Kategoriarkiv: Biografier

Winston Churchill före 1939

Winston Churchill del 1

Winston Churchill är en av 1900-talets mest kända och tongivande personer. Han är också en av de mest omskrivna. Få personer, om ens någon, har varit föremål för så många biografier som han. Den officiella brittiska Churchill-biografin är ett jätteverk som omfattar mer än 8.000 sidor. Då har vi inte medräknat alla supplementband som fortfarande är under utgivning.
Här i Sverige har vi inte lika många Churchill-biografier. Men nu kan du läsa en riktigt bra biografi om Churchill, skriven av historikern Bengt Liljegren: ”Winston Churchill. Del 1. 1874-1939” (Historiska media, 2013).

Liljegren har tidigare skrivit uppskattade biografier över så pass skilda personer som Alexander den store, Hitler, Karl XII och rockgruppen Pink Floyd. Inför denna bok läste han in sig på den enorma mängden Churchill-litteratur som finns. Resultatet är en briljant, rapp och modern skildring av en av 1900-talets stora gestalter.

Många svenskar tänker nog uteslutande på Churchill som den store ledaren under andra världskriget. Men när kriget bröt ut 1939 var Churchill redan 65 år, alltså i pensionsåldern, och hade då en lång och dramatisk politisk karriär bakom sig. Någon har sagt att om Churchill hade avlidit innan krigsutbrottet skulle han idag ha setts som en föredetting och en marginalfigur i historien.

Vad vet den genomsnittlige svensken idag om Churchill? Jag tror att det i första hand är just ledarrollen under andra världskriget, att han var en framstående talare, att han var en stor konsument av alkohol och cigarrer och att han associeras med V-tecknet. Detta är dock bara en mindre del av den dramatiska och ofta äventyrliga historien om denne man.
Liljegrens bok visar att Winston Churchill var en komplex person med både goda och dåliga sidor. Boken är mycket väl anpassad för svenska läsare.


Winston Churchill som 26-åring.

Winston Spencer Churchill (1874-1965) föddes rakt in i den engelska högaristokratin. Hela sitt liv skulle han komma att ha imperialistiska åsikter, som ofta ansågs gammalmodiga. Han hade en för sin klass ganska typisk barndom, med frånvarande föräldrar, utbildning på internatskolor, tidvis struliga ungdomsår. Efter militärutbildning blev han krigskorrespondent under boerkriget. Där tillfångatogs han och lyckades med en spektakulär rymning, som gjorde honom känd och berömd – en tidig hjältefigur.

Tidigt upptäckte han sin talang för att skriva. Hela sitt liv kunde Churchill leva gott på sitt skrivande, först i tidningar och sedan i bokform. Få personer har åstadkommit en så stor mängd text som Churchill, skriver Liljegren. Tal, artiklar, brev, biografier, historiska flerbandsverk… det finns en närmast ofantligt stor dokumentation.

Winston Churchill hade en nära relation med sin hustru Clementine. De brevväxlade ständigt och i dessa brev är Winston väldigt öppen. Han var henne trogen och hade inga utomäktenskapliga affärer, något som inte var alltför vanligt i hans kretsar.

Churchill inledde tidigt en politisk karriär. Han skulle komma att sitta i det brittiska parlamentet under hela 64 år. Hans politiska karriär var som en berg- och dalbana, med stora framgångar som avlöstes av kraftiga nederlag. Han bytte parti inte mindre än två gånger! Churchill var känd för sin envishet, vilket gjorde det svårt att placera in honom i en partiorganisation. Ofta gick hans åsikter tvärt emot omgivningens, men han vek sig aldrig och argumenterade konsekvent för sin sak, oavsett hur starkt motståndet kunde vara. Han sågs som excentrisk, ibland som en relik från en annan tid. Flera gånger dödförklarades hans politiska karriär, men han lyckades alltid på något sätt komma tillbaka.

Churchills retoriska förmåga var fantastisk. Han var en av 1900-talets allra främsta talare. Alla hans tal var noggrant nedskrivna i förväg, och de finns bevarade och kan läsas än idag. I bokform omfattar de ca en hyllmeter och innehåller många klassiska citat.

Dessutom var hans arbetskapacitet helt enorm, och hans sociala förmåga var välkänd. Ingen glömde ett möte med Churchill.

Churchill odlade sin egen mytbildning. En av hans stora succéer var sin egen självbiografi över sin ungdom, ”My early years” (”Min ungdom”), som är underhållande men friserad. ”History will be kind to me – for I intend to write it” sade han.

Churchill begick dock flera misstag, och vissa av dem fick dramatiska konsekvenser.

Under första världskriget var han marinminister och var en av de huvudansvariga för det stora misslyckandet vid halvön Gallipoli i Turkiet 1915. En halv miljon man dog (fördelat på båda sidor) och Churchill fick avgå.

Efter segern i första världskriget hade britterna fått expansionsmöjligheter i Mellanöstern. Som kolonialminister beslutade Churchill 1921 att inrätta det nya landet Irak och sätta en brittiskvänlig kung som dess regent. Detta och andra relaterade beslut fattades helt utan hänsyn till de etniska folkslag och religiösa grupper som fanns i området. Problemen från denna tid lever kvar i våra dagars politiska situation i Mellanöstern.

Under sin tid som finansminister återinförde Churchill 1925 guldmyntfoten, i strid med råd från ekonomen John M Keynes. Det innebar att pundet knöts till en fysisk mängd i guldreserven, och uppvärderades. Det medförde stagnation i den brittiska ekonomin. Exportmöjligheterna försämrades, arbetslösheten steg och svåra konflikter på arbetsmarknaden utbröt.

Det är lätt att en biografi över Churchill per automatik blir hyllande. Något som är väldigt bra med Liljegrens bok är att den även lyfter fram Churchills negativa egenskaper.

Empati var inte någon av Churchills främsta sidor. Han hade också rasistiska åsikter, inte minst när det gällde Indien. Churchill var en stenhård motståndare till att ge Indien ökat självstyre, och ogillade Gandhi starkt. Hans åsikter om färgade och kineser kan idag inte heller ses som särskilt politiskt korrekta. Churchill var också hela tiden motståndare till kvinnlig rösträtt. Men han var ett barn av sin tid, en tid då det brittiska imperiet under drottning Victoria styrde världen. Så såg i alla fall britterna det.

En av Churchills stora förtjänster var att han var bland de första att varna för Hitler och nazismen. Det var en samförståndsanda som rådde på 30-talet, men Churchill var konsekvent i sitt fördömande av utvecklingen i Tyskland.

Liljegrens bok slutar den 3 september 1939, då Churchill utses till marinminister. Fortsättningen följer i nästa del, som planeras utkomma under 2014. Jag ser redan fram emot att få läsa den.

Detta är en strålande, välskriven och mycket underhållande biografi över en av 1900-talets största personligheter. Jag tycker särskilt om Liljegrens fina språk. En stor läsupplevelse. Rekommenderas varmt.

Winston Churchill. Del 1. 1874-1939 i bibliotekets katalog

Hög status på 1700-talet

Ett ståndsmässigt liv

Vår tids statuskonsumtion för lånade pengar är ingenting nytt. På 1700-talet var det adeln som förväntades leva ståndsmässigt. Om livsstilen hos en högadlig familj vid denna tid kan du läsa i Johanna Ilmakunnas omfångsrika bok ”Ett ståndsmässigt liv : familjen von Fersens livsstil på 1700-talet” (Svenska litteratursällskapet i Finland / Atlantis, 2012).

Adeln i Sverige (som ju inkluderade Finland) under 1700-talet var verkligen inte stor. Man tror att den uppgick till ca 10.000. Ändå var det adeln som hade störst samhällsinflytande. Denna position skulle alltså manifesteras och visas upp. Adelns livsstil var en viktig ståndsmarkör. Som adelsman förväntades man ha ett förfinat uppträdande och konsumera den tidens lyxvaror. Dessutom förväntades man vara måttfull. Samtidigt var det långt ifrån säkert att de faktiska inkomsterna svarade mot den konsumtionsnivå man ville visa upp. Många adelsfamiljer blev djupt skuldsatta.

Johanna Ilmakunnas har doktorerat på detta ämne, och den här boken är en bearbetad och utökad version av hennes avhandling. Som exempelfamilj har hon valt familjen von Fersen, och det är tre generationer von Fersen som står i fokus för skildringen.

Greve Hans von Fersen (1683-1736) var officer och ämbetsman. Hans söner Carl von Fersen (1716-1786) och Axel von Fersen d.ä. (1719-1794) var hovmän och statsmän, och den sistnämndes son Axel von Fersen d.y. (1755-1810) var militär och diplomat. Han är den mest kände av alla von Fersen.

För en adelsman fanns det i huvudsak tre tänkbara karriärer: officer, civil ämbetsman eller hovman. Att arbeta vid hovet ansågs finast. Störst trygghet hade de familjer med en stor andel ärvd jord. Hade man många slott och herrgårdar gav det en bra ekonomi. Det gick också att få inkomster genom uthyrning. Sönerna försörjdes i allmänhet av fadern. Ogifta kvinnor var dock omyndiga.

Den konsumtion man förväntades hålla krävde mycket pengar. Det helst talrika tjänstefolket skulle ha lön (åtminstone de utbildade – pigor och drängar fick nöja sig med kost och logi), man skulle resa ståndsmässigt med vagn och hästar, klä sig i det senaste modet, göra utbildningsresor, kunna konversera och helt enkelt svara mot den bild man hade byggt upp åt sig själv. Inom adeln förekom dessutom en frekvent låneverksamhet. Det kunde vara stora summor som lånades. Mer än 6% ränta fick man dock inte ta ut.

Här finns intressanta kapitel om äktenskapets sociala betydelse, hur man uppfostrade sina adliga barn, vilka livsnjutningar en adelsman tilläts ägna sig åt (snusandet var t ex på modet under 1700-talet), hur adelsdamerna förväntades leva, hur palatsen planerades och sköttes, vilket tjänstefolk man hade, och ett rejält avsnitt om finansieringen av hela denna extravaganta livsstil.

I boken finns en beskrivning av Axel von Fersen d.ä.:s begravning 1794, som var extremt överdådigt påkostad. Det var en ceremoni som skulle manifestera makten och inflytandet.

”Ett ståndsmässigt liv” är en rejäl bok som bitvis är något tungläst, men den innehåller en hel del intressanta och spännande skildringar av de här privilegierade personernas livsstil, med mängder av detaljer. Att revolutionens tidevarv skulle komma så småningom är inte så konstigt när man läser denna bok.

En fascinerande bok om tre generationer von Fersen. Rekommenderas till dig som är intresserad av svenskt 1700-tal och av historisk lyxkonsumtion.

Ett ståndsmässigt liv i bibliotekets katalog

Sitting Bull

En dödsvind för mitt folk

Lakotahövdingen Sitting Bull är den mest berömde indianhövdingen av alla. Han är dessutom den mest fotograferade. På flera porträttfoton möter vi hans starka och intensiva blick. Troligen är det honom vi först associerar till när vi tänker på de nordamerikanska indianerna. Ändå är hans person nog ändå ganska obekant för många.
Hittills har det inte funnits någon ordentlig biografi över Sitting Bull på svenska. Men nu har Tommy Eriksson, dokumentärförfattare och indianexpert, skrivit ”En dödsvind för mitt folk : Sitting Bull : livet, komplotten, mordet” (Agerings, 2013).
Låt mig redan från början säga att detta är en fenomenalt välskriven bok.

Sitting Bull (ca 1831-1890), vars indianska namn var Ytatanka Iyotake, var hövding bland hunkpapa lakota, en gren av siouxerna. Redan som ung utmärkte han sig som en stor krigare, och senare i livet blev han även en andlig ledare för sin stam. Sitting Bull var en karismatisk och stark ledare. Han var en av de hövdingar som aldrig skrev på något avtal med de vita som innebar några landavträdelser. För de vita blev Sitting Bull mest känd i och med segern över Custer vid slaget vid Little Big Horn 1876, ett slag som dock Sitting Bull inte själv aktivt deltog i på samma sätt som t ex Crazy Horse. I den här boken ges dock det slaget ett ganska litet utrymme, vilket är klokt eftersom det lätt kan ta för stort fokus.

Den vite mannens utbredning och kolonisering gjorde indianernas traditionella livsföring svår. De vita bröt ständigt mot sina egna fördrag, begick fruktansvärda övergrepp mot indianerna (ofta mot obeväpnade kvinnor och barn) och spelade ut rivaliserade indianstammar och grupper mot varandra. Genom att utrota buffeln framkallades svältkatastrofer och indianska flyktingströmmar mot nya områden. Sitting Bull och hans folk tvingades att dra sig in i Kanada 1877. Till sist fanns det ingen annan lösning för honom än att gå i fångenskap.
Eriksson belyser i sin bok hur de vita kände sig hotade av Sitting Bulls karisma och ledaregenskaper. Många ögonvittnesskildringar berättar om hövdingens starka utstrålning.
Som fånge i reservatet fick Sitting Bull en svår motståndare i indianagenten James McLaughlin. Efter att Sitting Bull rest med William ”Buffalo Bill” Cody på en populär och uppskattad cirkusturné förbjöd McLaughlin fler sådana utflykter.

De vita kände sig särskilt hotade av indianernas andedans (ghost dance), som man ville förbjuda. Eriksson lägger fram indicier som tyder på att McLaughlin kan ha varit ansvarig för det skamliga mordet på Sitting Bull 1890. Man var dock noga med att se till att det var andra indianer som stod för själva handlingen.

Monument vid Sitting Bulls grav i South Dakota
Monument vid Sitting Bulls grav i Mobridge, South Dakota.

”En dödsvind för mitt folk” är en stark bok med stor närvarokänsla. Eriksson låter hövdingen själv komma till tals genom talrika citat, och boken är oerhört väldokumenterad. Enbart litteraturförteckningen i slutet av boken omfattar 35 sidor!
Jag tycker om Erikssons språk. Den stora faktamängden som ligger till grund för boken förmedlas på ett lättillgängligt sätt, och det här är en bok man gärna sträckläser (trots att man vet hur det ska gå på slutet).

Läsningen är ibland omskakande. Den traditionella bilden av den hjältemodige vite västernhjälten som angrips av fientliga indianer har under de senaste decennierna verkligen nyanserats, men jag tror att många fortfarande är omedvetna om hur amerikanerna faktiskt behandlade indianerna på 1800-talet. Detta är en viktig bok som många borde läsa. Illustrerad med foton och kartor.

Tommy Eriksson har tidigare skrivit flera andra böcker om Nordamerikas indianer. Senast utkomCusters sista strid 2011. Även den är mycket bra och jag har tidigare rekommenderat den här i bloggen.

En dödsvind för mitt folk i bibliotekets katalog

Richard Wagner 200 år

Trollkarlen från Bayreuth

Den 22 maj är det 200 år sedan kompositören Richard Wagner föddes.
När vi idag tänker på Wagner, vad är då det första vi kommer att tänka på? Kanske långa och tunga operor, storbystade, hjälmprydda valkyrior som med sina höga toner kan spräcka speglar, och så Wagners antisemitism. Än idag vägrar orkestrar i Israel att spela Wagners verk.

Faktum är att Wagner redan under sin livstid var en i högsta grad kontroversiell person. Han hade fanatiska beundrare och oförsonliga fiender. Men det går inte att komma förbi honom när 1800-talets musikhistoria ska skrivas. Hans verk var oerhört nydanande och inflytelserika – det wagnerska musikdramat påverkade hela operahistorien.

Den senaste biografin om Wagner som utgivits på svenska är ”Trollkarlen från Bayreuth : en biografi över Richard Wagner” av Ingvar Lundevall (Sveriges Radios förlag, 1989). Lundevall har även nyöversatt Wagners operor.

Ibland sägs det att kulturpersonligheter kan vara svåra att ha att göra med. Detta är snarast att ta till i underkant när det gäller Richard Wagner. Han framstår som en av 1800-talets mest besvärliga och osympatiska personer.

Richard Wagner (1813-1883) kom från Leipzig. Han var inte lätt att ha att göra med. Hela sitt liv avskydde han skolor och lärare, och hans ego var enormt. Som ung vanskötte han sina studier, vägrade följa regler och normer och tänkte först bli författare. Han kom in på musikens bana via sin äldre bror Albert, som var operasångare. Richard Wagner var dessutom en stor kvinnokarl under hela livet, konstant otrogen mot sin hustru. Han var arrogant, egocentrisk och ekonomiskt fullständigt oansvarig. När han slog igenom som kompositör med operan Rienzi, som den kungliga teaterns hovkapellmästare i Dresden 1842, fick han svårt att få några konstnärsvänner. Wagner ansågs obehaglig att umgås med.

Han lyfte fram Beethovens nionde symfoni, som vid denna tid ansågs alltför modern, och konserten blev en framgång. Wagner hade dock utan problem bestämt sig för att ändra i Beethovens partitur, både beträffande instrumentering och tempobeteckningar. Wagner-versionen av Beethovens nia kom sedan att bli förhärskande långt in i modern tid.

Man förstår att Wagner inte var någon bra chef över orkestermusikerna. Till sist krävde de hans avgång. Samtidigt fångades Wagner av tidens revolutionära ideal och eftersöktes av polisen. Han fick fly till Zürich.

Wagner använde sig av tyska folksagor som underlag för sina stora, nydanande och framgångsrika operaverk. Tannhäuser och Nibelungens ring är de mest kända av dessa. Andra motiv är de germanska riddarsagorna om Lohengrin, Tristan & Isolde och Parsifal. Välkänt är Wagners användande av ledmotiv i sina operor, något som inspirerat moderna filmmusikkompositörer.

Redan 1850 utgav Richard Wagner en antisemitisk skrift ”Judendomen i musiken”. Trots att den publicerades under pseudonym var det tydligt att Wagner var upphovsmannen. Här hävdade Wagner att det var judarna som låg bakom den moderna materialismen, och att det var nödvändigt att rensa ut det judiska från Tyskland. Även senare i livet gav Wagner uttryck för aggressivt antisemitiska åsikter.

Wagners kroniska brist på både pengar och empati, ”omättliga njutningslystnad”, i kombination med ett bitvis kaotiskt privatliv, var ett stort problem. Han räddades av att den unge kung Ludwig II av Bayern bjöd in honom till München. Den gamle revolutionären blev alltså en kunglig gunstling.
Så småningom förvärvade Wagner en bit mark i Bayreuth norr om Nürnberg, där han lät bygga en teater. Festspelen i Bayreuth startade 1876 och leds fortfarande av medlemmar i familjen Wagner. Mot slutet av sitt liv blev Wagner djurrättsvän och vegetarian. Kanske inte så konstigt att Wagner senare blev Adolf Hitlers favoritkompositör.

Trollkarlen från Bayreuth i bibliotekets katalog

Tannhäuser i Paris

Trots sina negativa sidor blev alltså Richard Wagner en av musikhistoriens storheter. Om man vill läsa en röst från Richard Wagners samtid så finns exempelvis Charles Baudelaires ”Tannhäuser i Paris” (Ellerströms essäserie, 2008) att låna. Den franske författaren Baudelaire (1821-1867) var med vid det kaotiska uppförandet av operan Tannhäuser i Paris 1861. Dessa konserter orsakade publikupplopp, protester och skandalskriverier. Hans långa essä ”Tannhäuser i Paris” ingår i Ellerströms utgivning av Baudelaire-texter. Översättaren Lars Nyberg har även skrivit förord och kommentarer. Baudelaire (mest känd för ”Ondskans blommor/Det ondas blommor”) fångades av tidens dualism: det nya mot det gamla, det tyska och det franska, det moderna och det klassiska.

Tannhäuser i Paris i bibliotekets katalog

De flesta av Wagners operor finns att låna som musik-cd på biblioteket. Flera av operorna finns även att låna som musik-DVD.

I juli sänder Sveriges Radio P2 flera operaföreställningar från Bayreuth.
Operaföreställningar i P2 – Wagner 200 år

Anna Maria Lenngren

Anna Maria Lenngren

Vid sidan av Carl Michael Bellman är Anna Maria Lenngren (1754-1817) den av våra 1700-talspoeter som har blivit mest läst och beundrad av eftervärlden. Torkel Stålmarck har nu skrivit en biografi över henne, ”Anna Maria Lenngren : granris och blåklint” (Carlsson, 2011). Det är den första biografi om Lenngren som utgivits på evigheter.
Varför undertiteln? Jo, Stålmarck säger i förordet att Lenngrens poesi liknar granris och blåklint genom att ”den doftar, den fägnar ögat, men den även sticks” (ett citat från 1844).

Anna Maria Lenngren ville inte synas. Under hennes livstid utgavs aldrig någon bok med hennes texter under öppet författarnamn. Inte heller i Stockholms Posten, tidens ledande tidning, där hon var en ledande skribent främst under 1790-talet, publicerades hennes dikter med författarnamn. Trots detta var det många i Stockholm som förstod vem författaren var.

Lenngrens kvickhet, ironi, medkänsla och humor har fångat läsare i över 200 år. Hennes dikter är än idag fortfarande osedvanligt fräscha, vilket är mer än man kan säga om många andra under 1700-talet upphöjda poeters verk.
Lenngren kom från Uppsala. Hemmet var fattigt men intellektuellt vitalt, skriver Stålmarck. Hon började sin karriär som översättare för hovteatern och som leverantör av tidningsvers. Sedan slog hon igenom 1775 med ”Thé-Conseillen”. Året därpå blev hon medlem i det lärda sällskapet Utile Dulci. 1780 gifte hon sig med Carl Peter Lenngren och valde sedan att specialisera sig på satiren och den anekdotiska och epigrammatiska dikten. Hon ville inte idealisera i sin diktning, utan ville skildra vardagen.

Hon levde i brytningstiden mellan den gustavianska och den romantiska tiden, och hon var mycket bra på att driva med adeln, med hyckleri och dubbelmoral. Hon hade dock inget till övers för de unga romantikerna, som hon också kritiserade i sin diktning.

Efter hennes död gav maken ut hennes dikter under den märkliga titeln ”Skalde-försök” (1819), en titel som Svenska Akademien genast vände sig emot. Lenngren hade flera gånger varit på tal att väljas in i Akademien, vilket dock ej hade skett.

Anna Maria Lenngren

Några av hennes mest kända dikter:
”Pojkarne” (med sin välbekanta öppningsrad ”Jag mins den ljufva tiden, jag mins den som i går”) (1797)

”Porträtterne” (en fenomenal satir över adeln) (1796)

”Några ord till min k. Dotter, i fall jag hade någon” (1798)
Här manar hon den unga kvinnan att inte ägna alltför mycket tid åt läsning på det ”at saucen ej må fräsa öfwer.” Eftervärlden har funderat på om detta var ironiskt menat eller ej.

Läs Anna Maria Lenngrens dikter i Litteraturbanken

Det här är en trivsam biografi om en av våra mest omtyckta historiska författare. Här får vi också en god bild av den tid Lenngren levde och verkade i. Dessutom blir man sugen på att läsa mera av hennes texter. Vilken tur att de så enkelt finns att få tag i online via Litteraturbanken!

Anna Maria Lenngren : granris och blåklint i bibliotekets katalog

Biskop Brasks jubileumsår

Biskop Brasks jubileumsår

I Östergötland har man just invigt biskop Hans Brasks jubileumsår.
Det är nämligen 500 år sedan Hans Brask (1464-1538) blev biskop i Linköping. Under året anordnas därför diverse Brask-relaterade program i form av utställningar, föredrag m m.
Biskop Brask 1513 – 2013

Vem var då Hans Brask? Idag förknippar vi honom enbart med den berömda brasklappen, på vilken det enligt legenden stod ”Härtill är jag nödd och tvungen” (eller snarare ”Til thenna besegling är jach nödd och twingat”, åtminstone enligt Olaus Petris krönika). Det tråkiga är att denna så berömda lapp kanske aldrig har existerat i verkligheten. Men berättelsen i vilken den förekommer är god.

Här kan du läsa en biografisk artikel om Brask, där episoden med brasklappen självklart ingår:
Vem var Hans Brask?


Hans Brask

Faktum är att det finns en relativt nyskriven biografi – ”Hans Brask : en senmedeltida biskop och hans tankevärld” av Per Stobaeus (Artos & Norma, 2008). Detta är egentligen en avhandling i historia vid Lunds universitet, som även utgivits som ”vanlig bok”.

Det intressanta med Brask är att han levde och verkade i brytningstiden mellan den katolska och protestantiska tiden i vårt land. Det var en dramatisk tid i flera avseenden: Kalmarunionen hade upplösts och Gustav Vasa förändrade Sverige. Kampen mellan kungamakt och kyrka pågick.
Det finns faktiskt en hel del brev bevarade som Brask skrivit. Detta gör att Stobeaus har möjlighet att i sin bok beskriva biskopsrollen i 1500-talets Sverige. Just tankevärlden hos en 1500-talsmänniska som Brask står i fokus för denna bok. Stobaeus framställer Brask som den siste portalfiguren för den en gång så mäktiga och självständiga senmedeltida kyrkan i Sverige.

Boken är givetvis akademisk, och den innehåller påtagligt mycket diskussioner om kristen ideologi. Samtidigt har den en bra och överskådlig kapitelindelning, samt ett användbart register. Eftersom det är en avhandling ingår en stor notapparat och en lång litteraturlista.

Stobaeus Brask-biografi passar kanske främst dig som är intresserad av kyrkohistoria och idéhistoria.

Hans Brask i bibliotekets katalog

Svenskt biografiskt lexikon

SBL

En liten uppföljning av fredagens boktips om Daniel Rolanders resa till Surinam, Ur regnskogens skugga”.
Om man vill slå upp en biografisk artikel om Daniel Rolander upptäcker man att han inte finns med som uppslagsord i vanliga uppslagsverk som NE. Men man kan hitta biografiska artiklar på andra sätt.

Ett av de mest användbara och klassiska svenska referensverken är Svenskt biografiskt lexikon, av oss bibliotekarier (och även släktforskare m fl) allmänt benämnt ”SBL”.

SBL började utges 1918 av Bonniers förlag. 1962 inrättades en statlig myndighet, också med namnet SBL, som fick ansvar för utgivningen. 2009 överfördes utgivningsansvaret till Riksarkivet.
Hittills har SBL i alfabetet hunnit fram till ”Ström”. Numera tar man endast med avlidna personer i uppslagsverket.
I dagsläget finns 33 band utgivna. Hela verket beräknas vara klart 2015 och då kommer det att omfatta hela 38 tjocka band. Varje band omfattar ca 800 sidor.

SBL finns även, praktiskt nog, online.
Svenskt biografiskt lexikon online

Här kan man söka på många olika begrepp: namn, yrken etc. Läs mera på presentationssidan.

SBL:s artikel om Daniel Rolander

Kan tillägga att James Dobreffs essä om Rolander i boken ”Ur regnskogens skugga” dock troligen är den bästa artikel som skrivits om honom.

Abraham Bäck

Abraham Bäck

Idag är det inte så många som vet vem Abraham Bäck var. Han är en av många viktiga personer i den svenska historien som med tiden har fallit i glömska. Därför är det trevligt att se en nyskriven biografi om honom.

Thomas Ihre har skrivit boken ”Abraham Bäck : mannen som reformerade den svenska sjukvården” (Atlantis, 2012).

Den framstående läkaren Abraham Bäck (1713-95) var under mer än 40 år chef för Collegium medicum, som var en föregångare till våra dagars Socialstyrelsen. Tack vare Bäcks insatser förbättrades sjukvården i Sverige rejält, både administrativt och kunskapsmässigt. Han såg till att Sverige fick ett fungerande system med provinsialläkare och införde kirurgi som ett studieämne i medicinarutbildningen.
Bäck gjorde viktiga insatser på många områden inom den svenska medicinen och värnade även om de fattigas hälsa. Dessutom var han god vän med Carl von Linné.

I början av 1700-talet fanns det egentligen ingen sjukvård i Sverige och i hela landet fanns endast ett fåtal läkare. De flesta av dessa kom från andra länder och var anställda vid hovet eller hos storgodsägare. Vanligt folk hade bara fältskärer, barberare och ”kloka gummor” att anlita. Under 1700-talet skulle det sedan komma att hända mycket på detta område, och Bäck var en central person i det avseendet.

Författaren Thomas Ihre är medicine doktor och tidigare ordförande i Svenska läkarsällskapet. Abraham Bäck var hans farfarsfarfarsmorfar.
I den här boken får vi en intressant skildring av hur läkarna arbetade på 1700-talet.
Vi får också följa Bäcks utbildning och karriär. Han fick flera framstående positioner, bl a som kunglig livmedikus från 1749. Han var också en av de som låg bakom Serafimerlasarettets tillkomst, och blev också dess förste överläkare. Det var Sveriges första sjukvårdsinrättning där man hade organiserad medicinsk utbildning. Han skapade också den första moderna farmakopén. (En farmakopé är en läkemedelsförteckning som även innehåller anvisningar för dosering m m).

Detta är en bra och välskriven biografi som lyfter fram en viktig person i svensk 1700-talshistoria. Läs gärna denna bok, som ger oss nyttigt perspektiv på sjukvårdens historia.
Om 1700-talsmänniskorna skulle veta att vi i dagens Sverige slipper oroa oss för t ex smittkoppsepidemier, skulle de nog tycka att det vore en drömtillvaro. Nästa gång vi träffar en läkare kan vi ju skänka en tanke till Abraham Bäck.

Abraham Bäck i bibliotekets katalog

Sven Hedin och Adolf Hitler

Vi som beundrade varandra så mycket

För 60 år sedan dog Sven Hedin (1865-1952). Han var en av Sveriges främsta upptäcktsresande och äventyrare kring förra sekelskiftet, och dessutom en mycket framstående tecknare och kartograf. Han satt även i Svenska Akademien och var dessutom den siste i Sverige som adlades.

Men idag är Sven Hedin främst förknippad med nazismen. Han hade starkt konservativa värderingar och var en stor beundrare av Adolf Hitler. Inte ens efter krigsslutet ändrade Hedin uppfattning. Hur kunde det bli så?

Axel Odelberg är journalist och författare. I boken ”Äventyr på riktigt” (Norstedts, 2008) berättade han historien om Sven Hedins forskningsexpeditioner och äventyrliga strapatser i Asien.
I sin nya bok ”Vi som beundrade varandra så mycket : Sven Hedin och Adolf Hitler” (Norstedts, 2012) fokuserar han helt på Hedins kontakter med Nazityskland. Resultatet har blivit en mycket intressant och läsvärd bok.

Sven Hedins forskningsresor och äventyr resulterade i många böcker, som översattes till alla de stora språken. En av många som läste böckerna och fascinerades av Hedin var den unge Adolf Hitler. När nazisterna tagit makten tog Hitler kontakt med Hedin. De beundrade varandra och Odelberg beskriver målande hur de överöste varandra med smicker. Samtidigt tog allt fler personer i Sverige avstånd från Sven Hedin. Vilhelm Moberg ansåg att Hedin borde lämna Svenska Akademien.

Odelberg beskriver i boken hur Hedin även fungerade som en informatör åt den svenska regeringen. Eftersom Hedin kunde röra sig i de högsta tyska kretsarna var han en av de som kunde meddela hur man i Tyskland tänkte i olika frågor. Hedin sände sina rapporter med kurirpost till svenska UD.

Hedin försvarade nästan allt Hitler tog sig för, utom judeförföljelserna. Den hyllningsbok om Tredje riket han skrev fick därför inte ges ut i Tyskland. Men det påverkade inte Hedins omdöme om Führern. Inte ens vid krigsslutet ändrade han sig.

Hur förklarade han då avslöjandena om koncentrationslägren? Bildbevisen publicerades i alla tidningar vid krigsslutet. Hedin kunde inte tro att hans fina vänner i den tyska ledningen kunde ha gjort sig skyldiga till detta. Han ansåg att det måste ha varit folk längre ned i hierarkin som var ansvariga, och att de blivit ”provocerade”.

Efter Hitlers död skrev Hedin hans dödsruna i DN. Där skrev han att Hitler var ”en av de största män världshistorien ägt”. Hans beundran av Hitler stod Hedin dyrt. Han blev alltmer isolerad och vännerna färre och färre. Men han gjorde aldrig avbön.

Detta är en välskriven och tankeväckande bok. Det är lätt för oss som lever idag och har alla svar att fördöma de som stod på tyskarnas sida. Vår dom över de som sympatiserade med nazisterna är idag hård. Men hur tänkte en sådan människa? Hur kunde en sådan framstående person som Sven Hedin vara så okritisk? Det är också viktigt att minnas att Sverige i början av 1900-talet var starkt tyskinfluerat. Axel Odelbergs bok är intressant läsning för oss alla.

Vi som beundrade varandra så mycket i bibliotekets katalog

Kan tillägga att i princip alla utgivna böcker av Sven Hedin finns att låna på biblioteket, både hans reseskildringar, forskningstitlar och politiska böcker. De är dock placerade i magasinet.

Caravaggio

Caravaggio - ett liv

Den italienske målaren Caravaggio (1571-1610) var sin tids rockstjärna, en sorts ”bad boy”. Han var en av barocktidens viktigaste konstnärer och blev en av bildkonstens stora stilbildare. Läs gärna Helen Langdons biografi om denne dramatiske man: ”Caravaggio : ett liv” (Norstedts, 2002).

Hans verkliga namn var Michelangelo Merisi da Caravaggio och han var son till en byggmästare.
Caravaggios liv och konst präglades i lika hög grad av våldsamhet.

Hans nyskapande måleri utmanade samtiden. Det var ett kraftfullt, sinnligt och realistiskt måleri, ofta med en dramatisk ljussättning och raffinerade skuggor. Caravaggio hämtade ofta sina modeller direkt från gatan, fattiga och smutsiga. Han förskönade inte vad han såg.

Detta var långt ifrån samtidens religiösa högstämda konst, och Caravaggio blev kontroversiell.

Redan hans första större verk (en avbildning av Matteus historia) i en kyrka i Rom, orsakade skandal och altartavlan fick målas om. ”Matteus kallelse” återger en ganska alldaglig scen från en krog.

Alla kunde dock se hans fantastiska teknik. Han fick beställningar från flera av de främsta samlarna och institutionerna.


En typisk Caravaggio-målning: ”David med Goliats huvud” (1609-10)

Caravaggio var hetlevrad och hamnade lätt i bråk. Efter ett dråp 1606 tvingades han föra ett kringflackande liv. Vid endast 39 års ålder dog han i malaria.

Langdons biografi är välskriven och intressant. Caravaggios dramatiska liv och konst lämpar sig väl för biografier. Rekommenderas!

Caravaggio – ett liv i bibliotekets katalog

Neville Chamberlain

Fred?

Vi känner ju till andra världskriget mycket väl. Under årens lopp har vi tagit del av filmer, tv-serier, böcker och annat om detta oerhört uppmärksammade ämne. Vi vet vad Hitler var ute efter, vi känner till nazismens ideologi, vi har fakta om Förintelsen, och mycket annat. Vi har helt enkelt facit. Men det hade inte de som levde på 30- och 40-talet. Därför kan läsning av samtida litteratur från den här tiden ge nya och intressanta perspektiv.

Stuart Hodgsons biografi om Neville Chamberlain, ”Fred?” (Fritzes, 1939) visar på den osäkra situation som rådde 1939. Hade Chamberlain säkrat freden eller ej?

Neville Chamberlain (1869-1940) var brittisk konservativ premiärminister 1937-40. I den hotfulla utrikespolitiska situation som rådde 1938 sökte han samförstånd med Tyskland och Italien. Han ville stödja de fredsvänliga krafter som han ansåg fanns i Berlin.

Peace in our time! - Chamberlain vid återkomsten från München

30 september 1938 ingicks den s k Münchenöverenskommelsen, som bl a gick ut på att Tjeckoslovakien tvingades avträda det tyskspråkiga Sudetområdet till Tyskland. När Chamberlain kom hem från München visade han stolt upp avtalet och utropade ”Peace in our time!” Freden i Europa hade garanterats.

I efterhand har Chamberlains eftergiftspolitik setts som ett stort misslyckande. I mars 1939 annekterade Tyskland resten av Tjeckoslovakien, och när Polen anfölls 1 september 1939 förklarade Storbritannien Tyskland krig. Strategin hade misslyckats. Chamberlain övervägde ändå länge en förhandlingsfred med tyskarna. Under våren 1940 tvingades Chamberlain avgå och ersattes av Winston Churchill. Chamberlain dog några månader senare i cancer.

Stuart Hogdsons biografi om Chamberlain heter i original ”The man who made the peace” och beskriver hans liv och karriär. Boken är hyllande och rakt genom positiv. Münchenöverenskommelsen beskrivs som ”en milstolpe i historien, inte bara i Englands och Tysklands historia, utan i världshistorien”.
Vidare: ”Nya krig kunna hota (…) Men då skola människorna reagera på samma sätt som nu, och nästa gång skall det bli lättare att organisera motståndet mot kriget. Den erfarenheten är det stora pris som vunnits.”
Boken verkar vara utgiven i början av 1939, innan Tysklands annektering av Tjeckoslovakien.

Det är lätt för oss att kritisera den här hyllande inställningen. Vi vet ju hur det gick. Men då kunde man inte veta säkert hur det skulle gå. Boken ger en tankeväckande inblick in i historiens tittfönster. I början av 1939 hoppades man på fred, något som den här biografin ger ett tydligt uttryck för.

Många andra samtida böcker från andra världskrigets dagar finns i bibliotekets magasin.

Fred? i bibliotekets katalog

Strindbergs världar

Strindbergs världar

Det är nog ingen som missat att 2012 är Strindbergsåret. Det är 100 år sedan Sveriges störste författare dog, och detta har inneburit stor uppmärksamhet kring Strindbergs liv och verk.
Här i bloggen har jag tidigare tagit upp Strindbergsåret och tipsat om länkar till gratis e-böcker av Strindberg.

Årets stora praktverk om Strindberg är dock ”Strindbergs världar” av Björn Meidal och Bengt Wanselius (Max Ström, 2012). Detta är en gigantisk fotografisk biografi som innehåller lika mycket bilder som text. Boken väger hela 2.6 kilo, är i stort format och rejält tung att hålla i.
”Strindbergs världar” är indelad i 15 olika kapitel, alla överdådigt illustrerade. Vilken tur att Strindberg var så intresserad av ny teknik och tog till sig exempelvis fotografering. Tack vare detta finns många fotografier av honom bevarade. Flera av dem publiceras för första gången i denna bok, som innehåller över 500 olika bilder!

Författaren Björn Meidal är professor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet och är en av världens främsta Strindbergsforskare. Han har bl a varit redaktör för bokutgivningen av Strindbergs många brev. Bengt Wanselius är fotograf och bildredaktör. Han gav häromåret ut en liknande mastodontbiografi om Ingmar Bergman, också den på förlaget Max Ström. Den tilldelades Augustpriset för bästa svenska fackbok.

Om August Strindberg har det skrivits åtskilliga hyllmeter litteratur. Hans liv, hans relationer, hans verk och hans strider med andra har analyserats många gånger. Men märkligt nog har ingen tidigare utgivit ett sådant här bildrikt verk om honom. Detta är ett imponerande verk, där Strindberg framträder i helfigur. Hans världar är givetvis de geografiska platserna. Vi får följa författaren från den ena bostaden och vistelseorten till den andra. Stockholm, Uppsala, Berlin, Paris, Kymmendö: alla finns avbildade här. Nästan halva sitt yrkesverksamma liv tillbringade han utomlands. Han var ständigt i rörelse. Men Strindbergs världar är också de litterära och psykologiska.

Det är inte lätt att ge en heltäckande bild av Strindberg eftersom han var så mångsidig och rörlig, både intellektuellt och fysiskt. Men Meidal och Wanselius lyckas bra i ”Strindbergs världar”.
Boken är ett magnifikt verk, i huvudsak kronologiskt, extremt bläddervänligt och fyllt av intressanta och spännande detaljer. Meidal väjer heller inte för de mindre tilltalande sidorna hos Strindberg. Allt finns med. Här finns också en hel del humor. Mycket läsvärd. Ibland behöver man nästan ta en paus under läsningen för att reflektera över Strindbergs personlighet. Vad mycket han ägnade sig åt! Han var verkligen en mycket speciell och komplex man.
Tyvärr gör bokens tyngd att den kan vara svår att hålla i, men det är väl värt det.

”Strindbergs världar” i bibliotekets katalog

På Fotografiska museet i Stockholm visas t o m 9 september utställningen ”Bilder av Strindberg”, som delvis är baserad på denna bok.

Christopher Polhem

Christopher Polhems testamente

Christopher Polhem (1661-1751) var en av historiens viktigaste svenskar, men är ändå märkligt okänd. Det finns knappt några böcker skrivna om honom. Därför är det extra glädjande att ta del av Michael H Lindgrens ”Christopher Polhems testamente : berättelsen om ingenjören, entreprenören och pedagogen som ville förändra Sverige” (Innovationshistoria / Nielsen & Norén, 2011). Detta är en mycket läsvärd bok.

Uppfinnaren och industrimannen Polhem brukar kallas ”Den svenska mekanikens fader”. Han föddes på Gotland men levde större delen av sitt liv på fastlandet. Namnet Polhem fick han först sedan han kommit långt i livet och adlats 1716.

Polhem lärde sig mekanikens grunder på egen hand genom praktiskt arbete. Han blev student i Uppsala 1687. Sedan han lyckats laga det stora konsturet i Uppsala domkyrka blev Polhem berömd. Han kallades till Bergskollegium i Stockholm, fick resa utomlands, blev direktör över bergmekaniken och tjänstgjorde i Falu koppargruva.

Hans skicklighet att konstruera maskiner var beryktad. Runt om i Sverige utförde han tekniska arbeten. Gruvpumpar, broar, dammar och mycket annat kom till. Polhem, som vi idag skulle kalla en entreprenör, hade ofta radikala och smarta lösningar på olika tekniska problem.

Polhem grundade 1699 Stjärnsunds bruk i Dalarna. I denna industrianläggning tillverkades varor på ett avancerat sätt med hjälp av vattendrivna maskiner. Bland det som tillverkades här var urverk, spik, tallrikar, lås m m. Han var otroligt nyskapande och före sin tid på många områden.

Han var också intresserad av pedagogik. Det var viktigt att lära ut mekanikens grunder till skolelever, och det var genom praktiskt bruk man skulle lära sig. Han tog fram 80 tekniska trämodeller av de grundläggande maskinelementen för användning i undervisningen, det s k ”mekaniska alfabetet”.
Christopher Polhem uppfann Polhemslåset och stångjärnssaxen. Han konstruerade Stockholms sluss och Polhems sluss vid Trollhättan. Vidare skrev han enorma mängder text. Det finns över 20.000 handskrivna ark bevarande efter honom. Endast en bråkdel av detta har givits ut i bokform.

Det är märkligt att denne fantastiske innovatör och uppfinnare för de flesta nutida svenskar är så pass okänd, trots att han avbildas på 500-lappens baksida.
Den här nya fina biografin över Polhem är formidabel och mycket välkommen. Här får vi följa honom från sin enkla bakgrund, via studier och de första konstruktionerna till de automatiska maskinerna i Stjärnsund. Boken är illustrerad med ett omfattande bildmaterial.
En mycket bra och intresseväckande bok, som förtjänar en stor läsekrets. Medan man läser boken blir man hela tiden imponerad av Polhem. Vilka idéer! Vilka uppfinningar! Samtiden förstod inte alltid hans radikala innovationer.
Samtidigt är det en berättelse om Sveriges första steg från ett jordbruksland till en modern industrination. Läs denna bok och förundras över denne framstående man.

Christopher Polhems testamente i bibliotekets katalog

Stjärnsunds bruk

Historiska hjältar

101 hjältar ur världshistorien

Vad behöver man göra för att bli en hjälte? Uträtta något viktigt, präglat av mod, tolerans och osjälviskhet. Man ska också vara beredd att ta risker.
Den brittiske historikern Simon Sebag Montefiore har i boken ”Mina 101 hjältar ur världshistorien” (Norstedts, 2009) gjort ett personligt urval av biografiska berättelser om 101 personer som på olika sätt satt sitt avtryck i historien.

Författaren menar att vi har ett behov av att hitta förebilder, vars gärningar präglats av goda värderingar.

De 101 biografierna presenteras i boken i kronologisk ordning. Varje person ägnas ca 3-4 sidor. Här hittar du kända namn som Buddha, Cicero, Karl den store, Elisabet I, Newton och Voltaire, men också personer som inte är lika beryktade. Eftersom urvalet är personligt, kan man givetvis diskutera om den eller den personen verkligen platsar på hjältelistan. Och en svensk författare skulle troligen ha tagit med Raoul Wallenberg på listan. Men detta fenomen hör till denna kategori list-böcker.

Det finns givetvis inte utrymme för några djupare analyser på ett fåtal sidor per person, men boken är lättillgänglig och lärorik, och dessutom illustrerad med många fina bilder.
Kanske hittar du några nya historiska personer som du vill läsa mera om i andra böcker?

Mina 101 hjältar ur världshistorien i bibliotekets katalog

Monitor 150 år

Propellerns pionjär

30 januari 1862, för 150 år sedan, sjösattes fartyget USS Monitor, konstruerat av ingenjören och uppfinnaren John Ericsson (1803-1889), en av 1800-talets stora svenska innovatörer. Amerikanska inbördeskriget hade inletts 1861 och Monitor var ett beställningsarbete från nordstaterna.

Om Monitor, och om andra smarta och kreativa uppfinningar och projekt av John Ericsson, kan du läsa i boken ”Propellerns pionjär och Monitors mästare : glimtar av John Ericssons liv och verk” av Björn Hallerdt (Tekniska museet, 2003). Boken innehåller många fina bilder av Ericssons ritningar och konstruktioner. Han var en skicklig tecknare och gravör.

Monitor var byggt av järnplåt och pansarplåt och var det första egentliga moderna krigsfartyget. Dess utseende gick på tvärs mot hur alla ansåg att ett örlogsfartyg skulle se ut. John Ericssons huvudidé bakom konstruktionen var att fartygets överkropp skulle vara så låg som möjligt, och att centrala delar som motor och roder skulle ligga under vattenlinjen.
Monitor var bara 52 meter långt och 12 meter brett, och var alltså ett ganska litet fartyg. Djupgåendet var bara 2 meter för att man skulle kunna navigera i floder och i grunda kustvatten.

9 mars 1862 besegrade Monitor sydstaternas Merrimac i ett berömt sjöslag vid Hampton Roads. John Ericsson blev berömd över hela världen.
I december samma år sjönk Monitor i en storm. Flera vrakdelar från Monitor har numera bärgats och finns idag att se på ett marinmuseum i Newport News, Virginia.

Om John Ericsson har det skrivits mängder av litteratur. Hallerdts bok utkom till 200-årsjubileet av hans födelse 2003 och fokuserar mest på tekniska konstruktioner. Här finns också en kort biografi. Visste du att John Ericsson i sin ungdom var löjtnant på Frösö läger? Han var dessutom lantmätare och tjänstgjorde i socknarna kring södra delen av Storsjön. Han lämnade dock Jämtland tidigt, redan 1826.

Propellerns pionjär och Monitors mästare i bibliotekets katalog

%d bloggare gillar detta: