Bloggarkiv

Funkisglas

Funkisglas

Idag omges vi av plastföremål. Plasten finns nästan överallt och vi tar den för given. Men före plasten fanns pressglaset.

Pressglaset var ett nytt material som i mitten av 1800-talet introducerades i Sverige. Detta glas var mer hygieniskt än keramik. Kostnaden för pressglaset var dock inledningsvis hög, men när tillverkningen blivit mer automatiserad sjönk priset. Stora mängder pressglas producerades fram till 1950-talet, då plasten tog över.

I boken ”Funkisglas : pressat och blåst” av Thomas Lindblad och Anna Livén West (Signum/Atlantis, 2011) kan du läsa om, och framför allt se bilder på det pressglas som tillverkades under perioden 1920-1955.

Här finns kylskåpsburkar, speceriskåp med glaslådor av olika storlek, och många sorters förpackningar. Det är just de här vardagsföremålen som har en tendens att lättast försvinna när de ersätts. De är så pass självklara att vi inte ägnar dem många tankar. Vi tänker kanske inte på dessa vardagsföremåls kulturhistoriska värden. Det var ju bara en glasburk.

Men i den här boken sätter författarna in de här glasföremålen i sitt kultur- och designhistoriska sammanhang.

Den strama formen med släta ytor och räta vinklar var typisk för funktionalismen.
Electrolux enkla och raka glaskärl med lock kom in i de svenska köken samtidigt som kylskåpen, och gick att stapla. Man såg vad kärlen innehöll eftersom de var genomskinliga. Man kunde t o m ta ut dem ur kylskåpet och ställa fram dem på bordet, något som var en helt ny och modern idé. Dessa kärl tillverkades i hundratusentals exemplar.
Förpackningarna kunde återanvändas. Det var t ex inte ovanligt att tömda och diskade senapsburkar sedan användes som dricksglas.

Bokens omslag avbildar Kylex, fyra tillbringare med plåtlock. Den största rymmer 1 liter. Hela serien togs fram av Gullaskrufs glasbruk 1937.

Många känner säkert igen Eda-glasen från Värmland. Det blev ett av 1900-talets mest sålda dricksglas och tillverkades under ca 30 års tid utan att formen förändrades.

Det är intressant att se hur man tog fram en standardiserad massproduktion samtidigt som föremålen hade en tilltalande formgivning.

Funkisglas” är en fascinerande bok. I dagens slit-och-släng-samhälle har många av dessa vardagsföremål i pressglas okänsligt kasserats. När använde du senast en ostkupa i pressglas?
Glasföremålen tar läsaren med på en resa till en tid som inte ligger så långt borta. Samtidigt är boken en skildring av det moderna kökets framväxt.
Mycket rikt illustrerad med många fina foton, alla i färg.

Funkisglas i bibliotekets katalog

 

Stockholms förstäder

Stockholms förstäder

För 100 år sedan var Stockholms utbyggnad bara i sin inledning. 1911 utgavs boken ”Stockholms förstäder och villasamhällen” (Tullbergs, 1911). Målgruppen var alla de som var intresserade av att flytta till något av de nya förstadsområdena och som ville ha mera information om dem.

Alla förstäderna (förorter kallar vi dem idag) listas prydligt i alfabetisk ordning, från Aspudden till Täby.

Om Rotebro villasamhälle får vi veta att det ligger på ca 30 minuters avstånd från hufvudstaden, och att ej mindre än 25 tåg dagligen trafikerar Rotebro. Biljettpriset är 38 öre, helår 91:50.

Mera fakta om Rotebro:
”Villaområdet är friskt och naturskönt beläget, till större delen på en mot söder sluttande platå. Jorden är af synnerligen god beskaffenhet och lämpar sig väl för trädgårdsskötsel. Förutom återtomter finnes härliga skogsområden, bevuxna med utmärkt vacker björk- och barrskog. (…) Ett förträffligt vatten har anträffats å alla de tomter, där gräfning företagits, och finnas dessutom tre brunnar för allmänt behof. Samtliga vägar äro anlagda och försedda med gångbanor af trä. Området belyses af Luxlampåor, t.v. på jordägarens bekostnad.”

Om Råsunda kan vi läsa följande:
”Arbetarne göra just ej mycket väsen av sig om dagen: någon försäljning eller utminutering af sprit finnes här icke – blott några oskyldiga nykterhetscafén. (…) Druckna och bullersamma personer möter man här således mycket sällan. Och om nätterna är här så tyst att jag ej kan påminna mig ha varit med om en sådan nattstillhet i hela mitt lif.”
Dagens Råsunda skulle nog beskrivas litet annorlunda, misstänker jag.

Det är verkligen en bok från en annan tid, avlägsen men ändå inte så långt borta. Att läsa den är att resa i en sorts tidskapsel. Boken utgavs innan första världskriget bröt ut 1914 och är full av framtidsoptimism. Rikt illustrerad med svartvita foton.

Ännu ett fynd från bibliotekets bokmagasin.

Stockholms förstäder och villasamhällen i bibliotekets katalog

Ett hus i Pompeji

Domus Pompeiana

År 79 e Kr fick vulkanen Vesuvius ett utbrott, och de båda romerska städerna Pompeji och Herculaneum gick under. Genom detta vulkanutbrott bevarades städerna under ett tjockt lager aska och pimpsten, och Pompeji är därmed den bäst bevarande antika staden.
Pompeji återupptäcktes på 1500-talet efter att ha legat i glömska under många sekler. Det var först 1748 som de första utgrävningarna inleddes. Den första tiden inriktade man sig mest på jakt efter skatter och konst, men senare övergick man till mer vetenskaplig arkeologi. Fram till idag har ca 75% av Pompeji grävts ut.

Stadens största kulturhistoriska värde ligger i de många bostadshusen, som ger oss en inblick i romarnas vardagsliv. Många unika fynd av inventarier och verkstäder har gjorts.

Numera har Pompejiforskningen blivit mer internationell. En forskargrupp inom Helsingfors universitet har sedan 2002 koncentrerat sig på studier av Marcus Lucretius patricierhus i Pompejis centrum, som grävdes fram redan 1846. I boken ”Domus Pompeiana : ett hus i Pompeji”  (Söderströms, 2008) sammanfattas denna forskning.

Marcus Lucretius var guden Mars offerpräst och medlem av stadsfullmäktige i Pompeji, och var alltså en viktig person i staden. Hans hus var stort och påkostat. Där fanns brunnar och vattenledningar.

I boken finns särskilda kapitel om Pompejis historia, om romerska byggnader och mycket annat. Särskild uppmärksamhet ägnas de många väggmålningarna i Marcus Lucretius hus, och rekonstruktionen av dem. Vardagsföremål och keramik har bevarats.

Boken visar på ett intressant vis hur man kan använda en enda byggnad i Pompeji för många olika sorters forskning på skilda sätt. Många illustrationer i färg.

Domus Pompeiana i bibliotekets katalog

Drottninggatan

Drottninggatan genom tiderna

Det finns en hel del stadshistorisk litteratur om Stockholm. En kul bok som jag hittade i bibliotekets magasin är ”Drottninggatan genom tiderna : kulturhistoriska anteckningar” av Arthur Sjögren (Almqvist & Wiksell, 1923).

Drottninggatan i Stockholm är för oss kanske mest förknippad med shopping och gatuförsäljare.
Förr i tiden var gatan också fylld av liv, men på ett annat sätt. Det kan du läsa mera om i den här boken.

Drottninggatan skapades på 1600-talet  och hette först Stora Konungsgatan.
Sjögrens bok går igenom olika delar av gatan och berättar om dess historia. Boken är illustrerad med många intressanta bilder, både teckningar, foton och annonser för diverse butiker.

Ända till 1800-talets slut var det vanligt att stockholmarna hade tam- och husdjur på sina gårdar, även i de centrala byggnaderna. Förutom hästar, hundar, katter, ekorrar, papegojor och andra fåglar kunde man därför träffa på kor, getter och svin i trädgårdarna.

Ett kapitel handlar om krogarna, källarna och kaffehusen längs gatan. Den kvinnliga serveringspersonalen blev ibland antastade av berusade gäster. I boken citeras en insändare i en tidning från 1787:

”När man på Källare, Wärdshus och Caffehus, ser med hwad plumphet och föragt de här uppassande Nympher bemötas och huru mycken modestie dessa kunna afkläda sig uti Karlars sällskap, så synes båda Könens agtning för hwarandra fordra, at uppassningen på dylijka ställen, så wäl här, som i England, borde förrättas genom Manspersoner.”

Boken är i stort format, den är kul och intressant och innehåller många citat ur samtida handlingar.  Här hittar vi också foton från marknader och festligheter på gatan 1922 (som var färska bilder när boken gavs ut).
Idag skulle nog inget bokförlag vilja ge ut en så här stor och fin bok om Drottninggatans historia.

Drottninggatan genom tiderna i bibliotekets katalog

%d bloggare gillar detta: