Bloggarkiv

Våroffer

NY Times rapporterar om skandalpremiären i Paris

Den 29 maj 1913, för precis 100 år sedan, var Parispubliken fylld av förväntan. På den alldeles nya Théâtre des Champs-Élysées, som invigts i april samma år, var det dags för premiär för en helt nyskriven balettföreställning. Baletten bestod av musik av kompositören Igor Stravinskij, 30, och koreografi av Vaslav Nijinskij, 24. Båda var unga och djärva. Teatern var alldeles fullpackad med folk, vissa stod i gångarna.

Det nya verket hette ”Sacre du printemps” (”Våroffer”). Publiken var dock oförberedd på det radikala i Stravinskijs och Nijinskijs nya verk, som bröt mot alla konventioner om hur en balett skulle vara utformad. Temat i ”Våroffer” var inspirerat av gamla hedniska stamriter, och föreställningens kulmen var ett människooffer för att fira vårens ankomst.

Redan under första akten bröt fullt slagsmål ut mellan två läger i publiken. Anhängare och motståndare drabbade samman. Det var ett fruktansvärt oväsen som överröstade musiken. Orkestern spelade dock vidare, trots att lösa föremål kastades mot orkesterdiket. De samtida rapporterna om vad som hände skiljer sig åt. Enligt flera vittnesmål verkar dock ändå anhängarna av ”Våroffer” ha varit fler än motståndarna.

Skandalscenerna vid uruppförandet av ”Våroffer” i Paris 1913 är kända. Verket fortsatte att skapa het debatt. Särskilt radikalt var Stravinskijs experimentella hantering av melodi och rytmik. Det förändrade drastiskt sättet på hur senare kompositörer såg på musikens rytmiska struktur.
BBC News Magazine : Did the Rite of Spring really spark a riot?

Igor Stravinskij

Igor Stravinskij (1882-1971) växte upp i S:t Petersburg och var elev till Nikolaj Rimskij-Korsakov. Två av hans tidiga orkesterverk uppfördes i Paris, där balettchefen och impressarion Sergej Diaghilew, grundare av Ballets Russes, upptäckte dem. Diaghilew beställde två baletter av Stravinskij: ”Eldfågeln” (1910) och ”Petrusjka” (1911). ”Våroffer” var alltså den tredje av Stravinskijs kompositioner för Ballets Russes. När första världskriget bröt ut lämnade Stravinskij Ryssland och flyttade till Paris, och så småningom till USA, där han blev amerikansk medborgare.

Stravinskijs ”Våroffer” är ett av 1900-talets viktigaste och mest banbrytande verk inom musiken. Det är dessutom ett av de mest inspelade verken, med hundratals olika inspelningar. Även om ”Våroffer” från början var ett sceniskt verk har det med tiden blivit mer känt i konsertversion för orkester.

Igor Stravinsky

Den senaste Stravinskij-biografin på svenska är Robert Siohans ”Igor Stravinsky” (Norma, 1984).

Låna ”Våroffer” på musik-cd på biblioteket, eller lyssna i Spotify.

Det mest kända avsnittet är stycke 2, ”The Augurs of Spring”. En modern lyssnare kanske tycker att det påminner om musiken till filmen ”Jaws” (”Hajen”). Kompositören John Williams influerades av ”Våroffer” när han skrev sitt hajtema.

Kristina och Descartes

Drottningen och filosofen

Stockholm, 1649. På Sveriges tron sitter drottning Kristina, 23 år. Hon är ung, intelligent och ledare för den unga svenska stormakten. Till Stockholm anländer, på hennes inbjudan, den berömde franske filosofen och matematikern René Descartes, 53 år. Det är meningen att han ska bli hennes lärare och rådgivare. Descartes anländer till Sverige en kylig oktoberdag 1649. Efter bara några få månader insjuknar han i lunginflammation och avlider. Detta ger sedan upphov till rykten över hela Europa. Vad var det egentligen som hände?

Om Kristinas möte med Descartes handlar Svante Nordins senaste bok ”Drottningen och filosofen : mötet mellan Christina och Descartes” (Atlantis, 2012).
Nordin är professor i idé- och lärdomshistoria vid Lunds universitet och har tidigare skrivit flera andra böcker, särskilt om filosofi- och idéhistoria.

Den här boken är ett riktigt bra läsäventyr och ett utmärkt exempel på hur en bra författare kan förmedla lärdom och bildning på ett lättillgängligt och intressant sätt.

Till att börja med är boken väldisponerad. Nordin börjar med att presentera personerna: Kristina, Descartes och den franske ambassadören Chanut. Sedan lyckas Nordin sammanfatta 1600-talets filosofiska tänkande på bara nio sidor.

Kristina och Descartes, som vid denna tid bodde i Nederländerna, förde en lång brevväxling innan inbjudan till Stockholm kom. Den här brevväxlingen beskrivs i ett längre avsnitt.
Descartes kom alltså till Stockholm under hösten 1649. Snart inleddes hans regelbundna möten med drottningen. Lektionerna började klockan fem på morgonen, vilket var en praktisk tid för Kristina. Det var en bra tid för studier innan dagens regeringsbestyr inleddes. De möttes i hennes bibliotek. Det var dock utkylt vintertid och låg flera trappor upp i slottet. Under vintern fick Descartes även i uppdrag att planera för den lärda akademi som Kristina tänkte grunda i Stockholm.
I början av februari 1650 insjuknade Descartes i lunginflammation och avled. Dödsfallet kom oväntat och rykten började snart spridas. Han hade ju nyss anlänt till Sverige, och nu var han redan död. Var det kölden i Stockholm som orsakade filosofens plötsliga död? Blev han förgiftad? Descartes var en mycket inflytelserik person i 1600-talets lärdomsvärld, men han hade också gott om fiender, även kring det svenska hovet. Nordin visar i boken att det knappast var fallet. Det var tyvärr inget ovanligt att duka under för sådana sjukdomar.

I boken kan vi också läsa om teorierna att Descartes skulle ha haft inflytande på drottningens senare omvändelse till katolicismen.

Denna berättelse är tillräckligt dramatisk, men den slutar inte där. Descartes äventyr fortsatte även sedan han avlidit. Han begravdes i Sverige, men flyttades senare till Frankrike, varvid huvudet kom på avvägar men senare återfördes till sin ursprunglige ägare. Det är i alla fall vad man tror, för helt säkert är det inte.

Det är fascinerande att läsa om vilka ämnen och frågor som Kristina och Descartes diskuterade. Bl a funderade de över om det finns liv i rymden.
I slutet av boken finns flera brev och andra dokument med som bilagor.
”Drottningen och filosofen” är en mycket intressant och välskriven bok som förtjänar en stor läsekrets.

Drottningen och filosofen i bibliotekets katalog

Den 19 april öppnar Livrustkammaren i Stockholm en stor utställning om drottning Kristina – ”Bilder av Kristina”. Det är den största utställningen om drottningen som visats i Sverige på 50 år.

Samtiden om första världskriget

Krig och hem

Snart är det 100 år sedan första världskriget bröt ut. Denna stora konflikt var helt omvälvande på samtiden och ritade om Europas karta. Det är ingen tillfällighet att historiker brukar ange 1914 som den egentliga starten på 1900-talet. Därför kan det vara intressant att läsa vad samtida författare skrev om kriget.
På biblioteket här i Östersund har vi originallitteratur från 1910-talet som du kan låna.

En av flera författare som skrev reseböcker från Europa under den här tiden var Gunnar Cederschiöld (1887-1949). Han var även konstnär och gjorde själv illustrationerna till alla sina böcker. Han fokuserade oftast på Frankrike och tillbringade stor tid i Paris.

En av flera Cederschiöld-titlar från denna tid är ”Krig och hem” (Gleerups, 1916). Boken består av resereportage med olika teman. Kapitlen heter t ex ”Kvinnorna och kriget”, ”Franska barn i lek och allvar” och ”Marseille i krigstid”. I ”Zeppelin-natt” skildras tyskarnas attacker med luftskepp, s k zeppelinare.
Cederskiöld är rätt intressant att läsa. Han skriver rappt och ofta med stark närvarokänsla.

1910-talets européer var oförberedda på konsekvenserna av de militärtekniska framstegen. Första världskriget blev därför kraftigt traumatiserande, dels pga de många mänskliga tragedierna och dels pga den kraftfulla förstörelse som drabbade ett flertal städer.

En av flera kulturbyggnader som drabbades av svåra skador var den gamla katedralen Notre-Dame i Reims, ett av gotikens mästerverk med anor från 1200-talet och under lång tid kröningskyrka för de franska kungarna. Bombardemanget av katedralen gjorde ett oerhört intryck på de samtida skribenterna. Cederschiöld skriver efter sitt besök i Reims: ”Intrycket (…) är bland det smärtsammaste jag genomlevat.” Faktum är att staden Reims utsattes för stor förstörelse under båda världskrigen.

I ”Krig och hem” möter vi även svenskar i Främlingslegionen, franska präster och kafévärdinnor och många andra röster från den här tiden.

Krig och hem i bibliotekets katalog

Rikard Lejonhjärta

Rikard Lejonhjärta

En pågående trend just nu inom arkeologin tycks vara att undersöka avlidna regenters kvarlevor. Här i Sverige har vi kunnat läsa om jakten på Magnus Ladulås grav, som man hittills inte funnit. I Storbritannien fann man nyligen Rikard III:s skelett under en p-plats i Leicester.
Dagens kungliga arkeologiska nyhet handlar om Rikard Lejonhjärta, kung av England 1189-1199. Vi associerar honom kanske idag främst med legenden om Robin Hood och berättelsen om Ivanhoe.

Traditionellt har Rikard Lejonhjärta (Richard I the Lionheart) setts som lite av en brittisk hjältekung. Han var en av ledarna för det tredje korståget.
En vanlig uppfattning bland moderna bedömare är dock att Rikard var en av Englands sämre kungar. Under sin tioåriga regeringsperiod tillbringade han sammanlagt endast ett halvår i England. Större delen av sin regeringstid ägnade han sig åt militära fälttåg, först i det Heliga landet och sedan i Frankrike. Däremellan satt han som fånge hos den tysk-romerske kejsaren 1192-94. Britterna fick loss honom först efter att ha betalat en mycket hög lösensumma.

1199 dog Rikard under en belägring av den lilla franska borgen Chalus-Chabrol. Han träffades av en pil, skjuten av borgens försvarare. Rikards kropp delades upp och begravdes på flera ställen, något som var vanligt på medeltiden beträffande högreståndspersoner. Hjärtat balsamerades och begravdes i Rouen, inälvorna i Chalus och själva kroppen i klostret Fontevraud i Anjou.

Dagens nyhet är att man undersökt Rikards balsamerade hjärta, som återfanns i en blylåda på 1800-talet. Nu har det mesta av hjärtat förvandlats till ett grått pulver, men det har ändå kunnat undersökas av experter.
En medeltida legend har gjort gällande att Rikard dödades med en förgiftad pil. Hjärtundersökningen har kunnat visa att detta troligen är felaktigt.
Underökningen har också kunna visa hittills okända faktauppgifter om balsameringsprocessen vid denna tid.

BBC News har en utförlig artikel i ämnet.
BBC News: Richard the Lionheart’s mummified heart analyzed

Lästips:
Tidigare har jag bloggat om en bok om Eleonore av Akvitanien, som var mor till Rikard Lejonhjärta.

Froissarts krönika

Slaget vid Crécy

Historieskrivning var förr i världen en konstform. Historien skulle just berättas, inte analyseras. Det är en av anledningarna till att dagens historiker ibland får problem med gamla krönikor från t ex medeltiden. Hur sann kan man säga att krönikan är? Oavsett vilket, så erbjuder gamla krönikor riktigt bra berättelser och mustiga läsäventyr.

Froissarts krönika

Jean Froissart (ca 1333-1405) var fransk poet och historieskrivare. I början av 1370-talet började han skriva på ett väldigt verk, en krönika över fransk samtidshistoria.

Froissart reviderade sin krönika vid ett flertal tillfällen. Hans ambition var att få med allt, vilket gjorde att den växte till enorma dimensioner. Till sist kom den att bestå av flera olika delar. En utgåva från 1870-talet omfattar hela 26 volymer.

I stort sett är krönikan en kronologisk berättelse om allt om den västeuropeiska feodaladelns äventyr som Froissart tyckte var intressant, högt och lågt om vartannat.

Man brukar säga att Froissart är hundraårskrigets store skildrare.
Hundraårskriget var, som vi minns, den stora kraftmätningen mellan England och Frankrike mellan 1337 och 1453. Man stred om de engelska kungarnas länsinnehav i Frankrike, och de gjorde även anspråk på den franska tronen.

Av naturliga skäl skildrar Froissart endast den första halvan av hundraårskriget.
Hela krönikan finns utgiven på de stora språken, men på svenska finns endast ett litet urval, ”Krönika” (Natur och Kulturs klassikerserie, 1961), i urval och översättning av Lorenz von Numers.

De här läsvärda berättelserna är som en medeltida gobeläng, myllrande av personer, färger och detaljer. Här finns höviska och ädla riddare, sköna damer, våldsamma sammandrabbningar, vackra seder och många riktigt goda historier. Detta är verkligen historieberättande.

Froissart skrev även poesi och en stor riddarroman, men det är för den här omfattande historiska krönikan som han har blivit legendarisk.

Froissarts Krönika i bibliotekets katalog

Vill du läsa mer om Jean Froissart kan jag tipsa om Frans G Bengtssons essä ”Froissart”, som ingår i essäsamlingen ”Silversköldarna” (1931)

”Froissart är glad av sig och tycker om alla människor – utom gnidare och tyskar, vill det synas – och från grubbel och tungsinne är han kemiskt fri.” skriver Frans G Bengtsson.

Silversköldarna i bibliotekets katalog

En mindre del av Froissarts krönika finns att läsa online som gratis e-bok, på engelska.
Det är samlingsvolymen ”Chronicle and Romance” (The Harvard classics, 1910). Innehåller förutom Froissart även texter av Malory och Holinshed.
Här kan du t ex läsa avsnitten om slaget vid Crécy och om Wat Tylers uppror.

Läs Chronicle and Romance som e-bok

Europas trädgårdar

Vandra i Europas trädgårdar

Trädgårdsarkitektur är en konstform som många uppskattar. Under olika tidsepoker har stilidealen varierat. På många håll försöker man aktivt vårda och restaurera sina historiska trädgårdar.

Monika Björk presenterar 100 olika trädgårdar i boken ”Vandra i Europas trädgårdar” (Prisma, 2003). Det är en personligt skriven guide till trädgårdar i ett flertal länder: Italien, Nederländerna, Belgien, Frankrike, England, Norge, Sverige, Danmark, Ungern och Tyskland. Trädgårdarna presenteras på 2-3 sidor vardera, och avsnitten är sorterade efter land. I mitten av boken finns en samling färgfoton.

Detta är en bok för dig som gillar anekdoter och spännande berättelser. Läs om Chawton, trädgården vid Jane Austens hus. Eller om franska Vaux-le-Vicomte, Versailles föregångare, och varför inte om familjen Medicis Boboliträdgårdar i Florens. Författaren berättar om klosterträdgårdar, om rosor i Sydtyskland, om drottning Eleonoras medeltida örtagård och mycket annat.

Författaren vore en perfekt guide att ha med sig när man besöker någon av dessa fina trädgårdar. Bild- och kartmaterialet hade dock gärna fått vara större i boken. Varje enskilt textavsnitt är kanske lite kort, men fördjupad information kan man alltid inhämta på annat håll.
En bok som ger reslust och många bra besökstips. Här hittar du garanterat intressanta besöksmål att se på din nästa Europaresa.

Vandra i Europas trädgårdar i bibliotekets katalog

Notre Dame fyller 850 år

Notre Dame de Paris

Katedralen Notre Dame de Paris är en av världens mest kända kyrkobyggnader. Grundstenen lades 1163, så under 2013 firas kyrkans 850-årsjubileum.
Förberedelserna inför detta har redan inletts. Bl a ska några av de mindre klockorna bytas ut.

Notre Dame är arkitekturhistoriskt viktig som en representant för den franska katedralgotik som utvecklades under senare delen av 1100-talet och som sedan kulminerade i Reims och Amiens. Under de följande århundradena byggdes katedralen till, bl a med de så typiska strävbågarna från 1200-talet, och inredningen förändrades fullständigt. Under franska revolutionen drabbades Notre Dame av vandalism och förstörelse, men den restaurerades under 1800-talet.

Under katedralens långa liv har den fått uppleva 80 kungar, två kejsare, fem republiker och två världskrig. Och då har vi inte ens nämnt ringaren Quasimodo. Tänk om byggnader kunde berätta!

BBC News : Notre Dame in Paris celebrates 850 years (videoklipp)

BBC News: Notre Dame cathedral turns 850 years old

Notre Dame de Paris – officiell webbplats

Jägarens leende

Jägarens leende

Ulla-Lena Lundbergs bok ”Jägarens leende : resor i hällkonstens rymd” (Söderströms, 2010) handlar om hällkonst. Det är namnet på de hällmålningar och klippmålningar som finns på många platser runtom i världen. En del av hällmålningarna i Afrika är ca 10.000 år gamla.
Vi har också hällmålningar i Sverige. Fynd av dessa har gjorts i bl a Norrland, Bohuslän och Värmland. De har tillkommit under yngre stenålder.

Ulla-Lena Lundbergs bok är en reseskildring i både tid och rum. Vi får följa med på en resa till fynd av hällkonst i Afrika, Spanien och Frankrike. Dessutom tar en stor del av boken upp hällkonst i Sverige och Finland.

Det är också en personlig berättelse om författarens relation till sin nu avlidna syster Gunilla. De reste ofta tillsammans, och nu reser författaren själv. Boken har flera plan och det är en mycket suggestiv och personlig resa. Boken är även illustrerad med ett flertal fina foton.

Vi har begränsade kunskaper om de människor som skapade denna uttrycksfulla konst. Vad tänkte de? Hur levde de? Hur ska bilderna tolkas? Det här är spännande frågor och ingen har några säkra svar. Läs ”Jägarens leende” – en bok som tar dig med på en fascinerande resa.

Jägarens leende i bibliotekets katalog

Frankrike år 2000

Framtidsvision med flygande polis

Att förutspå framtiden är erkänt svårt. Kring förra sekelskiftet utgavs i Frankrike ett 80-tal olika vykortsbilder med tecknade visioner av hur livet skulle gestalta sig för 2000 års fransmän.
Flera av dessa bilder, som är ganska underhållande, finns att se hos Public Domain Review.

Flyget var vid denna tid hypermodernt, så en hel del av bilderna visar flygande människor som utför olika typer av arbete. Vi kan också se att man förutsåg att mekanik och teknik skulle underlätta vardagslivet för oss.
Här finns också en bild av en husbil, som ju numera är ganska vanliga, dock inte i just den tecknade version som här avbildas.

Vi kan le åt dessa teckningar, men vad tror vi idag om hur folk kommer att leva i Sverige år 2100? Förmodligen skulle vi vara lika bundna av vår egen tid som 1900 års franska tecknare var.

Skyttegravskrigets fasor

Fasornas krig

Det första världskriget var ett av de värsta krig som människor utkämpat. Idag förknippar vi främst det första världskriget med skyttegravskriget i Flandern, även om kriget utkämpades på många andra fronter och områden. Men skyttegravskriget var så förfärligt i sig självt att ingen hade kunnat föreställa sig det före 1914.
Idag finns inte längre någon kvar i livet som kan berätta om skyttegravarna i Flandern. Hela första världskriget har förpassats till historieböckerna.
Hur kunde soldaterna stå ut i detta nästan ofattbara inferno? Boken ”Fasornas krig : helvetet i skyttegravarna under första världskriget” av den brittiske militärhistorikern John Ellis (Fischer & Co, 2009) beskriver detta.

Britter, fransmän och tyskar fastnade i ett utnötningskrig som skulle pågå i flera år. Läs om soldaternas dagliga liv i skyttegravarna, där de långsamt bröts ned fysiskt och psykiskt.
Boken ger en stark närvarokänsla med hjälp av många citat ur samtida brev och böcker.

Det område som främst britterna grävde ned sig i var mycket sankt, vilket gjorde skyttegravslivet till en ständig kamp mot lera och vatten. Att transportera sig igenom skyttegravarna kunde ta lång tid eftersom man behövde ta sig fram genom lervälling som ibland var mycket djup.
Vidare hade soldaterna en enorm mängd tung utrustning som de tvingades bära med sig. Under långa perioder såg de ofta inte till någon fiende, och ägnade sig åt ändlösa handräckningspass och fältarbeten.

De ständiga granatattackerna kunde ibland driva soldater till nära galenskap. Under första världskriget utvecklades dessutom gasgranater. Innan man utvecklade skyddsmaterial för detta orsakade gaserna fruktansvärda skador och utdragen dödskamp för de som drabbades.
Offensiver mot fiendens skyttegravar förekom, men de medförde oftast enorma förluster, där tusentals man kunde falla för fiendens kulsprutor på mycket kort tid.

Som om inte själva kriget var tillräckligt plågsamt behövde soldaterna dessutom bekämpa naturens egna plågor som extremt långa regnperioder, loppor, löss, råttor och flugor. Man kunde drabbas av ”skyttegravsfot”, som berodde på att man i timmar eller dagar befunnit sig i stående position, utan att kunna ta av sig sina blöta strumpor och kängor. Symptomen påminde om förfrysning och kallbrand.
Många beskriver det främsta minnet av skyttegravskriget som en enda massiv stank. De fruktansvärda förhållandena med all enorm mängd av smuts, sopor, latrininnehåll, förruttnelse från döda människor och djur, otvättade kroppar och kläder, besprutningsmedel, gas och mycket annat var givetvis grogrund för sjukdomar och epidemier.

Soldaterna var helt avskurna från det vanliga stadslivet varifrån de hade kommit. Det extrema i deras frontsituation gjorde att det utvecklades egna regler och rutiner, för att stå ut.
I boken skildras också vardagen bakom frontlinjen och hur soldaterna kunde fördriva tiden med hasardspel, musikliv och annat. Du kan också läsa om den usla kvaliteten på den mat som soldaterna fick som ransoner. Vissa kex var så hårda att de var omöjliga att spräcka ens med tillhyggen, och näringsvärdet var lågt.

Det enda goda som kom fram i kriget tycks vara den starka kamratskap och vänskap som skapades bland arméernas frontsoldater. Den skildras mycket väl i Ellis bok.
Detta är en omskakande, stark och viktig skildring av den vardag som första världskrigets soldater var tvungna att utstå. Miljoner dog, men många överlevde och blev för alltid förändrade av sina upplevelser.

Fasornas krig i bibliotekets katalog

Kungliga manuskript i digital online-utställning

Vid Europas kungliga hov under medeltiden och renässansen fanns stora kungliga bibliotek och boksamlingar. Här fanns mycket påkostade och dyrbara handskrifter, ofta illustrerade av de bästa bokmålarna och illuminatörerna.
Portalen Europeana har nu öppnat en unik online-utställning, ”Manuscripts and Princes in Medieval and Renaissance Europe” där vi kan beskåda 34 av de finaste böckerna.

Digitaliseringen av dessa unika manuskript har gjorts inom ramen för samarbetsprojektet Europeana Regia. Fem stora bibliotek har samverkat: Bayerische Staatsbibliothek, Universitat de València Biblioteca Històrica, Herzog August Bibliothek, Koninklijke Bibliotheek och Bibliothèque nationale de France.

Man har tillsammans försökt återskapa tre viktiga kungliga boksamlingar: Biblioteca Carolina (från 700- och 800-talet), den franske kung Karl V:s bibliotek (från 1300-talet) och de aragonska kungarnas bibliotek i Neapel (från 1400- och 1500-talet). Dessa böcker är idag spridda i olika europeiska bibliotek, men nu har de alltså återförenats virtuellt. Totalt har 874 titlar digitaliserats.

Detta europeiska kulturarv finns nu tillgängligt för oss alla att ta del av via dator eller surfplatta.
Du kan zooma in i bilderna och studera det enastående detaljerade måleriet på boksidorna. Du kan också läsa artiklar som beskriver de tre olika kungliga biblioteken.

Manuscripts and Princes in Medieval and Renaissance Europe (utställning med 34 titlar)

Europeana Regia (hela projektet, med 874 titlar)

Handskrift av Olof von Dalin

Hyllningsdikt av Olof von Dalin (detalj)

Jämtlands läns biblioteks äldsta samling kallas Zetterströmska biblioteket (efter bibliotekets grundare Carl Zetterström, 1767-1829). Här finns också en mindre del handskriftsmaterial.

Bland dessa handskrifter har vi en box med namnet ”Hyllnings- och gravskrifter”.
I denna ligger en mapp med hyllningsskrifter till Carl Gustaf Tessin (1695-1770).
Tessin var en av 1700-talets större svenska profiler – statsman, riksråd, greve, kulturpersonlighet. Hans konstsamling blev grunden till Nationalmuseum i Stockholm, och han var en av hattpartiets grundare.

En av hyllningstexterna i mappen är skriven av Olof von Dalin (1708-1763).
Han var författare och historiograf, och utgav 1732-34 den moraliska veckotidskriften Then swänska Argus, viktig i svensk språk- och litteraturhistoria.

Hyllningsdikten till Tessin heter ”Sonnet d. 4. Nov. 1739” och är skriven i Paris. Tessin var då svensk ambassadör i Paris och introducerade den unge Dalin i societetens salonger.

En bild av Dalins hyllningsdikt finns utlagd i bloggens Flickr-bildmapp.
Läs den och beundra Olof von Dalins vackra handstil!

Napoleon-turism

I Frankrike finns det långt gångna planer på att bygga en stor historisk temapark om Napoleon och hans tid. Man tror att det här finns en stor outnyttjad turistresurs, inte minst för turister från Asien. Projektet har stöd från myndigheter, fransk turistindustri och familjen Bonaparte. Om allting går enligt planerna ska grundstenen till parken läggas 2014. Parken är tänkt att ligga utanför Paris.

Men kejsar Napoleon är än idag en kontroversiell historisk gestalt. Han ses med olika ögon runtom i världen, beroende på vem man frågar. Dock är det svårt att bortse från att han är den mest kände historiske fransmannen genom tiderna. Varumärket är starkt. Kinesiska turister är en viktig målgrupp.
”That’s why we have to build this park. Because if we don’t do it soon, you can be absolutely sure the Chinese will get there first.” säger Charles Napoleon till BBC News.
Disneyland Paris lockar årligen 15 miljoner besökare.

BBC News: Napoleon – the theme park

Rogers rangers

Rogers rangers

Det finns inte så många böcker på svenska om amerikanska frihetskriget, den period som många har läst om i klassikern ”Den siste mohikanen” av James Fenimore Cooper.
En av de bästa böckerna i ämnet är Bertil Nelssons ”Rogers rangers : kampen om Nordamerika 1755-1783” (Historiska media, 2003).

Robert Rogers (1731-1795) var vildmarkskrigare som i de nordamerikanska striderna mellan engelsmän och fransmän blev känd för sina jägarförband – ”rangers”. Han står i centrum för den här intressanta skildringen. Rogers rangers utmärkte sig för sitt mod och sin stridsskicklighet. Än idag hänvisar man till honom vid utbildningen av amerikanska jägarsoldater.

Läs om hur Nya Frankrike erövrades av engelsmännen, och om hur Nya England och de andra kolonierna längs Atlantkusten stred för sin självständighet.

Indianerna hade en viktig roll som allierade till både engelsmän och fransmän. I boken finns skildringar av de olika indianstammarna.

Det finns en hel del källmaterial från denna tid. Rogers skrev en egen dagbok, som finns bevarad. I Nelssons bok återges många samtida texter, dagboksanteckningar och brev.

En bok som visar att verkligheten var mer äventyrlig och spännande än många romanskildringar.

Rogers rangers i bibliotekets katalog

1812

1812

För 200 år sedan, år 1812, inleddes Napoleons fälttåg mot Ryssland och marschen mot Moskva.
Napoleons ställning i Europa var stark och ohotad innan fälttåget inleddes, men övermod kan ha lett till det ödesdigra beslutet att anfalla tsar Alexander I:s Ryssland.

Den mest färska boken på svenska om 1812 års fälttåg är Oxfordhistorikern Adam Zamoyskis utmärkta ”1812 : Napoleons marsch mot Moskva” (Fahrenheit, 2006).

Det var i juni 1812 som Napoleons stora armé marscherade in över den ryska gränsen. Inledningsvis retirerade ryssarna och undvek strider. Slaget vid Borodino ägde rum i september och därefter tågade Napoleon in i Moskva. Men Moskvaborna satte staden i brand och fransmännen tvingades dra sig tillbaka. Då inleddes den långa reträtten. Snart förvandlades reträtten till en vild flykt. Ryssarna tillämpade den brända jordens taktik och fransmännen hade dessutom den stränga vintern som sin fiende. Nästan hela Napoleons Grandé Armée utplånades.

Skrämmande och omskakande scener utspelade sig under reträtten. Zamoyski har använt sig av många primärkällor, alltså brev, dagboksanteckningar och andra ögonvittnesskildringar av händelseförloppet. Detta ger boken en stark närvarokänsla.

1812 i bibliotekets katalog

BBC News Magazine berättar om Napoleons fälttåg i en ny och intressant artikel.
Det var de långa och svåra försörjningsvägarna som knäckte armén. Att försörja armén så långt från sina hemtrakter var en stor logistisk utmaning. Man hade för litet proviant (antagligen för att Napoleon hoppades på en snabb seger) och saknade dessutom vinterutrustning till de viktiga hästarna. Utan vinterhästskor kunde inte hästarna transportera vagnar i snön.

BBC News Magazine: Napoleon’s failure: for the want of a winter horseshoe (2012-02-09)

%d bloggare gillar detta: