Bloggarkiv

Legendariska fältherrar

Legendariska fältherrar

På senare år har det börjat ges ut fler titlar på svenska om militärhistoria och strategier, något som tidigare var mer ovanligt. En av de senaste titlarna i genren är ”Legendariska fältherrar : från Hannibal till Rommel” (Semic, 2013).

Boken består av 19 olika artiklar om enskilda fältherrar genom historien. Texterna är skrivna av 13 olika författare, bl a Dick Harrison, Anders Frankson och Lars Ericson Wolke. Varje fältherre behandlas på ca 12-13 sidor och kapitlen är ordnade kronologiskt.

”Legendariska fältherrar” inleds med Hannibal och kniptångsmanövern vid det berömda slaget vid Cannae 216 f.Kr. Sedan följer kapitel om Julius Caesar, Rickard Lejonhjärta, Djingis Khan, och (kanske lite överraskande) Vlad ”Pålspetsaren” Tepes. Svenska fältherrar som behandlas är Gustav II Adolf, Lennart Torstensson och Karl XII.

Något som är väldigt bra med boken är att den tar upp även kontroversiella fältherrar, vars beslut ifrågasätts än idag. Den brittiske fältmarskalken Douglas Haig har i efterhand fått skulden för stora manskapsförluster under första världskriget, och Arthur ”Bomber” Harris var ansvarig för bombingen av civila mål i tyska städer under andra världskriget. Båda dessa herrar får var sitt mycket intressant kapitel, liksom fransmannen Pétain – kallad hjälte under första världskriget men förrädare under det andra.

Här finns också en nationell spridning av fältherrarna. Läs om japanen Heihachiro, kallad ”Stilla Havets Nelson” efter segern över ryssarna 1905, om ryssen Tuchatjevskij eller om tyskarna Guderian, Manstein och Rommel.

Boken lider dock av en viss brist på bra illustrationer. Särskilt bokens första halva är svagt illustrerad, ofta med gamla gravyrer från 1880-talet. Återgivningen av de svartvita fotografierna är väl heller inte alltid den bästa, men här finns en del bra översiktskartor över olika fältslag. Tyvärr har man i kapitlet om Julius Caesar använt sig av en bild av en staty över Augustus. Den bilden används även på bokens omslag, men Augustus behandlas alltså inte alls i boken.

Texterna är dock genomgående lättillgängliga och intresseväckande. En bra bok inom militärhistoria, som jag tror kan intressera även den som i vanliga fall inte brukar läsa böcker om krig och fältslag.

Legendariska fältherrar i bibliotekets katalog

Lyriska idrottshyllningar

Solglitter över svarta djup

Idrott och sport värderas mycket högt i vårt samhälle. Den är ständigt närvarande och stora idrottsprestationer hyllas mer än något annat. Våra dagars idrottsrörelse är dock ett sent påfund. Hur såg man på idrott i forna dagar? Före 1900-talet var det i antikens Grekland som idrotten hade en motsvarande stark ställning. Även då hyllade man sina segrare, men på ett helt annat sätt – genom lyrik och poesi.

Sture Linnérs ”Solglitter över svarta djup : Pindaros segerdikter – idrottspoesi om liv och död” (Norstedts, 2010) handlar om poeten Pindaros, en av antikens mest uppskattade diktare.

Sture Linnér (1917-2010) var professor i litteratur och grekiska, och har skrivit många böcker om antikens Grekland. Han var under 1950-talet dessutom biträdande generalsekreterare i FN och Dag Hammarskjölds personlige representant. Detta blev en av hans sista böcker.

Pindaros (ca 518-438 f.Kr.) kom från Thebe. Han var antikens störste författare av hyllningslyrik i de panhellenska idrottstävlingarna och anses vara en av världslitteraturens allra största lyriker.
När Alexander den store lät skövla Thebe skonade han endast ett hus: Pindaros hem.
Pindaros tillhör de antika grekiska författare vars verk är bevarade till väldigt stor del. Hela 45 av hans oden finns kvar. Det är betydligt mera än vad som finns bevarat av andra samtida lyriker.

Som Linnér visar i denna briljanta bok handlar Pindaros dikter inte bara om segrarnas idrottsliga prestationer. För honom visade tävlingarna personliga egenskaper hos vinnaren, både fysiska och själsliga. Pindaros länkar samman den faktiska segern med gudarnas tidlösa värld. Det är livets yttersta frågor som han skriver om: lidandet, åldrandet, döden.
Pindaros har en mörk och fatalistisk livssyn. Människan drivs hjälplöst av ödet. Men då gudarna skänker henne ära och ljus kan hon känna ögonblick av lycka. Boktiteln ”Solglitter över svarta djup” är välfunnen.

Om Pindaros eget liv vet vi ytterst litet. Vi vet mera om idrotten. Linnér inleder boken med en detaljerad och mycket intressant beskrivning av de antika idrottstävlingarna. De gamla olympiska spelen var de viktigaste tävlingarna, men inte de enda. Löpning, brottning och boxning var tidiga grenar, liksom mångkamp och kappkörning med vagn. I de panhellenska spelen tävlade man även i musik.

Det här över 60 sidor långa avsnittet om hur spelen gick till är bland det bästa jag läst om antikens idrott. Det ger en bra bakgrund och ökad förståelse av Pindaros dikter.

Det är en fröjd att läsa Sture Linnér. Inte många författare kan visa upp en sådan lärdom kombinerad med berättarglädje. Visst är det en fördel om man som läsare känner till åtminstone grunderna i grekisk mytologi, men Linnérs språk och associationer genom tid och rum är en njutning i sig att läsa.

Man vet inte hur odena framfördes. Sjöngs och dansades de fram av kören på scenen? Eller sjöngs de av diktaren till ackompanjemang? Vi saknar den dimensionen, men vi har texterna, som är fascinerande att läsa.

Hur skulle en hyllningsdikt till t ex Usain Bolt se ut idag? Svårt att svara på, men den skulle nästan säkert vara sponsrad.

Eftersom den här boken utgår från Pindaros segerdikter är den på biblioteket placerad på hyllan för litteraturhistoria, vilket är lite synd eftersom den som är intresserad av idrottshistoria då lätt kan missa den. Men sådant är klassifikationssystemet.

Detta är en mycket bra bok som jag varmt kan rekommendera.

Solglitter över svarta djup i bibliotekets katalog

Olympiska och pythiska oden

Vill du läsa Pindaros hyllningsoden i sin helhet så finns de i rätt färsk nyöversättning av Ingvar Björkeson: ”Olympiska och pythiska oden” (Natur & kulturs klassikerserie, 2008).
Det är den första kompletta utgivningen på svenska av Pindaros samtliga olympiska och pythiska oden (Det finns även andra färska utgåvor av Pindaros verk, men just de olympiska odena återfinns här).

Olympiska och pythiska oden i bibliotekets katalog

Alexandria

Alexandria

Alexandria är en av medelhavsområdets mest mytomspunna städer. Under den hellenistiska tiden var Alexandria världens största stad, sin tids metropol och en verklig kulturell smältdegel.

I den lilla men innehållsrika boken ”Alexandria : musernas stad : sju essäer om Alexandria i historia och nutid” (Rubicon, 1997) kan du läsa mera om denna spännande stad.

Boken består av sju separata artiklar, skrivna av olika författare. Det går alltså att välja fritt bland dessa. Man kan läsa alla, eller bara vissa om man vill. Tillsammans bildar de en intressant helhet.

Alexandria grundades av Alexander den store, och staden var först en självständig grekisk stadsstat, en polis. I början av 200-talet f.Kr. grundades forskningsinstitutet Mouseion, som tillsammans med det stora alexandrinska biblioteket blev ett centrum för den hellenistiska kulturen. Många kända vetenskapsmän och forskare under antiken verkade här.

Det finns många myter och legender kring själva biblioteket. Man vet inte exakt hur många bokrullar som förvarades här. Antika grekiska författare nämner siffran 400.000, medan senare romerska uppgifter säger 700.000. Inte heller vet vi när det förstördes eller av vem eller vilka. Det finns motstridiga uppgifter.

Utanför Alexandria stod ett av antikens sju underverk, fyrtornet på ön Faros. Tornet var mycket högt, mellan 120 och 140 m. Efter pyramiderna vid Gizeh var fyrtornet den antika världens högsta byggnad.

Alexandrias befolkning växte snabbt och staden blev en viktig handelsstad. Dess betydelse minskade dock efter den arabiska erövringen 642, och tyngdpunkten försköts till den nya huvudstaden al-Fustat (numera Kairo).

Harry Järv skriver om det alexandrinska biblioteket. Jerker Blomqvist skriver om vetenskapen i staden. Sture Linnér skriver om staden som den skildras av författaren Konstantinos Kavafis. Här finns flera intressanta texter att läsa.

Förutom Kavafis är Alexandrias främste moderne skönlitteräre skildrare Lawrence Durrell med sin ”Alexandriakvartetten”. Även han får ett eget kapitel i denna bok.
Välskrivet, bildande och intresseväckande.

Alexandria: musernas stad i bibliotekets katalog

År 2002, några år efter att denna bok utkommit, öppnades det nya, moderna alexandrinska biblioteket: Bibliotheca Alexandrina. Det ligger ca 200 m från platsen för det antika biblioteket. Syftet med det nya biblioteket är att även detta skall vara ett internationellt centrum för kultur, utbildning och vetenskap och fungera som en bro mellan den arabiska och den västliga världen.

Bibliotheca Alexandrina

Antika rekordboken

Antika rekordboken

Tänk om det hade funnits en rekordbok av Guinness-stil redan under antiken. Hur hade den sett ut?
Det är grundidén bakom en lite udda men väldigt underhållande bok: ”Antika rekordboken” av Allan & Cecilia Klynne (W&W, 2003).

Boken består av en stor mängd notiser och historier, hämtade ur antika historiekrönikor och klassiska böcker: Suetonius, Tacitus, Herodotos, Plutarchos och många andra.

Allting är indelat i tematiska kapitel, t ex ”Litteratur & teater”, ”Katastrofer & sjukdomar”, ”Lyx & flärd”, ”Mat & dryck” och varför inte ”Laster & lustar”?

Här kan du får svar på frågor som ”Vad bestod den dyrbaraste måltiden av?”, ”Hur stort var antikens största skepp?” eller ”Vad tjänade den mest välavlönade gladiatorn?”.

Detta är givetvis ingen bok man sitter och sträckläser, den läses bäst lite åt gången, precis som för andra titlar i den här listboksgenren.
Det finns en markant romersk dominans, vilket beror på att källorna helt enkelt är fler från den perioden. Samtidigt kan man inte låta bli att fundera över sanningshalten i en del av historierna och rekorden. Men historieskrivningen på den här tiden var just en konst i att kunna berätta historia. Detta problem belyser författarna även i förordet. Samtidigt får man som läsare en bild av antikens ryktesspridning. Vilka historier var det som man förde vidare?

Detta är en av de roligare böckerna i listboksgenren. Den som ska hålla ett middagstal och behöver en anekdot kan ta en titt i ”Antika rekordboken”. Kul och underhållande.

Antika rekordboken i bibliotekets katalog

Mumiekongressen

Mumiekongressen

Dagens boktips är en fascinerande bok om mumier, och om de forskare som ägnar sina liv åt att forska kring mumier.

Mumiekongressen” av Heather Pringle (Forum, 2002)  är en oavbrutet fascinerande bok om mumier och om de forskare som ägnar sitt liv åt att studera dem. Boken tar sin början vid en stor kongress för dessa forskare, där författaren Heather Pringle träffar intressanta personer.

I boken beskrivs dels olika typer av mumiefynd från skilda delar av världen, och dels får vi en historisk exposé över hur människor i alla tider har intresserat sig för mumier. Här finns många historiska anekdoter i ämnet.

Det är intressant att läsa om hur studier på sedan länge avlidna människor kan hjälpa oss som lever idag.
Mumiekongressen” är ett spännande läsäventyr på liv och död.

Mumiekongressen i bibliotekets katalog

Dagens tänkvärda

”Lyckan skänker för mycket åt många, men tillräckligt åt ingen.”
(Fortuna multis dat nimis, satis nulli)

(Martialis, ca 40-104)

Genombrott för proto-elamitiskan?

Proto-elamitiska är världens äldsta ännu odechiffrerade skriftsystem. Det finns ett tusental lertavlor med proto-elamitisk kilskrift, som härstammar från ca 3000 f.Kr. Området där lertavlorna hittats ligger i sydvästra delen av nuvarande Iran.

Proto-elamtiska var en föregångare till elamitiskan, vilket var det språk som talades i det forntida riket Elam. Detta rike låg öster om de stora högkulturerna i Mesopotamien. Sedan länge tvistar man om hur det elamitiska språket är besläktat med andra språk.

BBC News rapporterar att forskarna nu kan vara nära ett genombrott när det gäller uttydandet av det antika proto-elamitiska skriftspråket. Man använder modern datorutrustning för att detaljforografera varenda bevarad lertavla, av vilka flertalet finns på Louvren i Paris. Alla dessa bilder ska sedan göras tillgängliga online.

Dr Jacob Dahl vid Oxfords universitet tror att orsaken till att skriften är så svårtolkad är att den innehåller mängder av fel. Utbildningssystemet var underutvecklat, så det proto-elamitiska skriftspråket drabbades av detta. Dessutom liknar skriften inget annat antikt språk. Dr Dahl tror ändå att man inom två år kommer att kunna uttyda alla de gamla texterna.

BBC News: Breakthrough in world’s oldest undeciphered writing

Sima Qian – Kinas store historiker

Förr kunde historiker ha en tuff tillvaro.
BBC News magazine berättar historien om den kinesiske historikern och historiografen Sima Qian (145-ca 86 f.Kr.). Han anses vara den kinesiska historiografins fader.

Sima Qian hade en upphöjd position, men föll i onåd. Han tvingades välja mellan avrättning eller kastrering. Han valde då det sistnämnda, för att kunna fullborda sitt stora arbete ”Shiji” (”Historieskrivarens uppteckningar”). Detta nästan 2000-åriga verk har haft en mycket stor och viktig betydelse inte bara för den kunskap och information som ingår, utan lika mycket för all efterföljande kinesisk historieskrivning och annan kinesisk litteratur.

Historiografi kan dels innebära den vetenskapliga analysen av historieforskningen, och kan dels betyda själva de historiska verk som frambringas av den historiska forskningen.

BBC News Magazine: Sima Qian – China’s grand historian

Stjärnbildernas kulturhistoria

Himlavalvets sällsamheter

Så här års kan vi få uppleva stjärnklara kvällar. När vi blickar upp mot natthimlen ser vi många stjärnbilder. Men vilka var det som döpte stjärnbilderna, och varför?

I Peter Nilsons lärorika och fascinerande bok ”Himlavalvets sällsamheter : en resa genom myter och historia” (Rabén & Sjögren, 1977 – finns även i senare upplagor) får vi veta kulturhistorien bakom alla våra välkända stjärnbilder.
Peter Nilson berättar levande och lättläst om Karlavagnen, Orion, Cassiopeja och alla de andra stjärnbilderna och förklarar varför de heter som de gör.
De flesta stjärnbilderna bär namn från den grekiska och romerska mytologin, men stjärnhimlens namn bär också spår av babylonier, egyptier och andra.
Boken speglar också astronomins historia genom tiderna. Läs om astronomer och stjärntydare från alla tider.

Efter att ha läst denna bok vill man gärna gå ut någon kväll och kolla in diverse saker på stjärnhimlen.

Himlavalvets sällsamheter i bibliotekets katalog

Palmyra

Palmyra

Långt ute i den syriska öknen, ca 23 mil nordost om Damaskus, ligger ruinerna av den antika oasstaden Palmyra. I Göran Börges bok ”Palmyra : undret i öknen” (Carlssons, 2006) kan du läsa om denna spännande karavanstad, som ibland glöms bort när man läser om antiken.

Palmyra byggdes av araméer och araber, som fram till dess varit nomader. Under de första århundadena e.Kr. Var Palmyra en blomstrande karavanstad. Stadens läge mitt emellan Romarriket och Parthernas rike gjorde att den blev en viktig förbindelselänk.

Befolkningen som bodde här var en blandning av många olika folkslag, med ett starkt inslag av araber. De talade arameiska och hade en egen, speciell skrift.

Konsten och arkitekturen är en typisk blandning av romerska, hellenistiska och parthiska drag. Här finns flera ståtliga tempelruiner.

När Romarriket hamnade i en svagare period under 200-talet styrdes Palmyra av den kraftfulla drottningen Zenobia. Hennes regim var en storhetsperiod för Palmyra, som erövrade stora områden i Mindre Asien och Egypten. Zenobia besegrades av den romerske kejsaren Aurelianus år 272, och året därpå gjorde befolkningen uppror. Sedan inleddes Palmyras nedgångstid.
(Konstigt att ingen storfilm ännu gjorts om Zenobia, det finns en fantastisk historia här)

Palmyras ruiner är välbevarade. De upptäcktes redan i slutet av 1600-talet. Staden finns med på UNESCOs världsarvslista.

Börges bok är en personlig introduktion till denna fascinerande plats och dess historia. Han har rest dit flera gånger och boken är rikt illustrerad med hans egna fotografier. Boken växlar mellan nutid och dåtid och är skriven i reportageform. Välskriven och intressant.

Palmyra i bibliotekets katalog

Egyptens drottningar

Chronicle of the Queens of Egypt

När det gäller antikens Egypten är det oftast faraonerna som står i centrum: namn som Amenhotep, Thotmes, Ramses. Men hur var det egentligen med drottningarna? Faktum är att några av det gamla Egyptens mest namnkunniga personer var drottningar. Vid sidan av Tutanchamons gyllene mask är det mest kända egyptiska konstverket den vackra bysten föreställande drottning Nefertiti. Och Kleopatra VII var ju en av antikens mest kända personer.

I Joyce Tyldesleys fina bok ”Chronicle of the Queens of Egypt : from early dynastic times to the death of Cleopatra” (Thames & Hudson, 2006) kan du läsa om dessa fascinerande kvinnor.

Boken spänner över hela 3000 års egyptisk historia. Här finns spännande artiklar om drottningarna Hatschepsut, Nefertiti och Nefertari, men även om andra som inte är lika kända.

Drottningen kunde ha flera olika roller. Hennes ställning kunde variera under seklerna. Hon kunde vara stödjande hustru och moder till faraos barn, och hon kunde också vara ställföreträdande regent när det behövdes. Vissa drottningar blev ensamma härskare, med gudomlig status.

Detta är ännu en kvalitetsbok från förlaget Thames & Hudson. Informativa släktträd, faktarutor och tidslinjer bidrar med viktig information, och här finns massor av fina illustrationer.
En toppenbra bok i ämnet egyptologi, och dessutom med ett tema man inte ser så ofta. Kan användas både för nöjesläsning och som uppslagsbok.

Chronicle of the Queens of Egypt i bibliotekets katalog

Latinska ord

Latinska ord

Nuförtiden är det inte så många som talar latin. Det ses som ett dött språk. Ändå lever det genom alla de latinska låneord som vi dagligen använder i svenskan.

Karin Westin Tikkanens bok ”Latinska ord” (Historiska media, 2012) är en informativ och lärorik bok om några av alla dessa ord.

Här får vi t ex lära oss att ordet virus betyder giftig utsöndring, att ordet kalender härstammar från latinets kalendae, som var den första dagen i månaden i romarnas kalender. Refug kommer av latinets refugium och betyder ”tillflyktsort” och visst är det en bra funktion för en refug.
Pension kommer från latinets pensio, ”vägning” och för länge sedan brukade man väga upp betalningar med hjälp av en våg. Ordet pensionat kommer också härifrån.

I ”Latinska ord” förklaras mer än 100 olika ord och uttryck, som alla härstammar från latinet. Här finns gott om kul anekdoter. Boken är lättläst och trivsam och förmedlar allmänbildning på ett underhållande sätt.

Latinska ord i bibliotekets katalog

Alexander enligt perserna

I västerländsk historieskrivning beskrivs Alexander den store (356-323 f. Kr.) som en av tidernas största militära härförare och taktiker. Han besegrade persernas rike och tågade in i  deras huvudstad Persepolis.
Men ur persernas perspektiv är det annorlunda. Han lät bränna ned Persepolis och förstöra andra kulturella minnesmärken. Men samtidigt hade perserna två gånger försökt invadera grekernas riken, så Alexanders revanschkrig mot dem var inte omotiverat.

I BBC News Magazine finns en intressant artikel om detta, skriven av professor Ali Ansari, en av världens främsta experter på iransk och persisk historia. Här finns också länkar till flera radioprogram i ämnet som man kan lyssna på online.

BBC News Magazine: Alexander the not so Great

Barbarernas dag

Barbarernas dag

Den 9 augusti år 378 var en het sommardag. Det var också dagen då det romerska riket började falla, sägs det ibland. Då stod det ödesdigra slaget vid Adrianopel. Den romerska armén led ett svårt nederlag mot goterna. Här tog antiken slut och här började medeltiden, menar vissa. Helt klart är slaget ett av de viktigaste i Europas historia, utan att vara lika känt som slagen vid t ex Waterloo eller Stalingrad.

Den italienske historikern Alessandro Barberos bok ”Barbarernas dag : slaget vid Adrianopel” (Agerings, 2011) beskriver händelserna som ledde fram till detta slag.

Romarna hade blivit vana vid att kunna hantera ”nya” folkslag som dök upp vid rikets gränser. Dessa folk kallades ofta för ”barbarer”, oavsett folkgrupp. Men romarna misslyckades med att hantera goterna. Under ledning av stamledaren Fritigern drog goterna fram i provinsen Thrakien. Romarna skulle sätta stopp för dessa plundringar. Kejsar Valens mötte goterna vid Adrianopel (som ligger i den europeiska delen av Turkiet, nära gränsen till Grekland och Bulgarien) men led ett katastrofalt nederlag. Ungefär två tredjedelar av den romerska hären stupade, inklusive kejsaren själv.

Barberos bok är lagom lång, knappt 200 sidor, och han berättar med stor kunnighet och entusiasm om denna dramatiska tid i historien. Boken saknar dock nästan helt illustrationer, vilket är en brist. Men det är intressant läsning.

Barbarernas dag i bibliotekets katalog

12.000 år i Egypten

Ramses och hans tid

Egypten är ett av de länder i världen som har allra längst historia. Kan man sammanfatta 12.000 års egyptisk historia på ett någorlunda lättillgängligt sätt? Ja, det kan man. Leif H. Hjärre har gjort det i sin bok ”Ramses och hans tid : Egyptisk historia före, under och efter” (Carlssons, 2009).

Boktiteln är egentligen lite missvisande eftersom den handlar om så mycket mera än om just Ramses II:s tid. Hjärre beskriver på ett överskådligt och trivsamt sätt hela den långa berättelsen om Egypten. Han skriver riktigt underhållande, och många av illustrationerna i boken är hans egna foton.

Tre gånger under historien har världens största stad legat i Egypten. Första gången var det Memfis, för 4000 år sedan. Andra gången var det Alexandria, för 2200 år sedan. Tredje gången var för 700 år sedan, och då var det Kairos tur.

Trots att det varje år utges stora mängder engelskspråkig litteratur om egyptologi, är det få av dessa titlar som översätts till svenska. Så tillgången på böcker om Egypten är faktiskt inte så stor som man kan tro, för den som vill läsa på svenska. Ett stort plus med boken är att den inte bara beskriver forntidens och antikens Egypten, utan även den senare historien. Utmärkt som introduktion och som intresseskapare.

Ramses och hans tid i bibliotekets katalog

%d bloggare gillar detta: