Bloggarkiv

Eriksmäss

Erik den heliges skrin
Erik den heliges relikskrin i Uppsala domkyrka

18 maj var förr en viktig dag i kalendern. Då firade man Eriksmäss.
Erik den helige dog detta datum år 1160, och därför har Erik namnsdag 18 maj. Dagen var dessutom helgdag fram till 1571.

Uttrycket ”Om Erik ger ax, ger Olof kaka” syftar på att om höstrågen hade gått ax den 18 maj så skulle man kunna baka bröd av mjölet till Olsmäss, Olofs dag, den 29 juli.

Efter 1753 års kalenderreform, då 11 dagar togs bort ur kalendern för att den skulle hamna i takt med årstiderna, blev dock detta gamla talesätt svårare att uppfylla.

Vem var då Erik den helige? Om hans liv vet man egentligen inte så mycket. Han erkändes som kung i Västergötland ca 1158 och enligt traditionen dödades han i Uppsala.
På 1170- och 1180-talen började man tillbe honom som helgonet Sankt Erik, men han blev aldrig formellt kanoniserad. Som kung verkar Erik inte ha varit särskilt betydelsefull, men som helgon har han historiskt varit betydligt viktigare.
Under 1200-talet lade man Eriks ben i ett relikskrin i Uppsala. I samband med att relikerna flyttades från Gamla Uppsala till Östra Aros (nuvarande Uppsala) tillkom en hel helgonlegend kring Erik.
På 1300-talet brukade man bära helgonskrinet i procession i Uppland.

Det intressanta med Erik är att hans helgonskap överlevde reformationen. Ett nytt relikskrin togs fram på 1500-talet, och det kan vi idag se i Uppsala domkyrka

Erik den helige

Om Erik den helige finns en rejäl lunta från 1954, ” Erik den Helige : historia, kult, reliker : studier”, 453 sidor tung.
I denna gedigna bok kan du läsa kapitel om Erikskulten, om Erik i bildkonsten, och ganska mycket om relikskrinet och om dess innehåll. Dessutom återges Erikslegenden både på latin, fornsvenska och modern svenska.
Bland författarna finns medeltidsarkeologen Bengt Thordeman och historikern Nils Ahnlund (som var ledamot av Svenska Akademien).
Ett av många fynd från bibliotekets bokmagasin.

Erik den helige i bibliotekets katalog

Gastkramande läsning

Skånska spöken

Skåne är ett av de landskap som har flest slott, och föga överraskande finns det i Skåne dessutom många sägner om slottsspöken. Dessa kan vi läsa om i ”Skånska spöken : gastar och gengångare i bondesamhällets folktro” (2007) skriven av Stefan Isaksson.

Författaren har studerat religionshistoria och kulturantropologi och har använt sig av en stor mängd källmaterial till denna bok.

I det skånska bondesamhället fanns övernaturliga väsen nästan överallt och inte bara på slotten. Alla kunde bli osaliga. I denna bok möter vi sägner om gastar, mylingar, gengångare, vita damer och en hel del annat. Många citat ur samtida vittnesberättelser. Rikt illustrerad.

Skånska spöken i bibliotekets katalog

%d bloggare gillar detta: