Ett kemiskt läsäventyr

Den siste alkemisten i Paris

Går det att skriva underhållande om kemi och om det periodiska systemet? Javisst, det går alldeles utmärkt. Det visar Lars Öhrström i boken ”Den siste alkemisten i Paris och andra egendomliga episoder ur det periodiska systemet” (Fri Tanke, 2015).

Författaren är professor i oorganisk kemi vid Chalmers tekniska högskola. Han kan konsten att skriva intresseväckande och lättläst om sitt ämne, vilket han verkligen behärskar.

Boken består av ett 20-tal kapitel, de flesta från olika historiska tidsperioder, som alla berör kemi, grundämnen och det periodiska systemet. Läsaren får ta del av kemins ibland viktiga roll i historiska skeenden.
Titeln ”Den siste alkemisten i Paris” är bra och intresseväckande. Den person som var besatt av alkemi var en världsberömd författare. Vem han var får du veta om du läser denna intressanta bok.

Detta är en sådan där bok som beskriver ett ämne som du inte visste att du var intresserad av att läsa om.
Det behövs inga som helst förkunskaper om kemi för att uppskatta Öhrströms bok. Hade vi fått höra några av dessa berättelser i skolans kemiundervisning hade säkert flera av oss tyckt att det ämnet hade varit roligare.

Läs om Napoleons tennknappar, luftskeppet Hindenburgs tragiska öde, bly- och arsenikförgiftningar, salpetersjudarnas arbete och katalysatorers avgörande kemiska betydelse. Kapitelrubrikerna lockar verkligen till läsning, eller vad sägs om ”Fången i kristallgrottan och de blåblodiga stenarna” eller ”Två invandrare och en swimmingpool”?

Rolig, underhållande och bildande läsning.

Den siste alkemisten i Paris i bibliotekets katalog

About Thomas

Bibliotekarie vid Östersunds bibliotek.

Posted on 14 december, 2015, in Vetenskap and tagged , , , , , , , . Bookmark the permalink. 1 kommentar.

  1. Claes-Rune Öhrström

    Är grovt partisk (blod är tjockare än vatten), men ändå…..Ängslig för vad ett ökande avstånd mellan forskningens frontlinjer och ”vanligt folk” kan ställa till det för en demokrati. Alternativet till att minska kunskapsklyftan genom att forskningsvärlden får ”lugna ner sig” är ju knappast aktuellt längre (det finns gott om exempel i historien där t.ex. religiösa samfund med sin speciella ”kunskap” om hur allting är, har försökt den vägen). Förklara, förklara, förklara är vad som gäller. Och helst på ett lustbetonat sätt. Lars Ö har lyckats bra med det. Professor är förvisso en prestigefylld titel, men titeln ”folkbildare” går minsann inte av för hackor den heller.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: