Bloggarkiv

Maria Eleonora

Maria Eleonora

Det brukar sägas att det är segrarna som skriver historien. En av de historiska personer som genom åren fått mest negativa ömdömen är Maria Eleonora. Gustav II Adolfs drottning och mor till Kristina. Hon har beskrivits som en hysterisk kvinna, galen av sorg efter sin make, en dålig mor och mycket annat. Men Maria Eleonora får sin upprättelse i Moa Matthis kortbiografi ”Maria Eleonora : drottningen som sa nej” (Bonniers, 2010).

Maria Eleonora (1599-1655) var dotter till Johan Sigismund av Brandenburg och Anna av Preussen.
1620 gifte hon sig med Gustav II Adolf, då 26-årig ung svensk regent. Hon skulle aldrig komma att finna sig till rätta i Sverige. Hennes uppgift var sedan, precis som för andra gifta kvinnor, att föda så många och friska barn som möjligt, och helst söner. Ett knappt år efter bröllopet fick Maria Eleonora en dödfödd dotter. 1623 föddes en dotter, Kristina Augusta, som dock dog ett år senare. 1624 fick hon en pojke som var död vid födseln. 1626 födde hon sitt fjärde barn, den blivande drottning Kristina.

Matthis beskriver i sin bok hur svårt det är att skildra en person vars egen röst inte finns bevarad. Det finns knappt några dokument kvar som Maria Elonora själv skrev, och i riksrådens protokoll beskrivs hon av andra, oftast hennes motståndare. Kristinas självbiografi från 1681 ger ingen positiv bild av modern. ”Det är en kunskapskälla man inte kan låta bli att dricka ur, men man bör göra det med eftertanke” skriver Matthis.

Maria Eleonora beskrivs som mycket vacker. Hon hade ett stort intresse för musik, teater, konst och arkitektur.

mariaeleonora

När Gustav II Adolf stupade vid Lützen 1632 förändrades drottningens liv. Maria Eleonora är mest känd för sin enorma sorg efter sin döde make. Hon vägrade skiljas från liket, förvarade kungens balsamerade hjärta hos sig och krävde efter begravningen att få besöka kungens gravvalv.
Matthis visar i boken hur detta troligen var en del av en medveten strategi från drottningens sida, som 1633 hade uteslutits från den förmyndarregering Axel Oxenstierna och riksdagen hade utsett.
Maria Eleonora har också fått kritik av eftervärlden för att hon var slösaktig, och hade planer på att gifta bort Kristina med en dansk prins. Dessa anklagelser bemöter Matthis på ett intressant sätt i boken. Drottningen blev förlorare i en maktkamp med riksrådet.
Till sist beslutade rådet att skilja Kristina från sin mor. Maria Eleonora bestämde sig sedan för att fly från Sverige. 1640-48 var hon bosatt i sitt hemland Brandenburg, men senare återvände hon till Sverige.

Det här är en intressant och läsvärd bok, som sätter ett nytt perspektiv på en tidigare alltför negativt skildrad person i vår historia. Maria Eleonora är en fascinerande gestalt och boken väcker många funderingar hos läsaren.

Maria Eleonora i bibliotekets katalog

Axel Oxenstierna

Kanslern del 1Kanslern del 2

6 januari 1612, för 400 år sedan, tillträdde Axel Oxenstierna posten som Sveriges rikskansler. Han innehade sedan posten i hela 42 år, och byggde under denna tid upp Sverige som en modern och effektiv stat. När han avled 1654 hade Sverige förvandlats till en av Europas stormakter.

Gunnar Wetterbergs stora biografi om Axel Oxenstierna är ett magnfikt verk, uppdelat i två band: ”Kanslern. Axel Oxenstierna i sin tid” (Atlantis, 2002).

Axel Oxenstierna är Sveriges genom tiderna störste statsman och definitivt en av historiens viktigaste svenskar. Han hade i högsta grad även en stor internationell betydelse. Ingen annan svensk, som inte var regent, har innehaft så mycket makt under så lång tid. Det var dessutom en svår och utmanande tid för Axel Oxenstierna att verka i.

Axel Oxenstierna hade en avgörande roll vid tre svenska regenters trontillträden: Gustav II Adolf, Kristina och Karl X Gustav. I egenskap av rikskansler var han deras främste förtroendeman. Han hade en stor strategisk förmåga och var en briljant förhandlare.

Oxenstiernas gärning gör sig fortfarande påmind. Det var han som skapade landets moderna förvaltning. Han lät organisera Sverige i de län vi än idag har kvar, styrda av landshövdingar. Det var de ständiga krigen som framtvingade behovet att organisera Sverige på ett så effektivt sätt som möjligt. De statliga ämbetsverken kom till. Utbildningsväsendet reformerades. Hans inflytande blev bestående.

Axel Oxenstierna har inte undgått kritik. Han bidrog till att trettioåriga kriget i Tyskland förlängdes med ett flertal år, och hans släkt skodde sig på olika sätt när den nya stormakten byggdes upp. Axel Oxenstierna skaffade sig också med tiden en mycket stor privat förmögenhet och fick även en hel del fiender.
Samtidigt var han mycket intellektuell och väldigt beläst. Man håller sedan mer än 100 år tillbaka på att utge Axel Oxenstiernas brev i bokform. En hel del av dessa böcker har vi också på biblioteket.

Gunnar Wetterberg, som är samhällspolitisk chef på SACO, är landets främste expert på Axel Oxenstierna och hans biografi är ett riktigt storverk. Hela verket omfattar över 1000 sidor.

Kanslern i bibliotekets katalog (OBS, 2 delar)

%d bloggare gillar detta: