Bloggarkiv

Ett möte i Åbo 1812

Furstar och folk i Åbo 1812

I slutet av augusti 1812 möttes Rysslands kejsare Alexander I och Sveriges kronprins Karl Johan (Bernadotte) i Åbo. Tre år tidigare hade Sverige förlorat Finland till ryssarna i finska kriget. Under mötet kom de båda furstarna överens om hur de tillsammans skulle bekämpa Napoleon och hans mäktiga armé.

Mötet i Åbo kom att grunda ”1812 års politik”, en linje i svensk utrikespolitik som gick ut på att Sverige inte skulle försöka återta Finland från ryssarna utan istället få Norge som kompensation för förlusten.

Mötet mellan Alexander och Karl Johan skildras målande i Nils Erik Villstrands bok ”Furstar och folk i Åbo 1812” (Svenska litteratursällskapet i Finland / Atlantis, 2012).

1800-talets första decennier var mycket omvälvande, inte bara för svenskar och finländare, utan också för övriga européer. Napoleonkrigen ritade om Europas karta.

Villstrands bok inleds med beskrivningar av stämningsläget i Finland och om Åbos situation vid denna tid. Åbo var Finlands största stad med ca 10.000 invånare. Dess tid som finsk huvudstad blev dock kort. Alexander I beslutade i april 1812 av strategiska skäl att förklara Helsingfors för ny huvudstad, så snart nödvändiga byggnader hade uppförts där.

Mötet i Åbo, som ägde rum i landshövdingshuset, skildras detaljerat. Vi får veta vilka utgångspunkter och mål de båda furstarna hade, och vilka följeslagare de hade med sig. Svenskarna försökte på flera sätt återfå åtminstone delar av Finland, men utan framgång. Man diskuterade också ett gemensamt svensk-ryskt anfall på Själland, som kunde ge svenska territoriella vinster.
Mötet ska ha varit vänskapligt och präglats av god stämning. Det svensk-ryska samförståndet demonstrerades tydligt. Samtidigt pågick Napoleons marsch mot Moskva, och Alexander bör i Åbo ha fått bud om den franska segern i slaget vid Smolensk.

Villstrand beskriver också hur mötet sågs av samtidens Åbobor och hur det skildrades i lokalpressen. Ett avslutande kapitel beskriver hur mötet i Åbo setts och tolkats av eftervärlden.

En trevlig och intressant bok, dessutom rikt illustrerad.

Furstar och folk i Åbo 1812 i bibliotekets katalog

1812

1812

För 200 år sedan, år 1812, inleddes Napoleons fälttåg mot Ryssland och marschen mot Moskva.
Napoleons ställning i Europa var stark och ohotad innan fälttåget inleddes, men övermod kan ha lett till det ödesdigra beslutet att anfalla tsar Alexander I:s Ryssland.

Den mest färska boken på svenska om 1812 års fälttåg är Oxfordhistorikern Adam Zamoyskis utmärkta ”1812 : Napoleons marsch mot Moskva” (Fahrenheit, 2006).

Det var i juni 1812 som Napoleons stora armé marscherade in över den ryska gränsen. Inledningsvis retirerade ryssarna och undvek strider. Slaget vid Borodino ägde rum i september och därefter tågade Napoleon in i Moskva. Men Moskvaborna satte staden i brand och fransmännen tvingades dra sig tillbaka. Då inleddes den långa reträtten. Snart förvandlades reträtten till en vild flykt. Ryssarna tillämpade den brända jordens taktik och fransmännen hade dessutom den stränga vintern som sin fiende. Nästan hela Napoleons Grandé Armée utplånades.

Skrämmande och omskakande scener utspelade sig under reträtten. Zamoyski har använt sig av många primärkällor, alltså brev, dagboksanteckningar och andra ögonvittnesskildringar av händelseförloppet. Detta ger boken en stark närvarokänsla.

1812 i bibliotekets katalog

BBC News Magazine berättar om Napoleons fälttåg i en ny och intressant artikel.
Det var de långa och svåra försörjningsvägarna som knäckte armén. Att försörja armén så långt från sina hemtrakter var en stor logistisk utmaning. Man hade för litet proviant (antagligen för att Napoleon hoppades på en snabb seger) och saknade dessutom vinterutrustning till de viktiga hästarna. Utan vinterhästskor kunde inte hästarna transportera vagnar i snön.

BBC News Magazine: Napoleon’s failure: for the want of a winter horseshoe (2012-02-09)

Alexander I

Alexander I

Häromåret högtidlighölls 200-årsminnet av Finska kriget 1808-09, då Sverige och Finland skildes åt efter 600 år och då Finland blev ett ryskt storfurstendöme. Den svenske kungen Gustav IV Adolf var den store förloraren i kriget och tvingades abdikera. Segraren i kriget, den ryske tsaren Alexander I (1777-1825), har inte uppmärksammats lika mycket (förutom i utställningen ”Härskarkonst” på Nationalmuseum 2010).

Nu finns en nyutgiven biografi om tsaren: ”Alexander I : kejsare och fosterland” av Torsten Ekman (Schildts, 2011).

Alexander I blev tsar 1801 och sedan Finland erövrats 1809 blev landet ett självstyrande storfurstendöme i Tsarryssland. Den traditionella bilden av Alexander I i Finland har varit positiv. Under ett känt tal vid lantdagen i Borgå 1809 sade tsaren att Finland nu upphöjts ”för framtiden bland nationernas antal”. Inledningsvis var tsaren en liberal reformivrare, men eftersom åren gick blev hans styre mer auktoritärt. Hela denna bild av Alexander I vill Torsten Ekman nyansera i boken.

Tsaren valde Gustav III:s förre medarbetare Gustav Mauritz Armfelt till sin närmaste rådgivare i frågor som rörde Finland. En del av boken handlar därför om Armfelt.
Under Alexanders regeringstid anfölls dessutom Ryssland av Napoleons trupper 1812.

Rytterporträtt av Alexander I

Alexander I är en på många sätt gåtfull härskare. Även hans död 1825 omges av mysterier. Enligt envisa, men troligen ogrundade, rykten skulle tsaren ha iscensatt sin egen död för att sedan i hemlighet leva som eremit under återstoden av livet. Allt som är känt kring detta kan vi också läsa om i boken.

Alexander I i bibliotekets katalog

Härskarkonst

Härskarkonst

Nationalmuseum visade för några månader sedan den maffiga utställningen ”Härskarkonst”. Det var en jämförelse av bild- och formspråket hos de samtida härskarna Napoleon I, Karl XIV Johan och Alexander I. De tre regenterna utnyttjade konsten för att framhäva sin egen position och för att legitimera sin makt. I utställningen kunde man beskåda glorifiering, guld och antika referenser till max, med massor av intressant symbolik.

Om man inte hade möjlighet att se utställningen kan man läsa den imponerande katalogen med samma namn. Den är magnifik och omfattar över 400 sidor, med mängder av färgbilder. Finns nu att låna på biblioteket.

Under våren 2011 visas utställningen på Eremitaget i S:t Petersburg.

%d bloggare gillar detta: