Bloggarkiv

Machiavellis brev

Machiavellis brev

Det är ofint att läsa andras brev, vet vi ju. Men det finns ganska många brevsamlingar utgivna i bokform, och ofta ger dessa texter oss en nära och intressant inblick i tankevärldar från gångna sekler.

Niccolò Machiavelli (1469-1527) är välkänd för sin bok ”Fursten”, där han beskriver hur en furste bör vara för att kunna leda en stark stat. Idealet är att regenten visserligen ska vara maktfullkomlig, men också behöver ha folkets stöd. Boken utgavs först 1532, efter Machiavellis död.

I serien ”Atlantis väljer ur världslitteraturen” finns den lilla volymen ”Brev” (Atlantis, 2013). Urvalet och översättningen har gjorts av Paul Enoksson. Han har tidigare översatt ett flertal andra klassiska italienskspråkiga titlar, t ex Galilei, Bruno, Castiglione och Boccaccio.

De här breven ger oss en fascinerande inblick i Machiavellis liv i Florens. Ett lyckat grepp är att Enoksson presenterar varje brev med för- och efterord.

Boken inleds med en ögonvittnesskildring av en predikan av Savonarola.
Girolamo Savonarola övertog styret av Florens efter familjen Medici och införde en strikt moralisk samhällsordning. Samtidigt kritiserade han påven, vilket gjorde att han bannlystes och så småningom avrättades som kättare.

Andra brev beskriver hur Machiavelli vistas på sin lantgård utanför Florens. Han besöker bykrogen där han spelar kort, för att sedan kvällstid klä sig i högtidsdräkt i sin kammare och samtala med de lärde från antiken.

”Från skogen beger jag mig till en källa och därifrån till mina fågelfällor. Under armen bär jag en bok av Dante eller Petrarca (…) Jag läser om deras kärlekspassioner, minns mina egna och njuter en stund av dessa tankar. Jag tar sedan vägen till krogen, talar med dem jag möter, frågar dem efter lokala nyheter, uppfattar allt möjligt och noterar hur olika människors smak och fantasier kan vara.

Då det blir tid för middag, återvänder jag till de mina därhemma och äter den kost som den torftiga gården och den ringa arvslotten ger.

Efter måltiden återvänder jag till krogen. Där finns värden och i allmänhet slaktaren, mjölnaren och två tegelbrännare. Med dem tillbringar jag resten av dagen på ett tarvligt sätt genom att spela cricca och trich-tach, vilket ger upphov till tusen tvister och gräl med grova tillmälen.”
(10 december 1513)

I ett annat brev ger han råd till en vän som är i färd med att gifta bort sin dotter. Några andra brev från 1526-27 handlar om det ökande krigshotet.

Det finaste brevet är kanske det som avslutar boken. Det är skrivet till sonen Guido, som tillfrisknat efter en sjukdom, och i brevet ger Machiavelli råd om hur Guido ska behandla sin mulåsna, som blivit tokig.

En fin och riktigt trivsam brevsamling. Enokssons översättning och språk är av mycket hög klass.

Machiavellis brev i bibliotekets katalog

 

Tideboken ”Wardington Hours”

Wordington Hours

Digitaliseringsmöjligheterna gör det idag möjligt för bibliotek, museer och arkiv att presentera sina samlingar på ett nytt sätt och göra dem tillgängliga online.

Som jag tidigare tipsat om här i bloggen har British Library i London exempelvis lagt ut flera av sina finaste böcker online som ”virtual books”. Det betyder att du kan bläddra i böckerna virtuellt i din egen webbläsare.
Man har särskilt velat digitalisera sina många tideböcker. British Library har en stor och mycket fin samling tideböcker. Samlingen uppgår till nästan 400 st.

”Books of hours” kallas på svenska tideböcker. De innehöll bönerna för den katolska kyrkans s k kanoniska timmar. Dessa böcker var rikt illustrerade och var populära statusföremål bland högreståndspersoner vid denna tid. Sådana här tideböcker kunde vara mycket dyra att köpa.

En av de mer kända tideböckerna är ”The Wardington Hours”, som med hjälp av donationer kunde räddas kvar i Storbritannien 2007, då British Library köpte in den. Annars hade den köpts av utländska samlare.

”The Wardington Hours” tillkom i Paris någon gång mellan 1410 och 1440. I Paris fanns vid denna tid en mycket framstående bokmålarverkstad, som man tror ligger bakom några av de finaste tideböckerna.

Tideboken har åtta miniatyrmålningar som skildrar Kristi passionsberättelse. Tack vare British Librarys digitalisering kan vi nu studera denna vackra handskrift online.
Zooma in i bilderna och studera det enastående måleriet med alla sina färgsprakande detaljer.

The Wardington Hours – BL digitised manuscripts

 

Finlands medeltida borgar

Finlands medeltida borgar

Finland och Sverige har som bekant en lång gemensam historia. Under ca 600 år var Finland en integrerad och naturlig del av det svenska riket. I Finland finns mängder av intressanta historiska platser och byggnader.

I den fina boken ”Finlands medeltida borgar” av Carl Jacob Gardberg och Per Olof Welin (Schildts, 1993) kan du läsa om flera av de mest kända finländska slotten och borgarna.
En del av borgarna är restaurerade medan andra ligger i ruiner. Men alla har en spännande och ofta dramatisk historia. Läs om flärdfullt hovliv, kungliga besök och hårda militära belägringar.

De flesta borgarna i boken ligger i sydvästra och södra Finland. Den mest kända av alla borgar är givetvis Åbo slott, men i boken kan du också läsa om Kastelholm, Ålands enda medeltida borg, Tavastehus, Raseborg, den klassiska gränsfästningen Viborg och flera andra.

Faktum är att det inte är helt lätt att hitta en bra beskrivning av Åbo slotts historia i svenska fackböcker, vilket är en märklig brist. Slottet är en av de viktigaste borgarna i svensk historia och är starkt förknippat med Vasatiden. Erik XIV och Karin Månsdotter satt i fångenskap på Åbo slott. Här finns över 20 sidor om slottet.

Författaren Gardberg har varit överdirektör för det finländska Museiverket, och han berättar mycket kunnigt och intressant om fästningarna och deras historia. En styrka med boken, som är i stort format, är det rika bildmaterialet. Fotografen heter Per Olof Welin.
Man slås av hur stora svängningar det kan vara för borgarna: från praktfull storhetstid till nedgång och förfall. Större delen av de historiska berättelserna utspelar sig på 1300-, 1400- och 1500-talen.

”Finlands medeltida borgar” är ett utmärkt följeslagare till Martin Hanssons ”Medeltida borgar”, som jag tidigare tipsat om här i bloggen. I boken finns också ett avsnitt om fornborgar.
Dessutom lockar boken till reslust. Man blir lätt sugen på att själv besöka några av alla dessa borgar.
En innehållsrik, fin och bläddervänlig bok.

Finlands medeltida borgar i bibliotekets katalog

Nya teorier om Voynichmanuskriptet

Det mystiska Voynichmanuskriptet upptäcktes för ca 100 år sedan och gäckar fortfarande vetenskapen. Det är ett känt historiskt mysterium. Jag har tidigare tagit upp det här i bloggen. Manuskriptet är daterat till 1400-talet, men ingen har lyckats tyda dess text. Vissa tror att hela texten är en ren bluff, en nonsenstext. Andra tror att det kan vara en avancerad kod.

Den senaste forskningsstudien menar att det kan finnas ett riktigt budskap dolt i Voynichmanuskriptets text, eftersom man hittat språkliga mönster. Om ett sådant budskap skulle innehålla någon meningsfull information är en annan fråga. Andra hävdar dock att dessa mönster lika gärna kan vara slumpartade.

Manuskriptet omfattar 240 sidor. Texten är skriven i ett för oss okänt alfabet, och den är illustrerad med underliga bilder. Här finns avbildningar av plantor, (till synes) astronomiska cirklar och av nakna damer som badar. Flera sidor kan vikas ut, och visar då stora diagram och mönster.

Många har under årens lopp fascinerats av detta manuskript. Om det alls står något i texten eller ej kanske vi aldrig säkert kommer att få veta. Ännu mer intressant kanske historien bakom manuskriptets tillkomst är. Vem skrev det, och varför? Om det är en 1400-talsskämtare som ligger bakom det hela skulle upphovsmannen säkert vara mer än nöjd över att texten ännu förbryllar oss, 600 år senare.

BBC News 130622: Mysterious Voynich manuscript ‘has genuine message’

Tyska orden

Tyska orden

”Jag lovar att vara kysk till kroppen och att leva i fattigdom samt vara lydig mot Gud, Sankta Maria och er, mästare av Tyska orden, och era efterträdare enligt ordens regler och sedvänjor, lydig intill döden.”
Så löd den ed som en riddare fick avlägga när han inträdde i Tyska orden.

Vi tänker kanske att medeltidens korsriddare mest höll till nere i det heliga landet. De flesta sätter nog likhetstecken mellan korsriddarna och tempelherreorden. Men det fanns ju fler riddarordnar, t ex Tyska orden, som under lång tid var en viktig maktfaktor i vårt eget närområde. I William Urbans bok ”Tyska orden : Nordens korsriddare” (Prisma, 2006) får vi hela berättelsen om Tyska orden. Jan Guillous böcker om Arn har medfört ett ökat intresse för korstågstiden och för medeltidens riddarordnar.

Tyska orden har vid olika tillfällen i historien dragits fram av nationalister som utnyttjat dess namn och symboler för egen vinning, varför det finns ett behov av att berätta dess historia från början, för en nutida läsekrets.

Författaren William Urban är professor i historia vid Monmouth College, Illinois, USA, och expert på baltisk historia. I boken berättas hela historien om Tyska orden, från dess instiftande i Palestina på 1100-talet till dess nedgång och militära fall på 1500-talet. Vi får en intressant skildring av en tidsålder och ett tänkesätt som skiljer sig kraftfullt från vår tid. Dessutom kan du läsa om tuffa tag bland riddare, borgar och slaviska kungar.

Orden erövrade ett område vid södra Östersjökusten och hade under lång tid Marienburg som sitt högkvarter. Storhetstiden för Tyska orden var 1300-talet och den bröts med det berömda slaget vid Tannenberg 1410. Det får ett stort utrymme i boken, men Urban kommer inte fram dit förrän efter 230 sidor.

Det finns ingen annan nyskriven, heltäckande översikt över Tyska orden på svenska. Ibland förvandlas Urbans text till ett myller av (kanske alltför) många namn på personer, orter, områden och borgar, men han tappar aldrig den röda tråden och han skriver ofta en mycket underhållande prosa. Boken lider dock av en viss brist på bra illustrationer. Rekommenderas till alla som är intresserade av korsriddare och nordisk historia.

Tyska orden i bibliotekets katalog

En tidebok från 1400-talet

Ur The Bedford Hours

Modern teknik gör det möjligt för bibliotek, museer och arkiv att presentera sina samlingar på ett nytt sätt och göra dem tillgängliga online.

British Library i London har exempelvis lagt ut flera av sina finaste böcker som ”virtual books”. Det betyder att du kan bläddra i böckerna virtuellt i din egen webbläsare.

Ta gärna en titt på ”The Bedford Hours”, som är en av de finaste medeltida bönesamlingarna. Denna bönbok, som skapades i Paris mellan 1410 och 1430, är extremt påkostad. Den innehåller 38 stora handmålade illustrationer och ca 1200 marginalillustrationer.

”Books of hours”, eller tideböcker, innehöll bönerna för den katolska kyrkans s k kanoniska timmar. De var rikt illustrerade och var populära statusföremål bland högreståndspersoner vid denna tid. Sådana här böcker kunde vara mycket dyra att köpa. Just den här boken ägdes av John, hertig av Bedford och bror till den engelske kungen Henrik V. Man vet tyvärr inte namnet på illuminatören, som bara kallas ”The Bedford master”.

Boken är verkligen enastående vacker. I British Librarys virtuella version kan du även zooma in på varje sida för att studera detaljer.

För att ta del av British Librarys virtuella böcker kan du behöva ladda ned en insticksmodul till din webbläsare. Själv fick jag installera en insticksmodul till Silverlight i min Firefox. Men det är värt besväret.

British Library – Virtual books

Froissarts krönika

Slaget vid Crécy

Historieskrivning var förr i världen en konstform. Historien skulle just berättas, inte analyseras. Det är en av anledningarna till att dagens historiker ibland får problem med gamla krönikor från t ex medeltiden. Hur sann kan man säga att krönikan är? Oavsett vilket, så erbjuder gamla krönikor riktigt bra berättelser och mustiga läsäventyr.

Froissarts krönika

Jean Froissart (ca 1333-1405) var fransk poet och historieskrivare. I början av 1370-talet började han skriva på ett väldigt verk, en krönika över fransk samtidshistoria.

Froissart reviderade sin krönika vid ett flertal tillfällen. Hans ambition var att få med allt, vilket gjorde att den växte till enorma dimensioner. Till sist kom den att bestå av flera olika delar. En utgåva från 1870-talet omfattar hela 26 volymer.

I stort sett är krönikan en kronologisk berättelse om allt om den västeuropeiska feodaladelns äventyr som Froissart tyckte var intressant, högt och lågt om vartannat.

Man brukar säga att Froissart är hundraårskrigets store skildrare.
Hundraårskriget var, som vi minns, den stora kraftmätningen mellan England och Frankrike mellan 1337 och 1453. Man stred om de engelska kungarnas länsinnehav i Frankrike, och de gjorde även anspråk på den franska tronen.

Av naturliga skäl skildrar Froissart endast den första halvan av hundraårskriget.
Hela krönikan finns utgiven på de stora språken, men på svenska finns endast ett litet urval, ”Krönika” (Natur och Kulturs klassikerserie, 1961), i urval och översättning av Lorenz von Numers.

De här läsvärda berättelserna är som en medeltida gobeläng, myllrande av personer, färger och detaljer. Här finns höviska och ädla riddare, sköna damer, våldsamma sammandrabbningar, vackra seder och många riktigt goda historier. Detta är verkligen historieberättande.

Froissart skrev även poesi och en stor riddarroman, men det är för den här omfattande historiska krönikan som han har blivit legendarisk.

Froissarts Krönika i bibliotekets katalog

Vill du läsa mer om Jean Froissart kan jag tipsa om Frans G Bengtssons essä ”Froissart”, som ingår i essäsamlingen ”Silversköldarna” (1931)

”Froissart är glad av sig och tycker om alla människor – utom gnidare och tyskar, vill det synas – och från grubbel och tungsinne är han kemiskt fri.” skriver Frans G Bengtsson.

Silversköldarna i bibliotekets katalog

En mindre del av Froissarts krönika finns att läsa online som gratis e-bok, på engelska.
Det är samlingsvolymen ”Chronicle and Romance” (The Harvard classics, 1910). Innehåller förutom Froissart även texter av Malory och Holinshed.
Här kan du t ex läsa avsnitten om slaget vid Crécy och om Wat Tylers uppror.

Läs Chronicle and Romance som e-bok

Rikard III nu identifierad

Rikard III

Talesmän för Leicesters universitet tillkännagav igår att de kvarlevor man hittade i höstas under en parkeringsplats i staden med största sannolikhet är kung Rikard III:s.
Med hjälp av avancerad DNA-teknik har man lyckats identifiera skelettet. Dessutom har man funnit skador på skelettet som stämmer överens med de som Rikard III ska ha fått när han stupade vid slaget vid Bosworth Field 1485. Skelettet har tio skador, varav hela åtta i huvudet. Den avlidne kungen led även av skolios och hade en krökt ryggrad.

För en historisk bakgrund till sökandet efter Rikard III:s gravplats, se mina tidigare blogginlägg i ämnet:
120827: Rikard III:s grav söks under p-plats
120913: Rikard III funnen?

Tack vare ren slump undgick gravplatsen att förstöras under byggnadsarbeten på 1800-talet. Det var ”only inches” som räddade honom då. Rikards fötter klipptes dock av vid detta tillfälle.

Rikard III kommer senare att ombegravas i Leicesters katedral.
Dessutom ska man återskapa hans utseende. Det finns nämligen inget samtida bevarat porträtt av kungen, bara senare kopior. Flera av dessa har försökt förstärka ett elakt utseende hos kungen, helt enligt de segrande Tudorkungarnas propaganda.

BBC News har en mycket utförlig artikel om identifieringen:
Richard III dig: DNA tests confirms bones are king’s

Här finns också ett bildspel:
Richard III: The twisted bones that reveal a king

The Telegraph har en intressant grafik över fyndplatsen:
How Richard III:s grave was discovered

Rikard III funnen?

Som tidigare nämnts i bloggen har man i Leicester, Storbritannien, inlett sökandet efter kung Rikard III:s gravplats. Han stupade vid slaget vid Bosworth Field 1485. Man tror att ruinerna efter den klosterkyrka i vilken han begravdes ligger under en parkeringsplats i staden.

Nu rapporteras att man har gjort intressanta fynd. Man har hittat rester efter franciskanerklostret, och dessutom ett skelett, som man på goda grunder misstänker är Rikard III:s. Det har tydliga spår efter stridsskador, och en krökt ryggrad som tyder på skolios.
Nu ska kvarlevorna DNA-undersökas vid Leicesters universitet, något som kan ta flera månader.

Vi kan konstatera att de brittiska arkeologerna tycks ha haft större tur vid letandet efter sin kungliga gravplats än vad de svenska kollegorna hade när de sökte efter Magnus Ladulås grav i Riddarholmskyrkan.

BBC News:  Richard III dig: ‘Strong evidence’ bones are lost king

BBC News: Richard III dig: Have they found their man in Leicester?

BBC News: Videoklipp

 

Rikard III:s grav söks under p-plats

Under 1400-talet rasade Rosornas krig i England. Ätterna York och Lancaster kämpade om makten i ett inbördeskrig. Slutpunkten för Rosornas krig nåddes 1485, då kung Rikard III av ätten York stupade vid slaget vid Bosworth Field. Segraren av ätten Lancaster, Henry Tudor, blev ny kung under namnet Henrik VI. Därigenom inleddes Tudorättens period på Englands tron, som kom att vara i 117 år.

Rikard III är en legendarisk person i brittisk historia. Han var kung i endast två år, men blev den siste kungen av England som stupade i strid. Han är också den enda engelske kung vars gravplats inte är känd.

Efter slaget vid Bosworth Field begravdes Rikard III i en franciskansk klosterkyrka i Leicester. Under 1500-talet revs klostret, och under seklernas gång har kunskapen om Rikards exakta gravplats försvunnit. Idag tror man att resterna av klostret finns under en parkeringsplats i Leicester.

P-platsen i Leicester, under vilken man tror att Rikard III kan finnas

Ett projekt inleds nu, där man har som mål att hitta Rikard III:s grav. Om man skulle hitta den finns möjligheter till DNA-tester som i så fall görs vid Leicesters univeristet.

Rikard III har traditionellt fått ett riktigt dåligt rykte. Tudor-segrarna var de som skrev historien efteråt, och de tillmätte inte Rikard några direkt positiva egenskaper, förutom att han var tapper i strid.
William Shakespeare skrev ett av sina mest berömda historiska dramer om just Rikard III. Det är Rikard som i dramat utbrister ”A kingdom for a horse!” vid Bosworth. Shakespeare skildrar honom som en hänsynslös despot. Sanningen om honom var troligen mer nyanserad.

Pressinformation från universitetet i Leicester:
Historic search for King Richard III begins in Leicester

Här finns fyra pdf-filer med fakta om Rikard III och om projektet

Mail Online : Is this the lost grave of King Richard III?

 

 

Leonardo da Vincis anatomiska teckningar

Leonardo-utställning i London

Leonardo da Vincis geniala mångsidighet är välkänd.
Bland hans efterlämnade material finns mängder av anatomiska teckningar. Dagens experter menar att Leonardo var flera hundra år före sin tid när det gäller observation och förståelse av den mänskliga anatomin. Bland annat gjorde han den första korrekta och kända avbildningen av en mänsklig ryggrad.

BBC News har publicerat en intressant artikel där man jämför Leonardos teckningar från sent 1400-tal med dagens digitala 3D-bilder. Leonardos sinne för detaljer var fenomenalt.

Leonardo da Vinci : How accurate were his anatomy drawings?

Queen’s Gallery i Buckingham Palace i London öppnar i dagarna en utställning, där man kan se flera av Leonardos anatomiska teckningar. Detta är den största utställning av detta slag som någonsin visats. På utställningens webbplats finns en hel del bilder.

Leonardo : anatomist

Fortsatt jakt på Ladulås

Sedan ett år tillbaka pågår sökandet efter kung Magnus Ladulås grav i Riddarholmskyrkan i Stockholm.
Man vill undersöka kungens släktskap med Birger jarl, vars grav i Varnhems klosterkyrka redan har undersökts.

Men Magnus Ladulås mäktiga gravtumba visade sig innehålla en helt annan familj från 1400-talet.
Nästa steg var att undersöka kung Karl Knutsson Bondes grav. Här fanns skelett som inte hade undersökts tillräckligt noggrant i samband med den förra gravöppningen 1916. Så man öppnade Karl Knutssons grav. Nu har det visat sig att Magnus Ladulås inte heller ligger där. Samtliga skelett även i den graven kommer från 1400-talet.

Men nu har man hittat nya spår. I Karl Knutssons grav finns en medeltida tegelmur, bakom vilken man nu misstänker att det kan finnas ett hittills okänt gravrum. Här skulle Magnus Ladulås kunna finnas. Letandet fortsätter.

Som vanligt kan man följa arbetets gång i Magnus Ladulås gravöppningsblogg.

SvD 120424: Mysteriet med Magnus Ladulås tätnar
DN 120424:  Magnus Ladulås – fortfarande ett mysterium

Blommor, dans och gudar

Blommor, dans och gudar

Vad är det första vi förknippar med aztekerna? Förmodligen är det inte poesi. Ändå är det just det som Anders Ruuths lilla fina bok handlar om. ”Blommor, dans och gudar : poesi och samhälle i aztekernas tid” (Carlsson, 2006) är en liten men innehållsrik bok om aztekerna.

Aztekerna var ett indianfolk som under perioden från 1300-talet till 1500-talet utvecklade ett stort statssamhälle i nuvarande Mexico. De underkuvade andra indianfolk, som fick betala tribut till aztekerna. Deras huvudstad, Tenochtitlan, var enorm för sin tid. Där levde ca 250.000 människor. De spanska erövrarna som anlände dit på 1500-talet var imponerade av stadens skönhet.

I aztekernas kultur fanns krig och grymhet, men också konst, musik, dans, poesi och blommor. Av särskilt intresse för oss idag är kanske att det var via aztekernas bruk av kakao som spanjorerna förde chokladen till Europa.

Den första halvan av boken beskriver aztekernas samhälle och tänkesätt. Sedan är det dags för poesin. Aztekernas dikter är ofta episka och fyllda av meditationer över livet. Man var också mycket förtjust i blommor och fåglar. Här finns också vemod och tankar kring döden och livet efter detta.

Bokens sista 30 sidor består av aztekiska dikter, översatta från spanskan.

Ett smakprov:

Röda fågel med böjlig hals!
Ung och livlig
visar du upp din blomgirland.
Oh moder!
Ljuva, härliga kvinna,
dyrbara blomma av rostad majs,
jag lånar dig endast,
du skall överges,
du måste gå,
du skall bli avklädd.

(—)

Den utsökta kakaon
har redan skum,
tobaksblomman har delat sig.
Om mitt hjärta så behagar,
skall mitt liv berusas.
Var och en står här,
på jorden,
ni, herrar, mina furstar,
om mitt hjärta så behagar,
skulle det berusas.

Endast jag oroar mig,
jag säger:
Må inte jag gå
till de avkläddas plats.
Mitt liv är mycket dyrbart.
Endast jag är,
jag är en sångare,
av guld är de blommor jag har,
Jag måste överge det,
jag kan endast betrakta mitt hus,
blommorna förblir i rader.

(Tre strofer ur en lång dikt av Tlaltecatzin de Cuauhchinanco, skriven på 1400-talet)

Blommor, dans och gudar i bibliotekets katalog

Jakten på Magnus Ladulås

Förra året konstaterades det att Magnus Ladulås inte vilar i den pampiga grav som bär hans namn i Riddarholmskyrkan. Personerna som ligger där begravdes på 1400-talet. Någonstans har det blivit en förväxling. Forskarna tror nu att Magnus Ladulås kan vara en av de personer som ligger i kung Karl Knutssons grav en bit bort i samma kyrka.

På måndagen öppnades Karl Knutssons grav. Man kan följa arbetet i Magnus Ladulås gravöppningsblogg.

Påven hade sju barn

Påven hade sju barn

Renässansens Italien är en fascinerande period. Under den tiden händer det väldigt mycket på kort tid inom flera områden: tekniska uppfinningar, handel, konst, arkitektur, ekonomi.

Göran Rambergs bok ”Påven hade sju barn : essäer om påvar, storköpmän, furstar och intriger i renässansens Italien” (Atlantis, 2010) handlar om just denna period.

Boken består av tre essäer. Den första beskriver köpmannen Francesco di Marco Datini (1335-1410) från Prato. Han samlade på alla sina papper under hela livet och därför har vi stor kunskap om hans liv. Hans efterlämnade brevsamling omfattar hela 120.000 brev!
Ett udda människoöde att ta del av.

De andra två essäerna handlar om två av de mest kända släkterna i renässansens Italien. Först möter vi familjen Medici, som blev extremt rik och som styrde staden Florens.
Sedan möter vi familjen Borgia, kända för sin maktlystnad. I centrum står här påven Alexander VI (1431-1503), som var en Borgia och hade sju barn. Det var han som hade en utdragen konflikt med den religiöse reformatorn Savonarola. Hans porträtt får också pryda bokens omslag.

Författaren Göran Ramberg är advokat i Helsingborg. Boken är skriven med en härlig berättarglädje och här får vi en underhållande skildring av några italienska renässansmänniskor. Tyvärr saknar boken dock illustrationer.

Påven hade sju barn i bibliotekets katalog

%d bloggare gillar detta: