Bloggarkiv

Den medeltida kroppen

Kroppens historia under medeltiden

Under medeltiden hade man en ambivalent inställning till människokroppen. Å ena sidan hävdades det att kroppen var ”själens avskyvärda klädnad” (sagt av påven Gregorius den store). Man späkte sin kropp och skulle bära tagelskjorta. Det kroppsliga knöts till synd. Å andra sidan tog 1200-talets teologer fram kroppens positiva egenskaper. Jesus, som ju var Guds son, hade antagit kroppslig gestalt. I livet efter detta skulle människor få en ny kropp.

Denna spännande motsättning präglade medeltidens värld på flera sätt. Mera om detta kan du läsa i boken ”Kroppens historia under medeltiden” av Jacques Le Goff och Nicolas Truong (Agerings, 2011). Le Goff är fransk medeltidshistoriker och Truong är journalist. Vill vi förstå medeltidens människor är studier av deras syn på kroppen en bra utgångspunkt, menar de.

Den kristnes kropp kunde ses på olika sätt under medeltiden. Ett lik var alltid motbjudande. Samtidigt kunde den döda kroppen vara värd att hedra och vörda, särskilt i fallet med helgon. Dessa fick praktfulla gravmonument och blev föremål för relikkulter.
Sakramenten helgade kroppen, från dopet till sista smörjelsen. Altarets sakrament sågs som Kristi kropp.

I boken belyses flera av de motsatta uppfattningar om kroppen som rådde. Å ena sidan skulle man fasta, och å andra sidan kunde man fröjda sig under karnevaler. Kärleken skulle vara hövisk och sedlig, medan det sexuella var ett starkt tabu.

Den allmänna uppfattningen var ofta att kroppen var syndens verktyg. Franciskus av Assisi (1181-1226) var sjuklig och såg kroppen som ”en bror” och sjukdomarna som ”våra systrar”. Det blev tillåtet för medeltidens människor att anlita andra läkare än Kristus. Medicinen började utvecklas som en egen vetenskap.

Le Goff hävdar i bokens förord att historikerna hittills har försummat att berätta om hur man betraktade kroppen under medeltiden, och han med denna bok vill råda bot på detta misstag.

Den här boken är en intressant resa in i medeltidens tankevärld. Författarna berättar om tidig medicinhistoria, om hur man såg på sina avlidna, om vilka kroppsliga egenskaper som ansågs syndiga, om gester och umgängesseder och mycket annat. Ägnade man sig överhuvudtaget åt kroppslig idrott under medeltiden?
Ett avslutande kapitel tar upp synen på människokroppen som metafor, som ett mikrokosmos.
Döden var ständigt närvarande för medeltidens människor. Hur såg man på barndom och ålderdom i en tid av farsoter?

Boken är inte alltför tungläst, tvärtom är den istället rätt kul och upplysande, samtidigt som den erbjuder flera intressanta vinklar på medeltida tankegods. Som läsare får man flera aha-upplevelser. Boken omfattar knappt 180 sidor, men saknar dock illustrationer.

Kroppens historia under medeltiden i bibliotekets katalog

Tyska orden

Tyska orden

”Jag lovar att vara kysk till kroppen och att leva i fattigdom samt vara lydig mot Gud, Sankta Maria och er, mästare av Tyska orden, och era efterträdare enligt ordens regler och sedvänjor, lydig intill döden.”
Så löd den ed som en riddare fick avlägga när han inträdde i Tyska orden.

Vi tänker kanske att medeltidens korsriddare mest höll till nere i det heliga landet. De flesta sätter nog likhetstecken mellan korsriddarna och tempelherreorden. Men det fanns ju fler riddarordnar, t ex Tyska orden, som under lång tid var en viktig maktfaktor i vårt eget närområde. I William Urbans bok ”Tyska orden : Nordens korsriddare” (Prisma, 2006) får vi hela berättelsen om Tyska orden. Jan Guillous böcker om Arn har medfört ett ökat intresse för korstågstiden och för medeltidens riddarordnar.

Tyska orden har vid olika tillfällen i historien dragits fram av nationalister som utnyttjat dess namn och symboler för egen vinning, varför det finns ett behov av att berätta dess historia från början, för en nutida läsekrets.

Författaren William Urban är professor i historia vid Monmouth College, Illinois, USA, och expert på baltisk historia. I boken berättas hela historien om Tyska orden, från dess instiftande i Palestina på 1100-talet till dess nedgång och militära fall på 1500-talet. Vi får en intressant skildring av en tidsålder och ett tänkesätt som skiljer sig kraftfullt från vår tid. Dessutom kan du läsa om tuffa tag bland riddare, borgar och slaviska kungar.

Orden erövrade ett område vid södra Östersjökusten och hade under lång tid Marienburg som sitt högkvarter. Storhetstiden för Tyska orden var 1300-talet och den bröts med det berömda slaget vid Tannenberg 1410. Det får ett stort utrymme i boken, men Urban kommer inte fram dit förrän efter 230 sidor.

Det finns ingen annan nyskriven, heltäckande översikt över Tyska orden på svenska. Ibland förvandlas Urbans text till ett myller av (kanske alltför) många namn på personer, orter, områden och borgar, men han tappar aldrig den röda tråden och han skriver ofta en mycket underhållande prosa. Boken lider dock av en viss brist på bra illustrationer. Rekommenderas till alla som är intresserade av korsriddare och nordisk historia.

Tyska orden i bibliotekets katalog

Fortsatt jakt på Ladulås

Sedan ett år tillbaka pågår sökandet efter kung Magnus Ladulås grav i Riddarholmskyrkan i Stockholm.
Man vill undersöka kungens släktskap med Birger jarl, vars grav i Varnhems klosterkyrka redan har undersökts.

Men Magnus Ladulås mäktiga gravtumba visade sig innehålla en helt annan familj från 1400-talet.
Nästa steg var att undersöka kung Karl Knutsson Bondes grav. Här fanns skelett som inte hade undersökts tillräckligt noggrant i samband med den förra gravöppningen 1916. Så man öppnade Karl Knutssons grav. Nu har det visat sig att Magnus Ladulås inte heller ligger där. Samtliga skelett även i den graven kommer från 1400-talet.

Men nu har man hittat nya spår. I Karl Knutssons grav finns en medeltida tegelmur, bakom vilken man nu misstänker att det kan finnas ett hittills okänt gravrum. Här skulle Magnus Ladulås kunna finnas. Letandet fortsätter.

Som vanligt kan man följa arbetets gång i Magnus Ladulås gravöppningsblogg.

SvD 120424: Mysteriet med Magnus Ladulås tätnar
DN 120424:  Magnus Ladulås – fortfarande ett mysterium

Jakten på Magnus Ladulås

Förra året konstaterades det att Magnus Ladulås inte vilar i den pampiga grav som bär hans namn i Riddarholmskyrkan. Personerna som ligger där begravdes på 1400-talet. Någonstans har det blivit en förväxling. Forskarna tror nu att Magnus Ladulås kan vara en av de personer som ligger i kung Karl Knutssons grav en bit bort i samma kyrka.

På måndagen öppnades Karl Knutssons grav. Man kan följa arbetet i Magnus Ladulås gravöppningsblogg.

Diktaren på tronen

Diktaren på tronen

Hur många svenskar har hört talas om den spanske kungen Alfonso X? Förmodligen inte särskilt många. På kontinenten är han välkänd, men hos oss har vi inte lika bra koll på spansk medeltida historia.

Kung Alfonso X regerade över Kastilien, en stor del av den iberiska halvön, under ca 30 år: 1252-1284. Han var en stor kulturpersonlighet som skrev poesi och även var aktiv på andra områden. Alfonso är utgångspunkten för historikern Michael Nordbergs senaste bok ”Diktaren på tronen : spanskt 1200-tal : tre kulturers samexistens” (Hjalmarson & Högberg, 2011). Det är dock ingen ren biografi, utan mer en lärorik berättelse om spansk högmedeltid.

Det medeltida Spanien är intressant av flera skäl. Det var en unik kultur där muslimer, judar och kristna levde sida vid sida under lång tid under ömsesidig respekt. Spansk medeltida kultur är därför till stora delar en blandkultur.
Nordberg belyser många delar av den spanska samhället i sin välskrivna bok. Här finns också flera av Alfonsos egna dikter, s k cantigas, återgivna. De flesta av dem har numera tonsatts och finns utgivna på cd.

Alfonso var den kung som såg till att kastilianska (numera kallat spanska) blev officiellt språk i landet. Han var också en viktig lagstiftare.

Michael Nordberg har tidigare skrivit bl a ”Den dynamiska medeltiden” (1984) och ”I kung Magnus tid” (1995). Hans böcker är genomgående mycket välskrivna och trivsamma.

Diktaren på tronen i bibliotekets katalog

Magnus Ladulås

Det är dags för en ny kunglig svensk gravöppning. I dagarna öppnas kung Magnus Ladulås grav i Riddarholmskyrkan.

Magnus Ladulås (som var kung 1275-1290) ligger i sin sarkofag tillsammans med sex andra personer, och man vill ta reda på släktskapet mellan dessa.
Man kan följa hela arbetet med gravöppningen och undersökningarna i Magnus Ladulås gravöppningsblogg.

Magnus Ladulås var den förste svenske kung som begravdes i Riddarholmskyrkan.

%d bloggare gillar detta: