Bloggarkiv

Anabasis av Xenofon

Anabasis

Xenofon (ca 428 – 354 f.Kr.) var en athensk militär och författare. Han deltog i ett fälttåg som den persiske prinsen Kyros ledde mot sin egen bror, Artaxerxes II. Men den grekiska hären av legosoldater drabbades av ett bakslag då deras härförare mördades. Hela hären fick sedan göra en dramatisk reträtt från Babylonien till Svarta havets sydkust.

Det är denna reträtt som Xenofon skildrar i sitt mest berömda verk ”Anabasis : Kyrosexpeditionen eller De tiotusens återtåg” som den svenska titeln lyder i Norstedts fräscha nyöversättning (2014). Boken ingår i serien ”Norstedts klassiker”.

Den nya översättningen har gjorts av Ingemar Lagerström. Han är en av Sveriges främsta kännare och översättare av antikens litteratur och har tidigare översatt andra nyutgåvor av klassiska verk från denna tid (t ex verk av Plutarchos, Suetonius och Julius Caesar).

Anabasis” har levt vidare genom århundradena tack vare sin dramatiska berättarnerv och Xenofons sinne för livfulla detaljer. En del har kallat boken för en av de första självbiografierna.
Och faktum är att detta kanske är själva arketypen för Den Stora Äventyrsberättelsen. Här finns hjältar, skurkar, ond bråd död, förräderi, otroliga strapatser, slagfärdiga repliker och mycket mera.

Någonstans anar jag att Frans G Bengtsson hade ”Anabasis” med sig när han skrev ”Röde Orm” (som ju utspelar sig i en helt annan tidsepok, men som har en liknande äventyrlig stil). Och talrika är de äventyrsberättelser som kan sägas vara inspirerade från Xenofons välkända verk.

På Östersunds bibliotek har vi flera olika översättningar av Xenofons ”Anabasis”. En är från 1916 och en annan från 1972. Dessutom har vi i vår äldsta samling flera utgåvor från 1800-talet.

Xenofons ”Anabasis” är en riktigt underhållande bok och det är mycket trivsamt att ha en fräsch nyöversättning till hands av den.

Xenofon hade varit Atens fiende under det Peloponnesiska kriget, så han blev landsförvisad och återvände till Aten först 365 f.Kr. Han har skrivit ett flertal andra verk, men inget av dem är lika berömt som ”Anabasis”.

Anabasis (2014) i bibliotekets katalog

Anabasis finns även tillgänglig online som gratis nedladdningsbar e-bok, fast på engelska (hos Project Gutenberg)

 

Sparta

Sparta

”This is Sparta!” är idag ett känt citat från filmen ”300”. Det är Spartas kung Leonidas, spelad av Gerard Butler, som säger detta i filmen samtidigt som han sparkar ned en persisk budbärare i en djup brunn.

Den grekiska stadsstaten Sparta har alltid omgivits av ett mytiskt skimmer. I vårt språk har vi uttrycket ”spartansk” som betyder ungefär ”med en enkel livsföring”. Sparta var huvudort i Lakonien. Härifrån kommer ordet ”lakonisk”, som betyder kortfattad, träffande.

Om antikens Sparta finns nu en läsvärd och intressant bok, ”Sparta : en odödlig historia” av Paul Cartledge (Santérus, 2012). Författaren är professor i grekisk historia vid universitetet i Cambridge.

Sparta var på många sätt motsägelsefullt. Ingen av de andra grekiska stadsstaterna påminde om Sparta. Det var en brutal och krigisk kultur som byggde på en konservativ slavekonomi. Staten styrdes av en liten grupp fria spartaner, med stenhård disciplin och med enkla vanor (härav uttrycket ”spartansk”). Man hade ett jämlikt samhälle för de fria männen som mål, men det gällde alltså inte alla invånare. Spartanerna levde av jordlotter som brukades av de livegna heloterna. Ordet helot betyder ”fånge”. Dessutom var spartanerna främlingsfientliga.

De unga pojkarna i Sparta sattes i militära lag redan från sju års ålder och utsattes för en fruktansvärt hård uppfostran. De piskades och hotades, för att lära sig utstå smärta. En sann spartan fick inte visa svaghet. Männen fostrades till krigsmaskiner.
Manliga spartanska medborgare fick inte ägna sig åt jordbruk, affärsverksamhet eller hantverk. Sådant fick heloterna hålla på med. Spartanerna måste vara krigare.

I princip rådde permanent krigstillstånd i Sparta. Eftersom männen var ute i fält fick kvinnorna en unikt stark ställning jämfört med i t ex Aten. Kvinnor tränades även i idrott på samma villkor som män. De kunde äga egendom, inklusive jord, men de hade inte rösträtt i folkförsamlingen. För samtiden framstod dock kvinnornas fria ställning i Sparta som något oerhört ovanligt.
Spartanernas lojalitet gällde gruppen, särskilt staten – inte familj och vänner.

Sparta blev den starkaste militärmakten i den antika grekiska världen, och spelade en avgörande roll under krigen mot perserna. Slagen vid Marathon och Thermopyle är välkända.

Striden vid Thermopyle 480 f.Kr. var egentligen ett nederlag, som dock i efterhand har setts som en seger. Under kung Leonidas kämpade 300 spartaner tillsammans med grekiska hopliter mot en förkrossande stor persisk armé. Spartanernas motstånd var heroiskt, och mycket av mytbildningen kring Sparta kommer härifrån. Denna mytbildning har visat sig ha en otrolig kraft och kvarstår än idag.

Under lång tid stred spartanerna även i ett grekiskt inbördeskrig mot bl a Aten, det Peloponnesiska kriget under 400-talet f.Kr., och det beskrivs ingående i boken.

Det finns många historier om Sparta. De flesta av dem kommer från grekiska historieskrivare som Herodotos. En typisk historia om Sparta är t ex att svaga spädbarn i Sparta tilläts dö, medan andra barn som visade aggressivitet fick desto mer uppmärksamhet och vårdnad.

Cartledges bok är uppdelad i flera delar. Han beskriver dels det historiska förloppet och dels själva myten om Sparta och om Leonidas. Det är mycket intressant att läsa. Eftersom det är Sparta som står i centrum för boken så växlar skildringen mellan storpolitiska världshändelser och lokal stadshistoria. Så det är inte en bok som ger en heltäckande bild av grekisk antik historia. Men det är en lättläst och allmänbildande bok som skiljer fakta från legend, och som dessutom gör det på ett intresseväckande sätt.

Sparta – en odödlig historia i bibliotekets katalog

%d bloggare gillar detta: