksell, 1916). Här kan man läsa om brunnslivet förr.

Sätra brunn ligger i Sala kommun. Källan ägdes från mitten av 1700-talet av medicinska fakulteten vid Uppsala universitet. Numera drivs källan av en ekonomisk förening som erbjuder rehabiliteringsverksamhet där. Mycket av den gamla brunnsbebyggelsen finns bevarad.

Det var år 1700 som man upptäckte att vattnet från Trefaldighetskällan i Sätra var järnhaltigt och innehöll kolsyra. I Tersmedens brunnskrönika går han igenom brunnens historia från dess förste intendent Carl Fredrik Below, som tillträdde 1701, till 1910-talet. Boken innehåller en hel del namn och diverse utdrag från samtida brev.

Här finns en hel del kul detaljer från det dagliga livet vid brunnen. Jämtlands biblioteks grundare, professor Carl Zetterström, vistades på Sätra 1801-1802. Från denna tid finns det en del schemainformation.

Klockan 05.30 varje morgon var det uppstigning. Man började dricka brunn redan vid 6-tiden. Under tiden drickandet pågick förekom musikunderhållning av harpospelare. Till vattnet åts pepparkakor, sockergryn m m. Man promenerade, kurtiserade etc fram till kl 8. Sedan var det bönestund. Därefter åktes det vagn och man klädde om till middagen kl 12. Det förekom kalla och varma bad. Kvällen kunde bli sen, ibland avslutades den vid 23-tiden med utvandring från Sätrabyn, kallad ”grötmarschen”.

Vissa tyckte att det var tråkigt på Sätra. Grevinnan Löwenhielm kallar Sätra ”det bedröfliga” och säger sig där ha upplevt ”de tre ohyggligaste dagarne i mitt lif” Men under hennes vistelse där förekom även ett dödsfall.

Det här är en fascinerande bok som erbjuder ett tittfönster in till en annan tid, där tempot och tänkandet var helt annorlunda. Något att fundera över nästa gång du öppnar en flaska mineralvatten.

Sätra brunns krönika i bibliotekets katalog

Tankar om hälsa

Det enda sättet att bevara sin hälsa är att äta det man inte vill, dricka det man inte tycker om och göra det man helst vill slippa.

(Mark Twain, ur ”Following the equator”)

%d bloggare gillar detta: