Bloggarkiv

Förbjudna böcker

100 banned books

Det skrivna ordet har stor sprängkraft och kan anses farligt. Under historiens gång har många böcker förbjudits av olika skäl. Det är inte bara totalitära stater som förbjudit böcker, även kyrkliga institutioner och demokratiska stater har ägnat sig åt censur av litteratur.

I boken ”100 banned books : censorship histories of world literature” av Nicholas J Karolides, Margaret Bald och Dawn B. Sova (Checkmark Books, 1999) får vi en intressant sammanställning av 100 böcker som under olika perioder förbjudits. De flesta av titlarna är välkända, och en del av dem är litterära klassiker.

Böckerna är indelade i fyra kategorier: de som förbjudits av politiska skäl, av religiösa skäl, av moraliska skäl och av sociala skäl.

Varje bok beskrivs på några sidor och inleds med ett referat av bokens innehåll. Sedan redovisas bokens censurhistoria, som ibland är lång, och varje avsnitt avslutas med tips på annan litteratur i ämnet för den som vill läsa vidare.

Några av världslitteraturens mest kända verk finns med i ”100 banned books”.
Voltaires Candide, Boccaccios Decamerone, Flauberts Madame Bovary, Dickens Oliver Twist, Steinbecks Vredens druvor och Möss och människor, Stowes Onkel Toms stuga, Orwells 1984 och Djurfarmen, Joyces Odysseus, Anne Franks dagbok och många andra.

Än idag är många av dessa klassiska verk omdiskuterade. Vissa argumenterar för att man ska sätta varningsetiketter, s k ”trigger warnings” på böckerna.

Samtidigt pågår ett omfattande digitaliseringsarbete, för att istället göra klassisk litteratur fritt tillgänglig för alla via internet.

”100 banned books” ger oss en nyttig påminnelse om det fria ordets betydelse. Inte minst i USA är det inte ovanligt att bibliotek anmodas att ta bort oönskad litteratur ur sina samlingar. Flera sådana censurdebatter beskrivs också i ”100 banned books”. Det märks att boken primärt är skriven för amerikanska läsare, men innehållet är ändå allmängiltigt. Vår kulturhistoria skulle ha varit betydligt torftigare och fattigare om dessa verk hade förbjudits.

Visste du exempelvis att Rousseaus ”Bekännelser” under en tid var förbjuden att införas i USA? Det var meningen att tullen skulle beslagta eventuella exemplar av boken, som ansågs skadlig för den allmänna moralen. Förbudet upphävdes 1930.
På samma sätt var Nabokovs ”Lolita” länge förbjuden i länder som Storbritannien, Frankrike och Argentina. I Sydafrika tilläts publicering av ”Lolita” först 1982.
Personer som skickade förbjudna böcker med posten till en mottagare kunde åtalas för spridande av ”obscent material”, och det kunde förekomma räder mot bokhandlar, där alla exemplar av någon oönskad titel beslagtogs. Bokhandlarna riskerade åtal.
En del av dessa titlar är fortfarande förbjudna i vissa delar av världen. På våra svenska folkbibliotek finns de dock fritt tillgängliga för lån.

”100 banned books” kan t ex användas som uppslagsbok för boktitlar. Och den som vill veta vilka klassiska verk ur litteraturhistorien som t ex har ifrågasatts för sitt sexuella eller politiska innehåll får i boken en praktisk sammanställning av dem.
Läsvärd och tankeväckande.

100 banned books i bibliotekets katalog

Skadligt upphetsande dans från 1910

Avgrunden (affisch från 1922)

Den svenska filmcensuren var världens äldsta. Statens biografbyrå instiftades redan 1911.
Ett av de första berömda censurfallen gällde den danska filmen Avgrunden (1910) med skådespelerskan Asta Nielsen (1881-1972).

I filmen finns en scen där Nielsen dansar runt en fastbunden man. Hon bär ett rep kring midjan. En bit in i dansen tar hon av sig repet och använder det som piska.
Filmen fick svensk premiär i oktober 1910. Det är oklart om den visades i sin helhet i Sverige, men i december 1911 beslutade Biografbyrån att klippa bort hela dansscenen, med hänvisning till att den ansågs ”skadligt upphetsande”.

Svensk Mediedatabas har kommit över ett filmklipp med hela dansscenen. Rekommenderas!

Ta en titt på den och bedöm om den än idag kan sägas vara ”skadligt upphetsande”.

%d bloggare gillar detta: