Bloggarkiv

Sveriges landskapsblommor

Sveriges landskapsblommor

Landskapsblommorna är populära symboler för våra landskap.
I Jan Vegelius bok ”Sveriges landskapsblommor och deras historia” (Rabén & Sjögren, 2 uppl., 1990) kan du läsa mera om bakgrunden till införandet av landskapsblommor, och sedan finns utförliga kapitel om varje blomma. Här finns intressanta beskrivningar av blommornas ”kulturbotaniska” bakgrund.

Idén till landskapsblommor kom från de amerikanska ”State flowers”. 1908 föreslog Paul Petter Waldenström, ledare för Svenska Missionsförbundet, att Sverige borde införa landskapsblommor. Waldenström hade fått ett brev av en svenskamerikanen August Wickström, och det var där idén från början hade lanserats. Från början talade man inte om landskapsblommor, utan om provinsblommor och nationalblommor. Namnet landskapsblomma slog inte igenom förrän flera decennier senare.

Landskapsblommorna är inte ”officiella” men anses hävdvunna, som det heter. Det är egentligen bara landskapsvapnen som är helt officiella landskapssymboler.

Vegelius beskriver den intressanta bakgrundshistorien till blommorna och tar upp de olika turerna kring urvalet av blommor för de olika landskapen. Varje landskapsblomma presenteras sedan i ett eget kapitel. Här får vi veta en hel del intressanta kulturhistoriska detaljer.

Boken avslutas med en diskussion kring övriga landskapssymboler. På senare tid har allt fler symboler tilldelats de olika landskapen. För varje landskap finns numera djur, fåglar, fiskar, stenar, grundämnen, mossor, svampar, äpplen, stjärnor och stjärnbilder. Dessutom finns ett antal landskapssånger.
Boken är fint illustrerad med både teckningar och fotografier.

Första upplagan av den här boken utkom 1981. Författaren Jan Vegelius avled tyvärr 1990, samma år som 2:a upplagan av denna bok utkom. Så någon senare utgåva av boken har inte utgivits. Den går inte längre att köpa i bokhandeln, men kan lånas på biblioteket.

En trivsam och allmänbildande bok om våra landskapsblommor. Det visar än en gång att även om till synes små ämnen finns det mer att berätta än vad man kanske först tror.

Sveriges landskapsblommor i bibliotekets katalog

 

Linnés lärjungar

Linneaner

Carl von Linné (1707-1778) var en av Sveriges största vetenskapsmän genom tiderna. Hans många lärjungar har kommit att kallas linneanerna. Många av dem reste runt världen och gjorde viktiga forskningsinsatser, t ex Daniel Rolander (se Ur regnskogens skugga). Andra kända namn i denna krets var Peter Forsskål, Anders Sparrman och Carl Peter Thunberg. Men de flesta av lärjungarna hade ingen möjlighet att göra sådana påkostade resor. I bästa fall reste de inom det svenska riket, eller så levde de, ibland litet obemärkt, som sockenpräster och provinsialläkare. Men de fortsatte så ofta de kunde att i Linnés stil utforska djur och natur.

Ingvar Svanberg, lärare i etnobiologi vid Uppsala universitet, berättar om dessa lärjungar i ”Linneaner : Carl von Linnés lärjungar i Sverige” (W&W, 2006).
Det som är så bra med den här boken är att den lyfter fram alla de Linné-lärjungar som inte blev världskända, men som ändå gjorde insatser. Ibland publicerade de sina rön i samtida tidningar och tidskrifter. Samtidigt beskriver ”Linneaner” tidens tänkesätt, som ofta utgick från nyttoaspekten.

Ofta var det folklig kunskap som genom Linné och lärjungarna fördes vidare. Vissa av dem undersökte vilka buskar som var bra att använda till häckar, vilka medel som kunde brukas mot ormbett eller tog reda på vilka örter som var användbara som färgämnen. Andra var mer intresserade av nya djurarter och vilken nytta man kunde ha av diverse smådjur. Och fanns det några vilda djur i Sverige som kanske kunde tämjas och användas för hushållsnyttan?

Förutom lärjungarnas publicerade artiklar finns även en stor korrespondens med Linné själv bevarad. Svanberg har dessutom tagit del av en del hittills opublicerat material.

1700-talets stora intresse för kunskap och forskning är fascinerande. Svanbergs bok bjuder på en hel del spännande läsning. Den är dessutom logiskt uppdelad. Först beskrivs utlandsresenärerna, sedan de som reste inom landet. Sedan följer ett långt avsnitt om zoologi och ett annat om botanik.

Boken är rikligt försedd med citat och andra utdrag ur samtida texter, vilket ger en bra närvarokänsla och även prov på ett ibland mustigt underhållande 1700-talsspråk.
En del av alla observationer kan vi idag betrakta som obetydliga medan andra var viktiga. Men allt skulle undersökas och avhandlas. I ”Linneaner” finns också diverse kuriosa, vilket gör läsningen ännu roligare. Och en del observationer var rena misstag.

Underhållande och intressant läsning om det nyfikna 1700-talet. Boken kunde dock gärna ha fått innehålla fler illustrationer.

Linneaner i bibliotekets katalog

Florans konstnärer

Florans konstnärer

Idag omges vi överallt av bilder. Aldrig någonsin tidigare i historien har det varit så lätt för vem som helst att åstadkomma en bild i form av ett foto, och dessutom dela med sig av bilden till tusentals andra. Men det fanns en tid då bilder i exempelvis böcker var ovanliga och svåra att lägga in.

Monika Björks utsökt fina bok ”Florans konstnärer : botaniska illustrationer och illustratörer i Norden” (Prisma, 1999) handlar om den botaniska bildens historia.
Länge var botaniken bara en avläggare till läkekonsten. Åkerbruket var mest något man sysslade med praktiskt, så det var böcker med medicinsk synvinkel som behövde växtbilder. När boktryckarkonsten slog igenom började man använda sig av träsnitt. Men dessa var klumpiga och svårtydda. Sedan kom kopparsticken. Dessa fick man färglägga manuellt i efterhand.

Trädgårdsarkitekturen bredde ut sig i Europa under 1600-talet, vilket medförde ett behov hos adeln av att visa upp sina botaniska skatter. På 1700-talet började man aktivt samla in växter från världens alla hörn av naturvetenskapliga skäl. Behovet av att så naturtroget som möjligt avbilda växter och plantor blev stort. Skickliga målare och illustratörer utvecklade en imponerande förmåga.

Björks bok består av ett antal essäer, alla rikt illustrerade. Här kan du se nordiska växtakvareller från fem sekler, se planscherna Linné hade på väggen hemma hos sig, och fantastiska fynd från museernas vindsförråd.

Essäerna är alla intressanta och lärorika. Det börjar med medeltiden, då de första örtaböckerna skapades. Sedan hamnar vi i 1600- och 1700-talet och Rudbeckarnas blomböcker. Ett särskilt avsnitt tar upp den stora danska floran, ”Flora Danica” som tog 122 år att fullborda och innehåller 3240 färgplanscher. Linnés blomsterbilder får givetvis ett eget kapitel innan Björk kommer fram till 1800-talet med Palmstruch och Nordens Flora. Sedan avrundas boken med avsnitt om trädgårdsböcker, ormbunkar, lavar och bär.
Läs om Fredrika Bremer, som upptäckte bananen under en vistelse på Kuba 1851. Den blev hennes nya favorit. Hon tyckte att banan var det godaste hon någonsin hade ätit.

Detta är en mycket fin bok, som med sitt stora format ger de vackra illustrationerna möjlighet att breda ut sig över helsidor. Illustrationerna är helt fantastiska. Extra kul är det att läsa om alla de framstående illustratörerna och växtkonstnärer som ligger bakom alla de vackra planscherna.

Ett bra exempel på framstående bokformgivning. Inspirerande och intressant.

Florans konstnärer i bibliotekets katalog

Gifter och giftmord

En dos stryknin

I litteraturhistorien är det många personer som drabbats av förgiftningar, exempelvis Törnrosa, Snövit, Madame Bovary, Thérèse Raquin och pastor Gregorius. Och då har vi inte ens nämnt alla offer inom kriminallitteraturen.

Olle Matsson, professor i kemi vid Uppsala universitet, har skrivit en underhållande bok om gifter och giftmord: ”En dos stryknin: om gifter och giftmord i litteraturen” (Atlantis, 2012).

Detta är en genreöverskridande bok som spänner över flera ämnesområden. Bästa etiketten är kanske kulturhistoria.

Boken är som en tråd som löper igenom gifthistorien (om det nu kan finnas en sådan).
Den inleds med Sokrates giftbägare, som filosofen tvingades att tömma år 399 f.Kr. Bägaren innehöll troligen odört, blandad med opium från vallmo. Matsson beskriver sedan andra antika källor som tar upp odört, fortsätter med att berätta om växten – var den växer, hur den används, hur giftet verkar i kroppen, och sedan följer litterära exempel på användning av just odört (i just detta fall Agatha Christie och Caroline Graham). Sedan kommer nästa kapitel, om stormhatten.

Så här fortsätter det genom hela boken. Man får mest utbyte av att läsa kapitlen i följd, men visst kan man hoppa in direkt och läsa t ex kapitlet om belladonna och bolmört, som ligger betydligt längre in i ”En dos stryknin”.

De mest kända deckargifterna är arsenik, cyankalium och stryknin. Men det är bara några av alla de gifter som Matsson berättar om i den här intressanta och ibland överraskande boken. Författaren är mycket kunnig i ämnet och det är spännande att få följa med på resan genom alla gifter. Det finns verkligen fler sätt än man tror att ta kål på någon med gift!
Här kan du även läsa om råttgft och ormgift. Nikotin är livsfarligt i höga doser, och man ska akta sig för skämda jordnötter eftersom dess mögel kan avge aflatoxin. Och känner du till den farliga japanska fiskdelikatessen fugu?

Om man så vill kan man dessutom se den här boken som en studie i kriminallitteraturens giftiga historia. En underhållande bok är det i alla fall, och dessutom trevligt formgiven med många fina illustrationer.

En dos stryknin i bibliotekets katalog

Ur regnskogens skugga

Ur regnskogens skugga

Idag vill bloggen rekommendera en av 2012 års finaste fackböcker, ”Ur regnskogens skugga : Daniel Rolander och resan till Surinam” (Max Ström, 2012) av James Dobreff, Helene Schmitz och Arne Jönsson. Den nominerades till Augustpriset i fackboksklassen.

Boken handlar om Daniel Rolander (1723/25-1793), en av Carl von Linnés mest begåvade lärjungar. 1754 begav han sig ut på en nästan ofattbart strapatsrik resa till Sydamerika och urskogarna i Surinam, ett land som då var en del av Holländska Guyana. Rolanders uppdrag var att samla in växter, studera djurlivet och att beskriva landet. Resan varade i två år och Rolander dokumenterade den i en omfattande dagbok, Diarium Surinamicum, skriven på latin.

Rolander var skarpsynt, orädd och egensinnig. När han kommit hem från Surinam vägrade han att dela med sig av sitt material till Linné. Endast han själv skulle få äran av arbetet.
Resultatet blev att Rolander blev helt utfrusen och tvingades lämna Sverige. Han hamnade i Danmark, där han tidvis levde i svår armod. Under en treveckorsperiod hade han endast en låda äpplen att leva på. Han lyckades få några uppdrag, bl a uppordningen av ett naturaliekabinett och författandet av en naturalhistoria för ön Ven. Den sista tiden tillbringade han i Lund, där han dog 1793.

Hans stora livsverk, dagboken från Surinam, gavs aldrig ut. Rolander hade velat ge ut allting samlat. Om han hade delat upp materialet och t ex publicerat ett flertal artiklar tillsammans med en lagom lång reseskildring, hade detta givit honom stor akademisk ryktbarhet. Istället hände ingenting med det, och manuskriptet finns än idag i Botaniska centralbiblioteket i Köpenhamn.

Ända fram till 1990-talet trodde man att Rolanders resa till Surinam i stort sett hade varit ett misslyckande, och att det intressanta i hans reserapporter redan hade presenterats av en dansk medicinprofessor på 1770-talet. Arne Jönsson, professor vid Lunds universitet, återupptäckte då manuskriptet och insåg dess värde och omfattning. Han har nu översatt Rolanders dagbok till svenska, vilket gör att texten för första gången ges ut i bokform, efter 250 år.

”Ur regnskogens skugga” är en magnifik bok som består av flera olika delar. Tillsammans bildar de ett verk som ger en stor läsupplevelse. James Dobreff inleder med en mycket intressant essä om Daniel Rolander, och sedan följer Rolanders egen resedagbok från Surinam, åtföljd av helt enastående vackra foton, tagna av naturfotografen Helene Schmitz.
Rolanders reseskildring är välskriven. Han är inte bara intresserad av växter och djur, utan också av de folk han möter längs vägen. Resan till Surinam på 1750-talet var sanslöst krävande. Läs reseberättelsen, förundras över upplysningstidens kunskapstörst och fundera på hur Rolanders liv kunde ha sett ut om han hade fattat en del andra beslut.

En fascinerande och tankeväckande bok, och dessutom ett framstående exempel på bästa sortens bokformgivning.
Om du inte tänker läsa själva dagboken (men jag törs lova att du kommer att fastna i den ganska snabbt), läs åtminstone essän om Rolander och se alla fantastiska foton.

Ur regnskogens skugga i bibliotekets katalog

Europas trädgårdar

Vandra i Europas trädgårdar

Trädgårdsarkitektur är en konstform som många uppskattar. Under olika tidsepoker har stilidealen varierat. På många håll försöker man aktivt vårda och restaurera sina historiska trädgårdar.

Monika Björk presenterar 100 olika trädgårdar i boken ”Vandra i Europas trädgårdar” (Prisma, 2003). Det är en personligt skriven guide till trädgårdar i ett flertal länder: Italien, Nederländerna, Belgien, Frankrike, England, Norge, Sverige, Danmark, Ungern och Tyskland. Trädgårdarna presenteras på 2-3 sidor vardera, och avsnitten är sorterade efter land. I mitten av boken finns en samling färgfoton.

Detta är en bok för dig som gillar anekdoter och spännande berättelser. Läs om Chawton, trädgården vid Jane Austens hus. Eller om franska Vaux-le-Vicomte, Versailles föregångare, och varför inte om familjen Medicis Boboliträdgårdar i Florens. Författaren berättar om klosterträdgårdar, om rosor i Sydtyskland, om drottning Eleonoras medeltida örtagård och mycket annat.

Författaren vore en perfekt guide att ha med sig när man besöker någon av dessa fina trädgårdar. Bild- och kartmaterialet hade dock gärna fått vara större i boken. Varje enskilt textavsnitt är kanske lite kort, men fördjupad information kan man alltid inhämta på annat håll.
En bok som ger reslust och många bra besökstips. Här hittar du garanterat intressanta besöksmål att se på din nästa Europaresa.

Vandra i Europas trädgårdar i bibliotekets katalog

Aplagårdar och klosterliljor

Aplagårdar och klosterliljor

Vadstena kloster är ett av Sveriges mest kända medeltida byggnadskomplex. Det är Skandinaviens enda intakta bevarande klosterområde.
I den alldeles nya boken ”Aplagårdar och klosterliljor : 800 år kring Vadstena klosters historia” av Julia Sigurdson & Sune Zachrisson (Artos, 2012) kan du läsa den fascinerande berättelsen om klostrets 800-åriga historia. Särskilt fokus läggs till klosterträdgårdarna. Denna vinkel har tidigare inte beskrivits lika ingående i Vadstenas klosterlitteratur.

Fruktträdgården i Vadstena är minst 600 år gammal. Här pågår ett arbete för att i den nordiska genbanken bevara gamla fruktsorter.

I boken kan du också följa klostrets byggnadshistoria. Mycket har hänt på 800 år. Innan Birgittinklostret bildades på 1300-talet var Vadstena kungligt palats. Efter att klostret stängts under reformationen inrymdes här Europas första invalidhotell. Dessutom har här funnits ett centralhospital.

Detta är en väldigt fin bok, med mängder av detaljer kring klosterlivet och trädgårdarna. Den innehåller fantastiska illustrationer, bl a fina nyritade kartor över klosterområdet och dess omgivningar.

Julia Sigurdson är kulturhistoriker och Sune Zachrisson konsthistoriker. I boken tar de upp en del nya rön och gör även en del nytolkningar av olika saker kring Vadstena klosters historia. Här kan du också läsa om hur klosterområdet idag har blivit en modern vallfartsort.

En trivsam bok som ger oss en rejäl tidsresa. Den har dessutom en utsökt formgivning och layout.

Aplagårdar och klosterliljor i bibliotekets katalog

Tulpanmanin

Tulpanmani

Ekonomiska kriser och finansbubblor är ingenting nytt. I dagens tid av finansiell oro kan det vara intressant med en historisk tillbakablick.
En av de mest kända finansbubblorna är den så kallade tulpanmanin i Nederländerna på 1630-talet.
Om denna finns en utmärkt bok, ”Tulpanmani: terminshandel, finanskris och den åtråvärda tulpanlöken” av Mike Dash (Svenska förlaget, 2001).


Den allra finaste tulpanen hette Semper Augustus.

Tulpanmanin brukar anses som historiens första spekulationsbubbla.
Det hela rörde sig om handel med tulpanlökar.  Tulpanen hade kommit till Europa på 1500-talet från det Osmanska riket i öst. Sedan upptäckte man att det gick att odla tulpaner i Nederländerna, där blomman trivdes.
Detta var Nederländernas guldålder: landets ekonomi var då i mycket stark tillväxt. Det fanns alltså mycket pengar i omlopp.

Allt fler började intressera sig för att satsa sina pengar i tulpanodling. Priserna ökade. Nästan alla sorters tulpaner gick att sälja. Snart började man handla med framtida skördar. Detta var historiens första terminsaffärer. Man köpte lökar som ännu inte fanns, för pengar man ännu inte hade fått.

Folk såg sina pengar mångfaldigas, till synes utan ansträngning. 1634 steg efterfrågan kraftigt. Priserna på lökar hade mångdubblats. Vissa exklusiva lökar hade ökat i pris upp till 12 gånger. Till sist kunde en enda tulpanlök vara värd lika mycket som ett stort hus. Människor sålde sina trädgårdar, sina hem för att kunna delta i handeln.

Till sist brast bubblan. Detta inträffade i februari 1637. Folk som inte hade hunnit sälja sina lökar blev ruinerade. Nederländerna hamnade i en ekonomisk kris.

Tulpanmani” är en tankeväckande och intressant bok, som kanske lär oss att känna igen en bubbla i tid.

Tulpanmani i bibliotekets katalog

Lästips på internet:
Sådana här finansbubblor har dykt upp i historien flera gånger. Läs mer om detta i Peter Englunds välskrivna essä.
Peter Englund: Kring Admiral Pottebacker och finansbubblornas historia

%d bloggare gillar detta: