Bloggarkiv

Maria Eleonora

Maria Eleonora

Det brukar sägas att det är segrarna som skriver historien. En av de historiska personer som genom åren fått mest negativa ömdömen är Maria Eleonora. Gustav II Adolfs drottning och mor till Kristina. Hon har beskrivits som en hysterisk kvinna, galen av sorg efter sin make, en dålig mor och mycket annat. Men Maria Eleonora får sin upprättelse i Moa Matthis kortbiografi ”Maria Eleonora : drottningen som sa nej” (Bonniers, 2010).

Maria Eleonora (1599-1655) var dotter till Johan Sigismund av Brandenburg och Anna av Preussen.
1620 gifte hon sig med Gustav II Adolf, då 26-årig ung svensk regent. Hon skulle aldrig komma att finna sig till rätta i Sverige. Hennes uppgift var sedan, precis som för andra gifta kvinnor, att föda så många och friska barn som möjligt, och helst söner. Ett knappt år efter bröllopet fick Maria Eleonora en dödfödd dotter. 1623 föddes en dotter, Kristina Augusta, som dock dog ett år senare. 1624 fick hon en pojke som var död vid födseln. 1626 födde hon sitt fjärde barn, den blivande drottning Kristina.

Matthis beskriver i sin bok hur svårt det är att skildra en person vars egen röst inte finns bevarad. Det finns knappt några dokument kvar som Maria Elonora själv skrev, och i riksrådens protokoll beskrivs hon av andra, oftast hennes motståndare. Kristinas självbiografi från 1681 ger ingen positiv bild av modern. ”Det är en kunskapskälla man inte kan låta bli att dricka ur, men man bör göra det med eftertanke” skriver Matthis.

Maria Eleonora beskrivs som mycket vacker. Hon hade ett stort intresse för musik, teater, konst och arkitektur.

mariaeleonora

När Gustav II Adolf stupade vid Lützen 1632 förändrades drottningens liv. Maria Eleonora är mest känd för sin enorma sorg efter sin döde make. Hon vägrade skiljas från liket, förvarade kungens balsamerade hjärta hos sig och krävde efter begravningen att få besöka kungens gravvalv.
Matthis visar i boken hur detta troligen var en del av en medveten strategi från drottningens sida, som 1633 hade uteslutits från den förmyndarregering Axel Oxenstierna och riksdagen hade utsett.
Maria Eleonora har också fått kritik av eftervärlden för att hon var slösaktig, och hade planer på att gifta bort Kristina med en dansk prins. Dessa anklagelser bemöter Matthis på ett intressant sätt i boken. Drottningen blev förlorare i en maktkamp med riksrådet.
Till sist beslutade rådet att skilja Kristina från sin mor. Maria Eleonora bestämde sig sedan för att fly från Sverige. 1640-48 var hon bosatt i sitt hemland Brandenburg, men senare återvände hon till Sverige.

Det här är en intressant och läsvärd bok, som sätter ett nytt perspektiv på en tidigare alltför negativt skildrad person i vår historia. Maria Eleonora är en fascinerande gestalt och boken väcker många funderingar hos läsaren.

Maria Eleonora i bibliotekets katalog

Minnet av Lützen

Lützen

1632 är det mest berömda årtalet i svensk historia. Alla känner till slaget vid Lützen och att Gustav II Adolf stupade där. Lützendimman har blivit ett eget begrepp. Sedan tar dock ofta kunskaperna slut, men händelsen och årtalet lever vidare.

Under lång tid tvingades många barn och unga i skolorna högtidlighålla minnet av Gustav II Adolf och av Lützen, vare sig de ville det eller inte. Numera är det som bekant inte lika stor tonvikt som läggs vid att uppmärksamma den 6 november varje år.

Historikern Inger Schuberth har skrivit en hel bok om Lützenminnet: ”Lützen : på spaning efter ett minne” (Atlantis, 2007).
Boken handlar alltså inte om själva slaget, utan om minnet av slaget och hur man hanterat detta helt olika under olika tidsepoker. Ibland har det förekommit en ren Lützenkult, andra gånger har man varit helt likgiltig inför minnet av slaget.
Boken belyser också hur de totalitära regimerna i Tyskland under 1900-talet på olika sätt försökt utnyttja Lützenminnet för att förbättra sina respektive relationer till Sverige.

Detta är en mycket intressant bok. Schuberth har bedrivit omfattande pionjärforskning i tyska och svenska arkiv och intervjuat nyckelpersoner. Resultatet har blivit den första skildringen i bokform av Lützenminnet genom tiderna.
Man skulle kunna tro att detta vore ett smalt ämne att berätta om, men det är det inte alls. Alla turer kring mark, monumentbygge, kapell och jubileer är fascinerande att ta del av.

Som författaren själv nämner så finns det en egendomlig kraft i Lützenminnet.
”Minnet har genom historien tillhört de som tagit sig an det” skriver hon.

Boken beskriver hur en historisk händelse kan skildras olika i skilda tidsepoker, och den ställer intressanta frågor som får läsaren att fundera.

Lützen i bibliotekets katalog

Gustav II Adolf i Vittsjö

Den 11 februari var det 400 år sedan slaget vid Vittsjö i Skåne.
Detta var en händelse som ägde rum under Kalmarkriget mellan Sverige och Danmark 1611-1613.

Den unge kungen Gustav II Adolf, 18 år, var nere i Skåne på en vedergällningsexpedition. Danskarna hade härjat i Småland och Västergötland, så nu gjorde svenskarna motsvarande sak i Skåne. Vid detta tillfälle hade de svenska trupperna bränt staden Vä och 24 omgivande socknar.

Vid Vittsjö överraskades svenskarna av en dansk här. Ca 300 svenska soldater stupade och Gustav II Adolf föll i vattnet under flykten undan de danska trupperna. Enligt traditionen var det den uppländske ryttaren Thomas Larsson som räddade livet på kungen genom att erbjuda honom sin häst. Efteråt fick Larsson hemmanet Ingelsta i Romfartuna socken (utanför Västerås) som tack.


På platsen för slaget finns en stor minnessten som restes till 300-årsminnet 1912.

En minneshögtid hölls i Vittsjö nu i helgen. Dragån vid Vittsjö kallas numera för Gustav Adolf-ån och den valvbro som byggdes i början på 1800-talet kallas Gustav Adolf-bron. En spetsig sten ute i ån sägs markera platsen där kungen föll i vattnet.

Norra Skåne: Här föll kungen i vattnet

Vittsjö-Bjärnum: Slaget i Vittsjö 1612

%d bloggare gillar detta: