Bloggarkiv

Skyttegravskrigets fasor

Fasornas krig

Det första världskriget var ett av de värsta krig som människor utkämpat. Idag förknippar vi främst det första världskriget med skyttegravskriget i Flandern, även om kriget utkämpades på många andra fronter och områden. Men skyttegravskriget var så förfärligt i sig självt att ingen hade kunnat föreställa sig det före 1914.
Idag finns inte längre någon kvar i livet som kan berätta om skyttegravarna i Flandern. Hela första världskriget har förpassats till historieböckerna.
Hur kunde soldaterna stå ut i detta nästan ofattbara inferno? Boken ”Fasornas krig : helvetet i skyttegravarna under första världskriget” av den brittiske militärhistorikern John Ellis (Fischer & Co, 2009) beskriver detta.

Britter, fransmän och tyskar fastnade i ett utnötningskrig som skulle pågå i flera år. Läs om soldaternas dagliga liv i skyttegravarna, där de långsamt bröts ned fysiskt och psykiskt.
Boken ger en stark närvarokänsla med hjälp av många citat ur samtida brev och böcker.

Det område som främst britterna grävde ned sig i var mycket sankt, vilket gjorde skyttegravslivet till en ständig kamp mot lera och vatten. Att transportera sig igenom skyttegravarna kunde ta lång tid eftersom man behövde ta sig fram genom lervälling som ibland var mycket djup.
Vidare hade soldaterna en enorm mängd tung utrustning som de tvingades bära med sig. Under långa perioder såg de ofta inte till någon fiende, och ägnade sig åt ändlösa handräckningspass och fältarbeten.

De ständiga granatattackerna kunde ibland driva soldater till nära galenskap. Under första världskriget utvecklades dessutom gasgranater. Innan man utvecklade skyddsmaterial för detta orsakade gaserna fruktansvärda skador och utdragen dödskamp för de som drabbades.
Offensiver mot fiendens skyttegravar förekom, men de medförde oftast enorma förluster, där tusentals man kunde falla för fiendens kulsprutor på mycket kort tid.

Som om inte själva kriget var tillräckligt plågsamt behövde soldaterna dessutom bekämpa naturens egna plågor som extremt långa regnperioder, loppor, löss, råttor och flugor. Man kunde drabbas av ”skyttegravsfot”, som berodde på att man i timmar eller dagar befunnit sig i stående position, utan att kunna ta av sig sina blöta strumpor och kängor. Symptomen påminde om förfrysning och kallbrand.
Många beskriver det främsta minnet av skyttegravskriget som en enda massiv stank. De fruktansvärda förhållandena med all enorm mängd av smuts, sopor, latrininnehåll, förruttnelse från döda människor och djur, otvättade kroppar och kläder, besprutningsmedel, gas och mycket annat var givetvis grogrund för sjukdomar och epidemier.

Soldaterna var helt avskurna från det vanliga stadslivet varifrån de hade kommit. Det extrema i deras frontsituation gjorde att det utvecklades egna regler och rutiner, för att stå ut.
I boken skildras också vardagen bakom frontlinjen och hur soldaterna kunde fördriva tiden med hasardspel, musikliv och annat. Du kan också läsa om den usla kvaliteten på den mat som soldaterna fick som ransoner. Vissa kex var så hårda att de var omöjliga att spräcka ens med tillhyggen, och näringsvärdet var lågt.

Det enda goda som kom fram i kriget tycks vara den starka kamratskap och vänskap som skapades bland arméernas frontsoldater. Den skildras mycket väl i Ellis bok.
Detta är en omskakande, stark och viktig skildring av den vardag som första världskrigets soldater var tvungna att utstå. Miljoner dog, men många överlevde och blev för alltid förändrade av sina upplevelser.

Fasornas krig i bibliotekets katalog

Berättelser från första världskriget

Om några år är det 100 år sedan första världskriget bröt ut. Denna europeiska jättekonflikt var en totalt omvälvande historisk händelse som satt sin prägel på hela vår tid. Förberedelserna för 100-årsminnet pågår på olika håll.

Webbportalen Europeana har tagits fram av EU. Det är en samlingsplats för ingångar till en mängd digitaliserat kultur- och arkivmaterial.
I en färsk artikel berättar Europeana om de program som anordnats i t ex Storbritannien och Tyskland tidigare i år, där människor ombetts att komma och ta med sig personliga minnessaker och föremål med anknytning till första världskriget. Ca 2000 personer har besökt dessa tillställningar.

En tysk tog med sig sin farfars Bibel, som räddade hans liv genom att den fångade upp en splitterskärva som annars hade passerat genom kroppen. I Preston, Storbritannien, presenterades ett maskinskrivet ögonvittnesmanuskript från slaget vid Somme.
En annan person tog med sig ett snidat träkrucifix, skapat av en rysk krigsfånge i Slovenien, och en besökare i München hade med sig ett vykort skrivet av Adolf Hitler.

Europeana: Extraordinary personal stories of World War I

Första världskriget går ur tiden

I maj 2011 avled den siste krigsveteranen från första världskriget, Chaude Choules, 110 år. Han var den siste som varit med om strider under kriget.
Nu har även den siste personen som alls var i krigstjänst under första världskriget avlidit – Florence Green, 110 år. Hon arbetade på mässen på brittiska RAF-flygbaser.

Därmed är första världskriget, denna så enormt omvälvande historiska händelse, endast ett kapitel i historieböckerna. Nu finns det inte längre några vittnen kvar som var med.

BBC News: ‘World’s last’ WWI veteran Florence Green dies aged 110 (2012-02-07)

Lyssna till Florence Green som berättar minnen från sin tjänstetid (videoklipp)

De tre kungliga kusinerna

Kungen, kejsaren, tsaren

1914 styrde tre kungliga kusiner över nästan hälften av hela världen. De var kung Georg V av Storbritannien, kejsar Wilhelm II av Tyskland och tsar Nikolaj II av Ryssland. De hade träffats sedan de var barn på familjesammankomster, bröllop och andra högtider. Som vuxna besökte de varandra i samband med olika ceremonier som kröningar, jubileer och militära övningar.

De tre kungliga kusinerna stod för den gamla världen och skulle tillsammans hindra nymodigheter som socialism, revolutioner och antirojalism från att breda ut sig. Men så bröt det första världskriget ut 1914, och alla skyllde på varandra.

Om de tre kusinerna Georgie, Nicky och Willy handlar Catrine Clays intressanta bok ”Kungen, kejsaren, tsaren : kusinerna som startade första världskriget” (Prisma, 2008).
Clay, som är brittisk journalist, utgår i boken från dagböcker, brev och andra dokument.
De tre regenterna levde i extrem överflöd och lyx, men deras liv var också fyllda av intriger och falskhet. Avundsjuka och dålig stämning präglade många av deras möten.

Bakgrunden till det första världskrigets utbrott 1914 är historiens kanske mest sönderforskade fråga. Åtskilliga hyllmeter litteratur har skrivits om detta och ändå är det svårt att kunna peka ut något enskilt land eller enskild person som ytterst ansvarig.
Kriget var fullständigt omvälvande och förändrade Europas historia i grunden. I vilken mån var de tre kungliga kusinerna skyldiga till krigsutbrottet? Läs den här boken om du vill veta mera om dem.

Kungen, kejsaren, tsaren i bibliotekets katalog

Läs också Från Willy till Nicky

Den levande okände soldaten

Den levande okände soldaten

Första världskriget var en enorm tragedi som förändrade människor i grunden. Under kriget försvann mer än en kvarts miljon franska soldater spårlöst. Sorgen blev ett nationellt trauma.

I ”Den levande okände soldaten : en berättelse om sorg och det första världskriget” (Historiska media, 2006) berättar den franske historikern Jean-Yves Le Naour om ett av många människoöden från krigsslutet.

1918 togs en soldat med minnesförlust in på mentalsjukhus i södra Frankrike. Han var en av många traumatiserade soldater som led av minnesförlust.
Identifieringen av honom visade sig vara svår. Tidningarna visade upp hans porträtt. Hundratals familjer gjorde anspråk på honom. De kände igen en förlorad familjemedlem. Men vem var han? Under hela mellankrigstiden fortsatte processen, med sorg och smärta.

Till sist lyckades man identifiera honom som Anthelme Mangin. Ändå fick den vilsne, traumatiserade soldaten aldrig komma hem till sina anhöriga.

En fascinerande och tankeväckande bok som påminner oss om det smärtsamma 1900-talet och vad krig gör med människor.

Den levande okände soldaten i bibliotekets katalog

Brevsamling från första världskriget

I stridslinjen

1914 bröt första världskriget ut. Många av de soldater som drog ut i fält trodde att kriget skulle bli kortvarigt. Så blev det inte. Kriget skulle rasa i mer än fyra långa år.

I bibliotekets magasin finns en hel del litteratur från första världskrigets dagar.

”I stridslinjen : krigarbrev m.m.”
(Norstedts, 1914) är en samling av brev.  Alla dessa brev är sända under det första krigsåret.
Alla brev i boken är anonyma. De är skrivna av t ex ”en officer vid Royal Field Artillery”, ”en turkisk student”, ”en 16-årig flicka i Tilsit”, ”en kusin till general von Hindenburg” och så vidare.
Olika nationaliteter, olika roller, men alla brev är fascinerande inblickar i historien.
Ett exempel:

”Vi marschera sedan fyra dagar. Vi ha tillryggalagt omkring 80 kilometer. Själva marschen är ingenting, det är packningen som är så tung. Ni kan inte tänka er vad den är tung! (…) Jag har sett soldater hoppa jämfota på sin ränsel för att få igen den.
I går föll det mig in att väga min hos en slaktare. Jag lade dessutom på vågen min kappa, geväret, uniformen, skodonen, som likvisst voro helt tunna. Alltsammans vägde precis… 36 kg.”

(ur ”En trupp parisares marsch mot fronten”)

”I stridslinjen” i bibliotekets katalog

Läs gärna också inlägget Fler brev från första världskriget

Första världskrigets arkeologi

Vi är vana vid att arkeologerna gräver ut fyndplatser som är mycket gamla, ofta flera tusen år.

Nu har brittiska arkeologer hittat en unik fyndplats som inte ens är 100 år gammal. Det är en stridsplats från första världskriget och den ligger i La Boisselle i norra Frankrike.
Här fanns under kriget flera komplexa underjordiska tunnelsystem. Brittiska, franska och tyska soldater grävde underjordiska tunnlar där man sedan apterade sprängmedel. De grävande soldaterna kunde ofta falla offer för motståndarsidans tunnelsprängningar.

Stridsplatsen som funnits är från 1915 och ses som en unik ”tidskapsel”. Man vet att 28 brittiska och 10 franska soldater stupade här.
Platsen ligger på privat mark och ägaren har givit sitt tillstånd till utgrävningarna.
Dessa utgrävningar kommer inte att bli helt riskfria eftersom man garanterat kommer att stöta på blindgångare och diverse annan explosiv utrustning under jord. Man beräknar att hela arbetet kommer att ta 5-10 år.

BBC News Magazine: WWI underground – unearthing the hidden tunnel war

Den siste veteranen

Den siste veteranen från första världskriget har nu avlidit, meddelar BBC News.

Claude Choules, 110, var den siste överlevande från detta stora krig som hade varit med i strid. Han var brittisk flottist och bodde i Australien.

Den enormt stora konflikt som vi kallar första världskriget har därmed gått in i historieböckerna för gott. Ingen finns längre kvar som kan berätta om hur det var i skyttegravarna, på fartygen eller i flygplanen.

Vid ett senare tillfälle i denna blogg ska jag ta fram några gamla ögonvittnesskildringar från första världskriget.

BBC:s dödsruna över Claude Choules

De sista veteranerna från första världskriget

USA:s siste kvarvarande veteran från första världskriget, Frank Buckles, har avlidit 110 år gammal.

Det innebär att det nu endast finns två återstående veteraner från detta stora krig. Båda dessa är britter, flottisten Claude Stanley Choules och Florence Beatrice Green, som arbetade med marktjänst för Royal Air Force. Av dessa är Choules den siste veteranen som var med i strid.

Vad är det egentligen som händer när en sådan här stor historisk händelse som första världskriget ”går ur tiden” och in i historieböckerna?

Peter Englund har skrivit en lysande bok om första världskriget, Stridens skönhet och sorg. Rekommenderas varmt.

%d bloggare gillar detta: