Bloggarkiv

En uppväxt i Gulag

Jag var barn i Gulag

Julian Better föddes i Moskvas ökända Butyrkifängelse, mitt under Josef Stalins värsta utrensningar. Hans far avrättades fyra dagar efter sonens födelse, och Julians mor dömdes till fem år i Gulag för spionage. Julian tillbringade sedan sina sju första levnadsår i Gulag på olika barnhem. ”Jag var barn i Gulag : ett vittnesbörd” (Bonniers, 2013) är hans berättelse om denna barndom.

”Jag var barn i Gulag” är en omskakande och gripande berättelse. Boken är liten till formatet och omfattar inte ens 200 sidor. Omslaget är något oansenligt. Men detta är en bok som du ständigt kommer att bära med dig i ditt minne sedan du läst den.

Det är barnets perspektiv som gör boken så otroligt stark. ”Folkfiendernas” barn som tvingades växa upp i Gulag visste inte av något annat. Men de blev bestulna på sin barndom och sina föräldrar.

Betters berättelse är lågmäld och ibland fragmentarisk, men ofta påfallande detaljerad.
Något av det som griper läsaren allra mest är författarens kärleksfulla beskrivning av sin mor. Efter flera års kamp lyckades hon till sist få Julian hämtad från det hemska barnhemmet och placerad i en fattig fosterfamilj i sin egen närhet. Människans överlevnadsinstinkt är kraftfull, vilket tydligt framgår av ”Jag var barn i Gulag”. Boken har ett efterord av författaren Ola Larsmo.
”Terrorns svartvita värld får färger och blir verklig, svårare att skjuta ifrån sig” skriver Larsmo i efterordet.

Idag lever Julian Better i Täby. Han har arbetat på KTH och som gymnasielärare i matematik, kemi och fysik.

”Jag var barn i Gulag” är en stor läsupplevelse. Det är en stark, viktig och gripande bok som många bör läsa. Den kan också användas i skolor.

Jag var barn i Gulag i bibliotekets katalog

Fånge hos indianerna

Jewitt - Narrative...

Dagens äventyrare som skriver böcker kan egentligen inte mäta sig erfarenhetsmässigt med sina historiska föregångare. Det finns äventyrsskildringar som är sanslöst dramatiska.
En av dessa är John R Jewitts ”Narrative of the adventures and sufferings of John R. Jewitt : only survivor of the crew of the ship Boston, during a captivity of nearly three years among the savages of Nootka Sound” (Galleon Press, 1967), ursprungligen utgiven 1815.

Detta är en beryktad fångenskapsskildring. Sjömannen Jewitt var fånge hos Nuu-chah-nulth (Nootka)-indianerna i 28 månader under 1803-1805.

John R Jewitt (1783-1821) kom från Boston i Lincolnshire, England och var vapensmed. Han mönstrade på fartyget Boston för att följa med på en lång handelsresa till den nordamerikanska västkusten, sedan till Kina och tillbaka igen. I mars 1803 lade man till vid Nootka-sundet (utanför Vancouver Island i nuvarande Kanada) för att proviantera. Kapten Salter mötte indianhövdingen Maquinna. Denne bestämde sig för att ge igen för tidigare oförrätter begångna av europeer i området. Nootka-indianerna anföll skeppet och dödade alla i besättningen utom två personer: Jewitt och segelmakaren Thompson. Jewitt lyckades rädda Thompsons liv genom att påstå att denne var hans far.

boston_nootka

Maquinna insåg att en vapensmed var bra att ha tillgång till. Jewitt blev således indianernas fånge, och lärde sig gradvis alltmera om deras kultur. Maquinna kallade Jewitt och Thompson för sina ”vita slavar”. Hövdingen ville behålla Jewitt och nobbade flera anbud från andra stammar som önskade köpa honom. Jewitt giftes bort med en av hövdingens döttrar för att ytterligare inlemma honom i stammen.
Jewitts skildring är en av de viktigaste källorna till Nootka-indianernas dagliga liv och sedvänjor.

I juli 1805 blev Jewitt räddad genom en fångutväxling som organiserades av kapten Hill på briggen Lydia, som då anlöpte Nootka-sundet.
När Jewitt kommit till USA gav han ut sin bok, ”Narrative…”, där han berättar som sin tid som indianernas fånge. Han tillbringade resten av sitt liv i New England.

Den här boken har utgivits i flera olika upplagor, men den är extremt sällsynt på svenska bibliotek. Faktum är att jag tror att vårt exemplar här i Östersund kan vara det enda biblioteks-exemplaret i Sverige.
Orsaken till att vi har titeln är att den ingår i en stor donation av litteratur om Kanada, som biblioteket fick under 1960-talet (Jag kommer att här i bloggen skriva mera om denna samling vid ett senare tillfälle).

Jewitts Narrative… i bibliotekets katalog

Jewitts ”Narrative…” finns även att läsa online som gratis e-bok.

Poltava – krigsfångar och kulturutbyte

Poltava

Efter det svenska nederlaget vid Poltava 1709 hamnade nästan 25.000 svenskar i rysk fångenskap. Samtidigt kom ca 2000 ryssar som fångar till Sverige efter det ryska nederlaget vid Narva 1700. Det skulle dröja innan det blev fred. Den kom först 1721.
Boken ”Poltava: krigsfångar och kulturutbyte” (Atlantis, 2009) handlar om krigsfångarnas livsöden.

De svenska och ryska krigsfångarna bidrog till ett kulturutbyte och kunskapsöverföring mellan Sverige och Ryssland under 1700-talet. Peter den store ville ha inspiration från väst för at kunna bygga upp ett modernt rike.

Boken gavs ut i samband med 300-årsminnet av slaget vid Poltava. 21 svenska och ryska historiker medverkar med olika artiklar. Redaktörer är Lena Jonson & Tamara Torstendahl Salytjeva.

Läs om karolinernas ryska dagböcker, om svenskt inflytande och arbetskraft i samband med byggandet av den nya huvudstaden St Petersburg, om de ryska krigsfångarna på Visingsö, och mycket mera. Avslutningsvis berättas om hur slaget vid Poltava skildrats genom tiderna i svensk historieskrivning.

En intressant och tankeväckande bok. Man kan välja att bara läsa enskilda kapitel om man så vill.

De svenska krigsfångarna tappade inte modet. De hoppades hela tiden kunna återvända hem en dag. När man läser den här boken slås man av att det var viktigt att de hela tiden behöll sitt språk. De skrev dagböcker, noterade allt som hände, och vissa beskrev de nya folkslag de träffade i Ryssland. En del ritade kartor. Språket är nyckeln till mycket av vår identitet.

Poltava – krigsfångar och kulturutbyte i bibliotekets katalog

%d bloggare gillar detta: