Richard Wagner 200 år

Den 22 maj är det 200 år sedan kompositören Richard Wagner föddes.
När vi idag tänker på Wagner, vad är då det första vi kommer att tänka på? Kanske långa och tunga operor, storbystade, hjälmprydda valkyrior som med sina höga toner kan spräcka speglar, och så Wagners antisemitism. Än idag vägrar orkestrar i Israel att spela Wagners verk.

Faktum är att Wagner redan under sin livstid var en i högsta grad kontroversiell person. Han hade fanatiska beundrare och oförsonliga fiender. Men det går inte att komma förbi honom när 1800-talets musikhistoria ska skrivas. Hans verk var oerhört nydanande och inflytelserika – det wagnerska musikdramat påverkade hela operahistorien.

Den senaste biografin om Wagner som utgivits på svenska är ”Trollkarlen från Bayreuth : en biografi över Richard Wagner” av Ingvar Lundevall (Sveriges Radios förlag, 1989). Lundevall har även nyöversatt Wagners operor.

Ibland sägs det att kulturpersonligheter kan vara svåra att ha att göra med. Detta är snarast att ta till i underkant när det gäller Richard Wagner. Han framstår som en av 1800-talets mest besvärliga och osympatiska personer.

Richard Wagner (1813-1883) kom från Leipzig. Han var inte lätt att ha att göra med. Hela sitt liv avskydde han skolor och lärare, och hans ego var enormt. Som ung vanskötte han sina studier, vägrade följa regler och normer och tänkte först bli författare. Han kom in på musikens bana via sin äldre bror Albert, som var operasångare. Richard Wagner var dessutom en stor kvinnokarl under hela livet, konstant otrogen mot sin hustru. Han var arrogant, egocentrisk och ekonomiskt fullständigt oansvarig. När han slog igenom som kompositör med operan Rienzi, som den kungliga teaterns hovkapellmästare i Dresden 1842, fick han svårt att få några konstnärsvänner. Wagner ansågs obehaglig att umgås med.

Han lyfte fram Beethovens nionde symfoni, som vid denna tid ansågs alltför modern, och konserten blev en framgång. Wagner hade dock utan problem bestämt sig för att ändra i Beethovens partitur, både beträffande instrumentering och tempobeteckningar. Wagner-versionen av Beethovens nia kom sedan att bli förhärskande långt in i modern tid.

Man förstår att Wagner inte var någon bra chef över orkestermusikerna. Till sist krävde de hans avgång. Samtidigt fångades Wagner av tidens revolutionära ideal och eftersöktes av polisen. Han fick fly till Zürich.

Wagner använde sig av tyska folksagor som underlag för sina stora, nydanande och framgångsrika operaverk. Tannhäuser och Nibelungens ring är de mest kända av dessa. Andra motiv är de germanska riddarsagorna om Lohengrin, Tristan & Isolde och Parsifal. Välkänt är Wagners användande av ledmotiv i sina operor, något som inspirerat moderna filmmusikkompositörer.

Redan 1850 utgav Richard Wagner en antisemitisk skrift ”Judendomen i musiken”. Trots att den publicerades under pseudonym var det tydligt att Wagner var upphovsmannen. Här hävdade Wagner att det var judarna som låg bakom den moderna materialismen, och att det var nödvändigt att rensa ut det judiska från Tyskland. Även senare i livet gav Wagner uttryck för aggressivt antisemitiska åsikter.

Wagners kroniska brist på både pengar och empati, ”omättliga njutningslystnad”, i kombination med ett bitvis kaotiskt privatliv, var ett stort problem. Han räddades av att den unge kung Ludwig II av Bayern bjöd in honom till München. Den gamle revolutionären blev alltså en kunglig gunstling.
Så småningom förvärvade Wagner en bit mark i Bayreuth norr om Nürnberg, där han lät bygga en teater. Festspelen i Bayreuth startade 1876 och leds fortfarande av medlemmar i familjen Wagner. Mot slutet av sitt liv blev Wagner djurrättsvän och vegetarian. Kanske inte så konstigt att Wagner senare blev Adolf Hitlers favoritkompositör.

Trollkarlen från Bayreuth i bibliotekets katalog

Trots sina negativa sidor blev alltså Richard Wagner en av musikhistoriens storheter. Om man vill läsa en röst från Richard Wagners samtid så finns exempelvis Charles Baudelaires ”Tannhäuser i Paris” (Ellerströms essäserie, 2008) att låna. Den franske författaren Baudelaire (1821-1867) var med vid det kaotiska uppförandet av operan Tannhäuser i Paris 1861. Dessa konserter orsakade publikupplopp, protester och skandalskriverier. Hans långa essä ”Tannhäuser i Paris” ingår i Ellerströms utgivning av Baudelaire-texter. Översättaren Lars Nyberg har även skrivit förord och kommentarer. Baudelaire (mest känd för ”Ondskans blommor/Det ondas blommor”) fångades av tidens dualism: det nya mot det gamla, det tyska och det franska, det moderna och det klassiska.

Tannhäuser i Paris i bibliotekets katalog

De flesta av Wagners operor finns att låna som musik-cd på biblioteket. Flera av operorna finns även att låna som musik-DVD.

I juli sänder Sveriges Radio P2 flera operaföreställningar från Bayreuth.
Operaföreställningar i P2 – Wagner 200 år