Kategoriarkiv: Konst

Svensk illustration 1900-2000

Svensk illustration

Illustration är en konstnärlig genre som i Sverige länge inte ansetts vara lika ”fin” som annan bildkonst. Samtidigt har illustrationen varit en av de mest spridda visuella konstgenrerna. Alla har vi fascinerats av bilder i böcker, tidningar och tidskrifter. För att inte tala om alla omslag till böcker, skivor och filmer.

Nu har den svenska illustrationen fått sin historia berättad i den stora och imponerande volymen ”Svensk illustration : en visuell historia 1900-2000” (red. Andreas Berg och Sara Teleman, Arena 2013).

Boken är i coffee table-format, ca 25 x 31 cm, och väger över 2 kg. Ett sant praktverk alltså.

Svensk illustration” består av 17 olika kapitel, skrivna av skilda författare. Varje kapitel är slösande rikt illustrerat och det är ett rent nöje att bara sitta och bläddra i boken.

Redaktörerna har valt att inte presentera materialet efter enskilda illustratörer, utan efter teman. Dessutom vill man i boken spegla samhällsutvecklingen.

”Illustration speglar ju inte bara estetiska värderingar utan också ekonomiska, tekniska, sociala och politiska förändringar. Det är produktionen och distributionen av massmedia som definierar illustrationskonsten. Därmed påverkas illustratörer i ovanligt hög grad, eller i alla fall ovanligt snabbt, av konjunkturförändringar och politiska och sociala förändringar i samhället” skriver redaktörerna i bokens förord.

Berättelsen tar sin början i det sena 1800-talet, då illustrationen började ta stor plats i veckopress och litteratur. Sedan kan vi läsa om synen på barnet och uppkomsten av den tidiga barnkulturen. Många i den första generation kvinnor som utbildades på Konstakademien och Tekniska skolan fick arbete i den nya ”barnbranschen”.

Ett intressant kapitel handlar om Carl Larssons idylliska familjevärld, som satt sin prägel på flera generationer svenskar.
Läs också om Einar Nerman, idag mest känd för Solstickan, men han skapade också hela Ernst Rolfs grafiska profil, och mycket annat.

I ett kapitel möter vi Göta Trägårdh, som tillsammans med Anders Beckman grundade Beckmans skola. Hon är idag mest ihågkommen för sina många textilmönster.
I ett annat kapitel jämförs Stig Claesson och Kerstin Thorvall, två författare som började sina karriärer som tecknare.

En av bokens redaktörer, Sara Teleman, skriver i ett spännande kapitel om veckotidningen Feminas storhetstid på 1960- och 1970-talet. Där publicerades verk av många av den tidens främsta illustratörer.

Lär också om vänstervågens estetik kring 1968, om de svenska vuxenseriernas framgångar och om modeteckningar från 1980-talet.

Svensk illustration” är otroligt innehållsrik och extremt bläddervänlig. Ska man klaga på något är det kanske att flera olika kapitel handlar om delar av samma ämne – barn- och ungdomskultur, samtidigt som hela motivgenrer (t ex reklamkonst, skivomslag och filmaffischer) nästan helt saknas i boken.

Boken är utsökt formgiven, och alla illustrationer är mycket fint återgivna med klara färger och tryckta på kvalitetspapper. En bra, tjusig och innehållsrik bok med hög nostalgifaktor.

Svensk illustration 1900-2000 i bibliotekets katalog

 

Masskulturens bilder

Återkomster & försvinnanden

På biblioteket stöter man då och då på böcker som har ett bra och läsvärt innehåll, men som man genast ser att läsarna kommer att få svårt att hitta fram till. Ofta beror det på att bokens titel är alltför anonym, eller ibland helt omöjlig, och andra gånger beror det på att bokens omslag tyvärr ser urtråkigt ut och inte alls lockar någon till att öppna boken.

En bok som lider av båda dessa problem är ”Återkomster & försvinnanden : om bildkonst och masskultur från två sekel” av Douglas Feuk (Atlantis, 2012).
Titeln ”Återkomster & försvinnanden” säger absolut ingenting. Den beskrivande undertiteln ”Bildkonst och masskultur från två sekel” är mycket bättre och borde hellre ha varit huvudtitel. Det färglösa omslaget visar en närbild av författarens egna handskrivna anteckningar.

Boken ser verkligen trist ut. Den som öppnar boken och börjar studera innehållet blir dock kanske överraskad, eftersom den innehåller mängder av intressanta och välskrivna artiklar om bildkonst, populärkultur och masskultur. Det är svårt att förstå varför man istället inte valde en bild av något av de färgsprakande konstverken som omslagsmotiv.

Douglas Feuk är konstkritiker och utställningsarrangör, och i den här boken har man samlat några av hans många artiklar och essäer om konst och kultur. De tidsperioder som berörs är 1800-tal och 1900-tal.
Här finns t ex flera intressanta artiklar om August Strindbergs måleri. Ett helt block i boken berör tysk bildkonst före och efter andra världskriget, och en av dessa artiklar beskriver tyskarnas fixering vid ekar.

Blocket ”Drömbilder i vardagen” innehåller spännande och emellanåt riktigt intressanta texter om kvinnans kjol som symbol förr och nu, om motiv på frimärken, om tecknade serier och om paralleller mellan konstgallerier och skyltfönster.
Feuk är bra på att koppla ihop gamla och nya bilder och att hitta samband mellan dem.

Dödens ö

En av bokens bästa artiklar handlar om Arnold BöcklinsDödens ö” (målad i flera olika versioner, den första 1880), som kring sekelskiftet 1900 var en av de vanligaste konstreproduktionerna som hängde i tyska och svenska hem.

En annan fascinerande essä handlar om spiralmotivet i amerikansk 1900-talskonst, eller ”amerikansk apokalyps” som Feuk kallar det.

Författaren är mycket kunnig i sitt ämne och gör ofta intressanta utvikningar och analyser, utan att det blir alltför invecklat. Prosan flyter fint över sidorna och ofta får man som läsare nya tankar och funderingar. Mest får man givetvis ut av boken om man redan är lite intresserad av konst, men jag tror också att flera av dessa texter kan väcka ett slumrande konstintresse hos någon som skulle vilja ha det, men inte riktigt har någon bra guide.

(Sedan detta boktips skrevs har titeln tyvärr försvunnit från biblioteket. Boken kan därför tyvärr ej längre lånas)

Versailles – den kungliga staden

Versailles

”Den som inte har sett ståten och prakten i Versailles har ingenting sett” sade den franske diplomaten och författaren Francois-René de Chateaubriand.

De flesta turister som besökt Paris har även gjort en tur till Versailles, och den gigantiska slottsanläggningen imponerar på oss än idag. Versailles är en fashionabel förort som ligger 14 km sydväst om Paris och som är allra mest känt för sitt barockslott.

Jonas Nordin, docent i historia, har skrivit ett magnifikt verk om slottsanläggningen: ”Versailles : slottet, parken, livet” (Norstedts, 2013). Någon liknande bok finns inte sedan tidigare på svenska.

Versailles före franska revolutionen var inte något vanligt palats, som man kan hitta i andra städer. Versailles var i stället en hel kunglig stad. Upp emot 10.000 människor rörde sig dagligen här, både i och utanför slottet. Palatsbyggnaden innehöll ca 450 våningar för kungen, kungafamiljen och aristokratin.

Kungen hade medvetet placerat sitt maktcentrum så att alla viktiga adelsmän med familjer var tvungna att bo på eller kring slottet. Hela denna stora slottsstad skulle sysselsättas, underhållas och utfordras.

Efter flera utbyggnader under 1600-talet uppnådde slottet gigantiska mått. Men även naturen runt omkring ingick i anläggningen. Versailles skulle också fungera som kungligt lantställe. Naturen kring slottet kunde användas som jaktmarker, och parken och trädgårdarna kring slottet blev som ett sorts nöjesfält och rekreationsområde för kungligheterna. Här fanns påkostade fontäner, vattendrag med fiskar, banor för spel och mycket annat.

Givetvis finns i boken beskrivningar av den konstnärliga utsmyckningen, särskilt av alla skulpturer. Arkitekturen och slottets olika till- och utbyggnader beskrivs ganska ingående.

Boken ger oss många exempel på kungligheternas och aristokraternas vardag i Versailles, och hur mycket arbete som fick läggas på underhåll av både byggnad, trädgård och andra installationer.

Det finns andra böcker om Solkungens extremt påkostade hovliv, men Nordins bok har slottsanläggningen Versailles som självklart centrum. Den får i boken liv och blir dess huvudperson på ett mycket lyckat sätt. När Solkungen efterträds av sin sonsonson Ludvig XV får slottet helt enkelt nya invånare, medan dess liv fortsätter.

Idag ser vi hovlivet hos Ludvig XIV som själva sinnebilden av stel och fåfäng etikett med överkomplicerade ceremonier. I boken finns ett helt kapitel om Kungens dag. Det är mycket fascinerande att läsa. Det mest kända inslaget i Solkungens dag är hans uppstigande på morgonen. Detta styrdes strikt av ritualer, liksom resten av dagens händelser. Särskilt detaljerade var ceremonierna kring kungens måltider.

Hovlivet och all annan verksamhet i Versailles slukade enorma resurser, särskilt under den med tiden allt mer impopuläre Ludvig XV. Det är inte så konstigt att revolutionen kom.

Detta är inte en bok för den som vill läsa om Marie Antoinette. Hon har en undanskymd roll i boken, som istället fokuserar på Versailles före revolutionen. Lite förenklat kan man säga att halva boken berör arkitekturen och den andra halvan vardagslivet och hovlivet.

Nordins ”Versailles” är ett riktigt läsäventyr som ger oss många spännande detaljer om detta så extremt påkostade slott med omgivning. Hovets aktiviteter är väldokumenterade, så källmaterialet är sällsynt rikt. Boken omfattar ca 450 sidor och är mycket fint formgiven, med många illustrationer. Vi lär också känna de olika personligheterna bland invånarna i Versailles.

Intressant läsning för alla som besökt Versailles, eller som gärna vill åka dit.

Versailles i bibliotekets katalog

Det exotiska Orienten

Bilden av Orienten

Under de senaste åren har det i Sverige utgivits en del böcker inom ämnet ”Västvärldens syn på folkgrupper i Mellanöstern samt Islam, historiskt samt i nutid”. En av dessa böcker är Tomas Björks ”Bilden av ‘Orienten’ : exotism i 1800-talets svenska visuella kultur” (Atlantis, 2011).

Uttrycket ”Orienten” är omdiskuterat och många vill inte använda det idag, men uttrycket var det som användes på 1800-talet. I den här boken används begreppet för de icke-kristna länderna kring Medelhavet, både i Mellanöstern och Nordafrika.

Tomas Björk är docent i konstvetenskap. I boken undersöker han hur resande svenska konstnärer och fotografer under 1800-talet skildrade orientaliska miljöer. Här möter vi beslöjade kvinnor, sultaner, haremsinteriörer, moskéer och nyhetsillustrationer.

Tryckeriteknikens framsteg hade gjort att tidningar och böcker kunde utges med fler och bättre illustrationer än tidigare. Bilderna från dessa länder kunde alltså ses i tidningar och böcker, och visades även på utställningar. De nådde en stor publik. I samband med diplomatiska besök, Orientalistkongressen 1889 och Stockholmsutställningen 1897 fokuserades det också på ”det främmande”. Fördomar och stereotyper spreds, och givetvis ansåg man att västerlandet var mer högtstående, och alltså borde hjälpa människorna i Orienten.

Styrkan med denna rejäla bok, som omfattar över 400 sidor, är det enormt rika bildmaterialet. Här finns många fina litografier, de flesta återgivna i färg, samt massvis av tidningsillustrationer och andra bilder.

De svenska resenärerna som besökte dessa länder var oftast mest intresserade av att avbilda de många byggnadsverk man såg. Vardagslivet hos de lokala invånarna var inte alltid lika intressant för dem. Konstnärerna fascinerades av det starka ljuset.
Även om Sverige inte var någon kolonialmakt delade man i princip kolonialmakternas uppfattningar om Orienten, alltså att området var underutvecklat jämfört med västerlandet och behövde hjälpas fram.
Det blev på modet att göra resor till Orienten. En del av resenärerna var kungliga. Gustaf (V) och Victoria reste till Egypten, något vi kan läsa om i en helt annan bok, och även andra prinsar som Eugen, Carl m fl gjorde resor dit.

Björk skriver kunnigt och intresseväckande, och texten kryddas med samtida citat ur böcker, artiklar och brev. Det är riktigt intressant. Läs om så pass olika ämnen som egyptologi, mumievurm, resor till Bibelns platser, krigsrapporter, etniciteter, turkiska bad, vattenpipor och mycket annat.

Resenärerna fascinerades också av kvinnornas situation. Harem sågs som ett tecken på en synd som så klart inte kunde förekomma i väst, och de sköna men beslöjade kvinnorna avbildades ofta. De svenska resenärerna uppfattade kvinnorna som oåtkomliga och mystiska. Andra västerlänningar kunde fångas av den exotiskt erotiska lockelsen.

En tankeväckande, påtagligt visuell och intressant bok, som får läsaren att fundera över vår egen tids värderingar och uttryck. Hur kommer man att se på dem om 100 år?

Bilden av Orienten i bibliotekets katalog

Den gröne mannen

Den gröne mannen

Det brukar sägas att på biblioteket har du möjlighet att plötsligt upptäcka den där boken som du inte visste att du ville läsa. ”Den gröne mannen” av Adèle Schreiber (Dialogos, 2013) är just en sådan bok.

”Den gröne mannen” handlar om en alldeles särskild konstnärlig utsmyckning i kyrkor och katedraler, nämligen de gåtfullt bladbeklädda ansikten som ser på oss. De kallas bladmän eller gröna män, och är märkligt uttrycksfulla. Ofta tycks de inte riktigt passa in i sin omgivning. Det är tydligt att dessa ansikten inte är kristna symboler. Hur kunde de hamna inne i kyrkorna?

Konsthistorikern Adèle Schreiber beskriver i den här boken den gröne mannens historia, och den är riktigt intressant. Hon visar att den gröne mannen har sitt ursprung i Indien, och att de äldsta exemplen på bladmän är ca 2000 år gamla. Troligen kom motivet till Europa med romerska skulptörer och stenhuggare under det första århundradet efter Kristus. Under medeltiden blev sedan gröna män ett vanligt inslag i kyrkor i flera olika länder, och motivet kom även till Sverige, antagligen via engelska och tyska byggnadsarbetare.

Bladman från 1200-talet i Bambergs katedral, Tyskland.

Man kan hitta bladmän eller gröna män på de mest skilda platser, inte sällan lite undanskymt. De finns på kapitäl, pelarbaser, korskrank, dopfuntar, predikstolar och på flera andra ställen, ibland som gravutsmyckningar. I modern tid kan vi också se gröna män i andra sammanhang, exempelvis i bildkonst och i reklamsammanhang.

”Den gröne mannen” är rikt illustrerad, med bilder i både färg och svartvitt. Boken är fylld av suggestiva foton av bladmän. Man slås av hur många varianter som finns av detta motiv. Vissa av ansiktena är nästan kusligt realistiska och tycks följa betraktaren med blicken. Andra är groteska.

Grön man från 1100-talet i romansk kyrka i Kilpeck, Storbritannien.

Men vad betyder då den gröne mannen? Vad symboliserar han? Det är inte helt klart.
De indiska ursprungsmotiven tycks ha haft en beskyddande roll. På gravar symboliserar den gröne mannen däremot återuppståndelsen och livets kretslopp. Medeltida teologer hade olika uppfattning om bladmännen. Någon ansåg att han var symbol för naturens växtlighet, alltså Guds skapelse. En annan ansåg att den gröne mannan borde fördömas eftersom han var en symbol för köttets lust. Några har ansett bladmännen vara demoner och spöken, medan andra menade att de var beskyddare och personifierade återfödelsen och det eviga livet.

”Den gröne mannen” inleds med en bakgrundsbeskrivning och övergår sedan till att skildra de olika varianter av motivet som finns. Här finns också ett särskilt kapitel som beskriver de gröna männen i svenska kyrkor. Det finns häpnadsväckande många.

Schreibers bok är den första på svenska i detta ämne. Tidigare finns endast en uppsats från 1992, samt några böcker på engelska.

Det här är en fascinerande bok, som får läsaren att se på byggnader och deras utsmyckning med nya ögon. Man blir genast nyfiken på om man kan upptäcka några bladmän i sin egen omgivning, kanske några man tidigare inte tänkt på.
Ser du någon kyrkobesökare som ivrigt kikar i skrymslen och vrår, är det troligen någon som också läst ”Den gröne mannen” och nu spanar efter nya bladmän som väntar på upptäckt.

Den gröne mannen i bibliotekets katalog

Göteborgs fasader

Arkitekter & fasader

Under perioden 1850-1920 växte Göteborg från ca 25.000 invånare till 200.000. Det var en otrolig expansion, och under den här tiden tillkom många av stadens mest kända byggnader.

I den fräscha och mycket fina boken ”Arkitekter & fasader : Göteborg 1850-1920” av Gunilla Linde Bjur & Krister Engström (Balkong, 2013) presenteras elva olika arkitekter, som alla bidrog till att skapa Göteborgs stadsbild.

Gunilla Linde Bjur är professor emeritus i arkitekturens kultur och kommunikation vid Chalmers, och Krister Engström är en av landets främsta arkitekturfotografer.

En typisk märkesbyggnad för Göteborg är Konstmuseet, men vi har också hela Vasastaden som med Avenyn leder upp till Götaplatsen. Alla dessa byggnader och miljöer skapades under den här påfallande kreativa och expansiva 70-årsperioden.

Troligen är detta första gången som dessa Göteborgsmiljöer samlas och beskrivs i en och samma bok. Den är dessutom utsökt formgiven. Krister Engströms fotografier är av högsta klass. Han har lyckats fånga alla byggnader i bästa ljus.

Boken, som är i stort format, inleds med en introduktion över hur Göteborg såg ut vid mitten av 1800-talet, och om stadsplanetävlingen som anordnades 1861. Den resulterade i 1866 års nya stadsplan, där stadsområdet var kraftigt utökat. Som förebilder var 1800-talets tidigare omvandlingar av storstäder som Paris och Wien. Helt nya stadsdelar skapades.

Sedan övergår boken till en presentation av de elva arkitekterna och deras byggnader, och resten av boken upptas av deras verk.

Detta är en mycket framstående och vacker bok, intressant för alla som vill veta mera om Göteborgs många vackra och ofta personliga byggnader. Den är dessutom väldigt bläddervänlig och kan dessutom användas som inspiration för den som vill fotografera fasader.

Arkitekter & fasader i bibliotekets katalog

 

35.000 fria foton av konst i NGA Images

Monet - Kvinna med parasoll

En trevlig trend bland museer är att släppa sina stora bilddatabaser fria online, så att allmänheten fritt kan använda materialet i icke-kommersiellt syfte.
Det senaste museet som öppnat sitt bildarkiv är National Gallery of Art i Washington D.C.
NGA ligger nära Capitolium och är ett av USA:s största och mest kända konstmuseer.
De lanserar nu NGA Images, där du kan botanisera bland 35.000 konstverk ur museets samlingar. Alla bilder kan laddas ned i högupplösta versioner.

NGA Images

Syftet med detta är att tillgängliggöra konstverken för en större publik och för att underlätta konstens användning i utbildning och forskning.

Databasen har flera olika ingångar, bl a efter teman. Titta på avdelningen ”self portraits” (som inkluderar Rembrandt, Gauguin, van Gogh m fl) eller ”French galleries” där du hittar flera av de mest kända impressionisterna.

NGA Images : Collections

Du kan spara enskilda bilder i en egen arbetsmapp. Detta görs i funktionen Lightbox. Med hjälp av denna kan du t ex ladda ned flera bilder samtidigt. Vill du använda Lightbox behöver du dock registrera ett konto.

Ännu ett exempel på en praktisk och användbar webbresurs, som hjälper till att sprida kunskap om vårt gemensamma kulturarv. Tack, National Gallery of Art, för ett bra initiativ!

Illustrationen du ser här ovan är Claude Monets ”Kvinna med parasoll” (1875), ett av de 35.000 konstverken i databasen.

Medeltida byggmästare

Medeltida byggmästare i Norden

Än idag imponeras vi av de stora kyrkobyggnader som uppfördes i Sverige för så många sekler sedan. Vi beundrar stenhuggarnas hantverksskicklighet, men det fanns även andra yrkesgrupper som förtjänar att lyftas fram.

Konsthistorikern Jan Svanberg är en av Sveriges främsta experter på vårt medeltida konstarv, och i den nya boken ”Medeltida byggmästare i Norden” (Signum, 2013) berättar han kunnigt och intresseväckande om de olika hantverkare som tillsammans skapade dessa byggnader.

Timmermännens hantverk har mycket gamla anor. Vid kyrkobyggen skulle de göra byggnadsställningar, dörrar, takstolar, tornspiror, valvformar m m. På många håll var det träbyggnader som uppfördes eftersom lämplig sten saknades. Timmermännen hade dock relativt låga inkomster, berättar Svanberg. Få av deras arbeten är signerade.

Stenhuggarna var ofta även murare. Tegelmurningens konst kom i Norden först till Danmark i mitten av 1100-talet, och först ett sekel senare till Sverige. I den här boken finns ett intressant kapitel om teglet och om de olika förband som användes. Man kan av tegelförbandens utseende lära sig att se den ungefärliga åldern på en tegelmur.

Det finns en hel del spännande detaljer att hämta ur de skriftliga källor som finns bevarade.
Murarna hade löneförmåner. I Stockholms murarskrås stadga från 1487 kan man läsa att en murare i daglön ska ha 2 öre samt mat och öl. I samband med dryckesgillen utkrävdes dock böter för den som drack sig berusad. På en kalkmålning i Vendels kyrka har en timmerman avbildats hållande en bägare och ett ölkrus. Flera källor antyder att ett kännetecken för byggnadsarbetarna just var att de ständigt drack.

Stenmästarna signerade emellanåt sina arbeten, ibland med runor och med sitt speciella stenhuggarmärke. Vissa stenmästare gjorde självporträtt på utsmyckningen av t ex dopfuntar.
Det är spännande att se hur medeltidens människor faktiskt talar till oss via sina arbeten i dessa byggnader.

Två av de kyrkor vars byggnadshistoria är bäst dokumenterad är domkyrkorna i Lund och Linköping, och de behandlas relativt ingående i den här boken, som avslutas med några återgivna källtexter. Förutom kyrkor berättas i boken också om borgen Glimmingehus.
Vi får här också veta hur arbetet var organiserat, vilka roller arkitekterna och byggmästarna hade och mycket annat.

Jan Svanbergs bok är, precis som hans tidigare böcker om medeltida konst, mycket trivsam.
”Medeltida byggmästare i Norden” är även lättläst och pedagogisk. Svanberg är bra på att berätta så att alla förstår, och han utgår hela tiden från de källor som finns. Boken är dessutom rikt illustrerad, och text och bild samverkar på ett fint sätt.

Medeltida byggmästare i Norden i bibliotekets katalog

Monuments Men – boken

The Monuments Men

I den bioaktuella filmen ”The Monuments Men”, skriven och regisserad av George Clooney, kan vi se Clooney, Matt Damon, Bill Murray m fl som medlemmar i en amerikansk specialstyrka under andra världskriget. ”The Monuments Men” hade som uppdrag att rädda och skydda kultur- och konstföremål i Europa.

Filmen bygger på boken ”The Monuments Men : allied heroes, Nazi thieves, and the greatest treasure hunt in history” av Robert M Edsel (Center Street, 2009).

Jag föreslår att man först läser ”Plundrarna : hur nazisterna stal Europas konstskatter” av Anders Rydell. Den har jag tidigare tipsat om här i bloggen. Den boken ger en bra bakgrund till det som händer i ”The Monuments Men”.
”The Monuments Men” beskriver flera av de dramatiska räddningsaktioner som sedan ägde rum i krigets slutskede. Många kända konstverk kunde ha gått under i kriget (och vissa gjorde det också), men det var exempelvis mycket nära att hela det enorma lagret av konst som nazisterna lagrat i den djupa saltgruvan i Altaussee hade sprängts. Endast tack vare några individuella personers hjälteinsatser kunde de ovärderliga konstskatterna räddas.

Vissa lager av stulen konst var enorma. I slottet Neuschwanstein i Bayern fanns det mesta av den franska konst nazisterna hade stulit. Det tog Monuments Men sex veckor att tömma slottet.
Ömtåliga konstverk fick fraktas uppför och nedför branta trappor. Arbetet var mödosamt och ibland även riskabelt.

I Bernterode i Thüringen hittade amerikanerna bl a kistorna med kvarlevorna av tyska ledare. Fredrik den stores metallkista var massiv och vägde 600-700 kg. Det tog en timme bara att bära den genom våta, trånga gruvgångar in i den enda hiss som fanns. Kistan passade in i hissen med bara någon centimeters marginal.

Efter krigsslutet skulle flera av de tyska konstgömmorna hamna i regioner som hamnade under sovjetisk kontroll. Monuments Men fick därför kort tid på sig att tömma t ex gruvan i Altaussee. Man valde ut de viktigaste kontverken, som Michelangelos Brügge-Madonna och Van Eycks Gentaltare, och packade in dem så noggrant man kunde innan de tranporterades iväg.

Edsels bok ”The Monuments Men” är något trögstartad, men blir mer spännande ju längre in i boken man kommer. Den är fylld av hjältemodiga bedrifter, och egentligen är det ett under att så mycket kunde räddas i den kaotiska situation som rådde i krigsslutets Europa. Illustrerad med svartvita foton.

The Monuments Men i bibliotekets katalog

Kyrkornas hemligheter – boken

Kyrkornas hemligheter

Under 2013 sändes den utmärkta serien ”Kyrkornas hemligheter” i SVT. Där fick vi ta del av intressant historia kring några av våra kyrkobyggnader. (De sista avsnitten finns fortfarande kvar att se i SVT Play i ett fåtal dagar till). Men den var bara en aptitretare.

Producenterna bakom serien har nu tagit fram en fantastiskt bra bok om Sveriges kyrkobyggnaders historia. Den har samma namn som serien, ”Kyrkornas hemligheter” och huvudförfattare är Ann Catherine Bonnier och Ingrid Sjöström (Medströms, 2013).

Boken är i stort format och estetiskt mycket välutformad. Texter, layout och foton samverkar på ett framstående sätt och resultatet är en mycket läsvärd och användbar bok.

I Sverige lär det finnas minst 3.700 kyrkor (då är endast de som hör till Svenska kyrkan medräknade).
Den som idag kommer in ett kyrkorum kanske har svårt att förstå varför byggnaden ser ut som den gör. Vad betyder symbolerna? Vad kan man utläsa av kyrkans arkitektur och inredning? Hur ser man om den t ex är en ombyggd medeltida kyrka? Allt detta får du svar på i boken.

Här får vi ta del av tusen års svensk kyrkobyggnadshistoria. ”Kyrkornas hemligheter” är indelad i åtta kronologiskt ordnade kapitel. I varje avsnitt lyfts några typiska exempel fram, båda beträffande kyrkobyggnader och konstföremål, med tydliga och pedagogiska beskrivningar.

Här kan vi se hur man kan bedöma åldern på ett medeltida träkrucifix genom att se i vilken stil den korsfäste Jesus är avbildad. Vi läser om hur gamla altarskåp var utformade, och får exempel på mycket framstående kyrkokonst, t ex altarskåpet i Jäders kyrka. Vissa av dessa fantastiska konstföremål är nog okända för en bred allmänhet.

Här får vi också en påminnelse om att Sverige var ett katolskt land under många sekler. I boken beskrivs också hur reformationen och övergången till luthersk statskyrka påverkade de svenska kyrkornas utseende.

Många arkitekturinfluenser har kommit till Sverige från utlandet. Skilda strömningar har dominerat under olika sekler. I ”Kyrkornas hemligheter” kan du se hur de olika stilarna har avlöst varandra, och hur kyrkorummet förändrats med tidens växlingar. Från mörka gotiska valv till ljusa rymliga rum är steget kanske inte så långt som man kan tro.
Läs om hur ”Tegnérladan” blev Sveriges vanligaste kyrkotyp, och hur reaktionen mot denna likformighet resulterade i nygotiken i slutet av 1800-talet.

Här får du också se glasfönster, skulpturer, gravkor, påkostade predikstolar, spännande kyrkomålningar på både sten och trä, och mycket annat. Läs också om hur hela kyrkolandskap kom att domineras av en enda arkitekt som Helgo Zettervall eller en konstnär som Pehr Hörberg.

Man kan läsa denna bok helt utan förkunskaper. Texten är genomgående lättillgänglig. Jag vill särskilt berömma de framstående fotografierna, och de välgjorda och pedagogiska analyserna av kyrkorum och föremål.
Verkligen en allmänbildande bok att lära sig något av. Nästa kyrkobesök blir betydligt mer intressant för den som läst denna utmärkta bok.

Kyrkornas hemligheter i bibliotekets katalog

Gratis e-böcker om konst

Getty Virtual Library

Getty Publications är ett amerikanskt förlag som är en del av The J Paul Getty Trust, världens mest förmögna konstinstitution. Den grundades av miljardären Jean Paul Getty (1892-1976), oljemagnat och en av världens rikaste män. Trusten driver även The J Paul Getty Museum i Los Angeles, som äger en av världens främsta konstsamlingar.

Förlaget specialiserar sig på konstlitteratur. Man har nu öppnat sitt digitala bibliotek på internet, Getty Publications Virtual Library.
Här har förlaget lagt ut många av sina äldre titlar, av vilka de flesta nu är utgångna i handeln. Över 230 olika titlar finns här att läsa som e-böcker, helt gratis. Alla böcker är på engelska och är tillgängliga i pdf-format, helt kompletta med illustrationer m m.
E-böckerna kan fritt användas för privat och icke-kommersiellt bruk, men de får inte distribueras vidare.

Du som är intresserad av konst hittar en hel del intressant här. Några exempel på titlar:

* Cézanne in the Studio: Still Life in Watercolors av Carol Armstrong (2004)

* Flemish Manuscript Painting in Context: Recent Research (2006)

* The Colors of Clay: Special Techniques in Athenian Vases (2006)

* Rubens and Brueghel: A Working Friendship av Anne T. Woollett and Ariane van Suchtelen (2006)

* Greek Gold from Hellenistic Egypt av Michael Pfrommer (2004)

* Gardens of the Roman World av Patrick Bowe (2004)

* Painting on Light: Drawings and Stained Glass in the Age of Dürer and Holbein av Barbara Butts and Lee Hendrix (2000)

Illuminating the renaissance

Om vi exempelvis kikar på en bok i högen, Illuminating the Renaissance: The Triumph of Flemish Manuscript Painting in Europe (2003), så finner vi att den omfattar 593 sidor. Pdf-versionen av boken utgörs av en fil som är knappt 84 MB stor. Den kan laddas ned helt gratis.

Här finns också flera böcker om antika skulpturer och om restaurering av dem.
Du hittar fördjupningsböcker om olika kategorier av konstverk som ingår i Getty-museets samlingar: franska gobelänger, egyptiska mumieporträtt, europeiska klockor och ur, persisk bokkonst, romersk och grekisk begravningskonst och mycket annat.
I samlingen finns också studier av enskilda konstverk på museet, och en större mängd kataloger över museets samlingar.

Dessa böcker är verkligen fina och de har magnifika illustrationer.
Att tillgängliggöra dessa titlar som e-böcker på detta enkla sätt är verkligen ett utmärkt initiativ.
Titta in i  Getty Publications Virtual Library och se om du kan hitta något intressant där.

Kristallpalatset i London

Kristallpalatset - the Crystal Palace

Idag är Crystal Palace i första hand namnet på ett brittiskt fotbollslag, och namn på en stadsdel i London. Men under 85 år var Crystal Palace, Kristallpalatset, känt som den stora utställningshall i London som byggdes till den första världsutställningen 1851. Det var en av stadens stora sevärdheter.

Världsutställningarna var en nymodighet för 1800-talet, och 1851 års utställning var alltså den första av många. Ett 40-tal olika länders tekniska, ekonomiska och kulturella framsteg presenterades. Det var främst industri, teknik och hantverk som man ville lyfta fram. Världsutställningen i London hölls i Hyde Park.
Arkitekten bakom Kristallpalatset var Joseph Paxton, som hade influerats av växthus när han ritade sina planer. Hela palatset bestod av gjutjärnselement och glas. Järnpelare och järnbalkar byggdes ihop med 290.000 glaselement, s k kristallskivor. Gjutjärn var den nya tidens material, och glaset medförde helt nya ljuseffekter inne i utställningshallen.

Interiör från världsutställningen i Kristallpalatset

Byggnaden var gigantisk. Palatset var över 560 m långt och därmed en av världens största byggnader. Upp till 13.000 utställare kunde rymmas i palatset, som blev en stor attraktion. Världsutställningen var öppen i nästan fem månader. Under den tiden besöktes Kristallpalatset av sex miljoner människor.

Mera om den första världsutställningen kan du läsa här:
The great exhibition of 1851

Den stora byggnaden skulle kunna monteras ned efter utställningens slut, vilket också skedde.
Efter världsutställningen flyttades Kristallpalatset till området Sydenham. Där användes sedan byggnaden som nöjeslokal. Här öppnades också världens första temapark. Ett tag visades en stor dinosaurieutställning där. Det var de första modellerna av dinosaurier som skapats.
I anslutning till Kristallpalatset spelades också 20 FA-cupfinaler i fotboll där, fram till 1914.

Det började dock gå knackigt för nöjesattraktionen. Kristallpalatset drabbades av finanskris och även av en del bränder. Vissa menade att byggnaden var otursförföljd. Palatsets storlek gjorde att det var svårt att få verksamheten att gå runt. 1911 gick Kristallpalatset i konkurs.

1936 totalförstördes Kristallpalatset i en stor eldsvåda. Trots att fyra brandkårer med totalt 88 brandbilar bekämpade branden gick inte palatset att rädda. Idag finns endast ett fåtal rester kvar av originalbyggnaden.

Sommaren 2013 rapporterades det att ett kinesiskt bolag har planer på att återuppbygga Kristallpalatset, och att möten med Londons borgmästare hade bokats in. Vi får se hur det blir med dessa storslagna planer.

Webbplatsen Great buildings online har en del material om Kristallpalatset.
Här finns animationer och virtuella modeller som ger oss en bild av hur Kristallpalatset såg ut. I avsnittet Design kan du läsa om konstruktionen.

Minnen från Krystall-palatset

I Östersunds biblioteks magasin finns en stor och platt foliantbok, ca 40 x 25 cm stor. Boken heter ”Minnen från Krystall-Palatset : ett album öfver verldsexpositionen i London” och gavs ut av Bonniers 1851. Den består till största delen av ett antal planscher, varav flera är utvikbara. I bloggens bildarkiv kan du se en hel mapp med några bilder från boken. Kristallpalatset måste verkligen ha imponerat på besökarna.

Ett handskrivet ark sitter inklistrat i början av boken. Det är en avskrift av en artikel i Aftonbladet.
Arket är signerat av Pehr Rissler (1781-1866), Jämtlands förste civile läkare.

”Vid Industri expositionens öppnande å London år 1831 (felskrivning?) blef följande vackra Hymn öfversatt på 30 olika Språk, utdelad och afsjungen”. Därefter följer den upptecknade dikten.
”Afskrifvet från Aftonbladet för d. 24. Julii 1851. ad memoriam af Per Rissler”
Foto av detta handskrivna ark finns i bildmappen.

”Minnen från Krystall-Palatset” ingår i Läroverksdepositionen. Det är böcker som ingick i Östersunds läroverks bibliotek, men som sedan 1934 är deponerade på Östersunds bibliotek (tidigare Jämtlands läns bibliotek). Numera är dessa placerade i magasinet.

Mera om Kristallpalatset kan du läsa i boken ”Resan till Kristallpalatset”, som jag tidigare tipsat om här i bloggen.

Stockholms byggnader i ritningar

Stockholm - ett världsminne

Det är inte alla som känner till att Unesco nyligen utsåg Stockholms stadsarkivs samling av byggnadsritningar till världsminne. Världsminne är arkivens motsvarighet till världsarv.
Stockholm har en stark tradition av planering och ordnat byggande. I 300 år har varje hus som byggts i staden beviljats bygglov baserat på inlämnade ritningar. Antalet bygglovsansökningar som inlämnats under perioden 1713-1978 är ca 240.000. Denna stora samling av ritningar är unik i sitt slag.

Nu har Per Kallstenius, f d stadsarkitekt, och Lennart Ploom, stadsarkivarie, skrivit den praktfulla boken ”Stockholm – ett världsminne : stadens byggnader i ritningar 1713-1913” (Max Ström, 2013).

Denna bok är i stort format, ca 25 x 31 cm, och väger nästan tre kilo. I boken kan du ta del av ca 350 olika ritningar på hus av många olika slag. Påkostade rikemanshus, enklare stugor, lusthus, industrier, stationshus och mycket annat.

Ritningarna är ofta mycket vackra och det är en fröjd att läsa denna kulturhistoriska översikt av alla gamla byggnader i huvudstaden. Tyvärr är en hel del av husen rivna idag, men de (ofta påfallande detaljerade) ritningarna finns kvar. De äldre ritnngarna är ofta gjorda i form av akvareller. De skulle ge en bild av hur det färdiga huset kunde komma att se ut. Ritningarna är alltså ibland rena konstverk.

I boken hittar du givetvis flera av Stockholms märkesbyggnader som Grand Hotel, Cirkus på Djurgården, Börshuset, Berns salonger… Det är dock själva blandningen av byggnader av skilda typer och från olika tidsperioder som är spännande.

”Stockholm – ett världsminne” är ett praktverk som inleds med några riktigt intressanta artiklar, vilka beskriver bakgrunden till ritningsarkivet, dess historia och hur ritningarna framställdes. Läs också om byggmästare, murarmästare, timmermän och arkitekter.

Ritningarna presenteras geografiskt efter stadsdel, och i slutet av boken finns kartor där de olika husens placering finns markerade.

Faktum är att denna skatt av ritningar mirakulöst räddats från förstörelse två gånger: först av en ren slump i och med att ritningarna inte befann sig i rådhuset som brann ned 1753, och sedan genom stark opinion mot en beslutad gallring så sent som 1980! Nu pågår ett arbete med att digitalisera detta världsminne för att göra ritningarna tillgängliga även online.

En storslagen, läsvärd och mycket imponerande bok. Storleken och tyngden gör den visserligen något svårläst om man vill hålla i den, men alla bilder motiverar det stora formatet.

Boken utgör också en nyttig påminnelse om de stora kulturhistoriska värden som dagligen omger oss, ibland utan att vi tänker på det.

Stockholm – ett världsminne i bibliotekets katalog

Det stora Kinaintresset

Ostindiskt

I den fina boken ”Ostindiskt : kinesiskt porslin och Kinaintresset i Sverige under 1700-talet” av Lars Sjöberg och Ursula Sjöberg (Norstedts, 2011) kan du läsa om det stora Kinaintresse som fanns för 250 år sedan.

Det svenska Ostindiska kompaniets handelsskepp förde under 1700-talet med sig stora mängder varor från Kina till Göteborgs hamn. Det var enorma mängder porslin. Eftersom det var på modet med kinesiskt, ville i princip varje välbeställt hushåll ha kinesiska porslinsserviser. Man tror att det handlar om hela 20-30 miljoner porslinsföremål som levererades till Sverige med dessa handelsskepp. Dessutom kom fartygen med te och kryddor, papperstapeter, sidentyger och påkostade möbler.

Ostindiskt” handlar just om detta stora intresse för Kina, och om alla vackra konstföremål. Boken berättar också om de personer och familjer som beställde porslinet och möblerna. En del av beställarna var aktiva i Ostindiska kompaniet. De kunde vara direktörer, kaptener och tillhörde både adeln och borgerskapet. Detta var en stor finansiell verksamhet, där väldigt många var inblandade. Kina blev därmed under 1700-talet en mycket stor inspirationskälla i Sverige.

Författarna Lars Sjöberg och Ursula Sjöberg är båda konstvetare och har tidigare utgivit andra konst- och arkitekturböcker. Bokens foton är av mycket hög kvalitet och de har tagits av Staffan Johansson.

Den mest kända svenska byggnaden beträffande kinesisk kulturpåverkan är ju Kina slott på Drottningholm. Om detta slott finns det redan mycket skrivet, så i ”Ostindiskt” fokuserar man istället på två andra byggnader, Ekebyholms och Thureholms herrgårdar, i Uppland och Södermanland. De föremål man valt ut till boken är de som kan knytas till enskilda personer och familjer. På så vis blir berättelsen om det kinesiska porslinet och möblerna en integrerad berättelse som sätts in i sitt sammanhang. Resultatet är en mycket fin och läsvärd bok.

Större delen av boken handlar om det kinesiska porslinet, vilket ju också är det vi oftast förknippar med 1700-talets Kinahandel. Här kan du läsa om, och se oerhört fina bilder på, matserviser och teserviser, bålskålar och punschmuggar, trädgårdsprydnader med mera. Men här finns också ett längre avsnitt om andra konsthantverk: emaljer, elfenben, pärlemor, siden och inte minst lackföremål. Den hantverksskicklighet som låg bakom all denna produktion är verkligen beundransvärd. Boken avslutas med ett litet kapitel om kinesiska lusthus.

Alla dessa kinesiska föremål medförde också nya umgängessätt. Det blev t ex mycket populärt att umgås över en kopp te.

Fotona i ”Ostindiskt” är framstående. Du kan detaljstudera tallrikar, serviser, lackdekor, sidenmönster. Det gör ”Ostindiskt” till en riktigt vacker bok, och dessutom välskriven.
En både blädder- och läsvänlig bok om det stora Kinaintresset i Sverige på 1700-talet.

Ostindiskt i bibliotekets katalog

Berömda målningar

Berömda målningar

Konsthistorien är fylld av kända och berömda konstverk. Även om man sett dem många gånger går det fortfarande att upptäcka nya detaljer i dem.

Den stora boken ”Berömda målningar : upptäck och förstå världens mästerverk” (Tukan, 2012) är en fin, lättillgänglig och lärorik guide till 66 av världens främsta målningar.
Alla konstverk presenteras i kronologisk ordning, och varje tavla beskrivs på två uppslag. På det första uppslaget presenteras verket, dess konstnär och det sammanhang i vilket det tillkom. På det andra uppslaget kommer detaljstudierna. Olika detaljer i konstverket lyfts fram. Många av dem är riktigt intressanta, och en vanlig museibesökare kanske inte hade upptäckt dem på egen hand.

Bokens stora format (26 x 31 cm) gör att verken kan visas i rejäl storlek. Texten är lättläst och boken kan läsas helt utan förkunskaper.

The Fighting Temeraire av J M W Turner

”Berömda målningar” kan också användas som uppslagsbok, även om urvalet av verk givetvis är begränsat. Ett av verken i denna bok är ”Temeraire i strid” av William Turner, en tavla numera även känd från Bondfilmen Skyfall (2012).

Ska man klaga på något så är det väl det minimalistiska vita omslaget, som inte avslöjar så mycket om bokens färgsprakande inre.

En fin och praktisk bok som gör det ännu roligare att se på konst.

Berömda målningar i bibliotekets katalog

%d bloggare gillar detta: