Bloggarkiv

Tutankhamuns grav

Tyldesley, J - Tutankhamens förbannelse - 13049625

Om någon hade frågat forntidens egyptiska historieskrivare om vilken farao som flera tusen år senare skulle vara den mest berömde, hade alla gissat fel. Farao Tutanchamun, pojkkungen som dog vid endast 18 års ålder år 1339 f.Kr., hade en relativt obetydlig historisk roll. Hans stora berömmelse idag beror helt och hållet på upptäckten av hans kungagrav i Konungarnas dal 1922. Det var den enda kungliga graven där som inte hade plundrats redan under antiken.

Vi har begränsad kunskap om Tutankhamuns liv. Faktum är att vi inte ens har en enhetlig stavning av hans namn. Jag har identifierat minst sex olika stavningsvarianter av namnet. I denna text använder jag den variant som NE valt, nämligen Tutankhamun, med -kh- och -un.

Joyce Tyldesley är brittisk egyptolog. Nu finns hennes bok ”Tutankhamens förbannelse : den oändliga historien om en egyptisk kung” på svenska (Norstedts, 2013). Sedan tidigare finns det även andra böcker av henne i ämnet egyptologi.

Det här är berättelsen om hur den brittiske arkeologen Howard Carter upptäckte Tutankhamuns grav, med alla sina skatter, i november 1922. Graven hade visserligen varit utsatt för tidig plundring, men endast i liten skala. Det var den viktigaste arkeologiska upptäckten under hela 1900-talet.

Tyldesley har delat upp boken i två halvor, först själva fyndet av graven och vad vi vet om Tutankhamuns liv och regeringstid, och sedan om det som hände efter gravfyndet : egyptologisk vurm och succéutställningar. Den här indelningen är väl inte helt självklar, jag tycker att det är svårt att dela upp hela den här historien på det viset. Hur som helst är skildringen intressant.


Farao Tutankhamuns gyllene mask, som väger 11 kilo. Denna ikoniska mask, förutom pyramiderna och sfinxen, är för många människor själva symbolen för det forntida Egypten.

Den verkliga huvudpersonen i boken är arkeologen Howard Carter. De inledande avsnitten i boken beskriver sökandet efter Tutankhamuns grav (som i sig inte alls var bortglömd, men däremot platsen), och alla turer kring upptäckten. De praktiska problemen med att ta reda på alla ömtåliga och värdefulla fynd, samt hanteringen av all plötslig uppståndelse från världens media, skildras inlevelsefullt. Carter hade inte en tillräckligt smidig personlighet för att kunna hantera alla konflikter på skilda plan som sedan följde.

I kapitlet om gravfynden kan vi exempelvis läsa om de textilier man fann. Textilierna nämns sällan, så det är kul att få veta mera om dem. Det man dock saknade i graven var texter av olika slag. Där fanns inget bibliotek, eller något annat i textväg som kunde ge mer information om faraos liv och tid.

Lite förvånande är det att läsa hur ”halvslarvigt” man behandlade själva kungamumien. Mumien hade fastnat i en innerkista, och för att kunna få ut den delades Tutankhamuns kropp upp i flera bitar.

Eftersom vår kunskap om Tutankhamuns person är bristfällig får forskarna lägga pussel med den information som finns. Mycket tyder på att Tutankhamun var son till Akhenaton, en av det gamla Egyptens mest radikala härskare. Han försökte ersätta den polyteistiska religionen med en monoteistisk, och införa en absolut kungamakt. Efter Akhenatons död återställde översteprästerna den gamla religionen, och Tutankhamuns roll i detta är oklar.

Tyldesley har ett alltför långt avsnitt i boken om alla teorier kring Tutankhamuns eventuella släktförhållanden. Detta kunde ha kortats avsevärt. Sidan 181-215 kan du därför raskt passera om du inte är specialintresserad, och istället gå direkt till författarens slutliga rekonstruktion av släktbanden, som kommer sedan.
Eftersom Tutankhamun dog ung finns det teorier som går ut på att han blev mördad. Undersökningar av mumien visar dock att Tutankhamun led av dålig hälsa. En troligare dödsorsak är någon form av olycka, kanske under jakt.

Den som tror att hela boken ska handla om den påstådda förbannelse som skulle ha tagit livet av ett stort antal personer sedan graven upptäckts kommer att bli besviken. Tyldesley använder uttrycket ”Tutankhamuns förbannelse” på ett vidare sätt och i flera betydelser. En del menar att den riktiga förbannelsen är vår fixering vid Tutankhamun, på bekostnad av alla andra, mer intressanta personligheter i egyptisk historia. De spektakulära teorierna om ”dödliga förbannelser” i graven gör Tyldesley grundligt slarvsylta av. Någon sådan inskription fanns inte ens i faraos grav.

Det ges ut väldigt mycket böcker om egyptologi, framför allt på engelska. Men ytterst få av dessa översätts till svenska. Detta är en av de bästa nyare egyptologiska böckerna och jag tycker att det är mycket bra att den nu översatts.
Tyldesleys bok är en bra sammanfattning av vad vi idag vet om Tutankhamun, och en spännande skildring av hur graven upptäcktes.

Tutankhamens förbannelse i bibliotekets katalog

För dig som vill ha en översikt över alla de fantastiska fynd man gjorde i graven, med massor av bilder, kan jag rekommendera den färgsprakande ”The complete Tutankhamun : the king, the tomb, the royal treasure” av Nicholas Reeves (Thames & Hudson, 2007). Även den finns att låna på biblioteket.

Egyptens drottningar

Chronicle of the Queens of Egypt

När det gäller antikens Egypten är det oftast faraonerna som står i centrum: namn som Amenhotep, Thotmes, Ramses. Men hur var det egentligen med drottningarna? Faktum är att några av det gamla Egyptens mest namnkunniga personer var drottningar. Vid sidan av Tutanchamons gyllene mask är det mest kända egyptiska konstverket den vackra bysten föreställande drottning Nefertiti. Och Kleopatra VII var ju en av antikens mest kända personer.

I Joyce Tyldesleys fina bok ”Chronicle of the Queens of Egypt : from early dynastic times to the death of Cleopatra” (Thames & Hudson, 2006) kan du läsa om dessa fascinerande kvinnor.

Boken spänner över hela 3000 års egyptisk historia. Här finns spännande artiklar om drottningarna Hatschepsut, Nefertiti och Nefertari, men även om andra som inte är lika kända.

Drottningen kunde ha flera olika roller. Hennes ställning kunde variera under seklerna. Hon kunde vara stödjande hustru och moder till faraos barn, och hon kunde också vara ställföreträdande regent när det behövdes. Vissa drottningar blev ensamma härskare, med gudomlig status.

Detta är ännu en kvalitetsbok från förlaget Thames & Hudson. Informativa släktträd, faktarutor och tidslinjer bidrar med viktig information, och här finns massor av fina illustrationer.
En toppenbra bok i ämnet egyptologi, och dessutom med ett tema man inte ser så ofta. Kan användas både för nöjesläsning och som uppslagsbok.

Chronicle of the Queens of Egypt i bibliotekets katalog

12.000 år i Egypten

Ramses och hans tid

Egypten är ett av de länder i världen som har allra längst historia. Kan man sammanfatta 12.000 års egyptisk historia på ett någorlunda lättillgängligt sätt? Ja, det kan man. Leif H. Hjärre har gjort det i sin bok ”Ramses och hans tid : Egyptisk historia före, under och efter” (Carlssons, 2009).

Boktiteln är egentligen lite missvisande eftersom den handlar om så mycket mera än om just Ramses II:s tid. Hjärre beskriver på ett överskådligt och trivsamt sätt hela den långa berättelsen om Egypten. Han skriver riktigt underhållande, och många av illustrationerna i boken är hans egna foton.

Tre gånger under historien har världens största stad legat i Egypten. Första gången var det Memfis, för 4000 år sedan. Andra gången var det Alexandria, för 2200 år sedan. Tredje gången var för 700 år sedan, och då var det Kairos tur.

Trots att det varje år utges stora mängder engelskspråkig litteratur om egyptologi, är det få av dessa titlar som översätts till svenska. Så tillgången på böcker om Egypten är faktiskt inte så stor som man kan tro, för den som vill läsa på svenska. Ett stort plus med boken är att den inte bara beskriver forntidens och antikens Egypten, utan även den senare historien. Utmärkt som introduktion och som intresseskapare.

Ramses och hans tid i bibliotekets katalog

Gravfynd i Konungarnas dal

Arkeologer har funnit en hittills okänd grav i Konungarnas dal i Egypten. Gravplatsen tillhör en kvinnlig sångerska under den 22:a dynastin (ca 945-712 f. Kr.), dotter till en Amon-överstepräst.

Det var en grupp schweizare från universitetet i Basel som gjorde fyndet. Det är mycket ovanligt med nya gravfynd i Konungarnas dal. Sedan Howard Carter fann Tutanchamons grav 1922 har det endast gjorts ett senare gravfynd där, innan veckans upptäckt.

Fyndet visar att det inte bara var kungligheter som begravdes i Konungarnas dal.

BBC News: Egyptian tomb holds singer Nehmes Bastet’s remains

Läs tidigare blogginlägg om Konungarnas dal

Konungarnas dal

The complete Valley of the Kings

Konungarnas dal nära Luxor i Egypten är en av historiens mest kända och berömda begravningsplatser.
Faraonerna i de 18:e-20:e dynastierna lät bygga klippgravar i dalen, som då var svåråtkomlig och välbevakad. Trots detta blev de flesta av gravarna i dalen så småningom plundrade. Totalt finns 65 kända gravar i Konungarnas dal. Flera av dessa tillhörde några av Egyptens mest kända faraoner som Ramses II, Seti I och inte minst Tutankhamun.

Boken ”The complete Valley of the Kings : tombs and treasures of Egypt’s greatest pharaohs” av Nicholas Reeves och Richard H Wilkinson (Thames & Hudson, 1996) är den troligen bästa sammanställning av fakta om Konungarnas dal som utgivits. I boken redovisas massor av enskilda gravar med väggmålningar och arkeologiska fynd, och mängder av kartor och beskrivningar.

Dessutom kan du läsa om de historiska utgrävningar som gjorts i Konungarnas dal under flera århundraden. Vill man själv besöka dalen får man dessutom praktiska tips.

En mycket bra bok inom egyptologi. Det mesta man kan tänkas vilja veta om Konungarnas dal finns i boken. Här finns detaljinformation som är svår att hitta på annat håll. Dessutom är boken mycket snyggt utformad med många vackra illustrationer.

The complete Valley of the Kings i bibliotekets katalog

Hieroglyfer

100 hieroglyfer

De gamla egyptiernas skrivtecken kallas hieroglyfer. Det egyptiska skriftspråket är ett av de äldsta.
Ordet hieroglyf kommer av grekiskans ord för helig inristning.
I boken ”100 hieroglyfer” (2006) har författaren Barry Kemp valt ut 100 typiska och vanliga hieroglyfer och berättar om var och en av dem.

Skrivtecknen är nyckeln till egyptiernas världsbild och genom dem kan vi lära oss hur de såg på sin tillvaro för så många tusen år sedan. Tecknet för ”urtid” avbildar ett bröd och tecknet för ”älska” föreställer en hacka. Varför är det så?

En kul, lättläst bok med en lite annorlunda vinkel på antikens Egypten.

100 hieroglyfer i bibliotekets katalog

%d bloggare gillar detta: