Bloggarkiv

Göteborgs fasader

Arkitekter & fasader

Under perioden 1850-1920 växte Göteborg från ca 25.000 invånare till 200.000. Det var en otrolig expansion, och under den här tiden tillkom många av stadens mest kända byggnader.

I den fräscha och mycket fina boken ”Arkitekter & fasader : Göteborg 1850-1920” av Gunilla Linde Bjur & Krister Engström (Balkong, 2013) presenteras elva olika arkitekter, som alla bidrog till att skapa Göteborgs stadsbild.

Gunilla Linde Bjur är professor emeritus i arkitekturens kultur och kommunikation vid Chalmers, och Krister Engström är en av landets främsta arkitekturfotografer.

En typisk märkesbyggnad för Göteborg är Konstmuseet, men vi har också hela Vasastaden som med Avenyn leder upp till Götaplatsen. Alla dessa byggnader och miljöer skapades under den här påfallande kreativa och expansiva 70-årsperioden.

Troligen är detta första gången som dessa Göteborgsmiljöer samlas och beskrivs i en och samma bok. Den är dessutom utsökt formgiven. Krister Engströms fotografier är av högsta klass. Han har lyckats fånga alla byggnader i bästa ljus.

Boken, som är i stort format, inleds med en introduktion över hur Göteborg såg ut vid mitten av 1800-talet, och om stadsplanetävlingen som anordnades 1861. Den resulterade i 1866 års nya stadsplan, där stadsområdet var kraftigt utökat. Som förebilder var 1800-talets tidigare omvandlingar av storstäder som Paris och Wien. Helt nya stadsdelar skapades.

Sedan övergår boken till en presentation av de elva arkitekterna och deras byggnader, och resten av boken upptas av deras verk.

Detta är en mycket framstående och vacker bok, intressant för alla som vill veta mera om Göteborgs många vackra och ofta personliga byggnader. Den är dessutom väldigt bläddervänlig och kan dessutom användas som inspiration för den som vill fotografera fasader.

Arkitekter & fasader i bibliotekets katalog

 

Evert Taubes värld

Evert Taubes värld

Det har skrivits mängder av böcker om Evert Taube. Ofta har det varit rena biografiska skildringar, andra gånger mer akademiska verk.
En av de bästa böckerna på senare år som utgivits om Taube är David Anthins ”Evert Taubes värld : boken” (Atlantis, 2012).

Evert Taube borde kanske inte behöva någon närmare presentation, kan man tycka. Han är en nationalskald, den svenska sommarens store skildrare, den personifierade synonymen för sjömansvisan, osv. Men tiden går. Den som är i medelåldern och uppåt har i allmänhet egna minnen av och egna relationer till Taubes verk och framträdanden. Man kan kanske även många av vistexterna utantill. Men för yngre personer är kanske Taube bara ett namn. Då är den här boken en alldeles utmärkt guide till Taube och hans värld.

Författaren David Anthin disputerade 2007 med en omfattande avhandling som handlade om Taube som scenartist. ”Evert Taubes värld” är en mycket mer populärvetenskaplig bok, som fokuserar på Taubes litterära verk och som presenterar dem i sitt sammanhang. Du kan här också läsa om de roller som diktaren och estradören Taube skapade åt sig själv.
Boken är en följeslagare till en utställning med samma namn, som visats på Liseberg i Göteborg.

”Evert Taubes värld” är utmärkt disponerad. Den är uppdelad i åtta olika kapitel.
Det biografiska kapitlet ”Så länge skutan kan gå” sammanfattar Evert Taubes liv på 44 sidor och är en perfekt introduktion till honom.

Mitt favoritkapitel i boken är ”På gott och ont”, där Anthin tar itu med de fördomar och felaktiga uppfattningar om Taube som ibland sprids. Det påstås emellanåt att Taube var manschauvinist, att han egentligen var en landkrabba som tillbringade liten tid till sjöss, att han ”stal” sin musik och att hans verk skulle vara passé. Alla dessa fördomar bemöts på ett sakligt och lysande sätt i detta kapitel.

Här finns ett helt kapitel bara om ”Möte i monsunen”, ett om Taubes sjömansromantik, ett om hustrun Astris roll som sångmö och ett om Taube som skildrare av den svenska sommaren.

Trevlig och intressant läsning i en väldigt användbar, balanserad och bra bok. Dessutom är den fint formgiven med många illustrationer och foton, och inte minst lagom lång. Jag tycker dessutom om Anthins språk och tilltal. Rekommenderas.

Evert Taubes värld i bibliotekets katalog

Kan tillägga att även David Anthins tjocka avhandling om Taube som scenartist, Evert Taubes scener” (Ellerström, 2007), finns att låna på biblioteket. Den boken är dock mer akademisk och omfattar över 800 sidor.

Kontorsdamkorsett 1916

Annons från 1916

Annons ur Göteborgs Morgonpost, 19 maj 1916.

(Källa: Nättidningen Glimten : Från det gamla Göteborg)

Ostindiska kompaniet

Ostindiska compagniet

Svenska ostindiska kompaniet var verksamt under perioden 1731-1813 och var då Sveriges kanske mest framgångsrika företag. Hela 132 expeditioner skickades under den här tidsperioden från Göteborg till Kanton i Kina, och även till andra asiatiska mål. Skeppen transporterade hem eftertraktade och exotiska varor som te, porslin, siden och kryddor. Det sista av kompaniets skepp anlände till Göteborg 1806.
Bland ägarna fanns många utländska köpmän som slog sig ned i Göteborg, t ex Colin Campbell , Robert Finlay och William Chalmers.

Boken ”Ostindiska compagniet: affärer och föremål” (Göteborgs stadsmuseum, 2000) innehåller 21 olika artiklar om kompaniet. En resa varade i genomsnitt ett och ett halvt år. Läs om skeppen, om konsthantverk, om nya drycker och droger och mycket annat intressant. På flera färder medföljde botaniker som samlade in växter. I ett kapitel kan du läsa om hur man var klädd till sjöss under 1700-talet.
Ibland gick fartygen under. Ett särskilt kapitel handlar om förlisningarna.
Boken är rikt illustrerad, bl a med föremål ur Göteborgs stadsmuseums samlingar.

Ostindiska compagniet i bibliotekets katalog

Krinolinens tid

I krinolinens tidevarv

Historien har visat upp flera underliga modetrender. Ett av de klädesplagg som vi idag finner udda är krinolinen, en väldigt tidstypisk klänning som var som mest populär under 1850- och 1860-talet. Krinolinen var en kjol med stomme av stålband upphängda i bomullsband. Stommen blev med tiden allt större och därmed ganska opraktisk i dagligt bruk.

Om den här tiden berättar Claes Krantz i boken ”I krinolinens tidevarv : en kulturkrönika i Göteborgsperspektiv” (Gumperts, 1937).
Göteborgstidningarna införde en stående spalt med namnet ”Krinoliniana” där man berättade om vad krinoliner kunde ställa till med. Ibland var de orsak till olyckor. Det var t ex lätt att fastna med krinolinen vid avstigandet från olika transportmedel. Man kunde också välta omkull bord med ljus, så att eldsvådor uppstod.
Damerna behövde dessutom ofta lyfta upp kjolarna när de gick i trappor eller utomhus i blötan. Då kunde herrarna kolla in både det ena och det andra, så helt sedesamt var väl plagget inte alla gånger.
Som mest kunde den nedersta omkretsen på klänningarna vara hela 8-10 alnar (ca 5 meter).

Krinolin-bal

Boken handlar inte bara om själva krinolinerna. Den är ett tidsreportage från Göteborg under mitten av 1800-talet och här möter vi köpmän,  mamseller, sjömän och många andra. Vi får veta massor av intressanta detaljer om vardagslivet i staden under denna tid.  Här finns kapitel om tivolinöjen, om stadens första omnibus, om brunnsorten Göteborg och mycket annat. Illustrerad med många samtida bilder och teckningar.

Detta är ännu ett exempel på ett roligt bokfynd från bibliotekets bokmagasin.

I krinolinens tidevarv i bibliotekets katalog

%d bloggare gillar detta: