Bloggarkiv

En rostfri vardag

Aluminium och rostfritt stål

Dagligen omger vi oss av bruksföremål av olika slag. Några av de vanligaste av dessa föremål ät tillverkade av aluminium och rostfritt stål. En hel del av bruksföremålen används i köket: kannor, kastruller, bestick.

I Thomas Lindblads bok ”Aluminium och rostfritt stål : skandinavisk bruksdesign från 1920-tal till 1970-tal” (Atlantis, 2015) kan du läsa om hur föremålen av aluminium och rostfritt stål erövrade vår vardag.

Ett kokkärl i aluminium var givetvis lättare att hantera än ett i gjutjärn, och enklare att sköta om än kopparkastruller.
Det var i slutet av 1800-talet som aluminium blev en billig råvara som möjliggjorde massproduktion. Dessförinnan hade aluminium varit en lyxmetall.

Den tyska stålkoncernen Krupp var först att framställa rostfritt stål. Krupp tog patent på uppfinningen 1912.
Rostfritt stål började tillverkas i Sverige i mitten av 1920-talet, men den första tiden var dessa föremål dyra. Det var först efter andra världskriget som priserna började sjunka. På 1960- och 1970-talet var Sverige det land i världen där priset på rostfritt stål var lägst. Sverige var också ett ledande land för tillverkning av kokkärl i aluminium. Även i övriga Skandinavien fanns företag som alla tillverkade dessa föremål av hög kvalitet.

I Lindblads bok presenteras de främsta fabrikerna. Läs om Skultuna, Gense, Kockums, Nilsjohan och många fler. Här möter du också formgivare som Erik Fleming, Pierre Forsell, Adam Thylstrup, Sigvard Bernadotte, Folke Arström, Arne Erkers och Sigurd Persson.

Konkurrensen från låglöneländer och nya konsumtionsmönster ledde till sammanslagningar och nedläggningar av företagen. Idag finns endast ett fåtal tillverkare av sådana här produkter kvar i Skandinavien.

Den här boken omfattar hela 300 sidor och innehåller mängder av intressanta beskrivningar av bruksföremålen. Boken är dessutom rikt illustrerad med fotografier av hög klass, och är utsökt formgiven.

Dessa bruksföremål har hittills inte uppmärksammats på allvar i bokform, så den här boken fyller ett tomrum. Thomas Lindblad, som tidigare skrivit om t ex bruksföremål i plast och funkisglas, har gjort ett imponerande forskningsarbete för att hitta alla dessa uppgifter.

En upplysande, intressant och mycket bläddervänlig bok.

Aluminium och rostfritt stål i bibliotekets katalog

Svenska kaffeserviser

Svenska kaffeserviser

Kaffedrickande är en integrerad del av den svenska folksjälen. Fikastunden är för många svenskar ett alldeles speciellt ögonblick som man inte vill vara utan.
Föga överraskande innebär detta också att det finns ett stort intresse för både gamla och nya kaffeserviser. Det är vanligt att samla på olika porslinsserier.

I Michél Carlssons och Urban Orzoleks ”Svenska kaffeserviser 1920-1980” (ICA, 2014) presenteras ett hundratal serviser från 1900-talet. Det är en mycket fin och bläddervänlig bok, lämplig inte bara för nostalgiker, kaffeälskare och samlare, utan för vem som helst som uppskattar god formgivning.

I förordet berättar författarna att man inte försökt vara heltäckande, men att man ansträngt sig för att inte bara visa de mest kända serviserna, även om dessa givetvis ges stort utrymme.

Boken inleds med en kortfattad genomgång av de olika fabrikerna: Rörstrand, Gustavsberg, Gefle porslinsfabrik m fl. Sedan presenteras de individuella formgivarna, som ofta inte alls fick ståta med sina namn i samband med de färdiga serviserna.

Större delen av boken består dock av en genomgång av alla kaffeserviserna, som visas i kronologisk ordning efter decennium. Vi får relativt kortfattad information om varje servis, så samlaren behöver nog inhämta kompletterande information även från annat håll.

Orzoleks fotografier är utsökta och ger läsaren en färgsprakande upplevelse. Dessutom är boken fint formgiven av Johan Carpner.

På 150 sidor kan vi givetvis inte få en heltäckande bild av detta ämne, men vilken fenomenal parad av kvalitetsformgivning detta är! Den eftertraktade Zebra-serien finns givetvis med, liksom Koka blå, Mon Amie, Berså, Adam och andra välkända serviser.

Den som befinner sig i början av sitt servis-samlande kan i den här boken får massvis av tips på serier som man kan samla på.

En fin och trivsam bok, som dock gör läsaren något kaffesugen. Är det inte fika snart?

Svenska kaffeserviser i bibliotekets katalog

 

Svenska klassiker

Svenska klassiker

I vår omgivning finns det många kända produkter och föremål som vi kanske dagligen använder, eller stöter på. Vi tar dem kanske för självklara, men alla var en gång resultatet av enskilda uppfinnares och konstruktörers fantasi och kreativitet.

Katarina Danielsson berättar deras historia i den trivsamma boken ”Svenska klassiker : små historier om stora framgångar” (Historiska media, 2014).

I den här riktigt snygga boken kan du läsa om 25 svenska klassiker av olika slag, och följa deras tillkomst och utveckling. Läs om Barnängen tvål, om polkagrisarna från Gränna, om AGA-spisen, Gevalia-kaffet, Brios träleksaker, Stringhyllan, tänd ljusen från Liljeholmens, ta en tur med Husqvarna motorcykel och ta en tugga av Cloetta kexchoklad.

Berättelserna handlar lika mycket om människorna bakom alla dessa produkter, och inte minst om det samhälle i vilket innovationerna tillkom. Det är också mycket intressant att se en del av den marknadsföring och reklam som togs fram för de nya produkterna. Boken är också fylld av spännande fakta som de flesta av oss inte kände till sedan tidigare.

Läskedrycken Pommac sågs t ex från början vara en sorts finare alkoholfritt vin.

Cloetta kexchoklad lanserades redan 1921, men då under namnet ”Five o’clock kexchoklad”. Det var alltså meningen att chokladen skulle konsumeras som mellanmål före middagen.

Och visste du att det ända sedan starten bara funnits tre personer samtidigt i Läkerols ledning som fått se och memorera ingredienslistan till halstabletten, och att minst två av dem finns med vid tillverkningen av varje grundsmet?

Boken är hela tiden fascinerande, med en stark nostalgikänsla, och dessutom rejält bläddervänlig. Både rolig och stimulerande läsning.

Svenska klassiker i bibliotekets katalog

Svensk modehistoria

Modebibeln. Den svenska.

Svenska modeskapare och formgivare är idag välkända internationellt och har haft stora framgångar. Men hur började allting egentligen?

År 1867 startade Augusta Lundin (1840-1919) en egen syateljé i tre små rum på Malmskillnadsgatan 30 i Stockholm. Vid den här tiden var huvudstaden fortfarande till stora delar i dåligt skick. Sanitetsförhållandena var bitvis rent fruktansvärda. Människor levde i fattigdom. Det var innan valutan kronans införande och innan telefonens ankomst. Det fanns inte ens gemensam normaltid i landet. I trakterna kring Malmskillnadsgatan var det då lite finare kvarter. Augusta Lundin var tidigt ute med nyheter och blev snabbt omtalad för sin goda smak. Plaggen syddes enligt s k ”fransk metod”, vilket betydde att sömmerskorna var specialiserade. Någon sydde ärmar, en annan liv o s v. Lundin blev en modepionjär i Sverige och kunde snart expandera sin verksamhet.

Om allt detta, och mycket mera, kan du läsa i den utmärkta och späckade volymen ”Modebibeln. Den svenska. 1867-nu.” av Karina Ericsson Wärn (Bonnier fakta, 2012).

Faktum är att fransk haute couture har svenska anor, något som fransmännen sällan brukar nämna. Det var Otto Gustaf Bobergh (1821-1881) som var med och lade grunden till haute couture tillsammans med engelsmannen Charles Frederick Worth. De öppnade ett eget modehus på Rue de la Paix i Paris. Sedan Bobergh flyttat hem till Stockholm, oerhört förmögen, blev han Augusta Lundins agent. Parismodet gjorde succé hos Lundin, som skaffade sig en ny adress vid Brunkebergstorg. Kundkretsen var förnäm. Kungligheter och annat fint folk ville vara först med att få se de nya kollektionerna.

Det är intressant att läsa den här tidiga modehistorien. Men ”Modebibeln” innehåller så mycket mera. Här kan du läsa om modets växlingar under hela 1900-talet, om Palmgrens väskor, om Mah-Jong-modet på 1960-talet, om tanter, tonåringar och Thorvall, och om kända formgivare och stilprofiler som Gunilla Pontén, Kerstin Lokrantz, Sighsten Herrgård och Katja of Sweden. Dagens publik kanske inte riktigt inser hur radikala och djärva de nya idéerna var när de lanserades.

Bokens berättelse är inte strikt kronologisk, utan det görs nedslag i olika tidstypiska trender och teman, något som är mycket lyckat.

Jeanskapitlet är kul att läsa. Sveriges första jeanskung Lats Knutsson låg bakom Gul & Blå, som öppnade 1966. Och 1980-talsmodet med axelvaddar får så klart ett eget kapitel.

Dagens namn inom svenskt mode, t ex Anna Holtblad, Marcel Marongiu, Filippa K och Johan Lindeberg, placeras in i sitt sammanhang och som läsare får man flera aha-upplevelser när Ericsson Wärn mycket kunnigt lotsar oss genom modets spännande historia och utveckling. Jag gillar det rappa och lättflytande språket.

Ett särskilt intressant avsnitt beskriver Hennes & Mauritz (H&M). Vilka är hemligheterna bakom företagets stora framgångar?
Vi får veta att ett genomgående drag i svensk modedesign har varit att erbjuda funktionellt praktiska plagg, ibland som unisex.

”Modebibeln. Den svenska” är en riktigt bra bok, dessutom mycket snyggt formgiven av Lotta Kühlhorn. Lättläst, intressant och informativ. Rikt illustrerad.

”Modebibeln. Den svenska” i bibliotekets katalog

 

Gustaf de Laval

Gustaf de Laval

Ingenjören och industrimannen Gustaf de Laval (1845-1913) var en lysande uppfinnare. Han konstruerade separatorer och ångturbiner som blev grunden för än idag internationellt framgångsrika företag i Sveriges näringsliv. Däremot var han inte alls lyckad som entreprenör. Han engagerade sig på alltför många områden och kunde inte hantera praktisk ekonomi.
Nu finns en fräsch och nyskriven biografi om honom : ”Gustaf de Laval : ett rastlöst snille” av Anders Johnson (Atlantis, 2013).

de Laval förknippas främst med sina metoder att med centrifugering separera grädde från mjölk. 1878 fick han patent på sin berömda centrifugalseparator. Den kostade 1878 450 kronor att köpa och kunde skumma 50 kannor mjölk per timme. 1883 startades företaget AB Separator, numera Alfa Laval AB.
Sedan stod ångturbinen i fokus. AB de Lavals Ångturbin grundades 1893.

Gustaf de Laval i 30-årsåldern

Det är fascinerande att läsa om de Laval. Han ägnade sig åt ca 200 olika idéer, tog ut hela 92 svenska patent och grundade inte mindre än 37 företag. Spridningen av intresseområden är verkligen stor : jordbruksmaskiner, svävarfartyg, flygplan, svampodling med ammoniak och mycket annat.
Han startade flera företag för att anlägga gruvor, kraftverk och industrier över hela landet. I boken finns en karta där man kan se alla de platser där de Laval verkade.

Typiskt för de Laval var att han ofta snabbt gav sig in i nya projekt innan produkterna eller uppfinningarna var tillräckligt färdigutvecklade. 1897 drabbades de Laval av en stor ekonomisk krasch, som han sedan aldrig riktigt hämtade sig ifrån. Han var även riksdagsman för Högerpartiet.
När de Laval avled 1913 hade han stora skulder. Dödsboet försattes i konkurs.

Johnsons biografi är trivsam och rikt illustrerad. Trots att de Laval är en av Sveriges mest kända uppfinnare finns det få böcker om honom. Därför är det glädjande att denna lättillgängliga och läsvärda biografi nu utkommit.
Den här intressanta boken ingår i serien ”Svenska företagare” som Atlantis förlag ger ut tillsammans med Centrum för näringslivshistoria, och är nr 3 i den serien.

Gustaf de Laval i bibliotekets katalog

%d bloggare gillar detta: