Bloggarkiv

Karin och Carl Larssons brev

Karin! Min engel!

Carl Larsson (1853-1919) var en av våra mest kända konstnärer. Det typiska Carl Larsson-motivet är kärleksfulla avbildningar av familjen och hemmet. Hans hustru Karin Larsson (1859-1928), född Bergöö, känner de flesta igen från många av dessa målningar. Hon var också konstnär, men sedan hon gift sig med Carl 1883 slutade hon snart måla. Sin konstnärliga talang använde hon när hon inredde gården i Sundborn, och hennes textila arbeten var avancerade för sin tid.

Carl och Karin var gifta i 36 år. Under hela den tiden brevväxlade makarna regelbundet, inte minst då Carl ofta var hemifrån på resor. De kunde ibland utbyta brev nästan dagligen.

Ett urval av makarnas brev finns utgivna i boken ”Karin! Karin! Karin! Min engel! : brevväxlingen mellan Karin och Carl Larsson : ett urval” (Bonniers, 2013). Urvalet har gjorts av Per I Gedin.

Breven är djupt personliga. Än en gång slås man av att tidigare generationer verkligen kunde skriva brev. Denna konst har väl idag närmast fallit ur bruk.
Breven i boken kommer från perioden 1882-1915 och de presenteras i kronologisk följd.
Gedin förklarar i förordet att det inte är en vetenskaplig utgåva. Han har valt ut de brev som illustrerar närheten mellan Carl och Karin, och brev som beskriver arbetsliv och vardag.

Detta är en väldigt fin bok på flera sätt. Dels gör brevformen att vi kommer makarna nära, vi känner deras varma känslor för varandra, Carls ständiga behov av stöd och bekräftelse och Karins värme.
Dels är boken mycket fint formgiven med talrika illustrationer både av originalbrev och av konstverk, och dessutom är typografin utsökt.
Gedin kommenterar de flesta breven och sätter in dem i sitt sammanhang. Vi får härigenom också en bra skildring av den här tiden kring sekelskiftet 1900.

Man slås av Carls humörsvängningar. När makarna är skilda åt, längtar han starkt efter Karin. Många av dessa brev är fyllda av stark kärlek. Hans uppfattningar om sin egen konst kan variera påtagligt. Karins brev är mera reserverade, men mycket varma och tillitsfulla.
Carl ger i breven många smeknamn på Karin: ”Hjärtats älsklingstös”, ”Min rena engel”.

Samtidigt visar dessa brev hur långa perioder Carl faktiskt var borta från Sundborn. Vi har kanske en allmän bild av att Carl Larsson står därhemma på gården och målar sina idylliska familjemotiv, men i själva verket var han påfallande ofta bortrest från sin kära familj. Barnens kommentarer skymtar förbi ibland. De tycker att han borde vara hemma oftare. Kanske var det en sorts flykt, kan man undra.

Klart är hur som helst att Carl måste ha varit en komplicerad person att leva med, och att Karin var otroligt tålmodig. Hon födde honom dessutom åtta barn på 16 år…
Förmodligen var det väl också inte helt negativt för Karin att Carl var borta på sina resor. Hon kunde då ägna sig åt egen kreativitet som inredare och formgivare. Idag ses hon som en betydligt djärvare konstnär än Carl.

Carl Larssons sista år blev bittra. I sin självbiografi ”Jag” skriver han att ”Midvinterblotets öde knäckte mig”. Nationalmuseum hade refuserat hans stora målning ”Midvinterblot”. Det köptes inte in av Nationalmuseum förrän 1997. Carl Larsson dog 1919 vid 65 års ålder. Därefter skrev Karin då och då till honom i sin dagbok. Dessa sista brev avslutar boken.

Det här är en väldigt fin och kärleksfull bok, som jag gärna rekommenderar, även för den som inte är det minsta intresserad av Carl Larssons konst.

”Tack för allt, allt, allt! För hela mitt lif, för dina rara ungar! Utan dig funnes jag ej till!”
(Karin i brev till Carl, 8 oktober 1909)

”Karin! Karin! Karin! Min engel!” i bibliotekets katalog

Skämtbilder i medeltida kyrkor

Medeltiden i ord och bild

Våra medeltida kyrkor är vackra, sakrala platser som många av oss tycker om att besöka. De kan ge oss ro och stillhet, med en stunds eftertanke i en miljö där människor samlats under många sekler.

Men i dessa kyrkor kan vi också hitta intressanta vägg- och takmålningar. Ibland kan motiven vara häpnadsväckande profana och till och med vulgära. Vi kan se bilder med överraskande tydligt sexuella motiv och avbildningar av förtappade syndare. Helt enkelt ekivoka kyrkobilder. Visst låter det intressant?

I den fascinerande boken ”Medeltiden i ord och bild : folkligt och groteskt i nordiska kyrkomålningar och ballader” av Sigurd Kvaerndrup och Tommy Olofsson (Atlantis, 2013) kan vi läsa mera om dessa folkliga motiv.

Under nordisk medeltid var kyrkan inte bara en kristen kultplats, utan även den viktigaste platsen för kommunikation. Kyrkan var den tidens massmedium. Den mest spridda folkliga kulturyttringen var balladen. Och många av motiven i kyrkorna anknyter just till olika ballader.

Medeltiden i ord och bild” är skriven av en dansk och en svensk författare. De har rest runt till kyrkor i Danmark och Sverige för att fotografera och dokumentera spåren av den här medeltida folkliga konsten.

Författarna är litteraturvetare och har utgått från den medeltida balladen. Boken är i ett ovanligt format, nästan som en stående tegelsten. Texten är emellanåt något akademisk, men man kan läsa de avsnitt som intresserar mest, om man inte vill plöja hela boken.

Medeltiden i ord och bild” är indelad i tre huvudavsnitt, som vart och ett beskriver olika forskningsområden. Personligen tycker jag att det tredje avsnittet, ”Skämtballader och skämtbilder” är det mest intressanta i hela boken.

Ibland tycks kyrkomålarna ha haft en stor grad av konstnärlig frihet. Emellanåt beskrev de mycket åskådligt det jordiska livets alla prövningar, och passade på att varna för synder av olika slag. Det kunde vara girighet, fåfänga, promiskuitet och annat som kunde medföra att den medeltida kyrkobesökaren kanske kunde komma att hamna i helvetet.

I medeltida skämtballader kan det förekomma mycket grovkornig humor och ren lyteskomik. Toaletthumor är vanlig. En del av de groteska bilderna i kyrkorna kan knytas till dessa ballader, som författarna visar i boken.

Get som sjunger om en get
Ventilationshålen i kyrkorna var ofta inkorporerade i målningarna, som här, där en get sjunger om en get. Kyrka i Helsingör.

En kul detalj är att målarna på ett kreativt sätt ofta har använt sig av ventilationshålen i kyrkorna. Ventilationshål har inbakats i målningarna och blivit en integrerad del av dem. Hålen kan utgöra munnar och på en bild i Båstads kyrka har ventilationshålet förvandlats till rumpa på en naken karl. Denne är dessutom utrustad med en stor fallos. Bredvid denna målning, i samma kyrka, kan vi se en bild av en annan man som ligger och spyr.

Gris spelar luta
En lutspelande gris är en typisk karaktär i skämtballadernas föreställningsvärld.

Läs om helvetesskildringar och djävulsgap, om underliga djur som spelar musikinstrument, om nakna människor i överraskande positioner och mycket annat.

Den här boken är underhållande och ger säkert en och annan läsare en delvis ny bild av medeltiden. Våra förfäder är sedan länge borta, men de talar till oss genom de spår vi kan se, t ex dessa profana bilder i kyrkorna.

Medeltiden i ord och bild” är rikt illustrerad. De flesta bilder är i svartvitt men längst bak i boken finns en samling färgfoton, tagna av författarna.

På biblioteket är den här boken placerad på avdelningen för nordisk litteraturhistoria (eftersom den utgår från de medeltida balladerna).

Språket är som sagt lite akademiskt, men låt inte det avskräcka dig från att se några riktigt fascinerande folkliga bilder från förr. Boken kommer att ge dig flera goda skratt.

Medeltiden i ord och bild i bibliotekets katalog

Skrattande djävul
En skrattande djävul från Saeby kyrka.

 

Masskulturens bilder

Återkomster & försvinnanden

På biblioteket stöter man då och då på böcker som har ett bra och läsvärt innehåll, men som man genast ser att läsarna kommer att få svårt att hitta fram till. Ofta beror det på att bokens titel är alltför anonym, eller ibland helt omöjlig, och andra gånger beror det på att bokens omslag tyvärr ser urtråkigt ut och inte alls lockar någon till att öppna boken.

En bok som lider av båda dessa problem är ”Återkomster & försvinnanden : om bildkonst och masskultur från två sekel” av Douglas Feuk (Atlantis, 2012).
Titeln ”Återkomster & försvinnanden” säger absolut ingenting. Den beskrivande undertiteln ”Bildkonst och masskultur från två sekel” är mycket bättre och borde hellre ha varit huvudtitel. Det färglösa omslaget visar en närbild av författarens egna handskrivna anteckningar.

Boken ser verkligen trist ut. Den som öppnar boken och börjar studera innehållet blir dock kanske överraskad, eftersom den innehåller mängder av intressanta och välskrivna artiklar om bildkonst, populärkultur och masskultur. Det är svårt att förstå varför man istället inte valde en bild av något av de färgsprakande konstverken som omslagsmotiv.

Douglas Feuk är konstkritiker och utställningsarrangör, och i den här boken har man samlat några av hans många artiklar och essäer om konst och kultur. De tidsperioder som berörs är 1800-tal och 1900-tal.
Här finns t ex flera intressanta artiklar om August Strindbergs måleri. Ett helt block i boken berör tysk bildkonst före och efter andra världskriget, och en av dessa artiklar beskriver tyskarnas fixering vid ekar.

Blocket ”Drömbilder i vardagen” innehåller spännande och emellanåt riktigt intressanta texter om kvinnans kjol som symbol förr och nu, om motiv på frimärken, om tecknade serier och om paralleller mellan konstgallerier och skyltfönster.
Feuk är bra på att koppla ihop gamla och nya bilder och att hitta samband mellan dem.

Dödens ö

En av bokens bästa artiklar handlar om Arnold BöcklinsDödens ö” (målad i flera olika versioner, den första 1880), som kring sekelskiftet 1900 var en av de vanligaste konstreproduktionerna som hängde i tyska och svenska hem.

En annan fascinerande essä handlar om spiralmotivet i amerikansk 1900-talskonst, eller ”amerikansk apokalyps” som Feuk kallar det.

Författaren är mycket kunnig i sitt ämne och gör ofta intressanta utvikningar och analyser, utan att det blir alltför invecklat. Prosan flyter fint över sidorna och ofta får man som läsare nya tankar och funderingar. Mest får man givetvis ut av boken om man redan är lite intresserad av konst, men jag tror också att flera av dessa texter kan väcka ett slumrande konstintresse hos någon som skulle vilja ha det, men inte riktigt har någon bra guide.

(Sedan detta boktips skrevs har titeln tyvärr försvunnit från biblioteket. Boken kan därför tyvärr ej längre lånas)

Det exotiska Orienten

Bilden av Orienten

Under de senaste åren har det i Sverige utgivits en del böcker inom ämnet ”Västvärldens syn på folkgrupper i Mellanöstern samt Islam, historiskt samt i nutid”. En av dessa böcker är Tomas Björks ”Bilden av ‘Orienten’ : exotism i 1800-talets svenska visuella kultur” (Atlantis, 2011).

Uttrycket ”Orienten” är omdiskuterat och många vill inte använda det idag, men uttrycket var det som användes på 1800-talet. I den här boken används begreppet för de icke-kristna länderna kring Medelhavet, både i Mellanöstern och Nordafrika.

Tomas Björk är docent i konstvetenskap. I boken undersöker han hur resande svenska konstnärer och fotografer under 1800-talet skildrade orientaliska miljöer. Här möter vi beslöjade kvinnor, sultaner, haremsinteriörer, moskéer och nyhetsillustrationer.

Tryckeriteknikens framsteg hade gjort att tidningar och böcker kunde utges med fler och bättre illustrationer än tidigare. Bilderna från dessa länder kunde alltså ses i tidningar och böcker, och visades även på utställningar. De nådde en stor publik. I samband med diplomatiska besök, Orientalistkongressen 1889 och Stockholmsutställningen 1897 fokuserades det också på ”det främmande”. Fördomar och stereotyper spreds, och givetvis ansåg man att västerlandet var mer högtstående, och alltså borde hjälpa människorna i Orienten.

Styrkan med denna rejäla bok, som omfattar över 400 sidor, är det enormt rika bildmaterialet. Här finns många fina litografier, de flesta återgivna i färg, samt massvis av tidningsillustrationer och andra bilder.

De svenska resenärerna som besökte dessa länder var oftast mest intresserade av att avbilda de många byggnadsverk man såg. Vardagslivet hos de lokala invånarna var inte alltid lika intressant för dem. Konstnärerna fascinerades av det starka ljuset.
Även om Sverige inte var någon kolonialmakt delade man i princip kolonialmakternas uppfattningar om Orienten, alltså att området var underutvecklat jämfört med västerlandet och behövde hjälpas fram.
Det blev på modet att göra resor till Orienten. En del av resenärerna var kungliga. Gustaf (V) och Victoria reste till Egypten, något vi kan läsa om i en helt annan bok, och även andra prinsar som Eugen, Carl m fl gjorde resor dit.

Björk skriver kunnigt och intresseväckande, och texten kryddas med samtida citat ur böcker, artiklar och brev. Det är riktigt intressant. Läs om så pass olika ämnen som egyptologi, mumievurm, resor till Bibelns platser, krigsrapporter, etniciteter, turkiska bad, vattenpipor och mycket annat.

Resenärerna fascinerades också av kvinnornas situation. Harem sågs som ett tecken på en synd som så klart inte kunde förekomma i väst, och de sköna men beslöjade kvinnorna avbildades ofta. De svenska resenärerna uppfattade kvinnorna som oåtkomliga och mystiska. Andra västerlänningar kunde fångas av den exotiskt erotiska lockelsen.

En tankeväckande, påtagligt visuell och intressant bok, som får läsaren att fundera över vår egen tids värderingar och uttryck. Hur kommer man att se på dem om 100 år?

Bilden av Orienten i bibliotekets katalog

Den gröne mannen

Den gröne mannen

Det brukar sägas att på biblioteket har du möjlighet att plötsligt upptäcka den där boken som du inte visste att du ville läsa. ”Den gröne mannen” av Adèle Schreiber (Dialogos, 2013) är just en sådan bok.

”Den gröne mannen” handlar om en alldeles särskild konstnärlig utsmyckning i kyrkor och katedraler, nämligen de gåtfullt bladbeklädda ansikten som ser på oss. De kallas bladmän eller gröna män, och är märkligt uttrycksfulla. Ofta tycks de inte riktigt passa in i sin omgivning. Det är tydligt att dessa ansikten inte är kristna symboler. Hur kunde de hamna inne i kyrkorna?

Konsthistorikern Adèle Schreiber beskriver i den här boken den gröne mannens historia, och den är riktigt intressant. Hon visar att den gröne mannen har sitt ursprung i Indien, och att de äldsta exemplen på bladmän är ca 2000 år gamla. Troligen kom motivet till Europa med romerska skulptörer och stenhuggare under det första århundradet efter Kristus. Under medeltiden blev sedan gröna män ett vanligt inslag i kyrkor i flera olika länder, och motivet kom även till Sverige, antagligen via engelska och tyska byggnadsarbetare.

Bladman från 1200-talet i Bambergs katedral, Tyskland.

Man kan hitta bladmän eller gröna män på de mest skilda platser, inte sällan lite undanskymt. De finns på kapitäl, pelarbaser, korskrank, dopfuntar, predikstolar och på flera andra ställen, ibland som gravutsmyckningar. I modern tid kan vi också se gröna män i andra sammanhang, exempelvis i bildkonst och i reklamsammanhang.

”Den gröne mannen” är rikt illustrerad, med bilder i både färg och svartvitt. Boken är fylld av suggestiva foton av bladmän. Man slås av hur många varianter som finns av detta motiv. Vissa av ansiktena är nästan kusligt realistiska och tycks följa betraktaren med blicken. Andra är groteska.

Grön man från 1100-talet i romansk kyrka i Kilpeck, Storbritannien.

Men vad betyder då den gröne mannen? Vad symboliserar han? Det är inte helt klart.
De indiska ursprungsmotiven tycks ha haft en beskyddande roll. På gravar symboliserar den gröne mannen däremot återuppståndelsen och livets kretslopp. Medeltida teologer hade olika uppfattning om bladmännen. Någon ansåg att han var symbol för naturens växtlighet, alltså Guds skapelse. En annan ansåg att den gröne mannan borde fördömas eftersom han var en symbol för köttets lust. Några har ansett bladmännen vara demoner och spöken, medan andra menade att de var beskyddare och personifierade återfödelsen och det eviga livet.

”Den gröne mannen” inleds med en bakgrundsbeskrivning och övergår sedan till att skildra de olika varianter av motivet som finns. Här finns också ett särskilt kapitel som beskriver de gröna männen i svenska kyrkor. Det finns häpnadsväckande många.

Schreibers bok är den första på svenska i detta ämne. Tidigare finns endast en uppsats från 1992, samt några böcker på engelska.

Det här är en fascinerande bok, som får läsaren att se på byggnader och deras utsmyckning med nya ögon. Man blir genast nyfiken på om man kan upptäcka några bladmän i sin egen omgivning, kanske några man tidigare inte tänkt på.
Ser du någon kyrkobesökare som ivrigt kikar i skrymslen och vrår, är det troligen någon som också läst ”Den gröne mannen” och nu spanar efter nya bladmän som väntar på upptäckt.

Den gröne mannen i bibliotekets katalog

Kyrkornas hemligheter – boken

Kyrkornas hemligheter

Under 2013 sändes den utmärkta serien ”Kyrkornas hemligheter” i SVT. Där fick vi ta del av intressant historia kring några av våra kyrkobyggnader. (De sista avsnitten finns fortfarande kvar att se i SVT Play i ett fåtal dagar till). Men den var bara en aptitretare.

Producenterna bakom serien har nu tagit fram en fantastiskt bra bok om Sveriges kyrkobyggnaders historia. Den har samma namn som serien, ”Kyrkornas hemligheter” och huvudförfattare är Ann Catherine Bonnier och Ingrid Sjöström (Medströms, 2013).

Boken är i stort format och estetiskt mycket välutformad. Texter, layout och foton samverkar på ett framstående sätt och resultatet är en mycket läsvärd och användbar bok.

I Sverige lär det finnas minst 3.700 kyrkor (då är endast de som hör till Svenska kyrkan medräknade).
Den som idag kommer in ett kyrkorum kanske har svårt att förstå varför byggnaden ser ut som den gör. Vad betyder symbolerna? Vad kan man utläsa av kyrkans arkitektur och inredning? Hur ser man om den t ex är en ombyggd medeltida kyrka? Allt detta får du svar på i boken.

Här får vi ta del av tusen års svensk kyrkobyggnadshistoria. ”Kyrkornas hemligheter” är indelad i åtta kronologiskt ordnade kapitel. I varje avsnitt lyfts några typiska exempel fram, båda beträffande kyrkobyggnader och konstföremål, med tydliga och pedagogiska beskrivningar.

Här kan vi se hur man kan bedöma åldern på ett medeltida träkrucifix genom att se i vilken stil den korsfäste Jesus är avbildad. Vi läser om hur gamla altarskåp var utformade, och får exempel på mycket framstående kyrkokonst, t ex altarskåpet i Jäders kyrka. Vissa av dessa fantastiska konstföremål är nog okända för en bred allmänhet.

Här får vi också en påminnelse om att Sverige var ett katolskt land under många sekler. I boken beskrivs också hur reformationen och övergången till luthersk statskyrka påverkade de svenska kyrkornas utseende.

Många arkitekturinfluenser har kommit till Sverige från utlandet. Skilda strömningar har dominerat under olika sekler. I ”Kyrkornas hemligheter” kan du se hur de olika stilarna har avlöst varandra, och hur kyrkorummet förändrats med tidens växlingar. Från mörka gotiska valv till ljusa rymliga rum är steget kanske inte så långt som man kan tro.
Läs om hur ”Tegnérladan” blev Sveriges vanligaste kyrkotyp, och hur reaktionen mot denna likformighet resulterade i nygotiken i slutet av 1800-talet.

Här får du också se glasfönster, skulpturer, gravkor, påkostade predikstolar, spännande kyrkomålningar på både sten och trä, och mycket annat. Läs också om hur hela kyrkolandskap kom att domineras av en enda arkitekt som Helgo Zettervall eller en konstnär som Pehr Hörberg.

Man kan läsa denna bok helt utan förkunskaper. Texten är genomgående lättillgänglig. Jag vill särskilt berömma de framstående fotografierna, och de välgjorda och pedagogiska analyserna av kyrkorum och föremål.
Verkligen en allmänbildande bok att lära sig något av. Nästa kyrkobesök blir betydligt mer intressant för den som läst denna utmärkta bok.

Kyrkornas hemligheter i bibliotekets katalog

Gratis e-böcker om konst

Getty Virtual Library

Getty Publications är ett amerikanskt förlag som är en del av The J Paul Getty Trust, världens mest förmögna konstinstitution. Den grundades av miljardären Jean Paul Getty (1892-1976), oljemagnat och en av världens rikaste män. Trusten driver även The J Paul Getty Museum i Los Angeles, som äger en av världens främsta konstsamlingar.

Förlaget specialiserar sig på konstlitteratur. Man har nu öppnat sitt digitala bibliotek på internet, Getty Publications Virtual Library.
Här har förlaget lagt ut många av sina äldre titlar, av vilka de flesta nu är utgångna i handeln. Över 230 olika titlar finns här att läsa som e-böcker, helt gratis. Alla böcker är på engelska och är tillgängliga i pdf-format, helt kompletta med illustrationer m m.
E-böckerna kan fritt användas för privat och icke-kommersiellt bruk, men de får inte distribueras vidare.

Du som är intresserad av konst hittar en hel del intressant här. Några exempel på titlar:

* Cézanne in the Studio: Still Life in Watercolors av Carol Armstrong (2004)

* Flemish Manuscript Painting in Context: Recent Research (2006)

* The Colors of Clay: Special Techniques in Athenian Vases (2006)

* Rubens and Brueghel: A Working Friendship av Anne T. Woollett and Ariane van Suchtelen (2006)

* Greek Gold from Hellenistic Egypt av Michael Pfrommer (2004)

* Gardens of the Roman World av Patrick Bowe (2004)

* Painting on Light: Drawings and Stained Glass in the Age of Dürer and Holbein av Barbara Butts and Lee Hendrix (2000)

Illuminating the renaissance

Om vi exempelvis kikar på en bok i högen, Illuminating the Renaissance: The Triumph of Flemish Manuscript Painting in Europe (2003), så finner vi att den omfattar 593 sidor. Pdf-versionen av boken utgörs av en fil som är knappt 84 MB stor. Den kan laddas ned helt gratis.

Här finns också flera böcker om antika skulpturer och om restaurering av dem.
Du hittar fördjupningsböcker om olika kategorier av konstverk som ingår i Getty-museets samlingar: franska gobelänger, egyptiska mumieporträtt, europeiska klockor och ur, persisk bokkonst, romersk och grekisk begravningskonst och mycket annat.
I samlingen finns också studier av enskilda konstverk på museet, och en större mängd kataloger över museets samlingar.

Dessa böcker är verkligen fina och de har magnifika illustrationer.
Att tillgängliggöra dessa titlar som e-böcker på detta enkla sätt är verkligen ett utmärkt initiativ.
Titta in i  Getty Publications Virtual Library och se om du kan hitta något intressant där.

Mänsklighetens äldsta gåta

Mänsklighetens äldsta gåta

I grottor som Lascaux och Altamira finns fantastiska grottmålningar. I Frankrike har konstverken i landets grottor setts som nationalklenoder.
Många har fascinerats av dessa vackra och uttrycksfulla konstverk, som har tillkommit under en mycket lång period – ca 25.000 år. Det är ståtliga, stolta djur som målats: bisonoxar, hästar, lejon. Målningarna är dessutom mycket naturtrogna och realistiska. Hur lyckades man skapa dessa målningar, och varför tillkom de? Denna gåta har länge sysselsatt arkeologer, forskare, konstvetare och många andra.

Men nu kan den här gåtan vara löst. Den franske målaren och tecknaren Bertrand David fick en idé en kväll i sitt hem, en kväll när han just nattat sin åttaårige son. Och hans förklaring av hur dessa målade bilder skapades är förbluffande skarp. När man hör den känns den helt självklar. Dessutom undrar man varför ingen har kommit på detta tidigare.

Bertrand David berättar hela denna historia i den fascinerande boken ”Mänsklighetens äldsta gåta” (Dialogos, 2014), som han skrivit tillsammans med professorn och historikern Jean-Jacques Lefrère.

Detta är en trivsam liten bok, som inte ens är 200 sidor lång, och sparsamt men träffsäkert illustrerad, Jag hade stort nöje av ”Mänsklighetens äldsta gåta”, inte minst för att jag inte i förväg kände till vad Davids teori gick ut på. Detta beskrivs inte heller i bokens baksidestext, vilket är bra. Det är precis som när man inte vill veta handlingen i en spännande thriller i förväg. Jag vill därför inte förstöra spänningen och nöjet för andra läsare genom att avslöja för mycket.

Tjursalen i Lascaux-grotten

Det har sedan lång tid funnits flera gåtor beträffande den här grottkonsten.
Varför målades bilderna på svåråtkomliga ställen, ofta på platser som var mycket svåra att fysiskt ta sig fram till? Varför avbildas aldrig några människor, utan bara djur? Och varför bara vissa sorters djur? Hur kunde man upprätthålla kunskapen om måleritekniken och föra den vidare under tiotusentals år? Varför har man ibland målat över andra, tidigare djurbilder med nya motiv, ibland flera tusen år senare? Hur kommer det sig att alla djur avbildas i profil?

Davids teori besvarar alla dessa frågor, samt även en del andra. Han har testat sin teori empiriskt för att se om man idag kan åstadkomma liknande bilder på just detta vis, och det hela verkar stämma. Förklaringen är helt rimlig och logisk. Alla pusselbitar faller på plats.

I boken beskriver David hur han steg för steg funderar ut sin teori, och sedan testar den med positivt resultat. Det är bitvis riktigt spännande att läsa.

Men varför skapades då alla dessa vackra djurmålningar? Där kan vi bara gissa, men med den första delen av gåtan löst (d v s hur bilderna målades) lanserar David i slutet av boken sin egen hypotes om syftet med hela denna grottkonst. Och den hypotesen känns rimlig. Jag tror personligen att han är en del av sanningen på spåren här, även om vi troligen aldrig kan få veta säkert. Inte heller här vill jag avslöja hans hypotes – läs boken själv.

Läs ”Mänsklighetens äldsta gåta”. Den kommer att ge dig nya perspektiv på vår äldsta historia, och den utmanar läsarens kritiska tänkande. Samtidigt är det en väldigt mänsklig bok.
Sedan skadar det ju heller inte att den är välskriven och spännande.
En riktigt bra läsupplevelse, och en bok som ger det där lilla extra, det oväntade. Rekommenderas varmt!

Mänsklighetens äldsta gåta i bibliotekets katalog

Berömda målningar

Berömda målningar

Konsthistorien är fylld av kända och berömda konstverk. Även om man sett dem många gånger går det fortfarande att upptäcka nya detaljer i dem.

Den stora boken ”Berömda målningar : upptäck och förstå världens mästerverk” (Tukan, 2012) är en fin, lättillgänglig och lärorik guide till 66 av världens främsta målningar.
Alla konstverk presenteras i kronologisk ordning, och varje tavla beskrivs på två uppslag. På det första uppslaget presenteras verket, dess konstnär och det sammanhang i vilket det tillkom. På det andra uppslaget kommer detaljstudierna. Olika detaljer i konstverket lyfts fram. Många av dem är riktigt intressanta, och en vanlig museibesökare kanske inte hade upptäckt dem på egen hand.

Bokens stora format (26 x 31 cm) gör att verken kan visas i rejäl storlek. Texten är lättläst och boken kan läsas helt utan förkunskaper.

The Fighting Temeraire av J M W Turner

”Berömda målningar” kan också användas som uppslagsbok, även om urvalet av verk givetvis är begränsat. Ett av verken i denna bok är ”Temeraire i strid” av William Turner, en tavla numera även känd från Bondfilmen Skyfall (2012).

Ska man klaga på något så är det väl det minimalistiska vita omslaget, som inte avslöjar så mycket om bokens färgsprakande inre.

En fin och praktisk bok som gör det ännu roligare att se på konst.

Berömda målningar i bibliotekets katalog

Mannen som stal Mona Lisa

10 december 1913, för precis 100 år sedan, greps Vincenzo Peruggia för stölden av konstverket Mona Lisa. Peruggia hade lämnat in tavlan till en konsthandlare i Florens, troligen för att få ut en hittelön.
Leonardo da Vincis berömda konstverk hade då varit försvunnet i mer än två år.

Peruggia hade stulit tavlan från Louvren i Paris den 21 augusti 1911. Det var en måndag då museet var stängt. Han hade gömt sig i museet sedan söndagen, och bar en likadan vit rock som museets personal brukade ha på sig. Peruggia gömde tavlan under rocken och gick ut. På vägen passerade han en tom vaktplats. Vakten hade tillfälligt gått iväg för att hämta en spann vatten.

Det hela var en jättelik skandal och kallas ibland för 1900-talets största enskilda konststöld.


Den tomma väggplatsen på Louvren

Medan tavlan var försvunnen skrevs det artiklar om den i alla tidningar. Folk besökte Louvren bara för att se den tomma platsen där Mona Lisa hade hängt. Mona Lisa blev härigenom världens mest kända konstverk, något tavlan inte alls hade varit före stölden.

Peruggia gömde tavlan under sin säng i Paris i två år innan han tog med den till Italien. Sedan tjuven tagits fast och konstverket kommit tillrätta visades Mona Lisa upp på flera italienska utställningar innan tavlan återlämnades till Louvren.


Polisens foton av Vincenzo Peruggia

Ingen vet med säkerhet varför Peruggia stal tavlan. En av teorierna är att han gjorde det av patriotiska skäl därför att han ville återföra konstverket till Italien. Dessutom var just Mona Lisa ett lämpligt stöldobjekt på grund av att tavlan är så liten till formatet (53 x 77 cm). Många som ser Mona Lisa i verkligheten för första gången blir förvånade över att tavlan är så pass liten.

Peruggia fick ett kort fängelsestraff som han bara avtjänade sju månader av. Han sågs av vissa italienare som en nationalhjälte. Sedan tjänstgjorde han i italienska armén under första världskriget innan han flyttade tillbaka till Frankrike, där han bilade familj och öppnade en färgaffär. Vincenzo Peruggia avled 1925.

BBC News Magazine uppmärksammar 100-årsminnet:
The world’s most famous missing painting

Konstens sällsynta leenden

När vi idag blir fotograferade vill vi gärna se glada ut på bilden. Men det har inte alltid varit så. Varför ser vi så sällan leende eller skrattande människor avbildade i konsten? Det är ämnet för en mycket läsvärd och intressant artikel av konstvetaren Nicholas Jeeves:The serious and the smirk : the smile in portraiture”, publicerad hos The Public Domain Review.

Faktum är att det avbildade leendet länge sågs som opassande och rentav smaklöst. Det mest kända och omskrivna leendet i konsten är tveklöst Mona Lisas. Detta kommer sig av att avbildade porträttleenden är så pass ovanliga.

En teori som lanserats är att de flesta hade så dåliga tänder att de inte ville visa upp dem på målade porträtt. Dålig tandhälsa var dock snarare regel än undantag, påpekar Jeeves.

”Should a painter have persuaded his sitter to smile, and chosen to paint it, it would immediately radicalise the portrait, precisely because it was so unusual and so undesirable. Suddenly the picture would be ‘about’ the open smile, and this is almost never what an artist, or a paying subject, wanted.” skriver Jeeves.

Det finns dock en kategori avbildade personer som ibland kan ses skrattande eller leende. Det är lägreståndspersoner som porträtterades av Frans Hals och de andra holländska 1600-talsmålarna. Ofta är det underhållare som avbildas. Skrattet associerades med scen och varieté. Konstnärerna ville skildra livsglädjen, något de lyckades väl med i dessa porträtt.

Porträttet på bilden här ovan är målat av Gerrit van Honthorst 1624 och heter ”Den skrattande violinisten”.

Gudar eller människor

Gudar eller människor

Den unga svenska konstnärsgeneration som upplevde förlusten av Finland 1809 valde att börja gestalta den nordiska gudavärlden och den äldsta, mytiska historien. Denna rörelse tog fart på allvar när Göthiska förbundet bildades 1818.

Ingemar Stenroth berättar i boken ”Gudar eller människor : den nordiska renässansen i svensk konst” (Atlantis, 2012) den spännande historien om gudarna och människorna i 1800-talets svenska konstlandskap.

Hela den här perioden med vurmen för det fornnordiska varade i ungefär 100 år. Man brukar se Nationalmuseums refusering av Carl Larssons monumentalmålning ”Midvinterblot” på 1910-talet som dess slutpunkt.

Att avbilda den fornnordiska gudavärlden och den äldsta historien blev ett sätt för de unga konstnärerna att stärka det nya Sveriges självkänsla och patriotism.
I Stenroths bok får vi bekanta oss med flera fascinerande konstnärsprofiler från den romantiska epoken. Det visar sig att Karl XIV Johan hade en viktig roll som beställare av en del av denna konst.
Ett intressant avsnitt handlar om Niklas Johan Byströms kungastatyer, av vilka flera idag finns i Rikssalen på Stockholms slott. Vi kan också ta del av Johan Gustaf Sandbergs karriär. Han är mest känd för sina målningar med allmogemotiv.

I ”Gudar eller människor” kan vi se många konstverk som är välkända, kanske utan att vi direkt känner igen konstnären. Många har nog sett t ex Blommérs ”Elfdans” utan att tänka på vem som målat tavlan. Dramatiska naturmotiv, illustrerade myter och legender, detaljerade kostymstudier – många är de nationalromantiska avbildningar som skapades under 1800-talet. Under senare delen av seklet kom göternas motiv att plockas upp av namnkunniga konstnärer som Anders Zorn och Bruno Liljefors. Och sedan har vi alla skulpturer i vårt offentliga rum. 1800-talet brukar ibland kallas statyernas århundrade.

Den här lättlästa och intressanta boken kan läsas både av den som är konstintresserad och av den som bara rent allmänt är intresserad av kulturhistoria. Enda minuset med boken är väl frånvaron av färgillustrationer.

Gudar eller människor i bibliotekets katalog

Nypremiär för Rijksmuseum

Galleriet med Nattvakten
Foto ”Night Watch Gallery” av Iwan Baan. (c) Rijksmuseum.

Nederländernas nationalmuseum, Rijksmuseum, ligger i Amsterdam. Det är ett av Europas största konstmuseer och är ryktbart särskilt för sin framstående samling av nederländsk 1600-talskonst från den s k ”guldåldern”. Här finns mästerverk av Rembrandt, Vermeer, Frans Hals, Van Gogh och många andra. Museets mest kända verk är Rembrandts ”Nattvakten”.

Men Rijksmuseum har varit stängt för besök i hela tio år, sedan 2003, på grund av omfattande renoveringar och ombyggnader. Detta projekt har dragit över tiden med fem år och sprängt alla budgetramar. Kostnaderna har dragit iväg med tiotals miljoner euro.
Men nu på lördag 13 april ska Rijksmuseum nyöppna, i närvaro av Nederländernas avgående drottning Beatrix.

Det nya museet är modernt och fräscht, och man presenterar konstverken på ett delvis nytt sätt. Tidigare var samlingarna indelade efter material, men nu visar man upp dem i kronologiska grupper. 8000 föremål visas upp i ca 80 olika gallerier. Här finns nu en helt ny asiatisk paviljong.
Ett enda verk har fått hänga kvar på sin gamla plats – ”Nattvakten”.

Vissa är oroade över att delar av det nya museet nu ligger under havsnivån, men holländarna är enligt uppgift vana vid detta.

BBC News Magazine: Rijksmuseum set for grand reopening
BBC News: Videoklipp

Mer fakta och bilder hittar du på Rijksmuseums egen webbplats.
The renovation in pictures

Här i Sverige har vårt eget Nationalmuseum i Stockholm också stängt för renovering. Sista dagen museet var öppet var i början av februari. I detta fall planerar man att museet endast ska behöva vara stängt i fyra år.  Renoveringen ska starta 2014 och beräknas kosta ca 650 miljoner kronor.
SVT Kulturnyheterna: Nationalmuseum håller stängt i flera år

Kinesiskt porslin

Kinesiskt porslin

Antikrundan” är ett av SVT:s mest populära program. I nästan varje program förekommer kinesiska porslins- och keramikföremål, i vissa fall väldigt gamla sådana. Det finns ett stort samlarintresse för kinesiskt porslin.
Om du vill få en bra introduktion till ämnet finns en utmärkt guidebok, ”Kinesiskt porslin – det vita guldet” av Björn och Anna Gremner (AntikWest, 2011). Björn Gremner är Antikrundans expert på kinesiskt porslin, och han har skrivit den här boken tillsammans med sin dotter som är antikhandlare.

Kinesiskt porslin är inte bara konst, det är också historia och kultur. I boken finns en kronologisk genomgång av porslin från de olika tidsepokerna och dynastierna. Här finns också ett längre avsnitt om Svenska Ostindiska Compagniet och det porslin som man importerade till Sverige.

Det var redan under Tang-dynastin (618-906) som kineserna började exportera porslin till sina grannländer. Men den stora exporten till Europa tog fart först på 1600- och 1700-talet.
Varje europeiskt land bildade ett eget handelskompani som ägnade sig åt handel med Kina. Det svenska ostindiska kompaniet hade sitt faktori i Kanton, och härifrån skeppades sedan allt porslin hem till Sverige. Det man först importerade var det rent kinesiska porslinet. Senare började man beställa specialporslin som passade europeiska måltidsvanor.
Den mest kända kinesiska porslinsdynastin är Ming (1368-1644). Begreppet ”Mingvas” är välkänt.

”Kinesiskt porslin – det vita guldet” är en bra guide med massor av fina illustrationer. Här får vi också svar på praktiska frågor, exempelvis hur man bedömer ålder, hur man skiljer på falskt och äkta, vilka regler som gäller för export, hur dynastiernas kejsarmärken ser ut, osv. Ett särskilt intressant avsnitt handlar om symbolik i de olika dekorerna.
Passar både nybörjaren och den mer erfarne samlaren. En både bildande och praktisk bok.

Kinesiskt porslin – det vita guldet i bibliotekets katalog

Michelangelo och Sixtinska kapellet

Michelangelo och påvens tak

År 1512 öppnades Sixtinska kapellet med Michelangelos då nymålade stora freskomålningar. Dessa fresker hör till konsthistoriens viktigaste och mest kända verk, och de har under seklerna beskrivits och analyserats flera gånger. De har också varit omdiskuterade i flera avseenden.

Ross Kings bok ”Michelangelo och påvens tak” (Historiska media, 2004) beskriver detta jättelika konstverks tillkomst.

Det var år 1508 som påven Julius II gav Michelangelo i uppdrag att utsmycka Sixtinska kapellets tak. Kapellet hade stått klart 1481. Men påven hade fått rådet att inte anlita Michelangelo, eftersom han hade så liten tidigare erfarenhet av just freskomåleri. Från början var det inte meningen att han skulle måla hela taket, men uppdraget utökades. Takytan omfattade hela 1000 kvadratmeter, och uppdraget var tekniskt och fysiskt krävande.

I Ross Kings bok kan du läsa om hur Michelangelo handplockade ett arbetslag med gesäller och hur de slet med det tunga uppdraget i fyra år.

Många av Michelangelos motiv är välkända. De viktigaste är sviten av bilder som visar Skapelsen, Adam och Eva i Edens lustgård, Noa efter syndafloden, samt många avbildningar av profeter, sibyllor och andra bibliska personer. Detta är verkligen ett extremt omfattande måleriverk.

King berättar i boken mycket levande och underhållande om detta väldiga arbete och alla kontroverser kring arbetet. Påven och Michelangelo hade inte alltid samma uppfattning om saker och ting. T o m när arbetet var klart, och alla beundrade det jättelika verket, ville påven ha tillägg, något som Michelangelo dock lyckades klara sig undan. Senare skulle påvens gravmonument bereda Michelangelo ännu större besvär än Sixtinska kapellets tak.

Freskomålningarna i kapellet har klarat sig ganska bra genom seklerna. Men röken från all rökelse och alla vaxljus gjorde att målningarna mörknade. Därför har flera restaureringar utförts, en del av dem omdebatterade. Numera är freskernas färger ljusare och klarare än någonsin.

Michelangelo och påvens tak i bibliotekets katalog

%d bloggare gillar detta: